Morfar Nils brev till sitt fadderbarn Mary i Norge knappt 70 år senare, berättelsen om en väldigt speciell resa till Norge den 28-29 mars 2014.

DSC_0258

Sent igår kväll kom min syster och jag hem från en resa till Norge. Det här var en resa som vi båda två kände att vi verkligen ville genomföra tillsammans. Bakgrunden är den att för något halvår sedan så kom vi i kontakt med Heidi Juhl Larsen i Horten. Hon tog kontakt med oss via Facebook. och sökte efter information om vad som hade hänt med vår mamma. Detta eftersom brevkontakten med hennes mamma Mary plötsligt hade upphört. En brevkontakt som annars hade pågått sedan Andra Världskriget slut 1945 fram till några år innan vår mor gick bort den 7 november 2012. Det var alltså en brevkontakt som hade pågått i nästan 70 års tid och som därefter plötsligt hade upphört. Det var därför inte heller särskilt konstigt att Mary sökte efter information om vad som hade hänt med vår mamma.

Min syster och jag hade pratat en tid om att vi verkligen ville åka till Norge för att få träffa Hedi och hennes mamma Mary. Vi kände också att intresset att få träffas verkligen var ömsesidigt även från Mary och Heidis sida. Men hur många gånger är det inte som man pratar om olika saker som man vill göra men som sedan aldrig blir av. Men detta var så angeläget för oss att vi nu såg till att göra slag i saken, i fredags morse satte vi oss i bilen och körde till Norge.

Till saken hör också att 1970 var min syster och jag med våra föräldrar på tältsemester i södra Norge. Mammas bror och hans fru, Hasse och Agneta, var också med på den semesterresan. När vi var i Norge och ändå skulle passera förbi i närheten av där mammas brevvän bodde så ville mamma givetvis också försöka få träffa sin brevvän. Vi letade därför upp huset i Larvik och ringde på dörren men tyvärr bara för att upptäcka att ingen var hemma i huset. Via en granne fick vi veta att de själva just då var iväg på en resa i Nord Norge. Jag var då vid det tillfället 12 år gammal och min syster var 9 år. Men vi minns båda den här episoden från vår barndom mycket väl.

För att starta den här berättelsen ända från sin allra första början så var det så att min morfar Nils Adolfsson någon gång i början på 1940-talet började att skicka s.k ”Krigspaket” till ett fadderbarn i Norge. Norge var då ockuperat av de tyska Nazisterna och många i Norge hade därför en riktigt svår tid genom att behöva utstå att leva i ett ockuperat land. Det här fadderbarnet, som ni kanske redan nu har förstått, var den som sedan också blev min mors norska brevvän och hon hette då Mary Christiansen. Marys pappa var sjöman och valfångare och när tyskarna ockuperade Norge så var han ute på sjön. Det gjorde också att han inte kunde återvända till Norge av rädsla för att tyskarna skulle beslagta deras fartyg och använda det i kriget. Mary levde då med sin mor ensam under flera år i ett nyinköpt hus och hade det därför extra svårt med sin försörjning eftersom faderns höll sig borta från Norge. Mary själv var bara några år gammal när hennes pappa var ute på havet under det pågående kriget. När han sedan kom hem igen efter krigets slut så kände hon inte igen sin pappa utan det var som en helt främmande man plötligt flyttade in huset hos henne och hennes mor. Mary och hennes mamma hade under tiden fått god hjälp från Sverige via de ”Krigspaket” som min morfar skickade till dem från Åtvidaberg.

Mary berättade för oss, när vi var där och hälsade på henne igår, att en gång kom ett stort paket från Sverige med kläder och skor och när hennes mor öppnande paketet så började hon att gråta. Hon hade då också sagt ungefär så här ”alla de här sakerna kan väl ändå inte vara till oss”. Mary som då blev bekymrad för att henne mor grät svarade att ”då måste vi väl skicka tillbaka alltihop”. Hon förstod inte riktigt att det var av glädje och lycka som hennes mor hade gråtit.

Vid vårt besök i Norge fick vi också både se på och känna på flera saker som var skickade från Sverige, bl.a en liten dockservis som var skickat till Mary i ett av krigspaketen min morfar skickade från Åtvidaberg. Den dockservisen finns nu hemma hos Marys dotter i Horten. Det var också dit till Horten och till Heidi och henne sambo Odd Gunnar som min syster och jag kom allra först i fredags kväll. De stod och väntade på oss strax efter kajen i Horten när vi kom med färjan från Moss. Från början kändes det lite konstigt att åka och hälsa på människor som vi aldrig förut träffat och som man bara hade haft kontakt med via Facebook. Men vi möttes av varma kramar och kände direkt att detta kommer att bli ett riktigt trevligt och angenämt besök för oss.

På fredags kvällen blev vi bjudna på en riktigt god middag på en av Hortens restauranger. Vi satt och pratade bl.a om hur spänd av förväntan som Heidis mor Mary var inför vårt besök. Vi kunde bara fylla i att det var givetvis vi också. Vi fick även en liten sightseeing i Horten som ligger mycket vackert vid Oslofjordens strand. På lördagsmorgonen åt vi en god frukost och satte oss sedan i Odd Gunnar och Heidis bil för att köra ner mot Larvik där hennes mamma Mary och hennes pappa Paul bor. På vägen stannade till vid huset dit där krigspaketen från morfar Nils anlände. Huset kallas för Solbakken och ligger i Stokke i Tönsbergs kommun. Vi fortsatte sedan ner till Larvik och körde först förbi Viljaveien 23 och det huset som vi var vid som barn 1970 och där ingen var hemma vid det tillfället. Därefter åkte vi till Mary och Paul och hälsade på dem i den lägenhet där de nu bor. Ni må tro och det var ett varmt mottagande även där. Först dukades det upp med kaffe och kaffebröd och sedan satt vi och pratade en lång stund om den brevkontakt som mamma och Mary hade haft under alla dessa år. Det var min mor som direkt efter det att kriget var slut hade skrivit ett brev och frågat Mary om de inte kunde fortsätta kontakten genom att brevväxla efter det att behovet av att morfar skickade krigspaket nu hade upphört. Min mor var då i 10-års åldern och Mary ett par år yngre. Detta var då starten på en brevkontakt som pågick i nära på 70 års tid. Men givetvis var Mary sedan lite undrande när kontakten bröts och det var också därför som hon bad sin dotter att söka information om vad som hade hänt. Det sista som hon hade fått var ett Julkort för några år sedan där det bara stod God Jul Hälsningar Margot. Detta var lite konstigt för Mary eftersom mamma alltid skrev något mer i alla de Julkort hon tidigare hade skickat. Mary plockade också fram lite prydnadssaker som min mor hade skickat till henne. Det var lite konstigt att sitta i Larvik i Norge och titta på prydnadssaker med Åtvidabergs motiv på som min mor hade skickat henne från Sverige.

Morfars från brev från den 23 augusti 1944

När sedan Mary efter en stund plockade fram ett litet kuvert med ett brev som hon hade fått ifrån min morfar Nils, ja då blev det faktiskt ganska så många känslor och tankar som for runt i kroppen. Längs kanten på det lilla kuvertet fanns en liten påklistrad lapp där det  med tydliga svarta bokstäver stod skrivet ”GEÖFFNET” samt de välkända svarta örnarna som också fanns på tyska SS-soldaternas uniformer. Detta betyder att innan brevet var levererat till mottagaren så var det öppnat av de tyska ockupanterna för att bli kontrollerat och genomläst av dem så att det inte innehöll något som bedömdes vara olämpligt. En avskrift av det brevet finns här nedanför. Efter en stund så dukades det även fram mat och precis så som det var hemma hos min mor och far så fanns det mat för minst dubbelt så många som det personer fanns runt bordet. Efter lite fotografering i lite olika konstellationer så var det sedan dags att ta farväl och påbörja resan hem till Sverige igen. Vi hade givetvis gärna haft betydligt mera tid på oss för vårt Norge besök. Det var ändå tillräckligt med tid för att kunna konstatera att det var som en cirkel där äntligen ändarna nu kunde knytas ihop.

En cirkel som äntligen kunde knytas ihop

Min morfar skickade Krigspaket till ett fadderbarn i Norge under Andra Världskriget, min mor fortsatte sedan att brevväxla i nära 70 år med min morfars fadderbarn Mary. Vi var där 1970 och knackade på men ingen var hemma den gången. Nu 44 år senare kunde cirkeln slutas och vi fick ändå träffas till slut. Tyvärr fick inte min mor uppleva detta och det är faktiskt så att trots alla dessa års brevkontakt mellan Mary och vår mamma så fick de aldrig chansen att möta varandra i verkligheten. Nu har vi gjort det istället för både mammas och för vår egen skull. Jag kände det som om mamma ändå på något vis var med oss på vår resa till hennes kära brevvän i Norge.

 

 Avskrift av Morfars brev:

Åtvidaberg d. 23/8 -44

Min bästa vän

Du blir väl lite förvånad när du får detta brev. Jag måste erkänna att jag varit mycket lat att skriva till dig. Här har varit en mycket varm sommar, det har varit den varmaste Augusti på många år. Du har väl varit ute badat och solat dig riktigt i sommar? Om jag hade kommit skulle du ha fått jordgubbar av mig. Jag har fått väldigt mycket i min trädgård i sommar, men du har kanske själv hemma?. Den andra frukten får jag ingenting av i år.

Du förstår att jag har själv en dotter som är 9 år och en son som är 1 år, du ska se att de tumlar om i trädgården och smakar på det som går att äta. Tänk om du vore bosatt så nära, att du kunde komma till dem och leka.Men du har väl andra lekkamrater?

Du måste vara riktigt rädd om dig så du är kry och stark när din far kommer hem.

Jag har en liten överraskning till dig. Vi har nämligen fått tillstånd att sända kläder och skor till dig. Du måste förstå att det är svårt att få det som är lagom stort när man inte har något mer än din ålder annat att rätta sig efter. Jag får hoppas att du kan använda både skor och kläder, det vore mycket glädjande för mig. Gå och hör efter Posten så du får tag på ditt paket snarast möjligt, så behöver du inte tänka på vinterkläder för det finns i paketet. När du fått ditt paket och du får prova det som finns i skall du skriva och tala om vad du tyckte om det.. För jag har plockat ut saker som min Fackförening har betalt och kuponger har vi skänkt några var det är nämligen ransonerade varor

Med varmaste hälsningar från dina faddrar

Nils Adolfsson
Kvarngatan 4
Åtvidaberg

Bildgalleri, klicka på bilderna för att se dem i större storlek:

En riktigt spännande resa till Norge väntar nu på fredag-lördag

IMG_0001

En bild på min Mor när hon var i nio-årsåldern.

Under Andra Världskriget skickade min morfar så kallade ”krigspaket” till ett litet fadderbarn i Norge. Paketet kunde innehålla t.ex. kläder och leksaker. Även om det var en svår tid i Sverige så var det om möjligt än värre för många i Norge under krigsåren. När kriget så äntligen var slut så hade min mor gått i skolan i några år, hon var då tio år gammal.  Hon skrev då ett brev till morfars fadderbarn i Norge och undrade om nu när kriget är slut så kanske vi fortsätta att hålla kontakt genom att brevväxla med varandra. Så blev det också, en brevkontakt mellan den norska flickan Mary och min mor som pågick i drygt 60 år. När min mor gick bort och kontakten bröts så började Marys dotter Heidi att söka efter mors släktingar via Facebook och fann på så sätt min syster. Även jag tog du upp kontakten med Marys dotter Heidi via Facebook och mail.

Min mor och Mary träffades aldrig utan de hade enbart kontakt med varandra via handskrivna brev. År 1970 gjordes dock ett försök till att träffas när vår familj var på tältsemester i Norge. Men tyvärr så var inte Mary och hennes familj hemma då. På fredag och lördag åker jag och min syster till Norge för att träffa både Mary och Heidi. Ni kan tro att jag ser fram mot detta och ni kan vara säkra på att det kommer en rapport här på bloggen efter den här spännande resan som jag ser verkligen ser fram mot att kunna genomföra.


När man fick ett kuvert med svarta kanter…

När man fick ett kuvert med en svart sorgkant, – ja då visste man att det också innehöll ett sorgligt besked om någon släkting eller kär vän. Den här traditionen att skicka så kallade ”dödsbrev” har för länge sedan upphört. Därför kan det också vare en idé att publicera och visa ett exempel på hur det kunde se ut. Det var ett alternativ som användes istället för att sätta ut en dödsannons i tidningen. I mitt släktarkiv har jag flera stycken sådana här brev. Jag vet egentligen inte så mycket mer om traditionen, när det började eller när den upphörde. Gjorde man så här i hela Sverige eller var det lokalt.

Är det någon läsare som kan berätta mer om detta så tar jag tacksamt emot information om detta.

Det här ett så kallat dödsbrev som min farfar fick hans hans bror hade avlidit:

IMG_0001

IMG

 

Min mors samling med gamla vykort från Åtvidaberg

Min mor Margot Adolfsson gift Wåhlin (1935 – 2012) arbetade på Åtvidaberg Bokhandel mellan åren 1952 till 1957. Under den tiden samlade hon på sig vykort från Åtvidaberg som jag nu har fotograferat av och publicerar dessa bilder här.  Jag hoppas att det väcker en del minnen från det gamla Åtvidaberg.

Klicka på bilderna för att se dem i större format

Här finns också vykorten som bildspel upplagda som en film på You Tube

Carl Otto Löf (”Överste Löwenhjelm”) och Emma Matilda Fredriksdotter

Karl_Loof (2)

Låt mig börja med att klara ut Carl Löf inte alls var någon överste eller på annat sätt tillhörde de högre eller finare samhällsklasserna. Nej han var en helt vanlig människa som levde på landsbygden som de flesta andra i Sverige på den tiden. Som många försörjde de sig på vad man själv kunde bruka och odla till sig själv och sin familj. Men det berättas att när han var en gammal man och kanske ville göra sig själv lite mer märkvärdig eller framförallt skoja lite med de yngre generationerna i släkten så tog han på sig finhatten och sa till dem att nu är jag ”Överste Löwenhjelm”.

Min hustrus mormors far Carl Otto Löf föddes den 18 april 1864 på gården Basunda i Oppeby socken (E). Det var samma år som hans mammas bror rymde till Amerika och lämnade kvar sin gravida hustru men två barn och en ofödd son. Gården Basunda brukades då av hans föräldrar men även av hans morfar och mormor. Föräldrarna hade knappt ett och ett halvt år tidigare fått en annan son som de också hade döpt till Carl Otto men som avled endast 15 dagar gammal den 18 december 1862. Att återanvända avlidna barn namn var inte alls ovanligt och sågs nog på den tiden som ett sätt att hedra det avlidna barnets minne. När Carl Otto är drygt två år gammal föds den 4 juli 1866 hans bror Per Viktor, men även han avlider efter kort tid den 24 november samma år. Den 23 augusti 1868 föds han yngre syster Emma Olivia Elisabet. Carl Löf har nu 8 levande syskon och familjen består totalt av elva personer. De lever också nära hans morfar och mormor och hans mamma hade 5 syskon som även de levde i Basunda men som  flyttade ut vart efter de fick arbetade på olika gårdar eller gifte sig och flyttade av den anledningen.

Nio dagar innan Carl Löf fyller 10 år i april 1874 flyttar familjen från Basunda till Björkesbo 1/8 mantal Frälse utjord, Oppeby (E). Hans mormor Greta Sofia Bengtsdotter har då varit död i nästan fyra år men hans morfar Niklas Danielsson flyttar med familjen dit och lever ”Till hus”. De 22 maj 1977 flyttar familjen till Ukna(H) och gården Nedre Gruvdalen. Morfar Niklas flyttar även denna gång med familjen Löf. Morfar avlider 2,5 år senare av ålderdom 84 år gammal i Nedre Gruvdalen den 5 december 1879.

Matilda Fredriksdotter

Den 21 oktober 1893 gifter sig Carl Löf med Emma Matilda Fredriksdotter. Hon är född den 24 juli 1873 i Stjälkhammar Ukna (H) och hon flyttar därifrån i samband med bröllopet till sin make i Nedre Gruvdalen. Bara två veckor efter bröllopet så avlider Carl Löfs pappa Otto Göran Löf 73 år gammal av en magåkomma. Otto Göran står då som ägare till 1/6 mantal Gruvdalen och sonen Carl Löf som arbetare på gården. När fadern avlidit så står Carl Löf istället som brukare till gården.

I församlingsboken Alla:1 sid 123 står Carl Löfs mamma Brita Lovisa Niklasdotter som ägare till 7/128 av Otto Göran Löfs sterbhus. Hon avlider av bröstlidande den 25 april 1903 när hon är på ett tillfälligt besök i Oppeby men hon är då skriven i Gruvdalen.

Carl Löf och Matilda Fredriksdotter får tillsammans fem barn som är födda i Gruvdalen i Ukna (H)

Gustav Ivar Löf, född den 4 mars 1894

Carl Alvin Löf, född den 14 oktober 1895

Jenny Ingeborg Linnea gift Franzén, född den 1 januari 1898

Anna Matilda Gunborg gift Svensson, född den 28 februari 1900

Agnes Frideborg Lovisa gift Karlsson, född den 15 augusti 1902 (min hustrus mormor)

Karin Olivia Elvira gift Karlsson, född den 12 juli 1905.

Den 30 juni 1908 flyttar familjen ifrån Gruvdalen till Åsebo i Gärdserum (E) Där står Carl Löf angiven som Arrendator till 3/8 delar av Åsebo No 1 och här föds ytterligare tre barn.

Margit Valborg Maria gift Silverduk, född den 11 juni 1908

Harald Otto Emil Löf, född den 23 april 1911

Bror Ivan Henrik Löf, född den 19 april 1914

skolrad_1024

Skolrådet i Gärdserum år 1918. Bakre raden fr vä: Allan Ohlsson Bodsgård, Johan Karlsson Broddebo, Gustav Strid Kvistrum, Johan Andersson Halsebo, Axel franz’en Gullebo Främre raden fr vä: NN, Karl Löf Åsebo, Edvard Andersson Falerum, K A Andersson Börsebo, Svante Petersson Nannersbo, NN

Den 19 april 1918 flyttar familjen Löf till Öjantorp No1 i Gärdserum och den 22 november 1922 vidare som arrendator till 3/20 i Rumma Hannäs (H). De bor kvar på gården i Rumma åtminstone till 1938.

karlloov_1024

Alvin Löf och Carl Löf med sina hästar

karlloov4

Carl och Matilda med familj på gården i Rumma. De tre personerna längst till vänster är okända, övriga från vänster nr 4 Ivan Löf, nr 5 Harald Löf, Nr 6 Carl Löf, Nr 7 Matilda Fredriksdotter, Nr 8 Karin gift Karlsson, Nr 9 Agnes gift Karlsson, nr 10 Alvin Löf

karlloov3_1024

Foto från Mosshult på besök hos familjen Silverduk. Från vänster kusinerna Ulla-Britt Silverduk, Barbro Karlsson gift Rehn, Eivor Karlsson gift Bengtsson, Birgitta Silverduk. Bakre raden från vänster Carl Löf, Matilda Fredriksdotter, dottern Agnes gift Karlsson och Nils Karlsson samt dottern Valborg Silverduk

Den 6 maj 1948 avlider Matilda Fredriksdotter i en ålder av 74 år på gården Fridstorp Tingetorp 1:11 i Gärdserum (E). På samma plats avlider sedan Carl Löf den 10 januari 1950 i en ålder av 84 år. Carl Löf hade också innehaft en del olika förtroendeposter i kyrkorådet, skolrådet och kommunalnämnden.

karlloov2

Carl Löf firar sin 85-årsdag. Bilden är tagen den 18 april 1949 utanför torpet Sjövik under Tingetorp i Gärdserum och som då arrenderades av dottern Agnes och hennes make Nils Karlsson 

103

Bilderna i det här blogginlägget kommer från Barbro Rehn, Lisbeth Peterson samt från CDn Gärdserums kyrkogård av Lisbeth Petersson, www.nannersbok.se

 

Min hustrus mormors farfar och farmor Otto Göran Löf och Brita Lovisa Niklasdotter

Jag har tidigare skrivit ett inägg här bloggen om Göran Jönsson Löf och hans hustru Anna Cajsa Abrahamsdotter, jag tänker nu fortsätta med att skriva om några av deras ättlingar med start med sonen Otto Göran Löf. 

Min hustrus mormors farfar Otto Göran Löf föddes den 2 november 1820 i Härstorp, Åtvid (E). När Otto Göran är 17 år gammal avlider hans mor av Vattusot, den 1 december 1837. Otto Göran är då själv omyndig och han har också två yngre syskon, Carolina Matilda 14 år och Margareta Elisabeth 7 år.

År 1839 flyttar Otto Göran från Härstorp till Närstad Åtvid (E) och han arbetar där som dräng i ett år. Därifrån flyttar han 1840 till Storkestorp under Slättfalls ägor och arbetar även där i ett år som dräng. År 1841 flyttar han tillbaka hem till familjen Härstorp igen men då bara för en kortare tid eftersom familjen samma år flyttar till Nackeberg. I Nackeberg bor Otto Göran kvar fram till år 1845 då han flyttar till Östra Bjässerum, Åtvid (E) och där arbetar han som dräng hos brukaren Niklas Danielsson och hans hustru Greta Sofia Bengtsdotter. I brukar familjen finns 2 döttrar och tre söner, äldsta barnet är en dotter vid namn Brita Lovisa född den 3 februari 1826 och därmed också i lämplig ålder för Otto Göran.

Dräng träffar alltså brukarens dotter och tycke uppstår och den 9 oktober 1847 gifter sig drängen Otto Göran Löf med brukarens dotter Brita Lovisa Niklasdotter. Året efter står Otto Göran även han angiven som brukare av 1/2 mantal Östra Bjässerum tillsammans med sin hustru Brita Lovisa Niklasdotter samt barnen Anna Sofia och sonen Göran August. Dottern Anna Sofia är född den 20 januari 1848, med andra ord bara drygt tre månader efter det att föräldrarna gifte sig.  I Husförhörslängden AI:23 på sid 83 noteras att Otto Göran med familj avträder Gårdsbruket den 14 mars 1852 och familjen flyttar den 22 maj samma år till Oppeby församling. Men även svärföräldrar flyttar samtidigt till samma församling Oppeby.

År 1852 flyttar både svärföräldrar och familjen Otto Göran Löf från Åtvid till Basunda i Oppeby (E). Gården Basunda står som 1/2 mantal Frälse och ägare är Baron Duwall i Dalhems socken. Det finns flera brukare och Otto Göran Löf med familj är en av dessa och även svärföräldrarna står där som brukare. Familjen har tidigare i Åtvid utökats med sönerna Göran August född den 30 september 1849 och Anders Gustaf född den 24 augusti 1851. De har också två stycken pigor inneboende hos sig. Här i Basunda föds barnen Svante Alfrid den 24 februari 1854, Axel Johan den 22 februari 1857, dotterin Jenny Matilda den 28 december 1858.

I Husförhörslängden Oppeby AI:12 (1856 – 1860) sid 7 står tydligt ordet ”God” skrivet i kolumnen för Särskilda anteckningar på både raderna för Otto Göran och hans hustru Brita Lovisa. Otto Göran Löf anges här som Arrendator men även som måg. I Husförhörslängden AI:14 (1866-1871) sid 1 står svärföräldrarna Niklas Danielsson och Greta Sofia Danielsdotter angivna med ordet ”Välkänd” angivet under Särskilda noteringar. På sidan 2 i samma husförhörslängd anges både Otto Göran och Brita Lovisa åter igen med ordet ”GOD” tydligt angivet.

Familjen Löf växer nu ytterligare och den 10 januari 1861 föds dottern Elin Lovisa, den 18 april 1864 min hustrus mormors far Carl Otto Löf. Den 4 juli 1866 föds sonen Per Viktor men han avlider redan den 24 november samma år. Den 23 augusti 1868 föds dottern Emma Olivia Elisabet.

År 1864 så rymmer Brita Niklasdotter’s yngre bror Bengt August Niklasson (född 23 december 1832) till Amerika och lämnar sin hustru med tre barn kvar hemma i Sverige.  Förresten är hans yngsta son Per August inte ens född när fadern rymmer. Detta står noterat i Husförhörslängden AI:15 på sidan 2, men i övrigt kan man inte utläsa mer än så om vad anledningen kunde vara. Hustrun och de tre barnen flyttar 1875 till Östra Skrukeby (E)

Den 26 juni 1870 avlider Otto Görans svärmor, Brita Lovisas mor Greta Sofia Bengtsdotter i en ålder av 69 år i Basunda i Oppeby församling. Den 9 april 1874 flyttar familjen från Basunda till Björkesbo, Oppeby (E). Svärfadern Niklas Danielsson flyttar också med dit.

År 1877 den 22 maj flyttar familjen Otto Göran Löf till Nedre Gruvdalen i Ukna (H) och även denna gång så flyttar svärfadern Niklas Danielsson med sin dotter och måg. Niklas Danielsson avlider av ålderdom i Nedre Gruvdalen den 5 december 1879 i en ålder av 84 år.

År 1893 den 5 november avlider Otto Göran Löf i Nedre Gruvdalen i sviterna av en magåkomma i en ålder av 73 år. Hustrun Brita Lovisa Niklasdotter lever sedan i tio år som änka och avlider den 25 april 1903 skriven i Nedre Gruvdalen i Ukna, men hon avled under tiden hon befann sig på något besök i Bäck i Oppeby socken av bröstlidande i en ålder av 77 år

Sonen Carl Otto Löf (”Överste Lövenhjelm”) bor kvar som brukare i Nedre Gruvdalen fram till år 1908. Carl Otto Löf är min hustrus mormors far och om honom och hans liv kommer nästa berättelse jag skriver att handla om.

Anna Stina Stadig, dotter till Nattmannen Olof Israelsson Stadig.

Min farfars mormor Anna Stina Stadig föddes den 10 maj 1827 i Glömminge socken på Öland. Hennes föräldrar var Olof Stadig och Brita Maja Svensdotter, se även tidigare berättelsen nedanför här om hennes far Nattmannen Olof Israelsson Stadig

Redan som treåring flyttar hon 1830 till Kalmar och till det hus stadens norra kvarter som är avsett för stadens Nattman.

Anna Stina’s svåra tid från 4 till 11 års ålder:

Några månader efter det att Anna Stina fyllt 4 år så avlider hennes mor i en febersjukdom. Strax innan hon fyller sju år så avlider hennes två år äldre bror Johannes den 16 januari 1835.  När hon är drygt 10 år gammal så avlider den 14 juni 1837 hennes då enda kvarvarande syskon, storasyster Johanna 15 år gammal. Den här svåra perioden i Anna Stinas liv fortsätter med att hennes far Nattmannen Olof Stadig avlider 58 år gammal  den 29 december 1835

Anna Stina hade därmed redan som elvaåring förlorat båda sina föräldrar och även båda sina äldre syskon. Hon var fortfarande ett barn men helt ensam kvar utan egen familj. Tyvärr så har jag ännu inte kunnat fylla luckan med vad som skedde i hennes liv från 1836 fram till 1849.

Anna Stina’s något lite bättre tid från 22 till 34 års ålder:

År 1849 finns Anna Stina angiven som piga på Borgholms Kungsladugård i Räpplinge församling på Öland. Den 17 april 1855 föder hon där den oäkta dottern Emma Christina, min farfars mor som gifte sig med Johan Wåhlin den förste i vår släkt med detta efternamn.

Den 19 oktober 1856 gifter sig Anna Stina med drängen Carl Magnus Nilsson. Den 6 mars 1858 föds sonen Carl August Wilhelm men han avlider efter knappt fyra månader den 4 juli 1858. Knappt ett år senare föds sonen Carl Wilhelm den 1 juni 1859. Återbruk av döda  syskons namn var vanligt vid den här tiden och betraktades som ett sätt att hedra det avlidna syskonets minne.

Carl Magnus och Anna Stina arbetar som dräng/statdräng och piga på Borgholms Kungsladugård fram till 21 november 1860 då det i husförhörslängden för Räpplinge anges att familjen flyttar till Dörby församling. Men familjen går inte att finna i inflyttningslängden för Dörby. Däremot finns de  i husförhörslängden för Ryssby 1861-1871 (AI:15 sid 210) där de är skrivna på gården Knapegård. Carl Magnus står sedan som utflyttad till Kalmar den 5 november 1861 och angiven som död den 9 februari 1862. I dödboken står han angiven som Arbetskarl vid Knapgård. Vi begravningen av maken Carl Magnus är Anna Stina gravid och hon föder deras som Frans Theodor drygt tre månader senare den den 19 maj 1862.

Att kalla detta för Anna Stinas’ något lite bättre tid är kanske ett försök till en positiv tolkning av hennes liv. Hon förlorar under dessa år en son och i slutet även sin make och föder efter makens död och begravning deras gemensamma son. Men det är åndå under denna tid av sitt liv som hon finner kärleken, gifter sig och får fyra barn varav tre av dessa barn får uppleva vuxen ålder.

Anna Stina’s tid som änka och fattighjon från 35 till 90 års ålder.

Anna Stina fick därefter som änka och fattighjon leva resten av sitt liv på Knapegården i Ryssby församling. Av det man i kyrkoböckerna kan utläsa och tolka så fick hon uppleva en mycket svår barndom, därefter tolv något bättre år för att sedan utstå att leva som ett fattighjon i ytterligare 55 år. Hon avlider 90 år gammal på Knapegården i Ryssby den 8 oktober 1917.

Kuriosa om Knapegården:

”Tidningen Barometern grundades den 2 oktober 1841 av Jon Engström, som inrättade den första redaktionen på Knapegården i Ryssby.” , se vidare länken:

http://www.barometern.se/om_oss/barometern-ots_historia/barometern-ots-historia(278812).gm