Några erfarenheter, allmänna råd och tips om släktforskning

Några erfarenheter, allmänna råd och tips om släktforskning

När man börjar att släktforska så är ofta målet att så snabbt som möjligt komma så långt bakåt i tiden som möjligt och att hitta så många anor som möjligt. Jag har själv varit där och agerat på precis det viset. Ett annat vanligt fenomen är att man i början också slarvar med källhänvisningar vilket kan skapa stora problem längre fram när du ett antal år senare ska ta upp ett spår eller en an-linje där du har fastnat tidigare. Detta gör att man varje gång får börja om på nytt och ofta sedan gör om samma fel om och om igen. Dessutom när man vill publicera eller på annat sätt delge sina forskningsresultat så krävs det att din antavla är väl underbyggd och vederlagd med ordentliga källor för att den ska bli riktigt intressant för andra släktforskare.

Nu drygt 30 år efter det att jag tog mina första steg i släktforskningens underbara värld så förstår jag mer om hur viktigt det är att inte ha bråttom. Istället för att så snabbt som möjligt forska sig bakåt i tiden så finns det så mycket berättelser som dina nu levande släktingar har att berätta och prata om. Det kanske kan tyckas vara banala saker idag men tiden går fort och helt plötligt finns inte den där släktingen längre kvar i livet som idag hade haft intressanta saker att berätta för dig. Det som idag kanske inte känns så intressant att notera är kanske om 10-20 år är jätteintressant för dig eller andra att få ta del av eller läsa om.

Jag har nu varit släktforskare i olika omgångar sedan 1980 och har samlat på mig en stor databas med massor av individer, faktiskt drygt 23 000 st. Detta beror på att jag under en period av mitt forskningsarbete var mer en typ av ”An-samlare” än en riktig Släktforskare. Nu har jag istället förstått att det är inte bara namn, datum för födelse och död på gamla släktingar som gör forskningen intressant.

– Nej, det är alla små vardagliga berättelser du samlar på dig om din släkt och dina släktingar som gör din släktforskning riktigt levande och intressant. 

Jag har rest runt och besökt platser där släktingar levde för många år sedan. Hittat gamla Torpgrunder och rester av bebyggelse och av liv på platser där marken idag har växt igen. Jag har sett gamla bärbuskar och fruktträd stå på ett onaturligt sätt bland björkar och buskar och förstått att här har mina anfäder en gång i tiden brukat marken och levt sina liv. Jag har också ångrat mig många gånger varför jag inte skrev ner mer om det som berättades för mig när jag började att släktforska och kan idag tyvärr konstatera att det är försent. Men jag har också knackat på dörrar på gamla hus på landet hos helt okända och därigenom hittat rena guldgruvor med historier om hur det varit att leva på den platsen där de själva, kanske deras föräldrar, far och morföräldrar och ibland flera generationer bakåt och även mina egna släktingar har levt sina liv.

Visst har jag också genom åren, trots en hel del misstag i början, lyckats att samla på mig en hel del berättelser om olika levnadsöden. Berättelser som jag tycker väl speglar hur det i olika tidsperioder har varit att leva som en helt vanlig och enkel människa i Sverige.  Något som det aldrig kommer att skrivas en enda rad om i några av de historieböcker som används i skolan idag eller i morgon. Det är därför som jag nu också har börjat att delge några mina berättelser om ”helt vanliga människor” i den här Bloggen. En del av detta är berättelser från äldre släktingar eller ibland från andra släktforskare. Det är också från helt egna forskningsresultat när jag på olika sätt har gått djupare in i en persons öde via t.ex bouppteckningar, mönstringsrullor, soldatregister eller domstolsprotokoll. Men jag lovar att ange källor så gott jag kan och i den omfattning jag själv noterat vilket beror på från när under mina drygt 30 som släktforskare berättelsen kommer.

Dick Wåhlin

PS. Det här fotot är på torpet Högstorp under Norrby i Åtvids socken (E). Torpet finns inte längre kvar men det står en så kallad Torpinventeringsskylt på den plats där torpet en gång fanns. Skylten står där tack vare en studiecirkel 1979 med personer och deltagare som var intresserade av sin hembygd och som satte upp denna skylt. Jag har varit på platsen och hittat resterna av torpet, några potatisgropar att förvara potatisskörden från åkern i samt även rester av gamla skor. Det gick verkligen att känna in hur det kunde ha varit att ha levt sina liv på denna plats. Johan-Peter och Eleonora är nu betydligt mer levande för mig än om jag bara hade hittat deras födelse och dödsnotiser i en kyrkobok. D.S

hogstorp

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s