Livgrenadjärtorp No 34 Winäs under Håckla i Allserums rote.

I ett blogginlägg den 18 januari skrev jag om min ana Johannes Landberg Mars som dog i fångenskap i Frankrike under Napoleon kriget. När jag igår var i Åtvidaberg så berättade min svärfar att Baroniet inte kan ta hand om alla sina gamla byggnader och att de därför börjat att riva eller bränna ner de som är mest förfallna. Jag har länge tänkt att jag måste ta mig till soldattorpet Winäs som är just en sådan byggnad som Baroniet äger men som är lämnat till sitt öde och står och förfaller. För att inte riskera att missa möjligheten så tog jag mig nu till torpet för att med kameran föreviga torpet. Det är en speciell känsla att gå på marker där förfäder har levt. Det är inte heller överallt som det finns någon byggnad kvar utan enbart knappt synbara rester av gamla torpgrunder. Men i Vinäs finns huset än så länge kvar och nu är det också dokumenterat av min kamera.

Skidor

Övergiven jacka på en krok

 

Utdrag från Blogginlägget den 18 januari 2014:

Johan Landberg Mars och som deltog i Napoleon kriget och dog under fångenskap i Frankrike.

Johan Landberg föddes i torpet Kägglan den 24 februari 1781. När Johan han är 18 år gammal så arbetar han vid Adelsnäs Slott och gifter sig den 9 juni 1799 med Stina Jonsdotter från Bjönsveden där hon arbetar som piga. Tio månader senare föds deras som Johannes Landberg.

1801 blev Johan antagen i det militära som livgrenadjär vid Andra Livgrenadjärregementet och blev tilldelad som soldatnamn Johan Mars. Familjen flyttar till Livgrenadjär torp No 34 Winäs under Håckla i Allserums rote.  Detta skedde  under det i Europa pågående Napoleon kriget där Sverige 1805 anslöt sig till Frankrikes fiendeländer. Detta innebar också att Johan Mars tillsammans med ca 1 200 andra soldater från Andra Livgrenadjärregementet fick dra ut i fält 1806 och själv delta i kriget mot Napoleons trupper. Han deltog i de stridskrafter som Sveriges kung Gustav den 4 Adolfs samlat i det pommerska kriget i Tyskland till Lauenburgs försvar. Hösten 1806 förstärktes den av Livgrenadjärregementets Rusthållsbataljon. Då de preussiska trupperna i oktober 1806 blivit slagna av fransmännen och dessa hastigt utbrett sig över norra Tyskland blev situationen i Lauenburg ohållbar varför hären tvingades dra sig tillbaka till Lübeck för att embarkera till Stralsund. Embarkeringen var dock illa planlagd och misslyckades. Så gott som hela kåren tillfångatogs av fransmännen den 6 till 7 november och återfördes till Lübeck. Fångarna plundrades och fick utstå svåra lidanden. Den 13 november sändes fångarna till Frankrike och efter en lång och mödosam marsch nådde de nyårsdagen 1807 staden Metz. Där skildes officerarna från truppen som över Longay och sedan fortsatte till Donchery, där de inkvarterades. I oktober 1807 flyttade de till det närbelägna Rocry, som blev dess uppehållsplats till 1 december 1809 då för de överlevande befrielsens timma slog och de fick anträda marschen hem. 484 korpraler och meniga grenadjärer tillfångatogs. Den 1 december 1807 hade 48 greanadjärer och korpraler flytt fångenskapen. Krigsfångarna arbetade med b.la snickeriarbete och många tog tjänst i närbelägna bondgårdar. Ett 50-tal grenadjärer förflyttades till staden Reims. I januari 1808 fördes en del fångar till Bellecourt, för kanalarbete

De fångna soldaternas hustrur i Sverige fick behålla soldattorpen så länge soldaten var i livet. Änkor måste däremot lämna torpet åt efterträdande soldat med kort tidsfrist. Vilket år och exakt var som Johan Landberg Mars avled i fångenskap är ännu oklart. Men i Husförshörslängden för åren 1806-1810 står det noterat att han dog i Fångenskap i Frankrike.