Morfars far och mor Herman & Jenny Adolfsson med bl.a. en film från 1962

Herman o Jenny Adolfsson

Herman Adolfsson föddes den 12 februari 1882 i torpet Erikholm under Fröåsa i Kisa. Det torpet var i väldigt dåligt skick och hans far Stenhuggaren Adolf Salomonsson, se tidigare berättelse om honom, hade 1884 byggt klart ett nytt torp strax norr om Eriksholm. Det torpet kom att kallas Lövsta och dit flyttade familjen när Herman var två år gammal 1984.

Eugenia ”Jenny” Johansson var född i torpet Högstorp i Norrby strax utanför och en bit söder om Åtvidaberg. Hon föddes två dagar före Herman den 10 februari 1882.

Ett av Hermans första jobb var att vara ”Rallare” och han var då med och byggde Östra Centralbanan. Han arbetade också i sin ungdom som Dräng på en gård i Kättilstad och det var samtidigt som Jenny arbetade på samma gård som piga. Det var så de också först träffades och lärde känna varandra. De kunde på helgerna gå ca 2 mil för att kunna träffas och de bodde då ofta hemma hos Jenny’s föräldrar i torpet Högstorp i Norrby utanför Åtvidaberg. När sedan helgen var slut  så var det bara att gå de två milen tillbaka för att kunna arbeta igen på måndagen.

Första tiden efter det att Herman och Jenny gifte sig den 15 mars 1903 så bodde de hemma hos Hermans föräldrar i torpet Lövsta under Fröåsa i Kisa. Deras första barn sonen Karl eller ”Kalle” som han alltid tilltalades föddes en månad före äktenskapet den 13 januari 1903. Från Lövsta i Kisa flyttade de sedan till det första egna hemmet på Stenhusgatan 12 i Åtvidaberg den 16 augusti 1904 (Församlingsboken i Kisa Alla:1 sid 231).  På Stenhusgatan föddes min morfar Nils den 12 december 1904. Men det skulle bli ännu fler barn i familjen Adolfsson och här föddes också Elis den 24 juni 1906, Iris den 3 oktober 1908 och Mary den 22 juli 1910.

H o J 1910Familjebild från 1910

Från Stenhusgatan flyttade de den 5 december 1910 (Församlingsboken Alla:13 sid 1540) till Kvarteret Äpplet Tomt No 8. Där föddes sonen Tage den 2 juni 1912.

Den 9 december 1913 flyttar familjen till kvarteret Smällen Tomt nr 2, enligt dottern Elsie kallades själva huset där för “Smällen 5”. Där föddes ytterligare  fyra barn, Gösta den 25 juli 1914, Elsie den 25 augusti 1917, Alice den 26 mars 1920 och slutligen Eivor den 22 september 1923.  I fastigheten Smällen fanns det totalt 5 rum och där bodde tre familjer och totalt 31 personer. Familjen Adolfsson hade ett rum och kök med sina tio barn. Barnen fick sova två och två i olika sängar och några av flickorna kunde även ligga tre i en och samma utdragssoffa medan föräldrarna de sov i en egen utdragssoffa i köket. När man skulle äta så fick det ske i olika omgångar och oftast åt pojkarna först och därefter flickorna. Det gällde att hushålla med de knappa tillgångar som fanns och på kvällarna serverades ofta någon form av välling eller gröt till barnen.

Smällen 5

Ett foto på familjen Adolfsson utanför fastigheten ”Smällen 5” i Åtvidaberg. Kortet är taget år 1916 på de 31 personer som bodde här. I fastigheten fanns det 5 rum och ett kök att dela på. Familjen Adolfsson står längst till vänster och i följande ordning:                             Mary, Tage, Herman, Gösta, Jenny, Iris, Elis, Nils och Karl.

Herman arbetade under den här tiden på Hjulfabriken i Åtvidaberg men han drabbades en gång av ett olycksfall och blev skadad i ena lungan av en hjuleker. Han blev sedan sjuk av sina skada i flera år efter. Hans dotter Elsie berättar att hon när hon själv var omkring 10 år gammal så åkte de upp till Medevi för att hälsa på sin far. Det borde uppskattningsvis ha varit omkring år 1927. Herman var då i Medevi för att bli frisk och stark efter skadan i lungan och han fick där bl.a ”dricka brunn” i medicinskt syfte. Enligt församlingsboken (Alla:13 sid 1363) så flyttar familjen ifrån Smällen 5 år 1929.

Sonen Nils (min morfar) var den som hade arbete hela tiden under denna svåra tid för familjen. Han svarade också för en stor andel av familjens försörjning under sin fars sjukdomstid. Därför sa också Herman att den gamla klockan, ett golvur som Herman fått efter sina föräldrar, den ska Nisse givetvis ha. Annars hade säkert den klockan gått i arv till den äldste sonen istället, för så hade det alltid varit med den klockan tidigare. Klockan har olika inskriptioner med årtal och det äldsta årtalet som står på den är 1606. Det sägs också att nederdelen på klockan är utbytt en gång eftersom den blev förstörd när den stod i ett torp som var så lågt i tak att de fick gräva ner den en bit i jordgolvet för att klockan skulle få plats under taket.

Jenny stickade ofta strumpor eller vävde mattor. Hon var också mycket duktig på matlagning på den vedeldade järnspisen i köket. Jenny var också minst lika duktig på att baka både matbröd, vetebröd och kakor. Till julen skulle det bakas särskilda jullimpor och då hjälpte även Herman till med degen. För att det skulle bli ett mörkare bröd till jul så skållades degen med varmt vatten kvällen före själva baket. På morgonen efter att degen var skållad så arbetades allt annat in som skulle vara med i degen, själva silot, jästen och olika kryddor. Det var väldigt viktigt att limporna var hela och fina till jul och var det så att brödet sprack så ansågs det inte vara bra utan det var till och med lite ”skämmigt”. Det svåra var givetvis att kontrollera temperaturen i ugnen. Det gjorde man genom att slänga in lite mjöl i själva hällen och därefter se hur snabbt mjölet blev brunt. Man började med att baka bullarna i ugnen först och därefter var det limpornas tur. På kvällen när barnen sov gjordes slutligen maränger och kokoskakor för då visste man att dom inte skulle bli uppätna i förtid. Bakom huset fanns ett uthus med en lår där man förvarade hel säd och minst en av jullimporna lades sedan ner i själva säden och förvarades på så sätt ända fram till Påsk. Tack vare det här förvaringssättet så var jullimpan fräsch och god även då.

Fam Adolfsson 1925

Familjen Adolfsson på ett foto från omkring 1925-26.

Herman och Jenny var starkt engagerade i Missionskyrkan i Åtvidaberg och där fick barnen också gå i söndagsskola. Hela familjen var också engagerade i nykterhetsrörelsen IOGT samt SGU (Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund).

Från 1932 till 1945 arbetade Herman som lantbrevbärare och cyklade med post långa sträckor. På 40-talet när det var riktigt stränga vintrar så kunde han ibland få låna en häst istället och då fick han förstärka sin klädsel rejält med t.ex. vristskydd och handledsskydd för att inte få förfrysa sig i den stränga kylan.

År 1938 flyttade de till Kvarngatan 4.

syskon Adolfsson

Ytterligare ett foto på familjen Adolfsson och denna gång från 1941.                          Längst bak från vänster: Nils, Tage och Elis
Mitten: Eivor, Gösta, Iris, Alice och Elsie
Längst fram: Eugenia (Jenny), Kalle, Herman och Mary

IMG_2104Den här gungstolen satt ofta Jenny Adolfsson och gungade i. Från början var den svart men den har senare målats om. Jag minns den främst från Kvarngatan 4 då min mormor Elna Adolfsson använde den. Möjligen att den blev kvar på Kvarngatan 1961 hos min mormor när Herman och Jenny flyttade därifrån.

År 1961 flyttade de ifrån Kvarngatan 4 till S. Utkiksgatan 4 i samma fastighet som sin dotter Mary Adolfsson gift med Ingvar Johansson

Den här filmen är en förkortad version av den film som gjordes 1962 när min morfars far och mor firar 80 år. Makarna Herman & Jenny Adolfsson var båda födda 1882 med två dagars mellanrum, den 10 respektive 12 februari. 80-årsfirandet sker dels hemma i deras bostad och avslutas sedan med fest på Ordenshuset i Åtvidaberg. Filmen tar ca 3 min att titta på.

Jenny Adolfsson avled efter en hjärnblödning några månader efter sin 80-årsdag den 15 juli 1962. Herman fick leva tre år till och han avled sedan på Birgittas sjukhus av hjärtfel den 19 augusti 1965.

gravherman

Bland barnen kan också nämnas att sönerna Gösta och Tage Adolfsson under en tid drev den så kallade Auktionskammaren i Åtvidaberg. Dottern Alice hade under en period en butik med hattar och sytillbehör på Stenhusgatan. Elis var duktig i hantverk och tillverkade alltid den så kallade Trettonstjärnan när det var tid för det. Men han var också duktig på att skriva, han skrev både visor och många dikter.

Berättelsen om Herman och Jenny Adolfsson bygger till stora delar på en ljudinspelning med Elsie Adolfsson gift Kindström. Inspelningen är gjord av Bengt ”Polo” Johansson och hans fru Marie-Louice, dotter till Iris Adolfsson och därmed också ett av barnbarnen till Herman och Jenny. Inspelningen gjordes den 19 november 2000.

Bengt %22Polo%22 Johansson

Annonser

Släkterna Sjöholm, Josefsson och Lundgren i Fagerdal och Ramshult, Dalhems socken (H). En berättelse som avslutas med begravning på samma dag som sonen föddes.

Den här berättelsen börjar med utgår från min morfars mormors far och mor, Svante Lundgren och Josefina Eriksdotter.

Sven ”Svante” Gustaf Lundgren föddes den 7 juni 1822 i Ramshult, Dalhem (H) Hans föräldrar var Rättaren Erik Stefansson Lundgren född den 27 november 1791 i Skärdal, Dalhem (H) död den 17 januari 1881 i Fagerdal, Dalhem (H) och Lena Cajsa Sjöholm född den 20 april 1798 i Qvarnsveden, Oppeby (E) död den 8 mars 1879 i Fagerdal, Dalhem (H).

Svante Lundgren föds och växer upp i Ramshult i Dalhems socken. Gården Ramshult ägs då av hans morfar Gördelmakaren Olof Sjöholm född den 18 mars 1772 i Qvarnsveden, Oppeby (E) Hans mormor Ulla (Ulrika) Strömmerstedt född den 16 november 1768 i Björby Kvarn, Rystad (E) har avlidit av Lungsot, 2 månader innan Svante föddes, den 1 april 1822 i Fagerdal, Dalhem (H). Hans morfar Olof Sjöholm gifte om sig drygt ett och ett halvt år senare, den 12 november 1823,  med Lovisa Ekström född 1788 i Kimstad (E). Olof Sjöholm avlider 52 år gammal i Ramshult den 5 januari 1825 av hetsig feber.

Svante får i Ramsdal två yngre systrar Carolina Ulrika född den 5 april 1824 och Sophia född den 26 december 1832. Men den yngsta systern Sophia avlider när hon bara är 1 år och knappt två månader gammal den 21 februari 1834. I dödsnotisen står följande; Sjuknande i januari månad uti mässlingen tillfrisknande något men insjuknande ånyo den 15 dennes

josefina_1024

Sara Josefina Eriksdotter föddes den 24 februari 1824 i Svenserum, Dalhem (H). Hennes föräldrar var Rusthållaren och Nämndemannen Erik Josefsson född den 22 september 1792 i Svenserum, Gärdserum (E) död 7 juni 1856 i Fagerdal, Dalhem (H) och Stina Catharina Persdotter född den 31 oktober 1796 i Gärdserum (E) död i Fagerdal den 8 april 1873 i Fagerdal, Dalhem (H).

Josefina Eriksdotter flyttar 1841 till Fagerdal rusthåll med sin far och mor. Josefinas far är då ägare och rusthållare på Fagerdal, Dalhem (H).

Svante och Josefina gifter den 16 juni 1848 i Dalhem. Han anges då som Rättarson från Ramshult och hon som Nämndemansdotter från Fagerhult.

Deras första gemensamma hem blir hos Svantes föräldrar i Ramshult. Där föds också min morfars mormor Catharina Elonora Lundgren den 19 augusti 1849. De bor kvar i Ramsdal fram till år 1852 då både Svantes föräldrar och de själva flyttar gemensamt till Möckelhult, Dalhem (H) År 1856 flyttar de hem Josefinas mor Stina Catharina Persdotter Fagerdal. Josefinas far Erik Josefsson som då var ägare till gården hade då avlidit av bröstfeber den 7 juni 1856 i en ålder av 63 år.  Den 28 juli 1856 föds Svantes och Josefinas andra barn, Gustaf Evald. År 1859 står även Svantes föräldrar skrivna på gården och Svantes far Erik Lundgren som står då angiven ägare till Fagerdal 1/12 och Svante står angiven som Brukare. Med andra ord så köpte och övertog Erik Lundgren svärdotterns föräldrars gård efter Josefinas pappas död. Den 26 mars 1861 föds deras tredje barn, Per Albert.

Den 8 mars 1879 avlider Svantes mor Lena Cajsa Sjöholm av tarmvred i en ålder av 80 år. Svante och Josefine lever nu i Fagerdal fram till 1881 då Svantes far Erik Lundgren avlider den 17 januari detta år.  När Erik Lundgren avlidit så står Svantes  morbror Olof Sjöholm d. y i Borgholm, Gärdserum (E) som ägare till 1/24 Fagerdal och Svante till lika mycket 1/24 Fagerdal. Samtidigt står det att Svante och hans familj inhyses hos Olof Sjöholm i Borgholm, Gärdserum.  Svantes morbror Olof Sjöholm är född  den 26 juli 1813 i Ramshult, Dalhem (H). Den 18 november 1885 flyttar Olof Sjöholms son Frans Olof Sjöholm in i Fagerdal från Gärdserum och övertar sin far Olof Sjöholms andel av Fagerhult. Frans Olof Sjöholm har då tidigare varit i Nordamerika en tid. Han reste dit 1870 och kom tillbaka till Broddebo i Gärdserum 1872. Hans 3 år äldre bror Johan Oscar Sjöholm är då Fjärdingsman skriven i Borgholm under Broddebo i Gärdserums socken.

Frans Olof Sjöholm gifter sig den 6 november 1886 då 39 år gammal med den 19 år yngre Anna Katarina (Christina, enl Fdl), född den 10 mars 1866 i Gärdeserum (E) De får tillsammans sonen Ernst Olof född 5 maj 1887 och dottern Hulda Kristina Regina född 7 september 1888, båda födda i Fagerdal.

Samtidigt står Svante Lundgren och Josefina Eriksdotter som inhysta hos Frans Olof Sjöholm fram till Svantes död den 30 april 1891. Svante var då 68 år gammal och avled av reumatism. Josefina Eriksdotter bor kvar i Fagerdal i ytterligare 10 år som änka och fortfarande inhyst hos Snickaren Frans Olof Sjöholm med familj, hon avlider den 77 år gammal den 22 april 1901 av lunginflammation.

grav

Även Frans Olof Sjöholm avlider av lunginflammation skriven i Fagerhult några år senare närmare bestämt den 29 november 1904. Han begravs i Åtvid den 4 december samma år. Han är då far till 7 barn och det yngsta barnet Otto Emanuel föds på samma dag som hans far Frans Olof begravs. Änkan Anna Katarina med barnen står därefter fortfarande skrivna i Dalhem utan fast bostad men det är även noterat att de bor i Åtvidaberg.

Göran Jönsson Löf, arbetare i Härstorp i Åtvid (E), en levnadsberättelse som innehåller en hel del sorg.

Göran Jönsson Löf föddes den 14 oktober 1796 i Stora Vadsbro i Västra Ed (H). Han var son till Jöns Abrahamsson (född 1771-03-17 i Ballersberg, Ukna (H) död 1811 i Tryserum (E)) och Anna Lisa Andersdotter (född 1776-04-21 i Qvarntorpet i Östra Ed (H)) När han var 22 år gammal år 1818 flyttade han från Hannäs till i Åtvid och började att arbeta som dräng vid Adelsnäs. Där träffade han pigan Anna Cajsa Abrahamnsdotter född den 20 juni 1794 i Båtmanstorpet Björntorp under Bredals Rote nr 11 i Hannäs (E). Hon flyttade också till Åtvid år 1818 men då ifrån Gärdesrums socken. Hennes föräldrar var Båtsmannen Anders Breman (troligen död 1806) och Greta Nilsdotter. Den 1 oktober 1820 gifter sig Göran Jönsson Löf med Anna Lisa Andersdotter i Åtvid. Eftersom Anna Lisas föräldrar är döda så lämnar istället närmaste släktingen drängen och brodern Magnus Abrahamsson i Lenshult i Hannäs socken samt farbrodern Kyrkovaktmästaren Lars Tingdal i Gärdserum socken skriftligt bifall till äktenskapet.

I samband med vigseln flyttar de till Härstorp i Åtvid och bara drygt en månad senare den 2 november 1820 så föds deras första barn Otto Göran Löf, som är min hustrus mormors farfar. Den 6 januari 1823 föds deras andra barn en dotter som döps till Carolina Mathilda Löf.

Familjen Löf drabbas av dubbel sorg år 1830

Den 19 november 1825 föds sonen Johan Carl och den 14 augusti 1830 föds sonen Peter August. Men tyvärr så avlider först sonen Johan Carl drygt 4 år gammal av slag den 2 augusti och bara tolv dagar senare avlider även sonen Per August den 14 augusti bara drygt 1 månad gammal av Mässlingen. Det innebär att familjen får hålla begravningar för två söner med kort mellanrum. Den 8 augusti begravs först Johan Carl och 16 dagar senare den 22 augusti begravs Per August. Vid begravningarna är modern Anna Lisa troligen synligt gravid och hon föder den 14 december samma år dottern Margareta Elisabeth som också blir deras sista gemensamma barn.

Göran Jönsson Löf drabbas av sorg år 1837

Den 1 december 1837 avlider Göran Löfs hustru Anna Cajsa Abrahamsdotter av Vattusot i Härstorp i Åtvid. Han blir då änkling med de omyndiga barnen, sonen Otto Göran 17 år samt döttrarna Carolina Mathilda 14 år och dottern Margareta Elisabeth 7 år gammal.

Vid den här tiden i Härstorp så arbetar där en piga som heter Anna Larsdotter och hon är född den 27 oktober 1811 i Tryserum. Ett år efter sin första hustrus död så gifter sig Göran Jönsson Löf med pigan Anna Larsdotter och bröllopet sker i Åtvids kyrka på nyårsafton 1838. Hon var liksom Görans första hustrun gravid vid bröllopet och hon föder den 16 mars 1839 dottern Anna Augusta i Härstorp. I Härstorp föds också dottern Christina Sabina den 14 augusti 1840.

Någon gång efter augusti 1840 så flyttar familjen till Nackeberg i Åtvid. Där föds ytterligare tre flickor först Emelie Constantia den 26 november 1845 och den 16 maj 1848 föds tvillingsystrarna Maria Lovisa och Emerentia Charlotta.

Dags för dubbel sorg igen år 1848

Göran Jönsson Löf avlider i Nackeberg av Lungsot den 28 maj 1848, 51 år gammal.  Detta inträffar bara tolv dagar efter det att han blivit far till sina båda tvillingdöttrar. Men eländet slutar inte där för Anna Larsdotter. En knapp månad senare avlider även den ena tvillingdottern Emerentia Charlotta av Slag den 26 juni 1848. Emerentia Charlotta har då bara fått levt sitt korta liv i en månad och tio dagar.

Vad som händer med Anna Larsdotter i fortsättningen har jag inte utrett ännu. Vet knappt om man ens vill veta. Men vem vet en dag kanske jag tar upp denna tråd igen och fortsätter trots att fortsättningen egentligen inte tillhör våra egna anor. Eller om man istället ovetandes ska leva på hoppet om att familjen fick uppleva lyckliga dagar efter allt sorgligt som hänt dem tidigare.

Jag tipsar idag om Riksantikvarieämbetets sida: Platsr

Har genom min släktforskar kontakt Lisbeth Petersson nu kommit i kontakt med en superbra webbplats som jag vill tipsa alla läsare om. Det finns idag hur många bloggar och  hemsidor som helst som handlar om släktforskning och hembygd. Vi är många som lagt ner åtskilliga timmar på vårt forskningsarbete och som vill publicera detta på något vis. Jag själv är ett bevis på detta och det är av den anledningen som jag har startat denna blogg.

Men hur ska man nu och särskilt i framtiden hitta rätt bland allt material som publiceras på nätet?

Plastr är en sida som kopplar ihop platser i landet med berättelser om dessa. Genialiskt tycker jag och du kan själv bidra med berättelser och foton från dina egna platser. Antingen skapar du ett konto på sidan eller ännu enklare loggar in med ditt Facebook konto. Sedan utgår du från en Sverigekarta och zoomar dig in till den plats i landet du antingen vill läsa om eller skriva om. Finns det inget skrivet om ”din plats” så väntar den bara på att du ska bidra och skriva din berättelse där. Kartan är så detaljerad att jag hittat ställen som jag själv inte riktigt haft koll på vart de legat förut. En annan stor anledning till att lägga in dina egna berättelser är det faktum att Riksantikvarieämbetet lär se till att denna webbplats finns kvar även i framtiden och även fortsätta att utveckla denna tjänst. Men tjänsten kommer aldrig att bli bättre än vad du och jag bidrar med när det gäller berättelser kring olika ställen i Sverige.

Här är en länk till webbplatsen: http://www.platsr.se/platsr/

Platsr

Engelbreckt Persson Ferm, en levnadsberättelse om en knekt vid Calmar regemente.

För att visa på ett exempel på att det finns fler källor än de rent kyrkliga för att kunna fylla en levnadsberättelse med innehåll så kommer här en historia om en knekt vid Calmar regemente.

När du läser det jag nedanför kallar för Militaria så kan du också med fantasins hjälp försöka att tänka som författaren Vilhelm Moberg tänkte när han 1929 skrev sin bok ”Raskens”. En bok som också blev till en mycket populär TV-serie 1976 och som visade på hur det kunde vara att leva som en knekt. Knekten Gustav Rask tillhörde i boken även han Calmar regemente. Vilhelm Mobergs förebild till Gustav Rask lär vara hans egen far. Även bokserien om Utvandrarna har kopplingar till hur det var att leva i Sverige under den här tiden. Den tid som den första utvandringen från Sverige till Amerika tog fart på 1840-talet. Men Engelbreckt och Inga gjorde inte såsom Karl-Oskar och Kristina utan de stannade kvar och levde sina liv i Sverige, troligen under mycket knappa förhållanden i ett litet soldattorp i Gärdserums socken i södra Östergötland.

Mormors farfars far Engelbreckt Persson Ferm föddes den 6 augusti 1804 på gården Skårsjö i Tryserum (E), (C:4 sid 193). Hans föräldrar var Bonden i Skårsjö Per Pårsson och hans hustru Catharina Cajsa Engelbrektsdotter. När Engelbreckt är 25 år gammal så tar han värvning vid Kalmar regemente, se vidare under Militaria nedan.

Den 30 september 1827 gifter han sig med Inga Månsdotter född den 11 juni 1804 i Spjutviken i Gärdserum (E), (CI:3 sid 227). Hon är dotter Måns Månsson och Anna Maja Abrahamsdotter.

Engelbreckt och Inga får tillsammans 11 barn.

Matilda Ferm, född 28 maj 1828
Anna Lena Ferm, född 13 april 1830, död 16 dec 1907 i Hannäs (E)
Jonas Peter Ferm, 29 juli 1832, död 6 september 1921 i Yxnerum (E)
Inga Charlotta Ferm, född den 22 november 1834,
Clara Josephina Ferm, född 15 mars 1837
Gustafva Wilhelmina Ferm, född 9 oktober 1849, död 26 januari 1849
Anders Magnus Ferm, född 31 mars 1842,
Otto Alfred Ferm, född den 10 januari 1845
Svante August Ferm, född den 25 oktober 1847, död 3 juni 1849
Christina Wilhelmina Ferm, född 7 februari 1851
Emelia Gustafva Ferm, född 5 oktober 1854

Samtliga barn är födda i soldattorpet Björkekullen under Svaltorps Rote.                   Sonen Jonas Peter Ferm som var min mormors farfar och han gifte sig med Carolina Gillström den 28 september 1856 i Hannäs (H).

Engelbreckt Ferm avlider 62 år gammal av lunginflammation den 25 januari 1867 i torpet Högsäter under Svaltorp. Inga Månsdotter avlider den 10 april 1878.

Detta och kanske lite mera går att finna i de kyrkliga källorna främst husförhörslängder, födelse- och död -böcker. För att hitta mer uppgifter om Engelbreckt och hans liv fortsätter vi här att följa honom i de så kallade Generalmönsterullorna (*)

Militaria i huvudsak från Generalmönsterrullor.

Engelbrekt Persson var en 6 fot lång Knekt som mönstrade in den 23 oktober 1829 vid Calmar regemente (**) på Överste Liutantens Compani. Han fick som knekt bosätta sig i Knekttorpet Björkekullen under Svaltorps Rote i Gärdserums socken (H). Som knektnamn tilldelades han efternamnet Ferm. Han ersatte Mats Nilsson som hade fått avsked den 26 juni 1826 på grund av ett “Brått i ena foten”. Engelbrekt var då 25 år. Vid General-mönstringen 1833 är han 29 år och gift och tillhör fortfarande Överste Liutantens Compagnie. Vid mönstringarna 1837, 1840, 1843, 1846 heter hans kompani istället Sewedes Compagnie och kompanichefen heter då Kapten Carl Wilhelm Weidenhjelm.

Not: Både Överstelöjtnantens och Sevede kompani avser benämningar på det femte kompaniet vid Calmar regemente.

Vid generalmönstringen 1849 heter Kompanichefen Kapten Carl Otto Meurling.

Vid Generalmönstringen 1852 är Engelbreckt Ferm sjuk och befinner sig på roten enligt ett sjukintyg från Ryttmästaren Sven Larsson i Svaltorp. Vid samma mönstring noteras att Kapten Carl Otto Meurling blivit utnämnd till major vid regementet den 22 april 1851 och därför blivit ersatt av Kapten Adolph Wilhelm von Schantz.

Slutligen vid Generalmönstringen 1856 så står Engelbrekt Ferm även då som sjuk vid roten enligt intyg och begär och får då avsked med underhåll “Expektans, Tjänst utmärkt Wäl”. Han är då 52 år gammal och har tjänstgjort som knekt i Svaltorps Rote under 29 2/3 år. Han får i samband med avskedet flytta ifrån soldattorpet Björkekullen i Svaltorp när knekten Anders Fredrik Björn tar hans plats i Svaltorps Rote, Sevede Compagnie, Kalmar Regemente. Han flyttar istället till torpet Högsäter under Svaltorp och står där angiven som Gratialist och avskedad soldat.

I Husförhörslängden 1866 står han angiven som pensionär med 24 Rd af Krigsmanskassan + 6 Rd från Regementets Kassa, Utfattig. Den 25 januari 1867 avlider Engelbrecht Ferm i Högsäter 62 år gammal av lunginflammation.

Generalmönsterulla Kalmar 421 1829 sid 96 Engelbrekt Ferm
Generalmönsterulla 421 sid 96

Generalmönsterulla Kalmar 1833 422 sid 117
Generalmönsterulla 422 sid 117

Generalmönsterulla Kalmar 1856 sid 255
Generalmönsterulla 429 sid 255

(*) Generalmönstring

Karl den X! införde det så kallade yngre indelningsverket. I varje landskap eller län fanns då ett regemente bestående av åtta kompanier och ca 1 200 soldater. Två eller flera gårdar om minst två mantal bildade en Rote och skulle försörja en soldat. Den indelte soldaten skulle ha tillgång till ett soldattorp och en bit mark. Soldaten skulle också ha lön och det var ofta yngre söner till bönder som inte skulle ärva gården som tog värvning som soldater istället för att bli drängar. Från början vart 5:e år senare vart 3:e år genomfördes så kallad Generalmönstring då hela regementet samlades. Det var ett sätt att kontrollera både utrustning och soldater. När en ny soldat blivit antagen och godkänd av kompnaichefen så kallades han för rekryt. Vid nästa generalmönstring kunde han bli approberad, d.v.s antagen. Man kunde bara bli antagen eller avskedad vid Generalmönstringarna. Ofta var det av åldersskäl eller sjukdom som man begärde eller fick avsked och man blev då kallad för Gratialist eller Avkedad soldat och kunde då få en form av pension från Krigsmanskassan. Vid varje Generalmönstring uppfördes rullor som är bra källor i släktforskningen för att följa de indelta soldaterna och är ett bra komplement till Huisförshörslängderna. Generalmönstringar upphörde år 1905

(**) Calmar Regemente

Calmar regemente sattes upp redan år 1623 i Kalmar. Mellan åren 1782-1796 övade man främst i Mariannelund och mellan åren 1796-1918 på Hultsfred Slätt. Ursprunget var de fänikor som sattes upp på 1500-talet i Kalmar län, se även den tidigare levnadsberättelsen om min ana Jöns Gustafsson som stupade vid Slaget vid Stångebro 1598.

Övriga Källor:
Generalmönsterrullor för Calmar Regemente 1829-1856
Wikipedia

Idag gästbloggar jag på MyHeritage Bloggen: Att ta tillvara på släktens levnadsberättelser

Idag är jag Gästbloggare på MyHeritage Bloggen. Känner mig givetvis mycket hedrad och glad över uppdraget. Jag har också laddat upp mitt släktträd på deras webb och genom det fått omkring 1 500 träffar eller som det heter SmartMatch på både historiska dokument och andra släktforskare. Ska bli intressant att se hur många nya uppgifter jag får genom MyHeritage
Är just nu ute på resa i fyra dagar och ser fram mot att komma hem och kunna jobba med alla SmartMatch.

Lär återkomma om detta här i bloggen senare

Följ länken här om du vill läsa mitt gästinlägg på MyHeritage-bloggen

Gästinlägg: Att ta tillvara på släktens levnadsberättelser.