Sammanfattning 2015

WordPress.coms trupp av statistikapor skapade en 2015 årlig sammanfattning för denna blogg.

Här är ett utdrag:

Konsertsalen på Sydney-operan rymmer 2 700 personer. Den här bloggen besöktes cirka 21 000 gånger under 2015. Om den hade varit en konsert på Sidney-operan skulle det ta cirka 8 utsålda föreställningar för att lika många personer skulle få se den.

Klicka här för att se hela sammanfattingen.

Tack till alla er som på olika sätt medverkade vid begravningen av min far Stig Wåhlin

Dagen före julafton den 23 december 2015 begravdes min far Stig Wåhlin i Åtvidabergs G:a Kyrka. I begravningsannonsen hade vi skrivit att begravningen sker i stillhet. Vi gjorde så att för att ingen skulle behöva känna dåligt samvete för att man inte kunde delta på plats, samtidigt som alla som kunde givetvis var hjärtligt välkomna. Ett annat sätt att delta och hedra Stigs minne var att istället sätta in en summa pengar på Cancerfondens konto.

Kan man i förväg ha en föreställning och önskan om hur man vill att en begravning ska bli så var det också så som blev den här gången. Det blev en väldigt ljus och vacker begravning och därmed också ett riktigt fint och värdigt avsked av Stig Wåhlin.

Stig tyckte mycket om att höra min dotter Emelie sjunga och därför blev det en fin stämning i kyrkan när Emelie framförde  ”I Den Stora Sorgens Famn”, skriven av Ted Gärdestad. Att sjunga på en så nära anhörigs begravning innebär en stor anspänning. Emelie inte bara sjöng den här gången utan hon ackompanjerade också sig själv på kyrkans flygel.

Än en gång ett stort tack till er som var där och till er som bidragit till cancerforskningen genom att sätta  pengar på Cancerfonden till Stigs minne.

Härstammar jag från Tutankhamon född 1358 f.Kr, död 1339 f.Kr?

Nu i veckan har jag fått svaret på mitt andra DNA test, ett så kallat Y-DNA test som följer faderslinjen rakt bakåt i tiden. Jag har verkligen väntat med stor spänning på det här resultatet och även haft en del förhoppningar om att kunna lösa gåtan om vem som är min min farfar farfar. Min farfars far Johan Wåhlin var född som ”oäkta barn” och med okänd fader. Det finns sedan en muntlig släktberättelse om att han ska vara son till en av bröderna Clark från Storbritannien som ägde fabriken där man tillverkade Clarks sytråd.

Mitt tidigare resultat på Autosomalt DNA (FamilyFinder) gav mig 220 träffar och det går givetvis inte att utreda alla dessa. Men nu när jag även har mitt Y-DNA testet så kan jag säkert hitta ett antal av dessa som kan vara riktigt intressanta att kontakta för att se om det går att knyta nya släktband med någon av dessa personer.

Hur många träffar gav mitt Y-DNA test ?

Här får man sitt resultat uppdelat på olika nivåer och svaret beror på hur omfattande man själv har beställt och hur mycket man också har varat villig att betala för sitt test. Jag har fått mitt svar på tre olika nivåer och där resultat med högre antal markörer räknas som betydligt bättre än de med ett lägre antal markörer.

37 markörer      –       1 träff

25 markörer      –       3 träffar

12 markörer      –       7 träffar

Alla träffar, förutom en, är personer som inte bor i Sverige, vilka givetvis skulle kunna vara intressant att gå vidare med om man tror på berättelsen om bröderna Clark. Personligen är jag redan från början väldigt skeptisk till berättelsen om bröderna med fabriken som tillverkade tråd och trådrullar. Det var nämligen inte så ovanlig förr att man förskönande sin egen antavla för att bli lite mer intressant… Däremot så har jag hittat en träff på en person på 12 markörers nivån som för mig verkar vara mycket mer intressant att gå vidare med. Jag har också redan skapat en första kontakt med den personen via epost. Men han är på väg utomlands och är tillbaka först i mitten av februari nästa år, då ska vi höras av igen. Jag får med andra ord vara förväntansfull och nyfiken en tid till innan vi eventuellt kan hitta några svar på hur vi kan vara släkt med varandra genom våra respektive faderslinjer. Men det är också så att sannolikheten att hitta släktskapet är betydligt högre om båda har gjort test med 37 markörer.

Anledningen till att min första kontakt ändå togs på en träff på 12 markörers nivån är den geografiska närheten till min ana Johan Wåhlin. Den här träffen visar på en person i raka faderslinjen som är född i Ålem (H) och Johan Wåhlin är född i Åby (H). Avståndet mellan dessa båda platser är endast 23 km vilket gör att den här träffen är väldigt intressant för mig att utreda vidare.

Jag har inte heller riktigt kunna hålla mig helt ifrån detta och vänta ända fram till mitten av februari. nästa år Jag har därför gjort en snabb översiktlig släktutredning på personens ana i Ålem som jag fick träff på och den ser ut så här:

Proband: NN född 1873 Ålem (H)

1:1           NN född 1845 i Ålem (H)

2:1           NN född 1811 i Ålem (H)

3:1           NN född 1780 i Ålem (H)

Personen 3:1 har också en son som är född 1821 i Ålem (H) och som år 1855 fick betyg av prästen för att avlägga Ed i Häradsrätten år 1855. Min ana Johan Wåhlin är född den 20 juni 1854. Kan det vara så enkelt? – Nej troligen inte, men tillräckligt intressant för att fortsätta att leta vidare. Har inte bestämt mig ännu för om jag ska ta mig till landsarkivet i Vadstena och läsa Häradsrättens dombok från år 1855 eller om jag ska vänta på att min kontakt kommer hem till Sverige igen i mitten av februari nästa år. I en låda hemma hos honom finns i vart fall en släktutredning som hans far har gjort som kan vara intressant att ta del av. Svaret på vad det här ger eller inte ger återkommer jag till senare när jag har mer att berätta.

Istället berättar jag nu här om ett helt annat fynd som jag har gjort tack vare mitt Y-DNA test. Det får väl läggas till min släktutredning i facket för ”Kuriosa – upptäckter” och har väl inte egentligen så särskilt stort värde i släktforsknings hänseende.

Tutankhamons DNA

Tutankhamon var en egyptisk farao av den artonde dynastin, han föddes år 1358 f.Kr och dog 1339 f.Kr. Han är välkänd för många. Kändiskapet beror nog till stor del på att hans grav i Konungarnas dal upptäcktes år 1922 av den brittiske arkeologen Howard Carter. Graven är väldigt magnifik och välbevarad. Den innehåller Tutankhamons mumie och som exempel på det magnifika även hans begravningsmask i massivt guld med en vikt på hela 10,2 kilo.  (Källa: Wikipedia)

År 2009 gjorde man ett DNA test på mumien och kunde då fastställa hans så kallade Y-DNA Haplogrupp till R1b1a2 (eller R-M269 som gruppen också benämns för). Nu när jag har fått mitt resultat så är det bara att konstatera att jag tillhör den 50% -iga andel av Västeuropeiska män som gjort ett Y-DNA test och som tillhör samma Haplogrupp som Tutankhamon. Så någon sanning kanske det finns om jag faktiskt påstår att jag är släkt med den kände Faraon Tutankhamon. (Källa: igenea.com)

 

Fotnot:

Efter det att jag skrivit det här blogginlägget så har jag fått ny kunskap. Det är rätt att påstå att jag tillhör samma ursprungliga gren på Y-kromosom trädet som Tutankhamon. Men Tutankhamon hade inga barn som överlevde honom och han själv var bara 19 år gammal när han dog. Men någonstans där riktigt långt bak i tiden så finns det en gemensam nämnare mellan oss. Mutationen på Y-kromosomen som benämns R-M269 uppstod för minst 6 400 år sedan och Tutankhamon levde för ca 3 500 år sedan. Jag kan därför ändå med visst stöd påstå att det finns ett släktskap mellan oss. Men det är inte särskilt unikt för mig utan det är ett förhållande som jag  faktiskt delar med en väldigt stor mängd andra nu levande människor.

Min far Stig Wåhlin 1931.05.08 – 2015.12.07

Stig Wåhlin 1931 – 2015

Stig Erland Wåhlin föddes fredagen den 8 maj 1931. Hans föräldrar var skomakare Otto Wåhlin (1890-1964) och Gunborg Wåhlin (1895-1985).  Gudföräldrar och faddrar vid dopet var Karl (1882- ) och Ebba Olsson (1887- 1970) från Mossebo 3/16 mantal.

Stig föddes och växte upp på den lilla gården Gröndal 1:6 i Ramneryd Förlösa socken mellan Kalmar och Nybro. Han hade fem äldre syskon och de fick alla hjälpa till att arbeta på gården för att klara av familjens försörjning under mycket knappa förhållanden. Gården i Ramneryd var på 1/8 mantal och 5 tunnland skog. Boningshuset var 38 fot långt och 14 fot brett. Det innehöll tre rum en liten förstuga samt ett kök med vedspis och en bakugn som var inmurad i murstocken. Det fanns inget vatten indraget utan det fick man hämta  ute i brunnen på gården. I själva byn Ramneryd så fick man el framdraget år 1931. Troligen fick även farmor och farfar el till belysning samma år eftersom ett nytt lån togs på fastigheten i september 1930. Värme fick man från vedkaminer som eldades med ved från den egna skogen. I ladugården fanns en häst som användes till både plöjning av åkrarna och skogsarbeten samt ett par kor som gav mjölk till familjen. Det fanns också någon gris, lite får samt några höns på gården. På åkrarna odlades det säd, potatis, grönsaker.

Gröndal 1:6 Ramneryd

Stig i samtal med sin far

 

När Stig hade fyllt sju år började han i Mossebo Folkskola, hans lärarinna hette Sigrid Johansson (1889- 1971). Det var en lång väg att gå till skolan och på vintern turades eleverna i klassen om att vara där extra tidigt på morgonen för att elda  med ved i spisen. Detta för att det skulle var varmt i skolsalen när de andra eleverna kom fram till skolan. Den 30 juni 1945 var Folkskoletiden slut och Stig började därefter i Fortsättningsskola i Gösbäck i Förlösa i ett år fram till den 10 april 1946.

Stigs Hembygdsbok från årskurs 2 i Folkskolan

Den 18 maj 1946 konfirmerades sedan Stig i Förlösa kyrka i en konfirmandgrupp på tio, fem pojkar och fem flickor

När Stig var 15 år gammal 1946 så började han att arbeta på Nybro Svarveri AB. Först med hantlangning och senare även en del monteringsarbete. Anställningen där varade i två år till år 1948

År 1948 kom Stig till Åtvidaberg och började som lärling på FACITS Yrkesskola för att utbilda sig till verktygsmakare.  Han bodde i de så kallade ”Kaningårdarna”, ett namn som de infödda pojkarna i Åtvidaberg benämnde lärlingsskolans elevhem för. Det var inte så populärt när lärlingar som kom från från andra orter träffade flickvänner i Åtvidaberg. Åtvidabergs grabbarna gillade helt enkelt inte konkurrensen från de utsocknes lärlingarna på FACIT.

Stig och Margot träffades första gången onsdagen den 9 augusti 1950 på en bänk i samband med en dans i Folkets Park i Åtvidaberg. Det var inte tillåtet att ta med sig flickvänner till elevhemmet  och därför fick man försöka att hitta andra platser att träffas på. En gång lånade Stig och Margot en båt och rodde ut till Helena ö som ligger i Bysjön. Men de fick inte vara i fred ute på ön så särskilt länge. Efter en stund kom nämligen husmor på elevhemmet roende med stadiga tag med årorna i annan båt och skulle få bort dem därifrån. Men tydligen hade husmor ett gott öga till just Stig och Margot och sa när  hon fick syn på dem ”-Jasså var det bara ni…”

”Kaningårdarna” låg nära Bysjöns strand men började att bli lite slitet. En flytt av elevhemmet till Solvik var beslutad men natten innan de skulle flytta så brann Solvik ner i en oförklarlig brand och därför blev heller flytten dit aldrig av.

Den 4 juli 1952 så ryckte Stig in på Lv6 i Göteborg för att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring. Han utbildades till Pjäsmekaniker på Luftvärnspjäser.  Under värnpliktstiden brevväxlades det flitigt mellan Stig och Margot. Ibland var Stig hemma i Åtvidaberg på permission och de planer de då pratade om inför framtiden fortsatte sedan att diskuteras i hemlighet via breven. De förlovade sig på Nyårsafton 1952 på Hotel Casa i Norrköping. Den 27 mars 1953 avslutades värnpliktsutbildningen med ett sista kommando av befälen som ropade Militär Utryckning i Civila Kläder (MUCK) höger vänster om marsch. Efter värnplikten fortsatte Stig att arbeta som verktygsmakare på FACIT AB i Åtvidaberg fram till 1963.

 

År 1955 åkte Stig och Margot på Motorcykelsemester i södra Sverige. Pappa har gärna och ofta berättat om när han med Margot bak på bönpallen körde i 140 km/h på Sveriges första motorväg mellan Lund och Malmö. De behövde inte vara oroliga för fortkörningsböter eftersom det var fri fart på den tiden på motorvägar.

Den första bilen köptes den 22 maj 1956 på Lennart Jöhncke Bil AB i Linköping. Det var en Volkswagen 1952 års modell med registreringsnummer E 26220 och den kostade 4 527 kr och 65 öre inklusive Registreringsavgift och ränta fram 30 juni -56. I inbyte lämnades en Motorcykel av märket Triumph årsmodell 1953 med registreringsnummer E 986 som värderades till 1 500kr. (Källa: Faktura Nr 47655)

På Påskafton 1957.04.20 gifte sig Stig och Margot i Åtvidabergs Nya Kyrka. Efter bröllopet bjöds det på middag och fest i Åtvidabergs Hembygdsgård för 75 gäster.

Flyttade 1963.06.20 till Granvägen 24 i Varberg, Stig arbetade i Varberg på Svedaverken som Verktygsmakare. Det var några fler familjer som ungefär samtidigt flyttade från Åtvidaberg till Varberg och som lockade dit av arbeten på Svedaverken.

Flyttade ifrån Varberg 1965.05.01 till Klingsbergsgatan i Norrköping. Flyttade i december 1965 Holmstagatan 5 c  i Norrköping.  Arbetade först på Lindöverken i Norrköping. Började sedan på Makroplast i Söderköping som Verktygsfräsare.

På somrarna 1973 och 1974 sommarjobbade jag på sommarloven på Makroplast och det var först då som jag själv fick veta och upptäcka vilken oerhört skicklig yrkesman Stig var. Jag såg själv när han från ett stort stycke stål fräste ett verktyg för plast gjutning av instrumentbrädor till SAAB bilar.  Det här var innan det fanns några numeriskt styrda maskiner. Med enbart hjälp av sin fräsmaskin, en stor ritning och ett skjutmått så fräste han fram formen till instrumentbrädan med en tolerans på någon tiondels millimeter. De som sedan skulle fila och putsa fram den sista finishen på verktyget hade ett förhållandevis enkelt arbete kvar. Även om det givetvis krävde en stor yrkesskicklighet för det jobbet också. Men hans arbetskamrater sa till mig att de verktyg som Stig hade fräst var de verktyg som de som filade och putsade uppskattade mest av alla att sedan få slutföra. 

 

Stig började efter tiden på Makroplast på Norrköpings Mekaniska verkstad som Arbetsledare

Han arbetade sedan på AMU-Center från 1977 först som obehörig Yrkeslärare inom Maskinreparation. Utbildade sig sedan som behörig yrkeslärare i Stockholm 1980 och bodde då i en liten lägenhet på Östermalm i Stockholm.

När Margot behövde mera vård och tillsyn så flyttades hon 2008 till Rosengården 1 i Åtvidaberg och samtidigt flyttade Stig till en liten lägenhet på Stenhusgatan. När Stig år 2012 också fick svårart att klara sig själv så flyttade han till Rosengården 3. Strax efter att Stig flyttat dit så avled Margot den 7 november 2012. På natten den 7 december 2015 avled Stig efter en tids sjukdom.

Pappa har nu tänkt sina sista tankar och även hans tidigare tankar, hans kunskaper och erfarenheter är nu borta för alltid. Sorgen efter honom är som vågorna på havet efter stormen Helga som rasade över Östergötland samma dag jag fick samtalet jag visste om snart skulle komma. Men jag vet också att vågorna på havet kommer att bli mindre och mindre vartefter tiden går. Havet blir dock aldrig helt stilla även om vågorna ibland knappast syns., precis så som sorgen och saknaden kommer att bli. Jag har många fina minnen i mitt huvud men är framförallt är jag mycket tacksam för den tid jag har fått tillsammans med mina föräldrar.

Jag minns när vi:

– i vår lilla Volkswagen åkte på tältsemester till Stensö camping i Kalmar för att kunna hälsa på farmor och farfar i Ramneryd. Trafiksäkerhetstänkande var inget som var uppfunnet ännu. Min lillasyster Lena fick ligga och sova under bilfärden i den lilla nedsänkningen som fanns mellan baksätet och bakrutan på den bilmodellen. När vi senare hade bytt upp oss till en Volvo PV 444 så bäddades det med luftmadrasser och sovsäckar på golvet mellan fram och bakstolarna så att både jag och min syster kunde ligga där bak och sova. När vi inte sov så hade vi noga kontroll på varandra så att ingen kom över på den andras sida i bilen. – Ja lite stök och bök mellan syskonen tillhörde ofta bilresor. Men det är väl det som ibland också kallas för syskonkärlek.

– på vintern packade vi en ryggsäck med termos med varm mjölkchoklad och ostsmörgåsar och åkte upp till Vrinneviskogen i Norrköping för att åka längdskidor. Ofta blev det röda 5 km spåret men var vädret riktigt bra så hände det också ibland att det blev det gula milspåret På höst och vår gick vi istället tipspromenad på söndagarna i samma skog.

– köpte vår första husvagn år 1971 och ställde upp den på säsongplats på Bodavikens camping i Kolmården. På lördagskvällarna var det dans på Serveringsbergets Festplats. Under semestrarna fortsatte vi att åka till Stensö Camping i Kalmar och även till Eriksöre på Öland. Där hade min syster och jag flera sommar vänner som också återvände dit år efter år. Vi träffade också farbröder och faster samt våra kusiner på semestern.

Det finns givetvis många andra fina minnen, men de skriver jag ner och sparar till ett annat och senare tillfälle.

Avslutningsvis så vill jag tacka min far och mor för deras allra mest värdefulla gåva som de har givit till mig . Den gåva som jag tänker på är det liv som jag har fått av dem och som jag nu får fortsätta. att leva utan att ha några föräldrar kvar i livet. Till den gåvan hör också att det här livet även har givit mig en fantastisk hustru Helena och två underbara barn, Christoffer och Emelie. Även min syster Lena och hennes son Johan har fått livet som gåva genom Stig och Margot Wåhlin.

Frid över deras minne.

 Stig Wåhlins begravning äger rum den 23 december 2015  i Åtvidabergs G:a kyrka. Hedra gärna Stig med en gåva till Cancerfonden tel 020-595959