Fyra generationer i Koppartorp, Åby (H) Del 2: Jaen Larsson (1714-1781

Nu fortsätter berättelsen om de fyra generationer i mina anor som levde i Koppartorp i Åby socken. Vi är framme vid den tredje generationen bakifrån och eftersom det i denna generation finns inte mindre än sju domstolsprotokoll så får denna generation en egen berättelse.  Det blir därför också ytterligare en berättelse om den fjärde generationen och som kommer att publiceras senare i del 3.

FF FM MF F Jaen Larsson föddes 1714 i Koppartorp och i hans första gifte så var han gift med Ingrid Persdotter, de får tillsammans tre barn. Ingrid avlider den 24 maj 1746 i Koppartorp.

Jaen gifter om sig den 23 maj 1748 (PLF CD1) med Ingrid Månsdotter från Bäckebo (H). De fick tillsammans 7 barn och deras yngsta barn Jon Jonsson född 1764 är min nästa ana och han återkommer i del 3 om Koppartorp.

Ingrid Månsdotter avled av hetsig sjukdom den 28 juli 1767 (Åby Db CI:3 sid 623) i Koppartorp. Jaen Jonsson avled i Koppartorp 67 år gammal av Rödsot den 26 maj 1781 (Åby Db CI:3 sid 667).

Kort sammandrag om vad de sju domstolsprotokollen handlar om:

24 jan 1771. Norra Möres häradsrätt fastställer att Jaen Larsson kan bo kvar på den del av Koppartorp som han ärvt och löst ut efter sin mors död

28 januari 1771.  Skrivelse till rätten från Jaen Jonsson angående hans brorsbarns förmyndares agerande gällande en olaga uppsägning om att han ska avträda del av Koppartorp.

14 febr 1776. Tvist om en nedhuggen ek

14 febr 1776. Fortsättning och utslag av målet om den nedhuggna eken

25 nov 1778. Jaen Larsson skrivelse till häradsrätten om att få sin undantagsrätt fastställd

26 nov 1778. Jaen Larssons stämning av mågen Carl Nilsson angående hans rätt till skäligt undantag.

29 maj 1780. Jaen Larssons stämning av mågen Carl Nilsson som hindrat honom att åtnjuta fastställt undantag

Nedan de sju domstolsprotokollen från Norra Möre Häradsrätt:

Norra Möre dombok den 24 jan 1771,  Nr 34

I anledning af utwärkad stämning kärade Jean Larsson i Koppartorp till Olof Jeansson i Östingtorp såsom förmyndare för kärandes broder Per Larssons omyndige barn angående olaga upsägning ifrån 1/3 uti 1/4 Krono Skattememmanet Koppartorp.

Påståendes käranden at en sådan upsägning må ogild förklaras och att Jean Larrson njuta ärsättning för avtvungen lagsökningkostnad

Warandes parterne närwarande ock ingifwer Jean des anförande til domboken så lydande: Swaranden anförar, at sedan Kirstin Johansdotter med des man icke igenom testamente utan igenom Salubref den 24 Febr. 1746 updraget ifråga ställt Hemman sina söner Jean och Per,emedan samma Salubref innehåller den lösen, som bägge desse bröder til de öfrige Syskonen borde utbetala, så skal modren icke warit tilständigt eller hon ägt magt, at en sådan Jeans och Pers åtkomst förändra och uphäfwa, Hwarför swarandes förmenar ock påstår, at moderns sedermera för Jean utfärdade Köpebref är utan kraft och wärkan. Hwilket hon sielf omsider ärkänt medelst den förordnade den 16 Julii 1769. ock förmodar at den at Jean Larsson på en så örätt grund utwärkade denna Rätts Fasta och skjölte, på intet sätt ligger de omyndiga i wägen.

Jean Larsson intalar, at föräldrarnas förordnande den 24 februarii 1746 ej annorlunda får uttydas än detsamma i bokstafwen lyder, hwilket ock tydeligen ??, at det icke är något salubref utan werkeligit testamente, hwilket ock Föräldrarne sielfwa detsamma uti förordnandet nämna.

Olof Jeansson förbehåller de omyndige öppet i den händelsen Jean Larsson Käromål skulle gillas, at få denne tredjedel af hemmanet anbörda.

Utslag:

Härad Parterne för sig låtit anföra ock hanglingarne innehålla har Härads Rätten hos sig underbehörigt öfwerwägande komma låtit. Och emedan de omyndigas fader Per Larsson, hoars rättighet de omyndige ? sig tilägna, sielf meddelat des underskrift gillat modrens Kirstin Johansdotter försäljning den 27 Maii 1760 hwar medels then uphäfwer ock kraftlöst förklarardes med namnen den 24 Februarii 1746 uprättade förordnande om hemmanet Koppartorp, at det samma til hälften skall förblifwa i Jean ock Per Larssons händer. För den skull och som Jean Larsson med kiöp, hwilket han med modren om hennes 1/3 i hemmanet tinget lagfaret samt derå wunnet laga stånd ock skjöpte. Alltså finner Härads Rätten det för de omyndige icke någon tid är öppen lämnad at kunna klandra Jean Larssons åtkomst till hemmans delen.

Qvartiones utan pröfwar deremot rätwist ogilla den widtagne afsägningen.

Dock som förmyndaren Olof Jeansson tilkommet ock ålegat at i det längsta bevaka ock förewara de omyndigas rättighet här att innan. Alltså blifwer han ock ifrån rättegångsärsättningen själigen befrijad.

Norra Möre dombok den 28 jan 1771. Nr 34

Wälborne Herr Härads Höfdinge. Så ock Loflige Norra Möre Härads nämnd

Jag, ehuru nu till åren tämmelig kommer, har aldrig warit i egen sak för domstol, förrän nu jag därtill bilfwoit tvungen, ock således owan wid att framföra det som till mitt förswar kan lända. Anbefaller fördenskull ödmiukast om tillstånd att få skrifteligen anföra de skäl och grunder, som jag å min sida kan hafwa att stödja mig wid, uti den instämde saken, rörande en tredjedel af enfjerding uti Koppartorp, hwilken min wederdelsomän söker mig afträda.

1. Hafwa mina saliga föräldrar, Lars Andersson ock Kerstin Jaensdotter år 1746 d. 24 februarii författat en disposition, at skulle jag mot en wis determinerad lösen få behålla den ena fjerdingen af Koppartorp ett halft hemman, och den andra fjerdingen, äfwen så mot en wis lösen tillfalla min yngste broder Per Larsson så snart han lefde och kunde samma fierding tllträda och förswarligen bruka, som ock skedde wid hans myndiga år.

Men när han densamma besuttit någe år, utan att kunna fullgöra det förut nämnde wilkoret förfallen till lättja och flere felagtigheter, ock begynnte sitt fjerdedels hemman erbjuda till Salu på flere ställen, samt detsamma omsider försålde till min nu mere afledne swåger Jon Carlsson, ångrade då min salig moder, att hon gordt föregående disposiotion, emedan hon frugtade att gården skulle komma i oskylde händer ock hon således å sin tilltagande ålderdom mindre understod kunde hafwa att wänta, ock för den ordsaken skull återkallade densamma samma dag som köp med Jon Carlsson ingicks, dock allenas till en tredjedel som henne tillkom, men som lämnade honom frihet att försälja twåtredjedelarna af bemette fjerding, hwarom hennes salig man hade kunnat Disponera om han lefwat.

2. Sedan hon sålunda, efter den räts magt ock disposiotion, som hon sig uti testamentet till sin dödsstund förbehållet öfwer denne fjerdedel, återkallat allenast en henne tillhörig tredjedel,försålde hon otwungen friwillig år 160d 27 maji, till mig denna tredjedelen emot Sjuttio daler Silfwermynt hwilket köpebref äfwen min yngste broder Per Larsson icke allenast friwilligt samtyckt utan ock underskref, utan någon inwändning, hwarföre jag därpå åtniöt laga fasta år 1764 d ? Febrarii sedan de wanliga upbuden woro försiggångne.

3. Efter förloppet häraf, har jag og walodsutit i possetion af denna lilla hemmansdel ock graget all möjelig omsorg för min ålderstigne moder under des årkeslösa ålderdom. intill dödsstunden, som inföll d 18 nästledes augusti, utan biträde af någon af de öfrige syskonen,samt utan att weta, medan hon ännu lefvde, att hon 1769  16 julii, som war på en söndag, under gudstiensten låtit såsom ganska barnslig locka sig att ändra den förra afhandlingen med mig, om nämnd tredjedel utaf en fjerding i Koppartorp.

4. Efter hennes dödsfall blef denna ändringen mig först kunnig, genom en afskrift af hennes utlåtelse, hwilken kom mig så mycket bekymmerligare ock underligare före, som hon då wille disponera om en hemmansdel, som redan war försåld, ock hon icke mera ägde, icke heller warförsåld utom börd, utan till mig, som efter all billhet synes wara närmare berättigad till honom ,än mina broders barn som äro en grad längre ut, ock kan hända aldrig hinna till den förmögenhet at de honom kunna antingen lösa tillbaka, eller förswarligen häfwda.

Men aldra underligast synes det wara att barnens så kallade förmyndare Olof Jaensson i Östingtorp låtit mig afsäga ifrån en hemmandel, den jag ärligen tillhandlat, ock med laga fasta fästat.

Till Wälborne Herr Härads Höfdingen och loflige Tingsrättens högrättwisa Ompröfwande hemställer jag jag i största ödmiukhet, hwar wän i säkerhet blifwer, om oroligt folk således skall få rubba det som lagligen är afhandlat och stadsfästat, ock bönfaller lika ödmiukast, att jag må blifwa bibehållen wid min lagligen och wäl fångne ägendom, så wäl som ock, att min wederdeloman måtte blifwa ålagd att ärsätta mig denaa påtwugna rättegångskostnad med tio D. Silfwer.

Under tillförsiktelig förtröstan på ett rättwist utslag, framlefwner med  med djupaste vördnad Wälborne Herr Härads Höfdinens och Loflige Tingsrättens aller ädmiukaste tienare.

Jaen Larsson

i Koppartorp

Norra Möre dombok den 15 maj 1775 Nr 50

Krono Skogvaktaren Axel Scheffman tilltalade Per Larsson och Jean Larsson i Koppartorp, den förre för en förbränd, och den senare för en fälld ek.

Inställandes sig af Swaranderne Per, hwliken invände, at eken hwarför han tilltalades, blifwit redan i förra skogvaktarens tid för Per stämplat och af honom der efter ska huggen, hwilket ollonår Eken warit odugelig och merendels sörnad Scheffman ärkänner.

Men wad Jaen Larsson angår, så har han såsom siuk och sängliggande icke kunnat sig inställa. Och emedan förbrände Eken förut blifwit såsom stämplad skattehuggen, Ty befrias Per Larsson ifrån answar hörföre. Och blifwer målet hwad Jaen Larsson beträffar, till nästa Ting utställt, då han wid 5 Dr wite böra sig inställa.

Norra Möre dombok den 14 febr 1776 Nr 20

Skiedde uprop uti upskutne saken ifrån sidste ting Nr 50 angående et Jaen Lasson i Koppartorp skall olofl. huggit och fäldt en Ek, hwarvid Parterne sig inställt och förnekade Jean at han någon Ek huggit, som warit ostämplad, och wet icke hwem som föröfwat det nu övefwerklagade hugget. Erbindandes sig sedan med ed wita, hwilken Edegång å käraren icke motsade, hälst han skall wara i saknad af skjäl och bewis emot Jean Larsson.

Och för den skull fant Härads Rätten skjäligt pålägga Swaranden , at med Ed sig wärja, det han hwarken siel eller igenom någon annan huggit eller låtit hugga den Ek å Koppartorps ägor,hwar före Jean Larsson af Krono Skattewaktaren Scheffman nu bilfwit tilltald.

Gitter Jean Larsson Eden gånga, ware frij Å annor händelse ill Härads Rätten i målet sig närmare utlåta.

Jaen Larsson aflade här efter den honom ålagde Eden.

SK184 Norra Möre dombok den 25 nov 1778 nr 25

Wälborne Herr HäradsHöfdinge så ock loflige Norra Möres Härads nämnd

Som min ålderdom med åtföljande svårigheter och minneslöshet förbinder mig att kunna medbehörig redighet svara på alla de inkast som emot mig torde göras i den instämda saken rörande Koppartorp, så bönfaller jag i all ödmjukhet om gynsamt tillstånd att få skrifteligen min tanka

Utaf öfwerenskommelsen som emellan mig och min måg Carl Nilsson träffades den 13november 1773, synes husligen båda hava stor del av hemmansbruket jag honom och hans hustru Anna, lemnat emot lindrig lösen. och hwad jag mig af samma hemma förbehåll ett till nödtorftigt understöd på min analkande ålderdom nämligen ett skäligt och tillträdeligt undantag såsom mina föräldrar tillförne till sin lefnads slut hafwa åtnjutet hvilket är mig så mycket oungängligare som jag äfven måste hemma hos mig försöria en son Anders, hwilken för sin menlöshet skuld icke kan igenom tjenst sig annorstädes kläder ovh föda förvärfwa.

Till detta undantags från skilljande förbehöll jag mig frihet och rätt samt för disposition ofwer dess åtniutande sedan, icke befarndes någon sådan misskällighet som dageligen sedemera sig yppat, och emellan föräldrar och barn aldrig borde spörias, sedan som jag då icke befarade något misstroende eller sedemera yppat misskällighet, utan hoppades at wänskap och förtroendet skulle blifwa waraktigt, utnämnde jag icke de små stycken som jag åstundade, och utbeder mig förden skull ödmiukeligen at dem nu få namngifwa.

Utaf åkrar anhåller jag at få 8 skepeland, nämligen 2 skpland på den så kallade Ladaåkern förutan den biten som jag rensat med mitt arbete ifrån rörs och stens upbrytande och bortförande, Badstufweåkern, äfwen knappa 2 skpland, 2 skpland i Gatulyckan och 2 skpeland årligen på det att jag må hafwa något at hägna med

Skulle nu min måg tycka mig hafwa utsedt det som är närmast hemmet hwilket skedt på det at jag skulle orka dessa lättare se om detsamma, eller föregifwa, at det wore bättre åker, så är jag nöid at kunna honom 2 skeland Laduhorfwan emot 2 skpeland i den så kallade Sinnern – dock min uportling på förra stället förbehållas.

Utaf ängar förbehåller jag mogängswallen i Gatulyckan, som kan gifwa 3 häckar och i Storåkeren som kan gifwa 1 och * häcks, samt i gärdet 1 häck och på marken.

Dessutom anhåller jag at få åtniuta bete för mina kreatur så wäl på utmarken som i hagen,tillika med min mågs kreatur, eller på de ställen der han dem betar.

Enär jag nu får, som jag hoppas och beder igenom ett gunst rättstvist omprövande, de förutnämnde åker och ängsbitar samt bete och der äfwen fri disposition at jag får dem nyttja och gagna till mitt uppehälle, samt upodla det bästa jag gitter, avsäijer jag mig all disposition och författning med den delen af hemmanet som min måg är lemnad och honom tillkommer.

Ett rättvist och gemensamt utslag bönfaller jag om, och framlefwer med diupaste wördnad.

Wälborne Herr Höfdingens och Loflige Tingsrättens aller ödmiukaste tiernare

Johan Larsson i Koppartorp

Norra Möre dombok den 26 nov 1778 Nr 25

Jan Larsson i Koppartorp kärade i anledning af uttagen stämning til mågen Carl Nilsson angående det han emot aftal och afhandling skall svära Jan Larsson det undantag sid hemmanet som Jan åstun. har dess föräldrar för honom åtniutit påståendes att därför här utinnan rättelse och ärsättning för Rättegångskostnader samt inlämnande Jan Larsson till domboken följande anförande

Swaranden androg at han ider på något sätt will förmena Swärfadren men påstår at få bilfwa wid den åtkomsbref bibehållen, som utsätter så stort undantag som hemmanet tåla kan.

På föreställning träffade Parterne en sådan förening at Jan Larsson för des öfriga lifstid utav hela hemmanet niuter såsom undantag Åtta skjeppl. åker, 2 skjeppl på Laduåkern utom det stycke Jan Larsson sielf ränsat från stock och sten, Bodstuguåkern 2 skepl. samt i Stillalyckan2 skepl. samt et skepl. rödslehygge i Utaf ängen gagna. Jan Larsson Gatulyckan och ängen i Storåckeren samt i Gärdet en Häckwall och på maden en Häckwall. Äfwen som Jan Larsson för sine kreatur niuter bete, så inom som utom hägnad, der Carl Nilssons egne Kreatur gå. Bilfwande Carl Nilsson til 6 RD 32 sk wite förfallen, om han antingen på något sätt hindrar Jan Larsson uti nyttjanderätten af detta sitt undantag eller på annat sätt i ord eller gärningar förolämpar. Hwaremot Jan Larsson afsäger sig om undantaget giöra någon författning som blifwer stridande emot Carl Nilssons åtkomstbref til Hemmanet hwilken förening Parterne efterupläsandet ärkände. Och blifwa densamma på deras begäran med dom gällande och stadfäst.

Norra Möre dombok den 29 maj 1780 Nr 31

Hade Jon Larsson i Koppartorp till detta ting uttagit stämning på mågen Carl Nilsson Ibm angående det swaranden skall hindrat Kden uti nyttjandet af de undantagsförmåner Jan Larsson sig betingat hwarutinnan rättelse jämte ärsättning för aftwungne Rättegångskostnader påstås.

Hwaremot Carl Nilsson återstämt rörande obefogad lagsökning och at ärhålla en lika ersättning för Rättegångskostnaden

Med wid uprop målet gaf å Kärandens sida nämndeman Per Jonsson i Swartingstorp tillkänna att Parterne bifwi förenta och kunna föreningsdomenden 21 november 1778 uti den sin fullakraft och wärkan och låter H R på dy sätt Rättegången afstanna.

Norra Möre dombok den 20 november 1781

Jon Larsson i Koppartorp testamentariska Disposition den 2 augusti 1780 barnen emellan, atall lösegendom delas uti 5 lika delar eller swarande emot hwad döttrarne Anna och Elsa förut i hemgift undfått.

Af desse lotter tillkomma de oförsedde barnen, eller Anders, Lars Jon, Ingrid och Maja en likalott hwardere, Skulle sedan något öfrigt wara så bör sonen Lars bekomma 6 RD 32 sk eller dess wärde, samt dottren Elsa 5 RD. Och derest något därefter öfwer blefwo, delas sådant öfwer nämnde 5 barn lika emellan.

Och skulle Jon Larsson med döden afgå för Thomas mässotiden, så wilka nämnde 5 barn undantagit 1 års tid samt ställes Jan till grafven på boets samfälla bekostnad.

Hwilket testamente sedan Jon Larsson med döden afgådt, till Communication utställes.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s