Min morfars farfars farfars morfars farfars farmors far: Jöns Gustafsson, knekthövitsman som stupade vid slaget vid Stångebro 1598.

Jag har tidigare berättat om hur jag från början i min släktforskning försökte att samla på många anor och att komma så långt tillbaka i tiden som möjligt. Efter ett tag kom jag istället på att det var mycket mer intressant att samla på underlag till intressanta levnadsberättelser. Det är levnadsberättelserna som ger mig det verkliga och levande innehållet i släktforskningen. Av naturliga skäl så är det lättast att samla underlag till berättelser om sina närmaste generationer. Jag upptäckte också redan från början att många släktforskare är mycket generösa med att dela med sig av sin forskning.  Därför vill jag redan nu säga att underlaget till den här levnadsberättelsen helt och hållet kommer från underlag som jag fått från andra släktforskare, de anges som källor efter denna berättelsen. Det här betraktar jag själv mer som lite kul kuriosa i min antavla. Vi pratar nu om anor från medeltiden och som genom den svenska adeln sedan går vidare ner till medeltidens allra första början.

Jöns Gustafsson omnämns i källor först från 1569 och 1587 uppbar han lön för sin tjänst med 32 mark. Hans far hette Gustav Larsson (Sparre över Pil) och var bosatt på Strömsnäs i Högsby socken (H). Han var fogde i Östbo och Albo härader. Förutom sätesgården Strömsnäs ägde han även gårdar i Hammarby, Kolsrum, Holma, Fågelbo och Ruda. Han nämns som levande sista gången 1575 och hans gods förvaltas från 1576 av barnen Erik och Britta. Sparre över Pil är en ätt som först nämns på Öland men som senare flyttar till östra Småland.

500511_515617f045r285pf22n4jf_D_327x409

Hans mor hette Sigrid Andersdotter av Hinsekindsätten från Stora Hinsekind utanför Värnamo i Småland. Det som kan vara lite intressant med Hinsekindsätten är att den forsätter i rakt nedstigande led till Folkungaätten och kung Birger Jarl via Magnus Minnesköld. Därifrån vidare ner till Knut den Helige, kung av Danmark 1080-1086. Jag har förstått att det är en ganska stor andel svenskar som idag kan kröna sin antavla med anor från just Folkungaätten, t.ex. vår kronprins Daniel Westling. Han har genom DNA analys fastställt att han härstammar från kung Birger Jarl. Om jag också skulle göra en DNA analys någon gång i framtiden så kanske jag kunde få fastställt att jag har lika mycket kungliga gener som vår kronprins. Det handlar i så fall om att vi möjligen kan ha en gemensam ana 28 släktled bakåt i tiden. Men som jag sagt tidigare så betraktar jag detta mest som kuriosa i min släktforskning. Min ana Jöns Gustafsson tycker jag däremot är lite extra intressant kuriosa och här kommer nu en berättelse om honom.

Jöns Gustafsson var gift med Lucia Persdotter och de fick en dotter som enbart är benämnd som Jönsdotter. Hon gifte sig i sin tur med en Per Silkelock som dog 1626. Härifrån går mina anor vidare framåt i tiden från trakten kring Kristdala till gården Komramåla i Södra Vi och därefter vidare till Kisa och till min morfars farfar Adolf Salomonsson som jag berättat om i ett tidigare eget inlägg i bloggen. (Det var han som var stenhuggare och som dömdes två gånger för stöld. Han fick fängelsestraff och fick då leva på vatten och bröd en tid samt även utföra straffarbete, läs gärna även den berättelsen!)

Jöns Gustafsson levde på 1580 på sin faders gård Strömsnäs i Högsby socken. Han beseglade där sina knektars lönelista, hans militära bana tros ha inletts omkring 1565. År 1571 får han fullmakt att som Fänrik uppbåda knektarna i Aspelands, Hanbörds, Sevede, Tjust och Tunaläns härader för att tåga mot Västervik för vidare färd till Finland. Han går då under Joen Gislesson fana vilket är en fana som stridit på många olika främmande marker. När Jöns 1584 får en egen fana och benämns som knekthövitsman så har han troligen redan stor erfarenhet från livet i fält. Däremot när han mot gällande lag gifter sig med en ofrälse kvinna så blev han antingen av med eller fick avsäga sitt sitt frälse. Från 1590 så bor han på gården Systertorp i Kristdala socken.

Det vi också vet om Jöns Gustafsson är att han ledde en fänika på 500 man som slogs på kung Sigismunds sida vid Slaget vid Stångebro den 25 september 1598. Kung Sigismund blev vald till kung i Sverige 1594 efter sin far Johan den III. Eftersom hans mor Katarina Jagelonica kom ifrån Polen så blev Sigismund kung även över Polen. Han vistades mycket i Polen och där övergick han också till den katolska läran. Hertig Karl, yngsta sonen till Gustav Vasa, gillade inte detta utan strävade efter att Sverige skulle hålla sig till den Lutherska läran som hans far hade infört. Hertig Karl som styrde i Sverige under kungens frånvaro lyckades i riksdagen i Söderköping 1595 fastställa att Sverige skulle fortsätta att tillhöra den Lutherska läran. Eftersom det var oroligt i Sverige så beslutade sig kung Sigismund 1598 för att återvända till Sverige.

De åtta knekthövitsmännen i Småland och Västergötland som tidigare hade blivit avsatta av Hertig Karl blev nu återinsatta av Kung Sigismund. Jöns Gustafsson fick order om att med sin fänika tåga mot Söderköping men i ett brev från Sigismund ändrades ordern till att han istället skulle gå mot Gryt och Ringarum och vidare över Stegeborg, detta för att undgå Hertig Karls trupper. Han får också rådet att slå följe med överste Gustav Brahe som är på väg från Kalmar mot Linköping.

Själva slaget vid Stångebro äger rum den 25 september 1598. Kungen förfogar över ca    8 000 man i slaget medan Hertig Karl förfogar över 12 000 man. Det var omkring 2 200  som stupade i det här slaget.  Det var sista stora slaget i Sverige med i huvudsak svenska härar inblandade. I slaget segrar Hertig Karl över Kund Sigismund och efteråt äter de en gemensam middag på Linköpings slott. I en skrift som heter ”Hertigh Carls Slaktarebenck” sägs att 338 personer avrättades, fängslades eller drevs på landsflykt. I samma skrift sägs också följande:

”Jöns Göstaffson Knechhöffdings Man, denne skött Hertig Carl siälf ihiäl”

Några som fängslade efter slaget avrättades sedan två år senare på torget I Linköping i det som kallas för Linköpings blodbad. Där slaget stod finns nu ett monument med en metallplatta där det står skrivet

MINNE AF SLAGET VID STÅNGEBROD. 25 SEPT. 1598 

FÄDERNESLANDETS FRIHET OCH EVANGELISK LUTHERSK TRO 

RÄDDADES FÖR SVERIGES FOLK

Kung Sigismund återvände till Polen där han blev kvar. Hertig Karl blev ny kung i Sverige och kallade sig för Karl den XI.

Man kan också fundera lite på hur det skulle ha varit i Sverige om Kung Sigismund hade segrat vid Stångebro istället för Hertig Karl, vi hade t.ex eventuellt kunnat ha varit ett katolskt land idag.

Jag vill tacka följande personer, och möjligen någon mer, som generöst har delat med sig på olika sätt till underlaget till den här berättelsen om min troliga ana Jöns Gustafsson:

Karl Gustavsson, Söderköping

Bo Person, Linköping

Berit Sjögren, Uppsala

Humlenäsboken skriven av Birger Einarsson och Roger Axelsson, ISBN:91-631-1204-3.

Annonser

5 thoughts on “Min morfars farfars farfars morfars farfars farmors far: Jöns Gustafsson, knekthövitsman som stupade vid slaget vid Stångebro 1598.

    • Har haft mycket god hjälp här. Jag hade inte själv klarat det här utan jag hade lite tur att komma på en gren som fortsatte ner i högadeln. Det är många forskare jag känner till som har kommit hit till dessa anor. I Humlenäsboken finns mycket av detta utrett av Roger Axelsson som själv arbetar på Riksarkivets och han har också dessa anor i sin egen antavla. Teoretiskt har man 8096 anor i trettonde ledet så det är inte så konstigt att många delar dessa anor.

      Gilla

    • Tack Solveig.
      Välkommen till min blogg och roligt att du också tog dig tid att lämna en kommentar också.
      Just denna berättelse har jag kunnat skriva tack vare bidrag från flera andra släktforskare.
      Jag tycker att berättelser är så viktiga för att levandegöra sin forskning och ge den verkligt innehåll.
      Därför är även relativt nya berättelser viktiga att dokumentera idag för framtiden. Men visst är det också roligt med berättelser där man kan ”känna historiens vingslag”.

      Gilla

  1. Hej Dick!
    Jag upptäckte ditt svar först nu. Jag håller med om att det är viktigt att dokumentera ny historia också. Men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att man kan få fram så mycket information om en person som levde för så länge sedan.
    Jag har nyligen startat ett företag som erbjuder levande personer att dokumentera deras historia.
    Många säger att de inte har något intressant att berätta men det räcker med att man har levt i 70, 80 år så kan man konstatera att det har hänt mycket i vårt samhälle när det gäller teknik och socialt omhändertagande. Barnbarnsbarnen kommer att häpna när de läser.
    Mvh
    Solveig Mossing
    Din Historia

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s