Livgrenadjärtorp No 34 Winäs under Håckla i Allserums rote.

I ett blogginlägg den 18 januari skrev jag om min ana Johannes Landberg Mars som dog i fångenskap i Frankrike under Napoleon kriget. När jag igår var i Åtvidaberg så berättade min svärfar att Baroniet inte kan ta hand om alla sina gamla byggnader och att de därför börjat att riva eller bränna ner de som är mest förfallna. Jag har länge tänkt att jag måste ta mig till soldattorpet Winäs som är just en sådan byggnad som Baroniet äger men som är lämnat till sitt öde och står och förfaller. För att inte riskera att missa möjligheten så tog jag mig nu till torpet för att med kameran föreviga torpet. Det är en speciell känsla att gå på marker där förfäder har levt. Det är inte heller överallt som det finns någon byggnad kvar utan enbart knappt synbara rester av gamla torpgrunder. Men i Vinäs finns huset än så länge kvar och nu är det också dokumenterat av min kamera.

 

Utdrag från Blogginlägget den 18 januari 2014:

Johan Landberg Mars och som deltog i Napoleon kriget och dog under fångenskap i Frankrike.

Johan Landberg föddes i torpet Kägglan den 24 februari 1781. När Johan han är 18 år gammal så arbetar han vid Adelsnäs Slott och gifter sig den 9 juni 1799 med Stina Jonsdotter från Bjönsveden där hon arbetar som piga. Tio månader senare föds deras som Johannes Landberg.

1801 blev Johan antagen i det militära som livgrenadjär vid Andra Livgrenadjärregementet och blev tilldelad som soldatnamn Johan Mars. Familjen flyttar till Livgrenadjär torp No 34 Winäs under Håckla i Allserums rote.  Detta skedde  under det i Europa pågående Napoleon kriget där Sverige 1805 anslöt sig till Frankrikes fiendeländer. Detta innebar också att Johan Mars tillsammans med ca 1 200 andra soldater från Andra Livgrenadjärregementet fick dra ut i fält 1806 och själv delta i kriget mot Napoleons trupper. Han deltog i de stridskrafter som Sveriges kung Gustav den 4 Adolfs samlat i det pommerska kriget i Tyskland till Lauenburgs försvar. Hösten 1806 förstärktes den av Livgrenadjärregementets Rusthållsbataljon. Då de preussiska trupperna i oktober 1806 blivit slagna av fransmännen och dessa hastigt utbrett sig över norra Tyskland blev situationen i Lauenburg ohållbar varför hären tvingades dra sig tillbaka till Lübeck för att embarkera till Stralsund. Embarkeringen var dock illa planlagd och misslyckades. Så gott som hela kåren tillfångatogs av fransmännen den 6 till 7 november och återfördes till Lübeck. Fångarna plundrades och fick utstå svåra lidanden. Den 13 november sändes fångarna till Frankrike och efter en lång och mödosam marsch nådde de nyårsdagen 1807 staden Metz. Där skildes officerarna från truppen som över Longay och sedan fortsatte till Donchery, där de inkvarterades. I oktober 1807 flyttade de till det närbelägna Rocry, som blev dess uppehållsplats till 1 december 1809 då för de överlevande befrielsens timma slog och de fick anträda marschen hem. 484 korpraler och meniga grenadjärer tillfångatogs. Den 1 december 1807 hade 48 greanadjärer och korpraler flytt fångenskapen. Krigsfångarna arbetade med b.la snickeriarbete och många tog tjänst i närbelägna bondgårdar. Ett 50-tal grenadjärer förflyttades till staden Reims. I januari 1808 fördes en del fångar till Bellecourt, för kanalarbete

De fångna soldaternas hustrur i Sverige fick behålla soldattorpen så länge soldaten var i livet. Änkor måste däremot lämna torpet åt efterträdande soldat med kort tidsfrist. Vilket år och exakt var som Johan Landberg Mars avled i fångenskap är ännu oklart. Men i Husförshörslängden för åren 1806-1810 står det noterat att han dog i Fångenskap i Frankrike.

Annonser

10 thoughts on “Livgrenadjärtorp No 34 Winäs under Håckla i Allserums rote.

  1. Vilken spännande historia och vilka fantastiskt fina och stämningsfulla bilder! Blir nästan något magiskt vackert med den slitna färgen och de få kvarlämnade föremålen. Får jag förresten fråga hur du gör dina fina bildspel? Är det en funktion som hör samman med ditt tema måntro?

    Gilla

  2. Tack för din trevliga kommentar till detta inlägg. Jag tror inte att bildspelen har något med temat att göra i sig. Du laddar upp bilder i mediahanteringen och väljer sedan de bilder du vill ha med och skapar ett fotogalleri. Det finns olika typer av fotogalleri att välja på så det är bara att testa och se vilka du gillar och vilka som passar just då. Testa får du se, vill gärna höra hur det går för dig! Kankske kan hjälpa dig på annat sätt annars om du går bet….

    Gilla

  3. Kan bara hålla med föregående, så spännande. Och bilderna, de som kommer efter ska vara glada att du tog dig tiden att dokumentera torpet. Så vackert i sin slitighet.

    Gilla

    • Det är något visst med gamla hus och man önskar bara att väggar kunde tala…
      Det var något visst över denna utflykt och det här torpet hade väldigt mycket charm i sig.
      Tack för din kommentar här / Dick W

      Gilla

    • – Ja än så länge till är torpet faktiskt kvar, men troligen tyvärr inte så länge till. Baroniet i Åtvid har svårt att ta hand om alla gamla byggnader så det är många som förfaller och är lämnade åt sitt öde. De har också börjat att riva eller låta brandkåren använda dem som övningsobjekt. Jag har med stort intresse läst flera av dina fantastiska soldatberättelser. Du verkar ha mycket god kunskap i detta ämne och också lyckats få fram mycket intressant om soldater och deras liv. Tack för din kommentar! / Dick

      Gilla

      • Att se en sån byggnad. Att gå in i den och känna de historiska vindarna måste vara häftigt. Jag ska snart ge mig ut igen och leta efter platser som soldater bott på. Tyvärr så finns inget kvar. Förhoppningsvis hittar man en stenmur som vittnar om tider som gått.

        Liked by 2 people

  4. Härlig att läsa din blogg och det senaste inlägget med det fotodokumenterade soldattorpet tilltalar mej. Soldattorpen i trakterna i norra delen av landet ,där jag har mina anor, har fått försvinna helt då ingen brytt sig om dem.

    Gilla

    • Tack för din trevliga kommentar. Tyvärr har många torp och Soldattorp även söderut lämnats åt sitt öde, förfallit och rasat ihop. Det är nästan bara de som adopterats som sommarhus och vårdats ömt som står kvar.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s