Helenas pappa Allan Bengtsson 91 år berättar om sitt liv

Avskrift av en ljudinspelning när Helena Wåhlin intervjuar sin pappa Allan Bengtsson i Åtvidaberg 2016-03-25. Avskriften här är skriven som en sammanhängande berättelse av alt det som Allan berättar om i ljudinspelningen. Notering av Dick Wåhlin.

3Allan Bengtsson 91 år

Född i Vilebo by i Kättilstad församling

Jag är född i Vilebo by som hade 6 olika gårdar. Fram till 1770-talet var gårdarna så kallade Kronohemman som ägdes av staten. Därefter var det Kopparverket i Åtvidaberg som i sin tur ägdes av Baroniet Adelsvärd fortsätta att också äga dessa gårdar. De var beroende av kol och timmer till gruvbrytningen och skrev arrendekontrakt med bönderna om att de fick leverera kol från kolminorna till Åtvidaberg. Även en del timmer och massaved fick bönderna frakta till gruvorna. De fick hjälp av skogsarbetare och kolare, Olsson och Närstedt hette några av dem.

DSC_1433

Lilla Vilebo No 3. 1/6 mantal

Min far var den tredje generationen i vår släkt som som fick utföra dessa sysslor och han gjorde det ända fram till dess att han blev sjuk i TBC. Han fick då behandling för sin TBC på Kolmårdens Sanatorium. Men tyvärr så var båda hans lungor angripna annars kunde man ha gasat bort en lunga och på sätt klara sig. Mellan behandlingarna fick han vara hemma men när han fick blödningar så fick han åka tillbaka till Sanatoriet. Det var också lite riskfyllt för både mor och mig för att vi skulle också kunna bli smittade. En sjuksköterska kom till oss och vi fick något som hette Calmette som gjorde att vi klarade oss. Den som kom på den medicinen fick också Nobelpris för sin upptäckt, den medicinen har har räddat livet på många människor.

Baroniet var humana mot oss så att vi fick bo gratis och ta ved från skogen så att vi kunde klara oss när pappa var sjuk. Mor var en duktig sömmerska och sydde kläder till andra i byn och även andra näraliggande byar.

Skogshalls skola

allan2

Det var ganska många ungdomar i Vilebo och skolan vi gick i hette Skogshall. Det var endast en fröken som skulle klara av att undervisa alla klasser. Det var intagning vartannat år i skolan och hade man tur kom man i rätt år, annars fick man vänta ett år på att börja skolan. Fröken i skolan var väldigt noga med att vi kunde psalmverser, det var det viktigaste. Vi fick också hjälpa henne att bära ved och att städa. Eleverna fick också turas om att elda i en kamin i skolsalen. Hon skulle också undervisa oss i slöjd men det blev inte så mycket av det. Sedan skulle vi också ha gymnastik men fröken fick ryggskott så vi slapp gymnastiken och det blev vi glada för. Mina bästa betyg i skolan var nog i Geografi och Historia. Det fanns också lite litteratur så man läste om Robinson Kruse och hans spännande äventyr. Det kanske satte sig i generna för det som skulle komma längre fram…

Vi ordnade med vår gymnastik själva istället när vi hoppade från höskullar ner i halm eller lekte kurragömma. Ibland ställde vi upp 10 st. kubbar på en väg och sedan hade man 5 st. kubbar till så man kunde kasta på dessa och tävlade med det. Vi ordnade också övningar på sjön när det var blankis med egentillverkade klubbor med krok på längst ner. Far tillverkade ett par skidor åt mig och som han värmde och böjde åt mig men ibland gick böjen tillbaka och då stöp man

Far var var sjuk i 10 år innan han gick bort. Han var lantbrukare på gården men när han blev sjuk så gick marken över till de andra i byn. Jag var 18 år gammal när han dog och då blev det också en auktion. Auktionsförrättaren gjorde konkurs strax efter auktionen så vi fick inte alls många kronor, det var ett hårt öde.

Mina första arbeten

Allan 91 år blogg-1-2

Jag fick börja att arbeta tidigt, första jobbet var att gallra betor hos min morbror som hade en gård i närheten. Jag fick också barka slipers vid Bysjön, de där tunga klumparna som ligger under rälsen på järnväg. Jag fick hjälp att lyfta på och vända dem. Min första lön var 12 kr och jag fick behålla hälften och mor och far fick den andra hälften.

När far hade gått bort fick jag hjälp av mina släktingar Grahn som bodde på Douglasvägen i Åtvidaberg. Jag bodde hos dem och de ordnade med en cykel så jag kunde cykla till Falla. Jag arbetade där med att gallra betor och hästhackning genom att leda en häst i rätt fåra och på så sätt få bort ogräset. Jag blev också trampad av den där hästen kommer jag ihåg. Jag kunde ha fått bott på gården i Falla men där spelade de kort varje kväll på Drängkammaren så jag tyckte att det var bättre att cykla emellan.

Därefter så började jag att arbeta på Engströms Cykelverkstad. Där fick jag en cykel som vi sänkte ner sadeln på för att jag var kort. Det var perfekt för då kunde jag cykla hem till mor som bodde kvar i Vilebo efter det att far hade gått bort.

Allan 91 år blogg-1

Allan med sin mor Anni i lägenheten i Malmviken

Sedan flyttade vi till Malmviken till ett hus som har varit gruvarbetarbostad men som nu är rivet. Det var tre stora hus som var lika stora och det bodde sexfamiljer i varje hus. Därifrån åkte jag till ÅSSA och arbetade och fräste utdrags-ringar till Mauser gevär. Det var 45 000 utdrags-ringar som skulle åtgärdas i två olika moment så det blev totalt 90 000 moment. Verkmästaren sade till mig att nu vet jag var jag har dig så stå du bara här och gör ditt jobb. Sedan fick jag börja att arbeta med provning av smörjapparater som de till verkade och fortfarande gör på ÅSSA även om det nu är ett finskt företag som övertagit fabriken. Det var mycket snäv tolerans på dessa apparater och om det inte stämde så fick man plocka isär apparaten och tvätta den i Trikloretylen, ett farlig gift. Arbetet var helt oskyddat och det fanns ingen utsugning så jag blev påverkad eller mer eller mindre förgiftad av det arbetet. I samband med det skulle jag också mönstra till militärtjänsten men hade då gått ner så mycket i vikt att jag fick anstånd i ett år. Då hade jag också slutat att arbeta på ÅSSA och börjat på Engströms cykelverkstad igen. Det var Doktor Brundin i Åtvidaberg som avrådde mig från att återgå till arbetet på Åssa.

Miltärtjänstgöringen

Året efter så hade jag gått upp lite i vikt igen och kom in som malaj på Lv2. Jag fick börja i köket med det var inte särskilt roligt. Jag fick bl.a. stycka en ko ihop med en annan kille och bära fram Kronans pansarbröd och servera. Jag kände några där sedan tidigare eftersom jag hade börjat med orientering i ÅIF. De hjälpe mig och ordnade som att jag kom över som signalist istället vilket var mycket roligare. Vi hade en skolchef som hette Tillberg som jag kände tidigare. Han körde motorcykel och hade en kille i sidovagnen bredvid som kallades för burkslav. Han tävlings körde i backen från Kvarntorp upp mot Vilebo by i den riktigt branta och krokiga backen. Vi blev riktigt bra vänner eftersom han visste att jag kom ifrån Vilebo. Sedan var ute ibland ute på manöver, bl. a. uppe i Södermanland. En natt var det en kille som satt brandvakt men som  inte var så varsam utan det slog eld i tältet och det brann upp helt och hållet. Vi andra var ute på övning men han klarade sig själv som tur var, men det var ett äventyr.

Vid första repmötet 1966 hade jag Björn Ulveus i överslafen på regementet. Men han var inte närvarande många nätter, andra musik evenemang kallade.

Efter ett år i lumpen så kom jag tillbaka till Åtvidaberg och började arbeta på en elfirma som hette Lidbecks Elektriska. Det var ett av totalt fem olika yrken som jag har provat på. Jag hade tre arbetskamrater som rökte som borstbindare och de avled senare alla tre i lungcancer. Sedan gick jag över till en annan elfirma som hette Sigfrid Anderssons Elektriska. Då fick jag jobb både i Åtvidaberg och Linköping. Jag var med och jobbade med det elektriska när man byggde upp Universitetssjukhuset i Linköping. Sedan jobbade i Åtvidaberg på Östergården, installation av elektricitet på Ålderdomshemmets fyra olika huskroppar. Då kunde man inte ana att man senare skulle bli Vaktmästare där.

Cykelsemestrar och utflykter med kompisar åren 1945-1951 

1945 cykelutflykt från Åtvidaberg till Söderköping. Nästa utflykt till till Gamleby och Garpedansberget med utsikt över bygden, där åt vi också vår matsäck. En tredje utflykt till till Gränna på tandemcykel.

1946 startade vi i Åtvidaberg och cyklade mot Ödeshög vidare till Gränna. Från Gränna tog vi båten till Visingsö och därifrån båt vidare till Jönköping. Vi stannade i i Jönköping i tre dagar och övernattade i ett rum vid Munksjön i tre dagar. Vi tittade på en fotbollsmatch, en bekant till min resekompis var med och spelade i laget som vann sin kvalmatch. Vid hemfärden i en backe före Ödeshög gick en pedalaxel av och vi fick övernatta under tiden cykeln lagades. Det blev även dansbesök till Bestorp och Brokind och dåd övernattade vi i medförda sovsäckar under en stor gran. På hemvägen dagen efter så blev vi skrämda av en Älgko som hade en liten kalv. Det dröjde en timme innan vi vågade att fortsätta hemfärden. Det var Ingemar Lindholm och Inge Franzén som var med då.

En annan utflykt 1946 startade i Åtvidaberg och därifrån cyklade vi först till Valdemarsvik. Därifrån åkte vi båt till Södertälje kanal in i Mälaren och fram till Stadshuskajen i Stockholm. Därifrån cyklade vi till Skuruparken där vi campade i en vecka. Därifrån gjorde vi utflykter både med cykel in till Stockholm och med båt ut i skärgården. När en vecka hade gått så cyklade vi hela vägen hem till Åtvidaberg genom ett fagert Södermanland med en övernattning vid Norrköpings norra infart.

1947 tog vi tåget till Göteborg och fortsatte med färjan till Fredrikshamn. Sedan cyklade vi igenom hela Danmark vilket tog ungefär en vecka. Vi bodde antingen på Bondgårdar eller i tält. Från Danmark tog vi färjan till Malmö och bodde hos min kompis Johan Bondessons föräldrar utanför Malmö. Därefter tog vi tåget tillbaka till Åtvidaberg

1949 åkte jag, Elof Jansson och Alf Blick till först Värmland med första övernattning vid Frödingestenen sedan vidare till Karlstad. Gudbrandsdalen, läger vid Odda Nordsjökusten. Därefter Oslo och Holmenkollen. Hemresa via Fredrikshiold, Trollhättan, Jönköping och hem till Åtvidaberg.

1951 cyklade vi från Åtvidaberg till Linköping. Därifrån tog vi Nattåget via Stockholm till Långsele. Från Långsele vidare med tåg till Kiruna och Björkliden med en dags stopp på varje plats. Sista utflykten var till Narvik där vi åkte skidor. Resan tillbaka från Norrland tog två dagar.

Allan träffar Eivor

Vi var ett gäng som höll till i Nynäs vid sjön Glan mitt emot Malmviken. Vi ordnade bl.a promenader ner till Gärdsrums kyrka på juldagsmorgonen under 5 års tid. Vi startade på Bruksgatan i Åtvidaberg. Vi promenerade två år när det var barmark och åkte med häst och släde de andra åren. Vi tände facklor när det var 1 km kvar till kyrkan och släckte dem är vi kommit fram. Det var en dam som var med och sjöng i kören i kyrkan. Vi hade träffats någon tidigare när vi var hos tandläkaren samtidigt. Jag fattade lite tycke för henne och hon bodde i Sjövik hade jag fått reda på. Jag hade skaffat mig en Motorcykel en 125 cc så det blev lite besök där nere i Sjövik. Hon hette Eivor Karlsson. Hon kom också upp och besökte mamma och mig i Malmviken. Vi bodde väldigt enkelt med ett rum och kokskåp.

Eivor började att arbeta på Gärdsrums ålderdomshem, men sökte snart en kurs i Hemkunskap på Gamleby Folkhögskola. Det var en lärorik kurs och Eivor fick också många goda kamrater där.

Allan 91 år blogg-1-7

Eivor vid Gamleby Folkhögskola, främre raden nr 4 från höger.

Jag skulle också söka en Allmän kurs men blev övertalad att inte göra det. Vi hade mycket jobb på Industriernas Elavdelning. Det gick bra för FACIT med utbyggnad av bland annat storrums kontor i flera våningsplan. I de lokalerna finns numera Hälsofabriken där man kan träna gratis om man är över 90 år. Där finns nu tre avdelningar med ett 30-tal apparater för egen träning och härlig bastu och dusch efter. Ulla Bohlin säger att två dagar i veckan bör du träna.

Eivor och hennes kamrater fick en resa till Gotland samtidigt som det var Riksläger för Frisksport. En kamrat och jag beställde en resa dit. Det blev en härlig resa med rundtur på norra Gotland upp mot Fårö samt tältläger norr om Visby. Under veckan ägnade vi oss åt bl.a föreläsningar och mångkamp. Där längdhoppet avgjordes så hittades benrester i sanden. Det blev en arkeologisk utgrävning som vi fick följa. Det var en gravplats som hittades vilket också fick till följd att våra övningar fick flyttas. En spännande resa!

Giftemålet den 22 maj 1954

 

Allan&Eivor

När Eivor och jag skulle gifta oss så hade svärfar och svärmor flyttat till Bodsgård den gård som ligger nära kyrkan i Gärdserum. De stod också för bröllopet och bröllopsmiddagen. Det kom också mycket telegram som kyrkoherden läste upp för oss. Eivor var med i kyrkokören och före  det Melodiflickorna och hon kunde också spela på olika instrument.

När svärfar och svärmor skulle flytta från Sjövik till Bodsgård så åkte Eivors sytet Barbro och jag ner och hjälpte till. Jag fick leda kossorna under flyttningen. Jag fick alltså jobba lite för Rakel (*)  innan det blev giftemål, i sju år men så länge behövde inte jag arbeta för att få gifta mig med Eivor

(*) Not: I Första Mosebok berättas att att Isaks son Jakob fick arbeta i sju år som hemgift för att få gifta sig med Rakel.

I Bodsgård ansvarade Eivors pappa Nils för djuren, hästar, kossor och kalvar. Familjen hade också en hund Tonny som var till god hjälp att på kommando hämta hem kossorna till mjölkning.  God mat och julfirande. Eivors mamma Agnes hade också kyrkliga uppdrag. Bodsgård såldes sedan till några från Bankekind. För Nils och Agnes var det då inte lätt att skiljas från välskötta åkrar, ängar och djur i naturskönt läge. Det blev ett litet hus i Berg som köptes, en smal tomt men som var spännande tyckte flickorna. Nils började att arbeta på FACIT några år. Det var säkert en svår omställning. Han fick sedan magproblem som visade sig var cancer. Han klagade aldrig men sjukdomen tog överhanden och han avled i sitt hem i Berg.. Efter försäljning av huset i Berg så flyttade Agnes till Smällgatan i Åtvidaberg och fick några år i vår närhet.

Vårt första hem

Vårt första gemensamma hem var på Valkaregatan i Åtvidaberg. Jag hade en arbetskamrat som hade en lägenhet där. När han byggde ett eget hus så fick jag köpa lägenheten av honom. Jag hjälpte också honom med att gräva grunden till huset. En gång när vi grävde i december månad så kom det ett åskväder. Vi hade grävt en ordentlig grop och den fylldes med vatten eftersom det blev ett rejält skyfall. Där föddes också vårt första barn Ingela år 1955. Strax efter det att Ingela föddes så fick Eivor problem med reumatism och fick åka till olika kuranstalter, bl.a. till Norrköping. Hon fick injektioner med så kallat Guldsalt. Hon åkte även till Tranås i flera omgångar.

Byggde eget hus på Eksättersvägen 9 i Åtvidaberg

När vi kom till Eksätersvägen så var det en naturtomt precis perfekt så som vi ville ha. Men det var också mycket arbete med sten på tomten som vi fick plocka bort och köra iväg. Bara på ett ställe där jag skulle anlägga en odling så var det 60 skottkärror med sten som fick köras undan. Odling fanns med i mina gener, det var mor som började med det.

Sedan kom det också en lite tös som hette Helena år 1961. Då var vi tvungen att skaffa en lite större bil. Det blev för trångt i vår lilla Morris Minior och då köpte vi en Volkswagen 1500 istället.

En naturtomt blev också ett bra lekområde för barnen och nära till Håcklaskogen med fina stigar till bär och svampområden ärmånga liter har skördats och matsäck ätits.

Föreningsliv

Från början var det mest i Korpen sammanhang jag sprang orientering. Därefter var jag med i ÅIF men då var jag mest arrangör eftersom jag också var med i ungdomssektionen. På slutet var jag också ordförande där ett par år. Därefter var jag med och startade upp orienteringsklubben OK Eken i Åtvidaberg. Jag skötte även markkontakter före kartritning och tävlingar. Klubben har arrangerat 3-dagars tävlingar samt 4 Nationella tävlingar samt DM och SM. Jag har också samlat flera tusen priser till olika tävlingar från företag. Det är också åtskilliga kilomes taggtråd som vi har tagit bort före tävlingar.

En gång på en orientering i Söderö så var Eivor med och gick runt och promenerade där. Då kom plötsligt ett regnoväder och hon och Flink, en fotograf på FACIT från Åtvidaberg, tog skydd under en stor sten. Där satt de och hade det trevligt och kröp sedan fram när ovädret hade passerat.

Men i och med att frugan var reumatiker så startade vi också upp en Reumatikerförening i Åtvidaberg som var verksam i knappt 10 år och gick sedan upp i Linköpings föreningen. Vi läste i studiecirklar om olika platser och gjorde sedan resor dit, bl.a. till Bornholm och Åland med guide.

Två Vasalopp

Mitt första Vaslopp var 1963 och då var det omkring 6 000 deltagare i loppet. Ganska bra före vissa delar men när det blev 8 plusgrader så var det kladdföre. Vi var ett tiotal deltagare från ÅIF i det året. Vi bodde nära startplatsen i Berga by. Det var Lennart Ottosson som själv har 50 Vasalopp var vår arrangör från Åtvidaberg.

Mitt andra Vaslopp var 1968 och då var det ganska kallt starten. Då var jag också bättre förberedd själv. Men spåren var inte preparerade som idag. Den gången skulle vi ha en extralapp på nummerlappen som skulle lämnas in vid målgången för databehandling och tidtagning. Men många hade tappat sina lappar längs spåret så det blev köbildning vid målet på ca 30 min när jag gick i mål. I samband med det drabbades jag av förfrysning av mina fötter.

Idrottsmeriterna i Orientering

Jag har 20 st DM-tecken i Orientering av högsta valör.

Även ett SM-tecken för herrar 80 år i Veteran-SM

Arbetade som Vaktmästare på Östergården.

Jag hade tidigare varit med och installerat el på Ålderdomshemmet Östergården i Åtvidaberg och när de sökte efter en Vaktmästare så fick jag det jobbet. Redan från början gillade jag att visa bilder för de gamla något som jag har fortsatt med i alla år och gör fortfarande ibland. Men när jag arbetade där så var det inte alltid så populärt för det tillhörde inte mitt jobb. Jag skulle varken läsa tidningar för de gamla eller visa bilder tyckte föreståndaren, men de gamla har alltid uppskattat det.

Jag har också varit med i föreläsningsföreningen i många år och visat bilder och filmer där också. Jag minns också en gång när jag var nere i Gärdserum och arbetade hos svärfar så ringde telefonen. Det var när FACIT chefen Disponent Elof Eriksson var mycket sjuk och inte hade så lång tid kvar att leva. Då ville han se den så kallade ”Brassefilmen” från när Brasliens fotbollslandslag hade träningsläger i Åtvidaberg. FACIT hade försäljningsfilialer i många länder bl.a. i Brasilien. Elofs chaufför fick då komma ner till Gärdserum och hämta mig och sedan fick jag visa filmen för Elof Eriksson. Efteråt blev jag bjuden på lite förplägnad i Villan där man också har en fantastiskt fin utsikt över Bysjön i Åtvidaberg.

Eivor och vårt barnbarn Jimmy blev båda svårt sjuka

Trots reumatiska problem så arbetade Eivor några år halvtid på Östergården, hon hade erfarenhet av vårdjobb från Gärdserum. Det blev dragspelsunderhållning och sång till glädje för de gamla.

Hennes terapi blev besöken på Tranås Rehab, Tallmogården och Värmlandia. Hon fyllde två böcker med priser från korsords tävlingar och slogan tävlingar.  Syjuntans glada gäng hade många upptåg och spex. Då passade jag på att träna eller eller var med på styrelsemöten i Skogsluffarna.

I samband med att Eivor började att få problem med sina tänder och skulle sätta in tand inplantat så tillstötte också något annat som sedan visade sig vara den allvarliga sjukdomen ALS. Hon kämpade med den sjukdomen i fem år innan hon gick bort den 18 januari år 2000.  Det var en väldigt tuff tid. När hon inte längre kunde ta sig upp för trapporna inne i huset så ordnade vi med en ramp så att vi istället kunde ta in henne i huset med rullstol via altandörren på baksidan av huset. Även duschen handikappanpassades då.

Före det så hade vi också haft bekymmer med vårt barnbarn, Ingelas äldsta pojke Jimmy. Från början trodde vi att han hade drabbats av någon influensa eller liknande. Men sedan blev det också lunginflammation med hosta och feber. När de sedan tog prover så visade sig att han drabbats av Leukemi som han kämpade med i tre år innan han gick bort drygt 14 år gamma på hösten 1995. Han fick först behandling med cellgifter och fick bort sina cancerceller men fick sedan återfall. Precis innan han sedan skulle få byta benmärg på sjukhuset i Huddinge så konstaterade läkarna att det hade spridit sig igen och att de inte kunde göra mer för honom.

Efter allt detta så försökte man komma på fötter igen. Det hjälpte till att man hade mycket idrottskamrater som ställde upp för mig. Givetvis även barnen och övriga släkten ställde upp mycket då. Även att ha ett hus och en trädgård var en stor terapi då, även en kolonilott som gjorde mig självförsörjande på potatis, grönsaker och annat.

Livet just nu

Fortfarande nu när jag är 91 år gammal så kan jag skörda i trädgården och på min kolonilott. Jag plockar även mycket kantareller, blåbär och lingon. Frukt och bär det finns i trädgården. Jag har ett äppleträd som jag är särkilt stol över som jag tog i en hage hos svärfar när det var en knapp meter. Nu är det fem-sex meter högt och ger en otrolig skörd. Det är inympat tre sorter i trädet. Förra året 2015 blev det rekordskörd och grannarna gick och tittade på mitt träd. De fick nästan inte ett enda äpple på sina egna träd.

Jag var tidigare med under 1980-talet och anlade Östgötaleden genom Åtvidaberg och det arbetet måste man fortsätta att underhålla. Det tog fem år att färdigställa leden på 8 mil från Templet i Åtvidaberg ner till gränsen mot Valdemarsvik. Jag hade då kontakter med olika markägare, gjorde en hel del röjning och annat arbete,. Nu ansvarar jag för att underhålla en sträcka på några km på den leden. Det var den fantastiska läraren Olle Söderbäck som en gång drog i gång det projektet i Åtvidaberg.

Just nu så väntar jag mest på att våren ska komma  och att det ska börja spira i naturen. Vi har inte haft någon vinter i år utan det har varit 5 st minivintrar.

Fantastiska grannar har nu när jag bor kvar här på Eksättersvägen 9 i Åtvidaberg. Jag brukar ställa upp lite för dem också när jag kan, igår följde jag med en granne som har lite problem med sin syn och handlade på ICA. Jag åker fortfarande med min lilla bil ibland men tar ett år i taget så vi får se.

Tänk vilken förmån att få leva och ha hälsan med ett litet undantag för ett ljumskbråck som bråkar och en liten apparat en pacemaker som nu varit en bra hjälpmotor under 8 år.  Tre månader efter att jag fick pacemaker så blev det ett DM-tecken i orientering. Jag lurade den bästa i klassen var ifatt med två minuter men han såg inte kontrollen. Jag såg den och vände, det blev vinst med en minuts marginal på normaldistansen. Men på kortbane DM en vecka senare var det ombytta roller.

Jag har just nu planterat och klippt gräset. Sallad och rädisor på gång även jordgubbar men onormal torka, 2 mm regn på två månader, sabbar skörden. Däremot äpple och körsbär ser mycket bra ut. Så är livet för en egenodlare. Har redan smakat de första blåbären medan kantarellerna måste ha mycket mer regn. Det får bli extra besök på Hälsofabriken som ersättning

Avskrift av en ljudinspelning med Allan från den 25 mars 2016, kompletterat med Allans egna skriftliga noteringar från juni samma år. 

NOT: I samband med att Allan firade sin 90 årsdag 2015 så publicerade Länstidningen två reportage om Allans innehållsrika liv

2Allan Bengtsson 91 år

Allan 90 år_d kopia

 

Annonser

En semester med utflykter i förfädernas spår, del 4.

Det här var tänkt som den sista delen i min serie om utflykter i förfädernas spår under semestern 2014. Jag är just nu i skrivande stund inte helt säker på det längre, vi får se kanske det blir en femte del innan alla berättelser från semestern 2014 är berättade.

I dom tre tidigare delarna har vi huvudsak rört oss i och omkring Kalmar och min släkt på min pappas sida. På vägen hem från Kalmar så hade vi redan från början bestämt att vi skulle åka till Åtvidaberg och hälsa på pappa och svärfar. Min tanke var också att vi då skulle köra över Kisa och leta upp lite platser med knytning till min mf ff stenhuggaren Adolf Paul Salomonsson. Men jag ändrade mig på vägen när vi körde norrut från Kalmar. Jag kom nämligen på det att på kyrkogården i Dalhem (H) har det funnits en stor svart fin gravsten rest vid Svante och Josefina Lundgrens grav, min mf mm f och m. De har också bott platser i Dalhem som jag många gånger tänkt att jag måste hitta och besöka eftersom jag aldrig varit där.

Kyrkogården i Dalhem, Svante och Eleonora Lundgrens grav

När jag kommer in på kyrkogården så ser jag att många gamla gravar finns kvar. Jag känner mig därför ganska förhoppningsfull om att den grav jag letar efter också ska finnas kvar. Går runt på den äldre delen av kyrkogården och letar inte bara ett varv utan flera varv. Nära att ge upp letandet men bestämmer mig ändå för att ta ett sista varv och nu riktigt noggrant titta på varje grav. Det var tur för ganska nära kyrkan står en svart gravsten något lägre än vad jag hade föreställt mig. När jag tittar noga så kan man svagt urskilja några bokstäver som skulle kunna vara Lundgren. Jag hämtar en hink med vatten och en diskborste och börjar att skrubba stenen och nu blir det tydligt att jag hittat rätt grav. På något sätt känns det ändå bra när gamla gravar får stå kvar och att man kan åka dit och veta att här vilar mina förfäder. Självklart inser jag också att det totalt omöjligt att bevara alla enskilda gravplatser. Den här graven är nu mer än 120 år gammal, Svante Lundgren avled år 1891 och hans hustru Josefina tio år senare år 1901.

Sven ”Svante” Gustaf Lundgrens födelseplats i Ramshult, Dalhem (H)

Svante Lundgren föddes den 7 juni 1822 i Ramshult och det blev därför nästa plats vi letade upp efter besöket på kyrkogården. Hans far hette Erik Stefansson Lundgren och var rättare till yrket, Svantes mor hette Lena Cajsa Sjöholm. Gården Ramshult ägdes då av Svantes morfar, gördelmakaren Olof Sjöholm och hans mormor Ulrika Strömmerstedt. Det fanns inga skyltar in till gården från riksvägen men med lite hjälp av en vägbeskrivning från en man som bodde nära kyrkan så lyckades vi hitta in till gården Ramshult.

I kyrkoböckerna anges Ramshult som ”eget under Tyllinge” och gården var en s.k. Kronoskatte gård och den var på ett halvt mantal. I projekt Runeberg – Historiskt och statistiskt lexikon över Sverige kan man läsa i texten om gården Tyllinge ” Vid hufvudgården och med den i sambruk liggande 1/2 mantal Ramshult har utsädet varit 3o tunnor vete och råg samt 40 á 60 tunnor potates”, ”Å en höjd vid Ramshult hafva höga resta stenar samt ättehögar m. m blivit funna”.

Tyvärr var ingen hemma i Ramshult när vi var där. Men gården ligger väldigt vackert med stora öppna ytor. Det fanns också en loge som såg riktigt gammal ut. Hur gamla övriga byggnader som finns på platsen idag var svårare att avgöra.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Svante Lundgren lever här i Ramsdal från sin födelse 1822 och det blir även hans första hem med sin hustru Josefina när de gifte sig 1848. Deras första barn, dottern och även hon min ana Eleonora Lundgren föds 1848 på den här platsen. År 1852 flyttar familjen härifrån till Möckelhult. När Josefinas far Nämndemannen Erik Josefsson avlider år 1856 i Fagerdal, Dalhem (H) så flyttar de till Fagerdal och då tillsammans med Svantes föräldrar. Svante står därefter som ägare till 1/24 mantal Fagerdal och hans morbror Olof Sjöholm d.y även han 1/24 mantal Fagerdal.

I Fagerdal, Dalhem (H) levde sedan Svante och Eleonora från 1856 fram tills dess att de avled 1891 respektive 1901.

Fagerdal är en by med flera gårdar som vi också fick information om av samma person som hade givit oss vägbeskrivningen till Ramshult. Därmed tänkte jag att det kan bli svårt att hitta exakt den gård och den plats som mina släktingar hade bott på.

Vi körde in vid den första gården som vi kom till söderifrån och träffade där på en sommargäst i en liten stuga bredvid huvudbyggnaden. Han sa att gårdens ägare inte var hemma men att han troligen kunde ha hjälpt oss att hitta rätt. Men han sa samtidigt att ägaren var uppe vid en annan av Fagerhults gårdar och där träffade en person som sitter med i styrelsen i hembygdsföreningen och som säkert kan berätta ännu mera. Förhoppningsfulla fortsatte vi ett stycke till norr ut längs riksvägen och stannade vid den angivna platsen. Där under ett träd satt en samling människor och drack kaffe och jag gick fram och pratade med dem. Vilken lyckoträff det var för här satt personer som kunde berätta mycket om Fagerhult och dessutom hade hört namnen på mina anor tidigare. Efter ett tag gick vi upp i husets övervåning och där plockades det fram originalhandlingar från Laga skiftet mellan åren 1855 och 1861.

Med hjälp av de handlingarna kunde vi ganska snart peka ut platsen för var Svante och Eleonora Lundgren hade bott. Platsen syntes också från där vi befann oss så det skulle inte bli några problem alls att hitta dit. Men det visade sig också vara så att just där vi befann oss så var det den plats samtliga gårdar hade legat samlade innan Laga skiftet. Den äldre av de två bostadsbyggnaderna på platsen där vi var visade sig också vara den fastighet och byggnad som Eleonora Lundgrens far Nämndemannen Erik Josefsson hade bott i före Laga skiftet.

Det var också så min ana nämndemannen Erik Josefsson som är 1849 skrev till kungens befallningsman med begäran om genomfördet av Laga skifte

Till Konungens Höga Befallningshafvande över Östergötland

Anhålles ödmjukast om förordnande för Herr Kommissions Landtmätaren E. Theodor Marin att verkställa Laga skifte över alla ägorna till 1 mantal kronoskatte Rusthåll Fagerdahl uti Dahlhems Socken och Kinda Härad. – Betydlig skog finns på ägorna.

Fagerdahl den 5 April 1849.
Eric Josephsson
eger 1/6 mtl Fagerdal

I Skifteshandlingarna kunde man också läsa följande text:

Nämndemannen Erik Josephsson förklarade det han heldst önskade att få qvarbo , och härute instämde äfven Dahlbom för sin del.

Men det var flera av byns innevånare som också ville bo kvar så Erik Josephsson och hans hustru fick flytta ut eftersom det annars skulle bli för trång mellan bostadshusen i byn. De flyttade då till den plats som sedan Svante och Eleonora levde på fram tills dess att de slutade sina liv, i början tillsammans med Svante Lundgren föräldrar och senare efter deras död själva.

Rättaren Erik Lundgren, som äger 1/12 dels mantal, kommer att utur byn avflytta och bygga på ägofigurerne N:o 241 och 889 belägne 1600 alnar från gamle tomteplatsen samt erhåller alla sine ägor uti ett skifte, såvida ej behovet ej fodrar att han tager ett utskifta på norra ändan af Fagerdahls Ö . Lundgrens hufvuskifte kommer att ligga mellan Dahlboms och Bäckmarks ängskiften, begränsade af åarna genom Ryttare och Kärrängen, Nämndemannen Erik Josephssons skogsskifte, Örshults rågång och Ryttaretorpet. Som Lundgren ej inom detta skifte kan erhålla sin fulla proportion af hårdmarker måste antaga kärrmarksåker i stället, varemot om han ej uppbär all kärrmarken norr om Mörtgölen, får han därför lemna wedelag i hagmarken

Tillbaka till bilen och en liten kort körning ytterligare en lite bit norr ut på riksvägen mot Åtvidaberg. På den plats vi nu kom till syntes från vägen två lite nyare bostadshus. Men jag visste också att bakom det första bostadshuset så låg det gamla huset kvar som Svante och Eleonora bodde i. Jag prtaade med ägaren och förklarade mitt ärende och fick gå in på gården och titta på det hus där mina släktingar hade bott under den andra halvan av 1800-talet. Här nedanför kan se bilder på huset där Svante och Eleonora bodde.

DSC_4745 DSC_4739 DSC_4735 DSC_4734

Sammanfattningsvis så var även det här en väldigt lyckad utflykt i mina förfäders spår. Det här var helt nya upptäckter att både hitta gården Ramshult och även den exakta gården i Fagerdal. Jag var därför riktigt nöjd vi och oss i bilen och körde upp till svärfar uppe i Åtvidaberg.

För en mer fullständig levnadsbeskrivning över personerna som nämns här ovanför så följ den här länken:

https://dickwahlin.wordpress.com/2014/02/16/slakterna-sjoholm-josefsson-och-lundgren-i-fagerdal-och-ramshult-dalhem-h-en-berattelse-som-avslutas-med-en-begravning-pa-samma-dag-som-sonen-foddes/

Farfars Mormors Far Olof Israelsson Stadig som hade olika yrken som inte längre finns kvar och som troligen ingen heller saknar, han var Postroddare och Nattman.

Olof Stadig föddes som tvilling den 29 december 1780 på Krankelösa Ägor i Ljungby Socken, Kalmar län. Hans tvillingbror Samuel fick endast leva i två dagar född 29 december, död 31 december 1780. Krankelösa ligger strax norr om samhället Ljungbyholm söder om Kalmar längs vägen mellan Ljungbyholm och Trekanten.

 Fdl 1780 Ljungby Olof o Samuel StadigTvillingarna Olof och Samuels födelsenotis ( Ljungby (H) C:5 sid 313)

 Olof var son till Båtsmannen Israel Olofsson Stadig född den 20 september 1730 i Spaksmåla, Madesjö (H) Död den 30 november 1798 i Konungaryd, Ljungby (H) Hans mor var Anna Samuelsdotter född den 23 juni 1743 i Ljungby (H). Död 18 november 1785 i Konungaryd, Ljungby (H) Föräldrarna gifte sig den 1 september 1767 i Madesjö (H).

Olof Israelsson Stadig var stattorpare i Krankelösa och träffade där piga Brita Maja Svensdotter född den 27 februari 1798 i Qvarnemålen, Fliseryd (H). Hon var inflyttad från Ryssby och hade arbetat som piga hos Baron Roxendorff. Hon var dotter till Sven Israelsson Isberg född den 13 oktober 1773 i Läggevi, Fliseryd (H), död 6 mars 1846 i Strandtorps Hage, Räpplinge (H). Hennes mor var  Elin Pährsdotter född den 20 oktober 1771 i Ekhult, Fliseryd (H), död den 6 juni 1828 i Strandtorps Hage, Räpplinge (H). Olof och Maja gifte sig den 8 augusti 1824 i Prästgården i Ljungby (H). Maja hade då fött det oäkta barnet Johanna den 7 november 1821 och det är inte utrett vem som var far till detta barn. Den 1 juni 1825 föds sonen Johannes i Krankelösa, Ljungby (H)

I november 1826 flyttar familjen till Glömminge på Öland. Där arbetar Olof som postroddare och rodde post mellan Öland och fastlandet. Han rodde post mellan Stora Rör på Öland till Revsudden på fastlandet. Det var precis samma sträcka som färjorna till och från Öland gick fram till år 1972, samma år som Ölandsbron var färdigbyggd och klar och färjetrafiken på den sträckan upphörde.

På Öland i Glömminge socken föds min farfars mormor Anna Stina Stadig den 10 maj 1827. År 1830 flyttar sedan Olof och Brita Maja med sina tre barn till Kalmar och så här skriver prästen i i Utflyttningslängden :

Utfl Glömminge 1830 Olof StadigUtflyttningslängd Glömminge (H)  AI:2 sid 173

”Den 7 september Olof Israelsson Stadig, född 1780, Hustr, Brita Maja Svensdotter, född 1795, klen Xtendomskunskap, hafva dock ordentligt härstädes nyttjat Nådemedlen. Ankommo hit i november 1826 utan prestbetyg ifrån den 28 oct 1825, då deras bevis ifrån Wahlbom var dateradt. Son Johannes som åtföljde hit och är född 1/6 1825 vaccinerad. En flicka som hustrun haft före äktenskapet lärer äfven medfölja, men som aldrig i Ljungby varit tecknad eller angifven härst, skall vara född i Åby socken och heta Johanna efter uppgift född 7 nov 1821. Här och i Ljungby hafver deras vandel icke bifvit klandrad. Dottern Anna-Stina född i Glömminge den 10 maj 1827. i våras flytte desse personer till Calmar och pålysning den 29 sistledne augusti har ingen emot desse personers flyttning och Attest till Calmar att påminna.”

 I Inflyttningslängden i Kalmar samma år skriver prästen följande:

Infl 1830 Kalmar Olof StadigInflyttningslängden i Kalmar BI:4 sid 273

”Förre torparen Olof Stadig med hushåll från Glömminge, antagen enl magistralens protocoll att vara Strafftjenare i staden och likaledes att förrätta Nattmanstjensten. Han är född 1780.Hustrun Brita Maja Svensdotter 1795, klen kunskap dock begått Nattvarden. hustrun äger endotter född före äktenskapet i Åby 1821.11.03. Gemensamt äga de barnen Johannes född i Ljungby 1/5 1825, vaccinerad, och Anna Stina Stadig, född i Glömminge 10/5 1827.

Kalmar rådhusrätt 8 dec 1830 

Nattmannen Olof Jonsson Ström förekom och anhöll om befrielse från vidare tjenstgöring i sådan egenskap, i anseende till sin nuvarande höga ålder och därmed försenande svaghet, hvillken  anhållan Magistralen biföll, och istället förordnade nu också tillstädes komne afskedade båtsmannen Olof Israelsson Stadig, att hädanefter tills vidare förestå Nattmannstjensten, emot de densamma åtföljande fördelar, samt Stadigs särskildt utfäste förbindelse, att under tiden hysa och försvarligt underhålla Ström, då Stadig får bebo och begagna de hus å Norra Stadsmarken, som Ström hittills innehaft såsom Nattman, Hvillket beslut dem efterrättelse meddelades

In Fidem

P. F. Lundgren”

Lite om arbetsuppgifterna för en Nattman

Nattman var kanske inte ett så eftertraktat arbete för när man läser om det så beskrivs det inte som ett särskilt trevligt arbete. Längre söderut i Sverige kallades tjänsten även för ”Rackare” och jag tror många någon gång hört uttrycket ”Rackarbarn” eller ”Rackarns barn”. Nattmannen fick sin lön av staden och de fick även ett boende. Ofta kunde de också bo något bättre än en backstugusittare eller vanlig torpare. Men där någon stans slutar väl fördelarna med tjänsten. I en uppslagsbok beskrivs arbetsuppgifterna så här:

”Nattmannen/Rackaren utför de absolut sämsta sysslorna i samhället. Han är bödelns medhjälpare, bygger bålet, fraktar dödsdömda, utför stegling och rådbråkning, gräver ner kroppar m.m. tömmer latrin i städerna; samlar in självdöda djur, kastrerar och flår djur m.m. Från slutet av 1800-talet består sysslan främst av att ta vara på döda och herrelösa djur.” En annan arbetsuppgift kunde också vara att sota skorstenar.”

Mindre än ett år efter det att Olof Israelsson Stadig började att arbeta som Nattman i Kalmar avled hans hustru Brita Maja Svensdotter. Hon avled av feber endast 32 år gammal den 24 augusti 1831 i Kalmar. Olof fortsatte sin tjänst som Nattman och nu som Änkling och med ansvar för tre små barn, hustruns barn Johanna 10 år, sonen Johannes 6 år och min ana Anna-Stina 4 år. Den 16 januari 1835 avlider sonen Johannes då 9 år gammal av koppor och två år senare avlider också dottern Johanna då 15 år gammal den 14 juni 1837.

Ett och ett halvt år senare avlider även Olof Israelsson Stadig den 29 december 1838. Han var då 58 år gammal. Det framgår inte var eller hur han blev begraven. Det var inte omöjligt att begravdes på kyrkogården men inte heller säkert. Ofta begravdes Nattmän utan några särskilda ceremonier utan de begravdes ofta i tysthet. Min ana Anna-Stina Stadig var då drygt 11 år gammal och både syskon och föräldralös.

Db Olof StadigKalmar dödboken EI:2 sid 495

Barnhusbarnet från Stockholm som blev Mörbylångas ”sista åkare” och fick en gata uppkallad efter sig.

Den här berättelsen om ett levnadsöde handlar om min farmors systers                         Agnes man Gustav Ernst Julius Fernstedt.

Han föddes den 31 mars 1888 i Klara församling i Stockholm som ett så kallat Barnhusbarn med nummer 3042 på det Allmänna Barnhuset i Stockholm. I  kyrkobokens födelselängd står det att hans föräldrar är okända och det var det man oftast ville uppnå när man födde barn på Barnhus. Ingen skulle kunna spåra föräldrarna och modern kunde också i detta fallet vara helt anonym. Men det var inte gratis att föda på sina barn på Barnhuset i Stockholm. I detta fall betalades till Barnhuset den 3 april 1988 en summa av 400 kr enligt kvittot på bilden nedan. I dagens penningvärde så motsvarar det drygt        23 000kr, vilket innebär att det inte var de som hade det allra sämst ställt som kunde ordna med det på det här viset .

barnhus1_1024 I många andra fall med barn som föddes utom äktenskapet så står ofta moderns namn i kyrkoboken och barnet angivit som ”oäkta barn” (Hur nu någon levande människa kan kallas för att vara oäkta…) Oftast finns ingen fader angiven i kyrkoboken medan den ibland kunde anges vem som erkänt sig som fader. I några fall har jag också sett noteringar om ”Trolovnings barn”, med andra ord att föräldrarna inte riktigt hunnit med att gifta sig innan barnet föddes.

Jag har en liten teori om vem som var Gustav Fernstedt’s moder eftersom jag har hittat honom i Stockholms Rotemansarkiv i en fastighet på Stora Badstugatan 5 i Stockholm. Den fastigheten låg precis i närheten av där Stockholm Konserthus nu är är uppförd på Hötorget. Men eftersom det inte går att vederlägga till fullo att detta är den verkliga och rätta modern så behåller jag min teori för mig själv. Men jag kan ändå nämna att den jag tror är Gustavs mamma emigrerade till Amerika 1899 för att återkomma till Stockholm 1905 och därefter återigen utvandra till Amerika år 1908.

hasthufvudet

Gustav Fernstedt växte upp hos Johan August Nilsson och Sara Brita Persdotter i Vickleby, Mörbylånga (H) på Öland. Det var också de som själva hämtade Gustaf på Barnhuset i Stockholm. De hade även ytterligare ett fosterbarn som också var ett ”Barnhusbarn”,  hon hette Anna och var född den 8 juni 1889 i Klara församling i Stockholm.

 MINOLTA DIGITAL CAMERA

Jag har bara själv några små vaga minnen av Gustav när jag som barn besökte min farmors syster på Öland. Det som jag minns väl var den gamla bil som stod undanställd i ett garage på gården. Det var en gammal Dodge med sidventilsmotor från 1940-talet. Han hade inget körkort själv men han hade köpt bilen så att hans söner kunde köra honom runt så att han fick se lite av sitt kära Öland när han hade blivit äldre.

Jag har också hittat följande artikel i tidningen Barometern från 1963 då man skrev följande om Gustav Fernstedt 

Åkaren Gustaf Fernstedt nu 75 år, har sedan 1908 drivit den åkerirörelse som han då övertog av handlanden Albert Lindström. Under alla dessa år har Fernstedt haft ansvaret för transporterna av sprit från källaren till utskänknings-butiken, den enda sysselsättning som nu är kvar inom åkeri-rörelsen. När ja körde mitt första lass för Mörbylånga spritbolag, omtalar hr Fernstedt, hade jag 1,50 för vart brännvinsfat, som innehöll 250 liter. Faten hämtades då vid hamnen och kördes först till lagerkällaren och sedan därifrån till butiken.

På den tiden var det ingen ransonering och bolaget kunde då tidvis ha det besvärligt med konkurrensen. Vem som helst kunde köpa brännvin i fat från grossisterna och så kunde byalagen skicka efter ett fat och dela upp innehållet.

Det var visserligen olagligt att dela med sig av varan men, men i Röhällaskogen där har många brännvinsfat tappats säger han med en liten glimt i ögat.

Nåja tiderna har ändrats och sysselsättningen har ökat, skämtas de vidare. Under semestern och till helgerna kör vi två dagar i veckan annars bara en och till hösten tar det slut riktigt med jobbet, men då har man väl en stor pension att vänta från systemet hoppas jag, säger hr Fernstedt.

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Några slutord: 

Gustav Fernstedt levde hela sitt liv i Mörbylånga på Öland, förutom de sex dagar som förlöpte då han föddes på Barnhuset i Stockholm och var skriven på Stora Badstugatan 5 i Stockholm.  Gustav Fernstedt dog den 9 maj 1967 och gården som låg på Statsäga nr 19 i Mörbylånga är nu sedan många år tillbaka riven.

Men gatan i Mörbylånga som Gustavs gård låg vid heter idag Åkaregatan och är döpt och uppkallad efter Gustav Fernstedt

Clara Hag som avled år 1879 under ett försök att fördriva sitt foster med fosfortändstickor

På grund af hvad vid obduktionen af liket efter Pigan Klara Matihilda Hag förekommit, jemfördt med hvad Rättskemisten Prof N P Hambergs utlåtande påvisat ”att nemligen likdelarne efter ofvanämnde Hag innhållit fri fosforsyra och sannolikt äfven spår af fri fosfor,” får undertecknad afgifva det utlåtandet att Pigan Klara Mathilda Hag sannorlikt aflidit i följd af intagning af fosfor, troligen gjordt i afsigt att dermed fördriva fostret, hvarmed hon var hafvande, detta varder härmed på aflagd embettet intygadt.

Linköping den 16 januari 1880

Oscar Segerdahl

Andre Stadsläkare

Ödmjukaste Embets enemorial Sedan 2 dre statsläkaren Herr Med. Doktor O. Segerdahl numera, uti dess bilagde intyg, förklarat att pigan Clara Mathilda Hag härifrån staden, hvilken den 21 December 1879 kl 4 efterm intogs å Lassarettet och den 23 i samma månad kl 06.30 förmid, därstädes afled, sannolikt aflidit i följd af intagning af fosfor troligen i afsigt att dermed fördrifva det foster hvarmed hon varit hafvande, får jag äran att hålla det undersökning hörom inför RådstufvuRätten torde blifva företagen och dag dertill utsoll.

Linköping: Stadsfiskalkontoret den 19 januari 1880

J. Frick

_________________________________________________________

Till Rådstufvurätten hade inkommit skrift med derwid fogade intyg af följande innehåll

Ödmjukaste Embetsmemorial

Sedan andra stadsläkaren etc             Litt.  Ä

På grund af hvad vid etc                     Litt.  Ö

Att pigan Klara Mathilda etc                Litt.  Aa

I anledning häraf hade denna dag blifvit bestämd för begärda undersökning företagande, och voro nu tillstädes stadsfiskalen Frick jemte följande inkallade personer, LazarettssyslomannenFr. Johan Trybom, Handlanden Alfred Wiman, Instrumentmakaren C.A. Teggren, sköterskan vid vid lazarettet Amanda Nyberg samt pigorna Karolina Lindroth och Hanna Karlsson äfven som skjutsdrängen Johan Kindberg i No 42 Sct Pers qvarter, alla här i staden, men handladen Widmans hustru Mathilda Wiman, som äfven blifvit inkallad, anmältes vara afsjukdom hindrad att sig infinna.

Lazarettssysslomannen Trybom fömälde att någon anledning att Klara Mathilda Hag å lazarettet åt kommit och intagit fosfor ej försummes men han hade öfvrigt ingen upplysning att meddela.

Därefter hördes hvar och efter annan Alfred Widman, Tenggren, Amanda Nyberg samt Karolina Lindroth och Hanna Karlsson, hvilka ej hade annat att upplysa än som innefattas utiföljande protokoll.

Protokoll fördt vid etc                           Litt Ab

med anledning af pigan etc                  Litt Ac

Widare hördes Johan Kindberg, som uppgaf sig vara bekant med Klara Mathilda Hag sedan många år tillbaka, och hafva besökt henne, sednast Söndagen den 14 sistledne December, då hon sade sig vara sjuk, men icke såsom Kindberg påståd, för honom omtalat att hon var hafvande och ej heller att hon ämnade förkorta sitt lif.

Stadsfiskalen Frick tillkännagaf att tillgång på närmare upplysning i saken ej finnes, hvarefterTrybom önskade del af Rättens blifvande beslut angående begrafningssättet.

Då mera ej förekom, meddelade Rådhusrätten det besked, att som det bifvit ådagalagdt, att Klara Mathilda Hag med vilja förgjort sig sjelf, möter ej hinder derför, att hon ärligen begrafves

________________________________________________________

Hämtat ur Linköpings Rådhusrätt AIII a 31

Litt. A Med anledning af pigan Clara Hags Sjukdom och inträffade död får jag hermed meddela de upplysningar att hon hon kom i min tjenst den 28 Oktober sistledes år och från den dagen till14 december ingen sjukdom kunde på henne märkas eller hon gaf något sådant tillkänna. Söndagen den 14 December på efterm. klagade hon hon öfver illamående i brösten hvarför hon sjelf efterskickade till Apotheket Hoppman och Hjertstyrkande droppar som hon då intog. Måndagen gjorde hon sina göromål hela dagen samt drack fläderte och Honig. Tisdagen äfven så men klagade på efm. öfver illamående hvarför hon tillsades att gå till Doktor Åman, efm. eftersändes Honig som hon då intog. Torsdagen sämre dock ej sängliggande utan att hon kunde göra lättare sysslor. Fredagen tycktes hon vara bättre men hade kräkningar. Lördagen sämre hvarför efterskickades fru Åberg som då ordinerade terpentinduk samt sked Cognac under hela Lördagen låg hon och hade kräkningar och drack ofta vatten.

Söndagen sämre hvarför hon fördes till Lasarättet, och märkter då att hon började gulna i ansigtet samt svullna och uppgaf sig illamående i hela kroppen hvilket jag på under edligförpligtelse får intyga

Mathilda Wiman

______________________________________________________________

Rätteligen afskrivet betygar

Ex officia

J. Frick

Att pigan Clara Mathilda Hag från linköping intogs å Lasarettet den 21 December 1879 k.l.omkring 4 e.m. samt afled den 23 samma månad och dag k.l. 6.30 f.m betygar.

Linköping i Länslassarettskontoret den 17 de Januari 1880

Ex Officia

Fr. Joh. Trybom

_______________________________________________________________

Protokoll fört vid hållit polisförhör å Linköpings Stadsfiskalkontor den 20 Januari 1880

S.D (samma datum) Med föranledande af 2 dra Stadsläkaren Herr Medicine Doktorn O.Segerdahl under den 16 meddelade utlåtande att härvarande Lazarett den 23 sistlidne Decemeber kl 06.30 förmiddagen aflida pigan Clara Mathilda Hag härifrån staden som var föddden 23 augusti 1857, sannolikt aflidit å följd af intagning af fosfor troligen gjordt i afsigt att därmed fördrifva fostret fostret hvarmed hon var hafvande, har förhör hållits med nedanupptagne personer för vinnande af upplysning om orskaen dertill, och huruvida hon sjlef eller genom annan bifvit bibragd den intagna fosforen:

1) Intrumentmakaren C:A Tenggren: att Clara Hag kommit i hans tjenst den 24 april 1878 och varit der till 24 oktober 1879 då hon flyttade till Handlanden A. Widman i No 20 Sct Kors Qvarter, att Hag under första året uppfört sig väl och fört en stilla sedsam vandel, men att hon ibörja af maj månad sistledne år emottagit besök af karlspersoner om nätterne, att Tenggren då gjort henne föreställning för sitt lättsinniga lefnadssätt hvilket haft till följd att hon en tid bortåt ändrat detsamma, men i Juli månad ånyo börjat dermed fortfarit till flyttningen, men vet ej hvilka karlarne varit som besökt henne, och har Hag hvarken för honom eller hustru omtalat att hon var hafvande.

2) Sköterskan Amanda Nyberg på Lazarettet: att hon som vårdat Clara Hag under dennes vistande på Lazarettet ifrån den 21 till den 23 sistlidne December då hon dog, ej hört henne yttra det ringaste vare sig om att hon intagit gift eller att hon befann sig hafvande, på eftermiddagen den 21 December strax efter hon ankommit till Lazarettet hade visserligen yttrat några ord om att hon varit sjuk i åtta dagar och att hon längtade efter Läkarens ankomst, hon hade svåra plågor och ett par gånger uppkastningar, talade ej något den 22 och 23 December, på frågan till den 21 December huru det kom sig att hon befunne sig så tjock eller svullen, svarade hon att svulsten härledde sig från sjukdomen.

3) Handlanden Alfred Wiman: att Clara Hag som blifvit städslad på år ankommit i dess tjenstden 28 Oktober 1879, att hon hvarken då eller sedemera omtalat att hon hafvande att hon ordentligt skött sistna åligganden hållit sig ständigt hemma och under tiden till söndagen den 14december ej så vidt Widman vet emottagit besök af karlar, men denna dag på eftermiddagen haft besök af en karlsperson hvilken lärer varit dräng på Skjutsstallet och som Hag för Widmans barn uppgifvit vara hennes fästman, att hon ej vare sig för Widman eller dennes hustru uppgifvit att hon intagit någon fosfor, att hon känt sig illamående den 14 December men gått uppe till den 20 på förmiddagen då hon måst intaga sängen den 19 och de hade hon uppkastningar, att i köket använts fosforsticker dock endast en bunt i sänder, vet ej om Hag intagit af statsen, och att hon den 21 December afforslades till Lazarettet.

4) Fru Mathilda Wiman: har i bilagde skriftliga yttrande Litt: A. Meddelat sina iakttagelser.

5) Pigan Carolina Lindroth boende i gården No 20 sankt Kors qvarter: att hon nära nog dagligen sammanträffat med Clara Hag efter det denne flyttat till samma gård, men att Hag ej för henne omtalat sitt hafvande tillstånd ej heller att hon ämnade förkorta sitt lif, att Lindroth den 16 December framställa fråga huru det kom sig att Hag var gul i ansigtet och tillstyrkande att vidtala Läkaren derom, svarade Hag att detta gjorde hon ej förrän det blef högst nödvändigt, att Hag för Lindroth uppgifvit det skjutsdrängen Kindberg på skjutsstallet var hennes fästman, att fjorton dagar före Hags sjukdom Kindberg besökt henne i brygghuset klockan 10 på aftonen men Lindroth vet ej huru länge han der stadne, har ej förmärkt Hag hafva några andra karlar som besökt sig ej heller sett henne vara ute om aftnarna eller nätterne.

6) Pigan Hanna Carlsson i No 5 Tannerfors Qvarter: att hon som tjenat enkefru Harling äfven under den tid denna bodt hos Instrumentmakaren Tenggren eller från den 2 maj till den 24 Oktober 1879, vid flera tillfällen varit ute med Clara Hag om aftnarne och då i sällskap med karlar deribland skjutsdrängen Kindberg som var fästman åt Hag, och som äfven flera tillfällen då Tenggrens familie var borta brukade besöka Hag på eftermiddagene, vet ej om han nattetid besökt henne hos Tenggrens, men deremot att han fjorton dagar före Hags sjukdom besökte henne i brygghuset till No 20 sankr Kors Qvarter, att Hag ej för henne omtalat sitt hafvande tillstånd ej heller att hon var ledsen vid lifvet eller ämnade förkorta detsamma, men en gång uttalat den önskan att hennes treåriga gossebarn som befunno sig hos hennes föräldrar i Wikingstads socken, ”Måtte få dö” på sednare tiden efter tillträdet af sin tjenst hos Widman hade Hag sett ledsen och nedtryckt ut men på Carlssons fråga om orsaken dertill förklarat att hon ej kände sig riktigt frisk, efter hennes insjuknande besökte Carlsson henne men hon sade icke endå hvarifrån sjukdomen sig härledde, den 14 December på eftermiddagen åtföljde Kindberg Carlsson till No 20 Scr Kors qvarter der de treffade Hag i köket. Kindberg stadne der efter Carlsson, Hag klagade då öfver ont i bröster och besvärades af uppkastning,

Som ovan

J. Frick______________________________________________________________