Ett litet experiment och samtidigt en fråga till dig: – Kan din egna berättelse om din uppväxt och din barndom bli intressant för dina barn och dina barnbarn att få ta del av nu eller i framtiden?

Jag är väldigt tacksam om du skriver några kommentarer till det här inlägget, tryck på pratbubblan uppe till höger när du har läst klart!                                     Tack på förhand! / Dick W

Jag har tidigare skrivit att man inte ska ha för bråttom med att komma så långt bakåt i tiden som möjligt och att samla så många anor som möjligt på kort tid när man släktforskar. Nej det viktigaste att börja med är att dokumentera de berättelser som dina nu levande släktingar kan berätta för dig. För en dag längre fram så upptäcker du att de kanske inte längre finns kvar och att deras berättelser aldrig blev dokumenterade och därmed inte heller ej kan berättas för kommande generationer.

Jag  anser mig själv inte vara särskilt gammal, jag är nu 55 år och hoppas givetvis på att få leva många år till med god hälsa. Men jag har nu skrivit ihop en liten berättelse om min barndom och uppväxt och vill testa den här berättelsen med dig som hjälp.

Kommer berättelser liknade den här som jag har skrivit att kunna bli intressant att läsa för andra i framtiden?

I det fall du svarar ja på ovanstående fråga så tycker jag att du också ska börja att skriva lite om hur det var för dig när du växte upp. Men framförallt att du så snart som möjligt börjar att intervjua dina äldre släktingar om deras barndom och hur det var när de växte upp. Du kanske idag inte själv tycker att det är särskilt märkvärdigt för det är säkert saker som du har hört om sedan du själv var barn. Men frågan är inte vad du tycker idag utan om din berättelse och dina släktingars berättelser kan vara något för framtida generationer att läsa om.

– Tänk dig själv att din farfar eller farmor eller någon annan för 50-100 år sedan hade skrivit ner sin historia…

 Här kommer min berättelse:

När jag växte i början upp på 1960-talet så fanns det ingen TV i vårt hem men däremot så fanns det en så kallad Radiogrammofon. Den var då väldigt modernt eftersom man kunde ladda flera så kallade stenkakor på grammofonens centrumpinne. När en stenkaka var färdigspelad så gick pickup-armen tillbaka helt själv till ett viloläget och en ny stenkaka ramlade ner på grammofon-tallriken och som sedan började att spelas upp helt automatsikt. Det här kanske man kan kalla för att vara en föregångare till det som idag heter CD-växlare och som företrädesvis används i bilar. Men nu börjar även dessa CD-växlare också att vara omoderna eftersom idag kopplar man istället ihop sin mobiltelefon med ett Spotify-abonnemang direkt till sitt Mediacenter i bilen, antingen via en kabel eller utan kabel med Bluetooth-teknikens hjälp. Så tekniken fortsätter ständigt att att gå framåt och detta i en allt högre hastighet.

Några år senare skaffade även vi en TV-apparat. Men jag och min syster behövde aldrig slåss om någon fjärrkontroll för att ”Zappa” med, för det fanns helt enkelt ingen fjärrkontroll till TV:n på den tiden. Det var heller inte särskilt nödvändigt att ha en fjärrkontroll eftersom det då bara fanns en enda TV-kanal att titta på. När man väl hade lyckats ställa in den enda kanalen så var det bara Av och På samt Volym-kontrollen som man eventuellt behövde ändra på. För att ändra volym så fick man då helt enkelt resa på sig från soffan och gå fram till TV:n och göra det man önskade. Det dröjde fram till 1969 innan vi fick två kanaler att välja på och ett år tidigare så började TV att för första gången sändas med TV-program i färg, fram till dess var alla sändningarna endast i svartvitt. Givetvis så hade vi varken mobiltelefon eller någon dator heller på den tiden och Internet var därmed inte heller något som man då behövde.

På 1960-talet var det svenska folket indelade i så kallade socialgrupper. Det fanns tre olika socialgrupper där vi i vår familj tillhörde socialgrupp nummer tre eftersom min pappa var Arbetare. I min klass under mitt sjätte skolår var det mycket diskussion mellan mina klasskamrater om hur mycket pengar man fick i veckopeng. Vår lärare tyckte inte om att det lades så mycket energi på den frågan så han kallade helt enkelt samman föräldrarna till ett föräldramöte.  Där skulle det minsann beslutas om hur mycket veckopeng eleverna i den här klassen skull få, detta för att få ett slut på pratet om veckopeng i klassen. Det var bara det att beslutets som togs innebar att veckopengens storlek grundades på vilken socialgrupp respektive elev i klassen tillhörde. Så det blev m.a.o tre olika nivåer i klassen på veckopengen och alla visste då också sedan vad var en fick i veckopeng såvida nu föräldrarna valde att följa föräldramötets beslut.

Jag fick tidigt också lära mig något som kallades för ”Folkvett(*)” och att barn skulle lära sig att ”veta hut”. Min gammelmorfar sa t.ex. ofta när vi skulle äta mat, ”Folk först och Långöra sedan”. Med det menades att de vuxna skulle ta maten först medan barnen fick vänta.

(*) ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.”

Astrid Lindgren i ett inlägg i en debatt om barns rättigheter

På den här tiden var det också noga med olika titlar, herr, fru, fröken magistern osv. Att säga du till någon var riktigt ofint utan man tilltalade alla med ni istället. I slutet på 1960 talet kom något som kallades för Du-reformen och att det då blev vanligare och vanligare att man ”lade bort titlarna” och efter tillåtelse och ömsesidig överenskommelse kunde man då börja att tilltala varandra med du istället för ni. Men som barn var det ofint att föreslå det för någon vuxen utan det var i så fall den vuxna som skulle komma med förslaget att vi hädanefter tilltalar varandra med du. Likadant mellan vuxna så var det den i högre rang eller ålder som skulle komma med förslaget om att lägga bort titlarna.

Under mina två första år i skolan så var det också undervisning på lördagar. Det var också en arbetsdag för min far medan min mor givetvis var hemmafru och skötte hushållet, samtidigt som hon också sydde barnens kläder. Men på lördagarna gick vi enbart fram till mitt på dagen, ingen skolmat serverades heller på lördagar. Den sista lektionen på lördag så var det alltid det som kallades för ”roliga timmen” på schemat. Det innebar att eleverna själva fick agera och göra något för att roa sina klasskamrater med. Det var alltid både spännande och roligt samtidigt som det var lite skrämmande eftersom man under alla andra lektioner skulle vara helt tyst och lyssna på läraren eller arbeta ensam i någon bok helt tyst för sig själv. Ville man säga något i klassrummet så räckte man upp handen och väntade på att få ordet av läraren.

Här skulle jag sedan kunnat fortsatt att skriva om både Disco-tiden under 1970-talet och även om det så kallade ”Glada 80-talet” Men har du orkat läsa så här lång så ska jag inte trötta ut dig med mer utan jag hoppas nu att du istället skriver en kommentar till det här inlägget enligt min fråga till dig längre upp i inlägget.

Annonser

24 thoughts on “Ett litet experiment och samtidigt en fråga till dig: – Kan din egna berättelse om din uppväxt och din barndom bli intressant för dina barn och dina barnbarn att få ta del av nu eller i framtiden?

  1. Jag skulle nog, om mina släktingar skrivit om sin tid, ha mer om personerna i familjen, vad den Persson som skriver känner och tycker, vad hen gillar och ogillar osv. Jag vill lära känna personerna mer än tiden eftersom jag enkelt kan ta reda om sånt som Du-reformen tex på egen hand.

    Gilla

    • Tack Sofia, din kommentar känns riktigt viktig i det här sammanhanget och jag lovar att själv tänka på det du skriver om när jag på allvar ska skriva ner min egen levnadsberättelse. Har egentligen bara en enda synpunkt/fråga kring det du skriver. Om man i en framtid aldrig förut har hört talas om t.ex Du-reformen så kanske man även om informationen finns tillgänglig inte ens söker på den eller andra liknade företeelser heller för den delen. Eller vad tror du själv om detta ?

      Gilla

    • I vart fall mina barn tycker att det är lite märkligt och konstigt att jag liksom du gick i skolan på lördgar. Men kommer det väl att bli med dagens företeelser också om sådär en 50 år eller så…

      Gilla

  2. Jeg er redaktør for et medlemsblad i en lokal slektshistorieforening, og har flere ganger oppfordret medlemmene til å skrive ned sin egen livshistorie. De fleste synes ikke de har opplevd noe som er verdt å skrive ned, men for kommende generasjoner, så vil vårt liv være interessant. De kommer til å leve i en helt annen tid en den vi vokste opp i, og befinner oss i nå. Skriv ned din livshistorie!

    Gilla

  3. Faktiskt en berättelse som väl överensstämmer med en som jag själv skulle berätta, född på sent 30-tal. Trevligt! Och efterföljansvärt.
    Jag är med i en pensionärsförening där jag ett par gånger propagerat för att vi alla skulle skriva ner vad man visste om sig själv och sina föräldrar och andra. Tyvärr klingar det nog rätt ohört.
    Beklagligt, för när vi går bort (vilket inte dröjer så länge) då är all denna kunskap borta för alltid.

    Gilla

    • Hej Tom
      Vi får väl verkligen hoppas att du och övriga medlemmar i pensionärsföreningen får leva många fina år till med stor kraft och god hälsa, även om det inte alltid är så.. Det har kommit in flera intressanta och bra kommentarer till det här inlägget. Kanske du kan finna fler argument om du återvänder hit och läser vad några andra har skrivit ämnet.

      Gilla

  4. Hans Wilensjö
    Ja Du Dick. Under 1950 talet tog det lika lång tid att få telefon indragen som att föda fram barn. det vill säga 9 månader från att få ”godkänt” att få ”bli med telefon” enligt televerket. Första tiden dock bara med en vev för att sedan beställa vilket telefon nummer som önskades. År 1954 julafton så beställde min mor telefon till Stockholm, då min äldste bror flyttat dit. Beställningen gjordes cirka kl 08:00 julafton och cirka kl 16:30 ringde telefon. Ett varv med veven på den svarta bakelit telefonen och en röst hördes: Nu är det klart Stockholm. Därefter knäppte det och brusade innan vår morbrors röst hördes där min bror då var inhyst en tid innan egen lägenhet dök upp för hans del.

    Gilla

    • Det du skriver om är också redan också historia och som kan riskera att falla i glömska. Men jag vet att du själv också är väldigt aktiv med att dokumentera saker och det ska bli väldigt spännande att följa ditt arbete i min svärfars barndoms hembygd i Vilebo eller Hvilebo som det förr stavades

      Gilla

  5. Mina funderingar i ämnet:

    – dokumentera även med ljud och bild. Tog några ljudinspelningar på slutet av min far när han var krasslig och det är en enorm känsla att lyssna på det. Minnena kommer tillbaka.

    – att beskriva dom drömmar man hade som ung vad ville man med livet, blev det som man tänkts sig, vad skulle man gjort annorlunda, vad saknar man

    – finns projekt att dokumentera en dag känns som ett kul sätt att spara hur vi hade det att ta ett antal bilder och göra en film

    Gilla

    • Många bra saker som du skriver om som är riktigt bra idéer och väl värda att också genomföra i praktiken. Jag har faktiskt några gamla ljud-inpelningar från 60-talet när min mormors mor berättar några historier. Dessa inspelningar är guld värda idag och jag är överlycklig över att jag har kunnat bevara dem. De var först inspelade med en rullbandspelare, sedan överförda till kassettband och nu har jag dem sparade digitalt på flera ställen. Jag förstår precis hur du känner när du kan lyssna på din fars röst.

      Gilla

  6. Dick Wåhlin , känns som om jag blir eld och lågor, jag vill också skriva . Men jag vet inte hur och var jag ska börja ? Jag har mycket material, brev och inspelningar och avskrifter , jag har frågat och tagit vara på uppgifter sedan jag var ung, där de har kommit i min väg.
    Jag är en generation äldre än dig , tycker inte att jag får respons av barn och barnbarn , tyvärr:( Ingen frågar något , jag är inte så bra på att återgiva muntligt heller, blir då forserat , eftersom jag känner att ingen har tid att lyssna .
    Angående det du skrev om t.ex. du-reformen , så är det inte så tokigt , eftersom eftersom jag har märkt att ungdomen inte känner till om hur det var för inte så länge sedan .
    Bilder finns här också.
    Jag är uppvuxen i Kalmar och anfäderna kommer bl.a. från byarna och orterna du nämner .

    Gilla

    • -Lena, det finns ingen annan du själv som bättre kan skriva om din egen historia och levnad än du själv. Enligt mig och min bestämda uppfattning så spelar det inte heller någon roll hur du gör det bara att du verkligen gör det.

      Mina barn har lyssnat ibland och visat visst intresse i olika omgångar. Men jag är ganska övertygad om att någon gång i framtiden kommer de att vara glada över det som dokumenteras idag. Det kan också finnas andra i andra släktgrenar som blir intresserade och hör av sig till dig eller dina barn. Vet de då om att du skrivit ner olika små berättelser och historier så kommer de då att bli väldigt glada för det.

      Jag kan för dig nu avslöja att jag i morgon kommer att publicera en liten, ja faktiskt en riktigt liten, levnadsuppteckning som en anfäder till min hustru skrev själv den 5 juni år 1785. Den är på endast 7-8 meningar men säger ändå väldigt mycket om hans liv, särskilt om man också försöker att läsa lite mellan raderna på hans kort berättelse.

      Har du kikat in på min Hemsida någon gång? Där finns både mina och min hustrus anor publicerade. Kanske vi har några gemensamma anor!? Både jag och min fru har en del småländskt blod i oss även om vi mest har Östgötska anor. Adressen till min Hemsida är följande:

      http://www.dickwahlin.se

      (Tror inte att det blir en klickbar länk här men då får du ta dig besväret att kopiera och klistra in länken i stället)

      Gilla

  7. Känner väl igen det Dick, innan vi fick TV 1957 lyssnade hela familjen på utvandrarna på radion.
    Klasskillnader vissta man inget om men nu vet man bättre.
    Kom ihåg ett tillfälle då det var föräldrardag i skolan. Där satt bygdens träpatron i skolsalen och rökte på en tjock Havannacigarr. Ingen vågade säga något om det.

    Gilla

    • Hej Åke min gamla arbetskamrat saknar dig på jobbet nu när jag är tillbaka på kontoret i Jönköping igen
      Därför är det också extra kul att du hittat hit till min blogg.

      Förstod också att du själv börjat på lite med släktforskning. Det är både en intressant och givande hobby och innehåller ibland också rent detektivarbete. Men kör du fast så vet du vart du kan vända dig för att eventuellt få några råd eller tips. Jag har också en hel del databaser på CD skivor att söka på, t.ex dödskivan och Sveriges befolkning både 1890 och 1980 men även PLF:s samtliga skivor med uppgifter om Smålandska födslar, giftemål och dödsnoteiser från alla kyrkoböcker i Småland. Ofta kan de första generationerna vara svåra att få rätt uppgifter om när det gäller t.ex födelseförsamling och annat man behöver veta för att komma igång.

      TV redan 1957, då var ni tidiga med det för var väl egentligen först inför Fotbolls-VM 1958 som TV:n riktigt slog igenom i de vanliga svenska hemmen.

      Gilla

  8. Hej Dick!
    Du undrar om någon av dina barn eller barnbarn skulle bli intresserad av ditt liv och det är samma fråga som jag ställt mig måga gånger. För närvarande har barnen inget intresse men det kanske kommer när de blir äldre – vem vet! Det vore ju synd om de blev intresserade senare och vi inte hade skrivit något för dem att läsa!

    När jag läste ditt utdrag så ser jag att du jämfört dina erfarenheter från 60-talet med nuvarot (t.ex. att ändra kanal på tvn). Själv tror jag att det flyter bättre om allt var från samma tid, och när du närmar dig nuvarot så kan det ju bli upprepningar om saker du nämt i början. Dessutom, när någon om 50 år läser vad du skrivit i 2014 så tror jag det blir bättre om allt är i ungefär kronlogisk ordning. Det är så jag tänker skriva mina livserfarenheter när det blir dags för mig att göra allvar på iden att skriva.

    För mig känns det extra viktigt att skriva ner hur jag levde i Sverige när jag växte upp för jag emigrerade för 45 år sedan och mina barn känner inte till något om svenska förhållanden då (och inte mycket om nuvarot där heller… :(. Även om de inte blir intresserade så kanske någon annan kan få nöje av det i framtiden. Så, svaret på din fråga är: ja.

    Gilla

    • Kloka ord och bra tips att tänka på, det där att försöka skriva lite mer i kronologisk ordning. Den lilla berättelse jag publicerade var skriven för att förhoppningsvis skapa intresse och en diskussion här vilket verkar ha lyckats. Tanken var att visa att nutid snart blir dåtid och att det kan vara viktigt spegla även vardagen när man släktforskar. En del som släktforskar samlar anor i sitt släktträd och stannar sedan och nöjer sig med att ha tagit reda på födelsedatum när de gifte sig och när de dog. Jag har nämligen själv agerat på precis detta vis och försökt att samla så många anor som möjligt, ungefär så som man när samlade filmstjärnor . s.k ”Filmisar” förr.

      Jag menar nu istället att det är berättelserna om människors liv som gör släktforskningen mycket mer levande och intressant både för en själv och för de som förhoppningsvis vill ta del av resultaten senare. Det är svårare att skriva berättelser om personer långt bakåt i tiden men genom att intervjua äldre släktingar så kan man få oerhört mycket från dem kring sina närmaste generationer och deras liv. Men även att din egen berättelse kommer också att vara intressant och värdefull för dina barn och barnbarn eller andra personer i framtiden.

      Men det går även att hitta berättelser om generationer längre tillbaka men då får man utöver att leta i kyrkoböckerna även ta sig tid att läsa domböcker och andra källor vilket kan vara väldigt tidskrävande, men å andra sidan ge väldigt mycket. Jag har inte gjort det själv, i vart fall inte ännu. – Jo i två fall har jag läst i domböcker och ett av dessa fall har jag redan publicerat i min blogg, Clara Hag som försökte fördriva sitt foster med fosfor och avled själv. Men jag har en spännande person till att berätta om som det stått mycket om i Domböcker. Den personen kommer jag att skriva om längre fram i min serie om olika levnadsöden

      Gilla

  9. Hej.
    Du har så rätt. Våra barndomsminnen är viktiga att föra vidare. Defenitivt.
    Just nu har min mans mamma gått bort med mkt att ta tag ibland annat bilder, dokument och hennes historia. Själva håller vi på att flytta. Vi känner att vi har för mkt att göra men får vi bara rensa och flytta blir det mer tid att rensa i sina egna roddiga bildhögar utan namn och årtal och minnen och dokument som är svårt att bestämma sig om det ska få vara kvar eller kastas och var i hela världen ska man arkivera det????
    Men har titta lite på dina inlägg de är spännande och beundransvärda. Tack Dick för ditt intresse för vår gemensamma släkthistoria.
    Med vänliga hälsningar och Nyårskram

    Cecilia Wåhlin Öster
    OBS! Se vår nya adress och mail här nedan;
    Dalagård
    Stensänget 1
    774 97 FORS
    SWEDEN

    +46(0)226 31100
    +46(0)70 377 73 73

    http://www.dalagard.eu
    info@dalagard.eu
    leif@idalarna.se
    cecilia@idalarna.se

    [dalahäst signatur]

    Gilla

    • Hej Cecilia

      Min mor gick bort för drygt 1 år sedan. Hon samlade på mycket som hon ville spara till kommande generationer. Jag sitter nu med fyra fulla flyttkartonger pärmar, gamla tidningar och papper som blivit kvar efter det att jag ändå har rensat en hel del. Detta utöver alla andra saker man vill spara och bevara efter henne. Jag tänker också på all den tid som hon lagt ner för att samla på det hon tyckte att hon ville spara till oss. Det är också många egna barndomsminnen som kommer fram när man går igenom allt detta. Det är ofta lite tungt och jobbigt när man får gå igenom saker efter någon kär person som avlidit. Men det kommer en dag då det verkligen var värt det arbete man då la ner istället för att bara slänga det mesta. Det går givetvis inte spara på allt men jag tycker att allt är värt att titta på innan man fattar beslut om att spara eller kasta.

      Lycka till med er egen flytning också. Vi har flyttat en hel del genom åren och visst har vi kartonger fortfarande som inte packats upp på kanske 2-3 flyttar bakåt…. Hoppas att mina barn slipper ta hand om de sakerna, får skärpa till mig och ta tag i även det någon dag framöver.

      Tack också för dina positiva kommentarer om bloggen här.

      Önskar dig och dina nära och kära ett riktigt GOTT NYTT ÅR 2014

      Dick Wåhlin

      Gilla

  10. Hej
    Vad kul att läsa alla kommentarer och din berättelse…
    Jag känner igen mig i mångt och mycket . Vad gäller TV så kommer jag ihåg/fått mig berättat? att jag kunde sitta och titta på testbilden hur länge som helst, en flicka tror jag att det var….Vi hade en svartvit TV som fanns i en byrå med skjutdörrar som man fick öppna. Minns också att jag och mamma och pappa lyssnade på frukostklubben med Sigge Furst….oj vad nostalgisk man blir:-)
    Känns som om man verkligen skulle skriva ned vad man minns från sin barndom sitt liv hittills…man blir glad när man tänker tillbaks…även om det finns tråkiga inslag på vägen så är det ju ens livshistoria. Jag är född 1957 så vi är ganska jämnåriga….
    Ha ett fortsatt gott släktforskarår.
    Vänliga hälsningar
    Kristina Hagberg

    Gilla

    • Godmorgon, godmorgon hör fåglar sjunga glatt, godmorgon, godmorgon i kör… Tack för att du väckte upp det minnet hos mig också. Sigge Furst vaknade man till tidigt 60-tal och senare även till Hasse Tellemar och ”Ring så spelar vi”.

      Kul att du hittade hit och att det fick dig att bli lite nostalgisk. Jag tror att det är viktigt att stanna upp ibland och blicka lite bakåt. Visst riskerar man att även tråkiga och sorgliga saker också dyker upp från förr, men det är precis så som livet faktiskt är. Livet är inte dagarna som gått – Livet är dagarna man minns.

      Men vi får inte fastna i det förgångna utan även ha mål och drömmar inför framtiden. Jag önskar dig ett riktigt GOTT NYTT ÅR 2014

      Välkommen tillbaka till min Blogg närhelst det passar dig.

      Dick Wåhlin

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s