Flink och stark nittioåring tycker vi är veklingar nu

Östgöta Correspondenten 9 september 1963

Flink och stark nittioåring tycker vi är veklingar nu

Det är sant det där, att arbete befordrar hälsa och välstånd. Åtminstone det det väl in på lantbrukaren Carl Adoilfsson i Örsåsa, Gullringen. Han har aldrig legat på latsidan , men är, när han nu ska fylla 90, kvick och stark som en pojke. Det hårda arbetet som dräng, järnvägsbyggare, sågare och lantbrukare har inte knäckt honom

Han började artbeta som ung och än idag kan han hugga i med friska tag. Lien svänger han flinkt och på hästräfsan sitter han stadigt. Åka tunnelbana eller rulltrappa i Stockholm är heller inger som som orsakar svindel hos denne kärnkarl

Han föddes i Kisa den 10 september 1873. Så står det i kyrkoboken. Egentligen är han född den 11.e men prästen råkade sätta en plump och så feltydde man datumet. Carl Adolfsson är emellertid inte nogräknad utan rättar sig efter det som är skrivet och firar den 10:e. Firar, ja. Det är galenskaper de styr till med, skämtar ha om döttrarnas fejande och och planerande inför födelsedagsfesten. Men han verkar glad över att släkten skall möta upp

Sin första tjänst hade han som 13-åring i Tidersrum och nästa plats var Fröåsa. Utkomsten var kost och logi. Efter något år blev årslönen 30kr. På gärdena i Örsåsa står säden och väntar på skördetröskan. Det lockar till jämförelse. När han tjänande landstingsman Ture Hanssons far i Bränntorp slogs allt med lie på 60-tunnlandsgården. Kanske det är därför takterna med lien sitter i. Med den tuktar han nu grässlänterna inför 90-årsdagen

Byggde järnväg Kisa – Vimmerby

När första spadtaget för järnvägen togs i Vimmerby var hr Adolfsson på plats och han arbetade för sedan för färdigställandet av linjen Kisa – Vimmerby under tre år fram till invigningen 1902. Ett hårt arbete där hjälpmedlen var spade och skottkärra. Med skottkärra fick man transportera sten, grus och jord flera hundra meter. Vägtrummor mellan Smedsbäcken och Verveln var han med och ansvarade för. Vid ett tillfälle, då avlöningen utbetalades var sjätte vecka och endast utgjorde 1:50 om dagen, tog han skyffeln på ryggen och slöt sig till ett arbetslag vid Verveln. Basen där räknade visst för kubiken och för den flitige betydde det för en dagsförtjänst på tre kronor. För rallare Adolfsson som varken söp eller slogs blev det pengar på hög.

Torparen låg inte på soffan. 

Torpare vid Långnäs under Ålhult var han i 20 år. Det första årskontraktet 1905 var särskilt hårt. Dagsverkena började fem på morgonen och slutade först kl åtta på kvällen. Tio sådana mans och tio kvinnodagsverken gällde det och dessutom kördagsverken samt utkörning av all gödsel. Torparen på Långnäs fick ge sig hemifrån redan kl 2 på natten med sina stutar för att hinna fram i tid. När stutarna trött… (artikel avklipp, text saknas)

vara värst och lämna de finaste bären. Och de bästa blev alltid framvisade från herrgårdstrappan, till heder för den dem som plocket dem och som föredöme för de andra plockarna. Så skulle enbär och kröka se ut!

På soffan fick torparen sällan ligga. Men Carl Adolfsson har, som sagt, inte farit illa av sin livsföring. När maskinerna saknades, då hade folk träning, sägen han. Nu är de flesta veklingar

Carl Johan Oskar Adolfsson var bror till min morfars far Herman Adolfsson. Han föddes den 10 september 1873 i torpet Eriksholm under Fröåsa i Kisa och dog 92 år gammal i Örsåsa, Gullringen i Södra Vi.

Min svärfar Allan Bengtsson är död

Min svärfar Allan Bengtsson var den siste av våra föräldrar som lämnade oss. Det innebär att Helena och jag nu är den äldsta generationen. Förr var det vanligt att man skrev Nekrologer i tidningen men det är inte så ofta man ser det idag. Den moderna tidens Nekrolog skrivs nu istället på sociala medier. Såg här uttryckte sig vår dotter Emelie på Instagram:

”Min morfar var en enstående man. Man anväder inte det uttrycket så mycket längre , men det är precis de orden jag skulle använda för att beskriva honom för någon som aldrig fick äran att träffa min morfar. I lördagsnatt, efter en tid av sjukdom, 94 år gammal, så tog han sitt sista andetag. Min morfar, som för mig alltid har varit odödlig. Som vid 85 års ålder klättrade upp på vårt tak hemma för att rensa stuprören och som vid 91 års ålder fortfarande sprang orientering och stack ut och dansade titt som tätt. 
Vi fick 10 år extra med honom pga sin pacemaker och jag är så otroligt tacksam för det. Han har varit så viktig och en så stor del i våra liv och det finns inte ord tillräckligt stora för att berätta hur tomt det är utan honom. 

När någon frågar om hur min morfar var så kommer jag berätta att 2 dagar innan min morfar gick bort så hjälpte vårdpersonalen honom med lypsyl och han säger med sin bredaste östgötska: har ni inge rött? Dom frågar tillbaka: hade du velat ha det? Varpå han svarar: ja, nån gång i livet ska man väl prova det också! 
Tack morfar för dina lärdomar, dina historier, din kärlek, din humor och för att du varit den bästa morfar någon kunnat önska sig. 
Hälsa mormor i himlen ♡ •

”En gentleman har somnat” Emelie Wåhlin”

Att skriva om en ”enstående man” är inte enkelt och särskilt inte en person som stått så nära som min svärfar gjorde. Jag minns väl när jag frågade om Helenas hand och bad honom tillåtelse att gifta mig med hans dotter. – Ja jag frågade faktiskt om tillåtelse om att få gifta mig med henne, även om det inte var vanligt att göra så i mitten på 1980-talet. Men jag ska ändå genom de bilder jag fått förmånen att förvalta efter Allan försöka att ge en bild av min svärfar

Allan Bengtsson och Idrotten

Orientering och Skidor präglade många år av Allans liv. Bland hans olika medaljer utmärkelser finns mängder med plaketter från Orienteringssporten. Allan började orientera i Åtvidabergs IF och var sedan en av grundarna till Orienteringsklubben Eken i Åtvidaberg. Orientering var en sysselsättning som följde Allan långt upp i ålder och karriären kröntes flera SM medaljer i Veteran -SM.

Åtvidabergs Föreläsningsförening

Allan var mycket intresserad av sin Hembygd. Han har ofta besökt sin gamla arbetsplats Östergården och visat bilder för de gamla som bor där. Han åkte till bara för ett par år sedan ofta till Falerums föreläsningsförening och lyssnade på föreläsningar. Men bland hans alla papper finns också 23st medlemskort i Åtvidabergs Föreläsningsförening från 1953 till den 145 terminen 1965. Det som är intressant med dessa Medlemskort är att de också visar föreläsningsprogram för alla dessa terminer

Familjen var viktig

Allan höll både sin släkt och vänner kära. Han blev änkling redan år 2000 då hans hustru Eivor avled. Han var mao Änkling i 19 år och bodde kvar i huset på Eksättersvägen som han byggde 1959 ända fram till sin död.

Släkten

Allans Bildskatt

De bilder ni ser i det här inlägget är en liten del av den Bildskatt jag fått äran att förvalta. Det kommer säkert bli fler blogginlägg med bilder från Allans album. Jag kommer också att digitalisera ett urval Allans stora samling Diabilder

Den 20 december begravs Allan i Åtvids G.a Kyrka. Begravningen förrättas enligt Allans egen önskan av Lars Svensson som numera egentligen är verksam som präst i Vimmerby

Besök hos min syssling och min pappas kusin i Södra Bårby på Öland september 2019

Lördagen den 21 september var inbokad sedan en tid tillbaka för att besöka Södra Bårby på Öland. Min syssling Andreas, som bor i Södra Bårby, och jag har sedan ett antal år tillbaka haft kontakt via både mail och telefon. Andreas hörde sedan av sig igen för en tid sedan och vi bestämde oss då för att vi behöver verkligen träffas. Andreas pappa Karl-Gustaf kusin med min pappa var också både intresserad av att träffas samt att han hade mycket fakta kunskap att förmedla till mig.

Jag tog semester på fredagen före och åkte till Öland redan på torsdagskvällen med Husbilen. Bestämde mig för att ha Gräsgårds Hamn som utgångspunkt för att också ta tillfället i akt att fotografera vilket är mitt andra stora intresse, se vidare min andra blogg: https://fotodagboken.blog

DSC_7358-HDR-Redigera

Gräsgård Hamn – Öland

Lördagen skulle ägnas åt släktforskningen och mötet med min syssling Andreas och hans familj samt Andreas pappa. Vi hade bestämt tid och plats till Mörbylånga kyrkogård och min farmors föräldrars grav.

IMG_3852

P G & Idas grav på Mörbylånga kyrkogård på Öland, min Farmors föräldrar.

Gravstenen är dock lite av en gåta eftersom Petterson stavas med två t och Peter Gustaf och Ida stavade med ett t, Petersson precis som min farmors barndomsnamn och hennes bröders efternamn vilket också framgår av nedan s.k dödsbrev. Även årtalet 1915 är en gåta eftersom Peter Gustav Peterson avled redan den 25 maj 1904 i en ålder av 57 år och Ida Peterson avled 21 augusti 1940 i en ålder av 81 år. Den som däremot avled 1915 var Idas far Peter Gustav Andersson, så min teori måste därför bli att gravsten restes i samband med hans död 1915.

IMG_3882

Min farmor hade 4 syskon, äldste brodern Karl – Gunnar föddes den 8 februari 1893 avled redan den 25 februari och fick således bara leva i 17 dagar. Därefter föddes Agnes den 8 januari 1894. Hon gifte den 20 december 1912 sig med barnhusbarnet från Stockholm Gustav Fernstedt, han kallades också för den siste åkaren på Öland. Han körde många transporter med sin häst och vagn. I Mörbylånga finns också en gata uppkallad efter Gustaf Fernstedt som heter Åkaregatan och den går förbi där deras lilla gård låg i Mörbylånga. Deras grav finns också på Mörbylånga kyrkogård.

IMG_3857

Gustaf och Agnes Fernstedts grav på Mörbylånga kyrkogård

Även två av deras barn är begravda på Mörbylånga kyrkogård:

Farmors yngre bror Gunnar Peterson och hans hustru Astrid ligger också begravda på Mörbylånga kyrkogård

Slutligen även farmors yngsta bror Gustav och hans hustru Alida och deras förstfödda barn Ingrid ligger begravda på samma kyrkogård i samma grav

Gustav och Alidas son Fred, dog i en motorcykelolycka i Södra Bårby, vilar i en egen grav på Mörbylånga kyrkogård.

IMG_3850.jpg

Det här var ändå bara början på vad Andreas och hans pappa Karl-Gustaf hade att visa och berätta om. Karl-Gustaf har själv ingen dator men när det gäller siffror kan han nog tävla med en dator i snabbhet på att ur minnet plocka fram siffror och i det här fallet olika datum. Här ligger man själv i lä…

Vi åkte  hem till Andreas hus i Södra Bårby, det hus där min farmors mor Ida Persson också har bott i många år, men som idag ser helt annorlunda ut.

DSC_7553

Karl-Gustaf, Andreas och Katia framför huset i Södra Bårby

 

Karl-Gustaf hade samlat ihop en del av alla de papper han har samlat på sig och som funnits i huset. Bland allt så fanns bla den här versen som Ida Petersson har skrivit

IMG_3889.jpg

”Den arma svalan bygger bo i Templets famn och finner ro men arma själ vill ila från arbetsok och dagligt tvång till heldagsfrid och bön och sång och outsäglig vila”

Ida Petersson

Det här brevkortet fanns också med i samlingen av papper, det är ett brevkort som Ida skickade till sin dotter Agnes Fernstedt.

IMG_3887.jpg

 

Jag har tidigare skrivit om de här släktgrenarna här bloggen och bland annat om gården i Södra Bårby som brann upp år 1905. Då har jag skrivit att gården hade No 5 i sin fastighetsbeteckning. Efter det här besökte så vet jag nu bättre och att min mors noteringar inte var helt korrekta. Det var alltså gården Södra Bårby No 6 som brann 1905. Den här bilden är troligen ändå den gården som brann

barby5.jpg

Platsen där Södra Bårby No 6 låg låg ser ut så här idag:

 

Efter branden så byggdes gården upp igen söder ut efter den då andra befintliga bebyggelsen.  I de senaste köpehandlingarna står byggår 1912 angivet för nuvarande Bårby No 6

DSC_7550.jpg

Södra Bårby No 5 har således inte brunnit utan är en gård som står den den alltid har stått och har tidigare gått i arv i minst 4 generationer i vår släkt.. Idag ser den gården ut så här

DSC_7547.jpg

Här en flygbild från okänt år där Södra Bårby No 5 är fastigheten längst till vänster

DSC_7545.jpg

Slutligen här nedanför en äldre bild från Södra Bårby och den gård som är den tredje gården längst till höger bland de tre gårdarna som ligger tätt samman på bilden ovan.

IMG_3883.jpg

Det blev en mycket lyckad och trevlig resa till Öland och till minsläktingar i Södra Bårby. Vi besökte flera kyrkogårdar och tittade på gravar som tillhör P G Peterssons systrar. Men för att inte det här ska bli alldeles för lång blogginlägg stannar jag här för idag.

Ett mycket stort TACK till min syssling Andreas med familj. Ett lika stort TACK till min pappas kusin Karl-Gustaf med det helt otroliga sifferminnet som troligen/eventuellt kan slå en modern dator i snabbhet. Jag vill avslutningsvis rikta ett särskilt stort TACK till Andreas och Katias son Alfred  11 år som var min Co-Driver när vi körde runt på södra Öland med Husbilen.

Avslutar med en bild på Ölandsbron från Svinö på fastlandssidan i Kalmar. Besök gärna även min Fotoblogg https://fotodagboken.blog

DE724F81-43C7-4DE3-91F3-A87BEEE76E50.jpg

”Mitt Åtvidaberg”

Egentligen har jag inte själv bott i Åtvidaberg särskilt många år av mitt liv. Ändå är det en plats som spelat en central och viktig roll under alla år och är starkt förknippad med både barndom och många andra av livets viktiga dagar. Här kommer en kort berättelse med bilder på platser i Åtvidaberg som betyder mycket för mig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På Sjukhusgatan ligger den här fastigheten som idag består av ett antal lägenheter. År 1958 var det Åtvidabergs sjukhus och BB. Här inne föddes jag och det rum där jag tillbringade mina första timmar i livet var på den andra våningen och fönstret längst till höger på bilderna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mitt första hem låg på Kvarngatan 4. Fastigheten heter Biet 4 och bestod av 4 lägenheter, vi bodde i den nedre högra lägenheten. Huset ägdes då av min morfar Nils Adolfsson och min mormors bror Henrik Landberg. Jag döptes här den 31 januari 1959 av pastor Arne Nilsson. När jag var 4,5 år gammal  den 20 juni 1963 flyttade vi till Varberg.

Detta bildspel kräver JavaScript.

År 1974 när jag hade slutat 9:e klass i Norrköping flyttade jag äntligen ”hem” till Åtvidaberg och flyttade in i de s.k. ”Kaningårdarna”. Det var så FACIT:s Elevhem på Bruksgatan 14 kallades och även tidigare Elevhem för Lärlingar på Facit hade samma benämning.

Örsätersfabriken, tidigare FACIT

Örsättersfabriken som tidigare tillhörde FACIT. Här gick jag på lärlingsskola i tre år och utbildade mig till Verktygsmakare mellan 1974 och 1977.

Smällgatan 7 E

Smällgatan 7E Åtvidaberg

Min allra första egna lägenhet på Smällgatan 7E, flyttade hit 1976. Lägenheten som låg på andra våningen bestod av en hall med ett ”kokskåp” och ett rum. Här bodde jag när jag blev tillsammans med Helena. Minns särskilt när Helenas mamma en sen kväll kastade en snöboll på min fönsterruta och undrade om möjligen henne dotter fanns där hos mig. Självklart visst var hon det….

Höjdvägen 9

Höjdvägen 9 Åtvidaberg

Min andra lägenhet på Höjdvägen 9 hit flyttade jag 1977. Lägenhet på nedre botten, fönstret närmast porten till vänster, bestod av ett rum och kök.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här inne hade jag Danskurser i Gammeldans och Bugg, en av mina elever hette på den tiden Helena Bengtsson. Vi blev ihop den 13 december 1976,  idag hon Helena Wåhlin och är min fru.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Helan är uppväxt på Eksätersvägen 9 i Åtvidaberg och här bor fortfarande min svärfar Allan Bengtsson.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Åtvidabergs Fokets Park träffades min Far Stig Wåhlin och Mor Margot Adolfsson på en av parkbänkarna för allra första gången den 9:e augusti 1950.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Åtvids G:a kyrka – För både sorg och glädje i livet.

Denna kyrka är den kyrka som får symbolisera både livets glädje och sorg och den är starkt förknippad med många händelser i mitt eget och släktens liv.

  • 1964 – Min morfar Nils Adolfsson begravs
  • 1966 – Min gammelmorfar Knut Landberg begravs
  • 1974 – Min. gammelmormor Elin Landberg begravs
  • 1986 – Helena och jag gifter oss
  • 1989 – Vår son Christoffer döps
  • 1980 – Helenas syster Ingela Bengtsson gifter sig med Johnny Svensson
  • 1981 – Ingela & Johnnys som Jimmy döps
  • 1986 – Ingela Johnnys som Joakim döps
  • 1991 – Min syster Lena gifter sig med Ingemar Mild och deras son Johan döps
  • 1996 – Vår dotter Emelie döps
  • 1998 – Min mormor Elna Adolfsson begravs
  • 2000 – Helenas mamma Eivor begravs
  • 2012 – Min mor Margot Wåhlin begravs
  • 2015 – Min far Stig Wåhlin begravs

Detta bildspel kräver JavaScript.

Avslutar det här inlägget med bilder från några andra  av ”mina” platser i Åtvidaberg.

Släktbok fyra klar

IMG_3120

Jag började att släktforska på allvar 1980 och har under alla år sedan dess haft som mål att någon gång kunna skriva och trycka en släktbok. Åren har gått och materialet har växt och därmed också blivit svårare att överblicka. Nu är jag framme vid en viktig milstolpe och resultatet har  istället blivit fyra släktböcker En bok för respektive Helenas och mina egna föräldrar.

Idag kom den sista boken, den om min mor, med posten från tryckeriet i Borås. Nu återstår det endast för mig att packa upp och sedan sända böcker vidare till de släktingar på min mors sida som har beställt egna exemplar av den fjärde och sista boken.

Är jag därmed nu också helt klar med min släktforskning? Svaret på den frågan måste nog trots allt bli nej. Jag tror att det kommer att finnas nya källor och därmed nya möjligheter att hitta  uppgifter. Däremot så kändes det nu helt rätt att sammanfatta släktforskning under 37 års tid i dessa fyra böcker som totalt omfattar 782 sidor och tillsammans väger 3,4 kg.

 

 

Många av de levnadsberättelser som finns i de tryckta böckerna finns även i den här bloggen. Bloggen har för mig varit ett viktigt verktyg och en morot att till att skriva levnadshistorier. Flera berättelser har kommit till genom att jag besökt platser där våra släktingar har bott. Ibland har jag också hittat husen där släkten har bott och ibland  enbart en husgrund från något gammalt torp.  Men att gå omkring på dessa platser har givit mig inspiration. Ibland har jag också haft tur att träffa människor som kände våra släktingar och som har kunnat berätta fantastiska historier. Så till er som själva släktforskar så blir mitt viktigaste råd följande.

Släpp tangenterna ibland på era datorer och bege er ut på de platser där era släktingar har levt sina liv! Knacka på dörrar och fråga de som idag bor på dessa platser och du kan få fantastiska berättelser om din släkt.  Kort och enkelt: 

Ge er ut på Släktforsknings-safari!

Jag kommer inte att sluta att blogga, så håll utkik efter nya blogginlägg. Avslutar det här blogginlägget med en bild på de fyra släkböckerna

IMG_6198

PS Vill rikta ett varmt och stort tack till Responstryck i Borås som har gjort ett fantastiskt bra arbete med tryckningen av dessa böcker. DS