Berättelsen om ett besök från USA samt ett Amerikabrev daterat den 12 oktober 1873. Del 2 av 3, den 28 juli 2015

(ENGLISH TRANSLATION OF THE TEXT BELOW)

Efter den första dagen med resan till Kättilstad kyrka och flera mycket lyckade besök i Vena by så var ursprungstanken att den här dagens skulle bli något kortare och lite mindre intensiv. Precis som inför besöket i Vena så hade jag ringt och försökt skapa kontakt med boende i det för dagen aktuella området. Tyvärr med lite mindre framgång den här gången, troligen pga av det enkla faktum att det är mitt i semesterperioden för många. Jag hade en del namn och telefonnummer men inte någon riktig tur med att få tag på de som ägde eller bodde på platser och resmål för dagens utflykt i Sara Kidds svenska ättlingars fotspår.

När jag vaknade på morgonen så tänkte jag att jag chansar och provar att ringa en gång till och gör ett sista försök att komma i kontakt med markägaren. Vi hade även idag bokat kl 10 med Sara Kidd och hennes familj och strax innan de kom så fick jag tag på markägaren Elisabeth Hamilton. Hon och hennes man hade kommit hem sent på kvällen innan från en resa i den svenska fjällvärlden. Efter att ha berättat om mitt ärende så ändrade Elisabeth och hennes man helt och hållet på sina planer för dagen och lovade istället att följa med oss visa det lite svårtillgängliga torpet Brohagen.

Brohagen, ett torp under Härsjö i Kättilstad socken är den plats där Carl Gustav Jonsson bodde från det att han föddes 1855 fram tills dess att han emigrerade till Amerika år 1873. Det var också Carl Gustav Jonsson som skrev det Amerikabrev som både är den röda tråden och del av rubriken till den här berättelsen i tre delar.

Vi mötte Elisabeth och hennes man vid Härsjö Norrgård. De körde sedan sin fyrhjulsdrivna bil med stora hjul medan vi andra smög fram med våra vanliga personbilar över bok-stavligen stock och sten på den lilla skogsvägen fram till Brohagen. De som förr bodde i torpet Brohagen arbetade som kolare, så även Carl Gustav Jonssons och hans föräldrar.

Efter besöket i själva torpet begav vi oss ut i skogen och fick först se det som fanns kvar av en större s.k. Tjärdal.

DSC_3017

En tjärdal är en trattformig grop, utgrävd i en jordsluttning, som används för att producera trätjära. Mot gropen byggs en lutande träbotten och i gropen görs en mila, i vilken kolning sker av kådrik ved. Sedan förhistorisk tid har trätjäran använts som ett bra impregneringsmedel för träprodukter och tågvirke som man vill skydda mot väta och därmed röta. (Källa: Wikipedia)

– Hur ofta går man inte förbi konstruktioner i skogen och funderar på vad det har varit och vad det har använts till?

Nära Brohagen finns också flera s.k. kolbottnar ute i skogen. Kolbottnar är de lämningar som idag finns kvar av de Kolmilor som kolarna använde för att tillverka kol. Runt Åtvidaberg finns de på många ställen. Koltillverkningen var mycket viktig för Koppargruvorna och koppartillverkningen i trakten. I tex Bersbo gruvor näta Åtvidaberg så tillverkades 35 000 ton koppar per år fram till år 1902. Bersbo gruvor fick också mottaga pris för sin koppartillverkning vid Världsutställningen 1889 i Paris, (Källa: Wikipedia)

DSC_3053

Källa: Skogsvårdstyrelsen

Sara Kidd kom tillbaka från en Kolbotten med en liten svart kolbit i handen. Den kolbiten går nu med allra största sannolikhet vidare på export till USA nedpackad i Saras resväska.

Från Brohagen åkte vi tillbaka till Härsjö Norrgård. Där i en lada två våningar upp via bl.a. en mycket ostadig stege stod nämligen en gammal Kolryss som mycket väl kunde ha varit använd av kolarna i torpet Brohagen.

DSC_3031

Kolryss (av ryssja) var en hög korg, som gjordes av flätade spjälor av ene. Den största varianten rymde cirka 40 hektoliter. ”Ryssen” placerades på en kolsläde (flak på två kälkar efter varann länkade med en kätting) och lastades med träkol som hämtades från milorna, så fort vinterföret tillät, för att fraktas till hyttors och järnbruks kolhus, eller till järnvägsstationen för vidare transport. Kolen lastades, ”fatades” i ryssen från den släckta milan. ”Fatet”, som var flätat av ene liksom ryssen, fylldes på från milan med en kratta (harkan). (Källa: Wikipedia)

Efter Härsjö så blev vi erbjudna att följa med hem till Elisabeth Hamilton i Västantorp för att där kunna äta dagens medhavda matsäck.

Efter en stunds riktig trevlig samvaro i Västantorp så åkte vi vidare mot nästa resmål, Fallvik. Här fanns inte det gamla bostadshuset och ladugården kvar. Men likväl en gammal Visthusbod som säkert också stod här när Saras släktingar bodde på den här platsen

Vi avslutade sedan med ett kort besök i Hålebo även det en plats där Saras släktingar har bott.

Innan vi skiljdes för dagen så berättade jag lite om morgondagens planering. Efter två lika intensiva dagar så bokade vi träff först till omkring kl 12 nästa dag. Men jag sa också att ni måste vara på plats allra senast kvart över tolv för i morgon har jag planerat in en liten grej som är tidsbestämd i förväg. Sara undrade givetvis vad det var men jag sa bara att hon inte behövde vara orolig men att jag berättar mer om det i morgon när ni kommer hit.

Missa inte att läsa avslutningen av den här berättelsen och vad som slutligen egentligen hände med Amerikabrevet daterat den 12 oktober 1873

Fortsättning följer snart i del 3.

——————————————————————————————————-

Text in English:

After the first day of the trip to Kättilstad church and several very successful visit to Vena village as was the original idea that this day would be slightly shorter and a little less intense. Just as the visit of Vena, I had called and tried to establish contact with accommodation in it for the day field. Unfortunately, with a little less success this time, possibly because of the simple fact that it is in the middle of the holiday season for many. I had some names and phone numbers but no really lucky to get hold of those who owned or lived in places and destinations for today’s outing Sara Kidd Swedish descendants footsteps.

When I woke up in the morning so I thought I take a chance and try to call again and make a last attempt to get in touch with the land owner. We had also booked today at 10 am with Sara Kidd and her family and just before they arrived so I got hold of the landowner Elizabeth Hamilton. She and her husband had come home late at night before from a trip in the Swedish mountains. After being told about my errand so changed Elisabeth and her husband entirely on their plans for the day and promised instead to go with us to show it a little difficult to access croft Brohagen.

Brohagen, a cottage in Härsjö in Kättilstad parish is the place where Carl Gustav Jonsson lived from the time he was born in 1855 up until he emigrated to America in 1873. It was also Carl Gustav Jonsson, who wrote the American Letter, which is both the main thread and the title of this story in three parts.

We met Elisabeth and her husband at Härsjö Norrgård. They drove their four-wheel drive car with big wheels while the rest of us crept forward with our usual passenger over literally logs and stones on the small forest road until Brohagen. Those who formerly lived in the cottage Brohagen working as charcoal burners, so even Carl Gustav Jonsson and his parents.

Photos Brohagen.

After the visit to the cottage we went into the woods and got first see what was left of a larger so-called Tjärdal.

Photo Tjärdalen

A tar is a funnel-shaped pit excavated in a soil slope, which is used to produce wood tar. Against pit built a sloping wooden base and in the pit, a kiln, in which charcoal is made of resin-rich wood. Since prehistoric times have trätjäran used as a good impregnation of wood and rope that you want to protect against moisture and thus rot. (Source: Wikipedia)

Near Brohagen are several so-called charcoal kilns in the woods. Charcoal pits are the remains which remain today of the charcoal stacks as charcoal burners used to produce charcoal. Around Atvidaberg are they in many places. Koltillverkningen was very important for the copper mines and copper production in the region. In such Bersbo mines produced 35,000 tonnes of copper per year by the year 1902. Bersbo mines were also receiving an award for its copper production at the World Expo 1889 in Paris (Source: Wikipedia)

Photos charcoal pit / bottom

Sara Kidd came back from a Kolbotten with a small black piece of coal in your hand. The kolbiten now goes all probability continue to export to the US tucked in Sarah’s suitcase.

From Brohagen we went back to Härsjö Norrgård. There, in a barn Two floors up through, inter alia, a very wobbly ladder was in fact an old Kolryss which very well could have been used by charcoal burners in the cottage Brohagen.

Photo Kolryss

Kolryss was a tall basket, made of braided cuff of one of them. The largest variant ran about 40 hectoliters. ”Russian” was placed on a kolsläde (platforms in two sledges for each other, linked by a chain) and loaded with charcoal brought from milorna, as soon as winter phenomenon allowed, to be shipped to hyttors and iron mills kolhus or to the railway station for onward transport. The coals were loaded, ”fatades” in Russian from the extinguished Milan. ”Drum”, which was braided by one of them as well as Russian, was filled from Milan with a rake.

After Härsjö so we were offered to come home to Elisabeth Hamilton in Västantorp for where to eat the picnic. After a moment of real nice get-together in Västantorp we went on towards the next destination, Fallvik.

We then concluded with a brief visit to Hålebo

Before we parted for the day so I told a little about future planning. After two equally intense days so we booked hit first at around 12 noon the next day. But I also said that you must be in place at the latest twelve fifteen in the morning, I have planned a little thing that is timed in advance. Sara wondered of course what it was but I just said that she did not need to be worried, but I tell you more about it tomorrow when you come here.

To be continued soon in Part 3.

Annonser

Berättelsen om ett besök från USA samt ett Amerikabrev daterat den 12 oktober 1873.

Del 1 av 3, Kättilstad kyrka samt Vena by.

(English translation of the text below)

Den här berättelsen kommer att starta med ett mejl från hösten 2014 och avslutas med ett Amerikabrev från 1873.

Jag kunde aldrig i förväg ana eller föreställa mig att det blogginlägg som jag skrev den 21 juni 2014 skulle leda till att jag sommaren 2015 fick möjlighet att vara värd för en Amerikansk familjs resa i sina svenska förfäders fotspår. Rubriken på det här blogginlägget kunde därför också lika gärna ha varit: ”Allt för Sverige”- äventyret i Kättilstad socken sommaren 2015. Hela berättelsen omfattar tre delar, en del för varje dag av besöket från USA, (27, 28 och 29 juni 2015).

Den 21 juni 2014 skrev jag ett blogginlägg om min hustrus farmor.  Titeln på det blogginlägget är: Anni Maria Karlsson gift Bengtsson – Den vackraste flickan i byn Hvena, Kättilstad (E). Hösten 2014 fick jag ett mejl från Sara Kidd från USA som hade hittat det blogginlägget när hon googlat på namnet Anna-Stina Samuelsdotter (1799-1847), Anna-Stina Samuelsdotter var Annie Bengtssons morfars mor och är den första gemensamma anan för min hustru Helena och Sara Kidd och knyter därmed också ihop deras gemensamma släktled längre bakåt i tiden.

Sara och jag hade en fortsatt mejlkontakt och bytte uppgifter med varandra under hösten och vintern. Jag skrev också till Sara att om du kommer till Sverige någon gång i framtiden så kan jag guida dig runt i dina svenska förfäders fotspår. Under våren 2015 kom sedan ett mejl från Sara där hon skrev att hon hade fått en mycket trevlig present av sin man. Det var en kombinerad 40-års present samt även för det faktum att Sara och hennes man Tim firar 15-årig bröllopsdag lite senare i år. Presenten som hon hade fått av Tim var en resa till Sverige för att kunna besöka platser där hennes svenska förfäder hade levt sina liv. Där-med så startade också planeringen för den här sommarens ”Allt för Sverige”- äventyr.

Jag började omgående med att ringa runt till personer som bor i Vena by söder om Åtvidaberg. Det första telefonsamtalet ledde mig sedan vidare till nästa och sedan vidare till nästa och många samtal senare så förstod jag att nu har jag nog snart engagerat de allra flesta som bor i eller har koppling till Vena by i Kättilstad socken. Tack vare de här samtalen fick jag själv också mycket ny kunskap om Vena. Dessutom fann jag kusiner och sysslingar till både min hustru och min svärfar.

Den 27 juli startade det här äventyret med att Sara och jag hade bestämt att vi skulle mötas vid Järnvägsstationen i Åtvidaberg kl 10.00. I god tid före utsatt tid var vi där och väntade på Sara och hennes familj. Men det var inte bara vi som var där utan i en annan bil satt även två nyfunna sysslingar till min hustru Helena, Gösta och Rune Nyman. Gösta Nyman och hans fru hade jag träffats redan tidigare i sommar. Detta eftersom hans mormor och morfar var de sista i våra släktled som hade bott permanent i Vena. Gösta hade också samlat på sig en hel del gamla papper från huset i Vena. Gösta och hans hustru har fortfarande kopplingar kvar till Vena eftersom de äger ett sommartorp där som heter Källtorp.

Efter det att vi hälsat familjen Sara Kidd välkomna till Sverige och gått igenom dagens planering så körde vi söder ut på riksväg 134 i riktning mot Kisa. Vårt första resmål för dagen var Kättilstads kyrka. Hela det här äventyret har också kantats av mycket tur på vägen. Sara hade själv haft mejlkontakt med församlingen i Kättilstad eftersom hon också väldigt gärna ville komma in i kyrkan. Men de sista mejlen hade hon inte hunnit få svar på och det var därmed osäkert om vi kunde komma in genom den annars normalt sett låsta dörren till kyrkan. Men i ett hus bredvid kyrkan så bodde en tidigare vaktmästare som både kunde öppna dörren och även guida oss och berätta om lite kyrkans historia.

Efter besöket i Kättilstad kyrka så satte vi oss i bilarna och körde i riktning tillbaka mot Åtvidaberg till Vena by. Under bilfärden pratade vi om hur det kunde ha varit förr när man inte kunde ta bil till kyrkan utan i bästa fall åkte häst och vagn eller rentav fick fotvandra till kyrkan på söndagarna. När vi hade kört ungefär 1,5 mil från kyrkan så kom vi fram till Sandhagen i Vena. Där möttes vi av Lars-Gösta Petterson och hans syster Margareta. Margaretas dotter Carina anslöt också för att på engelska kunna berätta om Sandhagen för Sara Kidd. Anledningen till besöket var att en av Saras anor Jonas Peter Karlsson hade flyttat från Vena by till Sandhagen. I trädgården i Sandhagen fick vi också möjlighet att äta vår matsäck. Margareta visade oss ett album med gamla kort och efter en stunds prat så kom vi också fram till att både Sara och min hustru hade gemensamma släktband även med Lars-Gösta och Margareta. Men det skulle ta alldeles för lång tid att här också reda ut alla gemensamma släktled.

När vi var klara i Sandhagen så var det dags att fortsätta att följa Jonas Peter Karlssons fotspår. År 1859 flyttade han ifrån Sandhagen till Orremåla och därifrån vidare till Sjöände år 1862. På platsen där huset i Orremåla tidigare har stått så är idag en enkel skylt uppsatt. Själva byggnaden är sedan mitten av 1940- talet flyttad till Hembygdsgården i Åtvidaberg, mer om den byggnaden kommer i del 3 av den här berättelsen.

Efter ett kort besök i Gösta Nymans sommartorp från 1819 Källtorp så åkte vi vidare till dagens slutmål. Vi åkte till det hus i Vena som knyter ihop alla gemensamma släktband där Helenas farmor Annie Maria Karlsson gift Bengtsson föddes och där även Anna-Stina Samuelsdotter som gift levde resten av sitt liv. De nuvarande ägarna Kenneth och Peter Bergman hade här dukat upp till ett rejält kaffekalas och även bjudit in flera andra boende i Vena eller som på annat sätt hade intresse av det här besöket. Det blev ett fantastiskt och underbart besök med de otroligt engagerade värdarna Kenneth och Peter. Tillsammans gjorde den dagen här till ett underbart fint minne för livet för många människor inte minst för Sara Kidd och hennes familj. En av höjdpunkterna var när vi alla gemensamt stämde upp i ”Ja må hon leva” för att uppmärksamma Saras tidigare 40-årsdag och avslutades med ett sedvanligt fyrfaldigt hurra för både födelsedagen och Sara och Tims snart stundande 15-åriga Bröllopsdagen.

Amerikabrevet från 1873

För att knyta ihop den här första dagen av totalt tre av vårt eget ”Allt för Sverige”-äventyr så återvänder jag nu till själva rubriken för det här blogginlägget.

Tidigare i somras träffades Gösta Nyman (Helenas syssling), hans fru, Helena och jag hemma hos Gösta för att förbereda det här besöket från USA. Det visade sig att han bland alla sina gamla papper från Vena även hade ett gammalt brev som var skickat från Amerika till Vena. Vid närmare efterforskning så visar det sig att just det här brevet också var ett mycket lyckat sammanträffande i tid med besöket av Sara Kidd och hennes familj.

Saras ana Jonas Peter Carlsson (1823-1902), som vi följt i fotspåren av under dagen, fick 1855 en dotter som döptes till Johanna Mathilda Jonasdotter (1855-1921). Redan år 1869, när hon endast var 14 år gammal så började hon att arbeta som piga hos sin morbror Carl Johan Carlsson i Härsjö, Kättilstad (E). När hon var 22 år gammal år 1877 så emigrerade hon till Amerika. Till saken hör också att en annan yngling vid namn Carl Gustav Jonsson (1851-1929) utvandrade, även han 22 år gammal, från Brodalen nära Härsjö år 1873. Båda kom att utvandra till en plats som benämns Calmar i delstaten Iowa i USA. De gifte sig sedan strax efter det att Johanna Mathilda kommit (4 år efter Carl Gustav) till USA. En inte alltför kvalificerad gissning är att de båda hade träffats och blivit kära i varandra under tiden de fortfarande fanns kvar i Sverige. Det här båda personerna som gifte sig i Calmar, Iowa är Sara Kidds förfäder och som båda två utvandrade från Kättilstad socken i Sverige med 4 års mellanrum.

Det Amerikabrev daterat den 12 oktober 1873 och som fanns bland Gösta Nymans gamla handlingar visade sig vara ett brev som Sara Kidds ana Carl Gustav Jonsson skrev hem till Sverige bara någon månad efter det att han kommit fram till Calmar, Iowa. Det här Amerikabrevet kommer även fortsättningsvis att vara den gemensamma nämnaren i de två återstående delarna av det här ”Allt för Sverige”- äventyret som ägde rum den 27-29 juli 2015.

Fortsättning följer.

…………………………………………………………………………………………………………………………..

Text in English:

The story of a visit from the United States and an America Letter dated 12 oktober in 1873.

Part 1 of 3, Kättilstad church and Vena village.

This story will start with an email from the autumn of 2014, and ends with a Letter from America in 1873.

I could never previously imagined or imagine that the blog post I wrote June 21, 2014 would result in the summer of 2015 I had the opportunity to host an American family traveling in their Swedish ancestors’ footsteps. The title of this blog post could therefore just as well have been: ”Everything for Sweden” – the adventure in Kättilstad parish summer of 2015. The entire report comprises three parts, one for each day of the visit from the United States, (27, 28 and 29 June 2015 ).

On June 21, 2014, I wrote a blog post about my wife’s grandmother. The title of the blog post is: Anni Maria Karlsson married Bengtsson – The most beautiful girl in the village Hvena, Kättilstad (E). In autumn 2014 I received an email from Sara Kidd from the US who had found the blog post when she Googled the name Anna-Stina Samuel Daughter (1799-1847), Anna-Stina Samuel Daughter Annie Bengtson’s grandfather’s mother and is the first common ancestor of my wife Helena and Sara Kidd and ties thus together their common generations further back in time.

Sara and I had a continued email contacts and exchanged information with each other during the fall and winter. I also wrote to Sara that if you come to Sweden sometime in the future so I can guide you around in your Swedish ancestors’ footsteps. In the spring of 2015 then came an email from Sara where she wrote that she had received a very nice gift from her husband. It was a combined 40-year gift, and also for the fact that Sara and her husband Tim celebrates 15-year anniversary later this year. The gift she had received from Tim was a trip to Sweden to visit places where her Swedish ancestors had lived their lives. Where-with so also started planning for this summer’s ”Everything for Sweden” – adventure.

I immediately began to call around to people who live in Vena village south of Atvidaberg. The first phone call led me then on to the next and then to the next and many conversations later, I realized that now I’ll soon committed the vast majority who live in or are linked to Vena village in Kättilstad parish. Thanks to these talks, I got myself too much new information on Vena. Moreover, I found cousins and second cousins to both my wife and my father in law.

On July 27, started this adventure with Sarah and I decided that we would meet at the railway station in Atvidaberg at 10.00. In good time before the appointed time we were there and waited for Sarah and her family. But it was not just us who were there, but in another car even put two newfound cousins to my wife Helena, Gösta Rune Nyman. Gösta Nyman and his wife, I had met earlier in the summer. This is because his grandparents were the last of our generation who had lived permanently in Vena. Gösta had also accumulated a lot of old papers from the house in Vena. Gosta and his wife still have connections there to Vena because they own a summerhouse where named Källtorp.

After we visited the family Sara Kidd welcome to Sweden and went through the day’s planning as we drove south on Highway 134 towards Kisa. Our first destination for the day was Kättilstads church. This whole adventure has also been punctuated by much luck. Sara herself had had email contact with the congregation in Kättilstad because she very much wanted to come into the church. But the last e-mails she had not had time to get the answers and it was therefore doubtful if we could come in through the otherwise normally locked door to the church. But in a house next to the church so lived a former caretaker who both could open the door and even guide us and tell us a little history of the Church.

After the visit to Kättilstad church so we sat in the cars and drove in the direction back towards Åtvidaberg Vena village. During the drive we talked about how it could have been before when you could not take the car to the church, but in the best case went horse-drawn carriage or even had to hike to church on Sundays. When we had driven about 1.5 mil from the church so we came up with Sandhagen in Vena. Where we were met by Lars-Gosta Petterson and his sister Margaret. Margaret’s daughter Carina joined also to in English tell about Sandhagen to Sara Kidd. The reason for the visit was that one of Sara’s ancestor Jonas Peter Karlsson had moved from Vena village to Sandhagen. In the garden of Sandhagen we also got the opportunity to eat our packed lunch. Margareta showed us an album of old photos, and after a moment of chatter as we also came to the conclusion that both Sara and my wife had the common family ties even with Lars-Gösta and Margareta. But it would take too long to here also sort out all common bloodline.

When we finished in Sandhagen it was time to continue to follow Jonas Peter Karlsson’s footsteps. In 1859 he moved from Sandhagen to Orremala and from there on to Sjöände in 1862. On the site where the house in Orremala objectives previously stood so today is a simple sign posted. The building itself is since the mid-1940s moved to the heritage center in Åtvidaberg, more about the building will in part 3 of this report.

After a short visit to Gösta Nyman’s summerhouse from 1819 Källtorp so we went to today’s final destination. We went to the house in Vena that ties together all the common family ties where Helena’s grandmother Annie Maria Karlsson married Bengtsson was born and where even Anna-Stina Samuelsdotter married lived the rest of his life. The current owners, Kenneth and Peter Bergman had this laid up to a real coffee party and also invited several other accommodation in Vena or who otherwise had an interest in this visit. It was an amazing and wonderful visit with the incredibly dedicated hosts Kenneth and Peter. Together they made that day to a wonderful fine memory for life for many people, not least for Sara Kidd and her family. One of the highlights was when we all jointly sued in the ”Ja må hon leva” to mark Sarah’s former 40th birthday and ended with a customary fourfold cheer for both birthday and Sara and Tim’s soon coming 15-year-old wedding day.

America Letter 1873

To tie together this first day of a total of three of our own ‘Everything for Sweden ”-Adventure so I return now to the title of this blog post.

Earlier this summer met Gösta Nyman (Helena’s cousin), his wife, Helena, and I am at the home of Gösta to prepare this visit from the US. It turned out that he, among all his old papers from Vena also had an old letter that was sent from America to Vena. Upon further tracing it turns out that this particular letter was also a very successful coincidence in time of the visit by Sara Kidd and her family.

Sara ana Jonas Peter Carlsson (1823-1902), which we followed in the footsteps of the day, received in 1855 a daughter named Johanna Mathilda Jonasdotter (1855-1921). Already in 1869, when she was only 14 years old she started to work as a maid for his uncle Carl Johan Carlsson Härsjö, Kättilstad (E). When she was 22 years old in 1877 so she emigrated to America. It is also relevant that another young man named Carl Gustav Jonsson (1851-1929) emigrated, although he was 22 years old, from Brodalen close Härsjö in 1873. Both came to emigrate to a place called Calmar in the state of Iowa in the United States. They were married shortly after Johanna Mathilda come (4 years after Carl Gustav) to the United States. A not too educated guess is that the two had met and fallen in love with each other while they still remained in Sweden. This two persons who were married in Calmar, Iowa is Sara Kidd ancestors and who both emigrated from Kättilstad parish in Sweden by 4 years.

The America Letter dated 12 October 1873 and who were among Gösta Nyman old documents turned out to be a letter that Sara Kidd ancestor Carl Gustav Jonsson wrote home to Sweden just a month after he arrived at Calmar, Iowa. This America letter will  continue to be the common denominator of the two remaining parts of this ”Everything for Sweden” – the adventure that took place on 27 to 29 July 2015th

To be continued.