Berättelsen om ett besök från USA samt ett Amerikabrev daterat den 12 oktober 1873.

Del 1 av 3, Kättilstad kyrka samt Vena by.

(English translation of the text below)

Den här berättelsen kommer att starta med ett mejl från hösten 2014 och avslutas med ett Amerikabrev från 1873.

Jag kunde aldrig i förväg ana eller föreställa mig att det blogginlägg som jag skrev den 21 juni 2014 skulle leda till att jag sommaren 2015 fick möjlighet att vara värd för en Amerikansk familjs resa i sina svenska förfäders fotspår. Rubriken på det här blogginlägget kunde därför också lika gärna ha varit: ”Allt för Sverige”- äventyret i Kättilstad socken sommaren 2015. Hela berättelsen omfattar tre delar, en del för varje dag av besöket från USA, (27, 28 och 29 juni 2015).

Den 21 juni 2014 skrev jag ett blogginlägg om min hustrus farmor.  Titeln på det blogginlägget är: Anni Maria Karlsson gift Bengtsson – Den vackraste flickan i byn Hvena, Kättilstad (E). Hösten 2014 fick jag ett mejl från Sara Kidd från USA som hade hittat det blogginlägget när hon googlat på namnet Anna-Stina Samuelsdotter (1799-1847), Anna-Stina Samuelsdotter var Annie Bengtssons morfars mor och är den första gemensamma anan för min hustru Helena och Sara Kidd och knyter därmed också ihop deras gemensamma släktled längre bakåt i tiden.

Sara och jag hade en fortsatt mejlkontakt och bytte uppgifter med varandra under hösten och vintern. Jag skrev också till Sara att om du kommer till Sverige någon gång i framtiden så kan jag guida dig runt i dina svenska förfäders fotspår. Under våren 2015 kom sedan ett mejl från Sara där hon skrev att hon hade fått en mycket trevlig present av sin man. Det var en kombinerad 40-års present samt även för det faktum att Sara och hennes man Tim firar 15-årig bröllopsdag lite senare i år. Presenten som hon hade fått av Tim var en resa till Sverige för att kunna besöka platser där hennes svenska förfäder hade levt sina liv. Där-med så startade också planeringen för den här sommarens ”Allt för Sverige”- äventyr.

Jag började omgående med att ringa runt till personer som bor i Vena by söder om Åtvidaberg. Det första telefonsamtalet ledde mig sedan vidare till nästa och sedan vidare till nästa och många samtal senare så förstod jag att nu har jag nog snart engagerat de allra flesta som bor i eller har koppling till Vena by i Kättilstad socken. Tack vare de här samtalen fick jag själv också mycket ny kunskap om Vena. Dessutom fann jag kusiner och sysslingar till både min hustru och min svärfar.

Den 27 juli startade det här äventyret med att Sara och jag hade bestämt att vi skulle mötas vid Järnvägsstationen i Åtvidaberg kl 10.00. I god tid före utsatt tid var vi där och väntade på Sara och hennes familj. Men det var inte bara vi som var där utan i en annan bil satt även två nyfunna sysslingar till min hustru Helena, Gösta och Rune Nyman. Gösta Nyman och hans fru hade jag träffats redan tidigare i sommar. Detta eftersom hans mormor och morfar var de sista i våra släktled som hade bott permanent i Vena. Gösta hade också samlat på sig en hel del gamla papper från huset i Vena. Gösta och hans hustru har fortfarande kopplingar kvar till Vena eftersom de äger ett sommartorp där som heter Källtorp.

Efter det att vi hälsat familjen Sara Kidd välkomna till Sverige och gått igenom dagens planering så körde vi söder ut på riksväg 134 i riktning mot Kisa. Vårt första resmål för dagen var Kättilstads kyrka. Hela det här äventyret har också kantats av mycket tur på vägen. Sara hade själv haft mejlkontakt med församlingen i Kättilstad eftersom hon också väldigt gärna ville komma in i kyrkan. Men de sista mejlen hade hon inte hunnit få svar på och det var därmed osäkert om vi kunde komma in genom den annars normalt sett låsta dörren till kyrkan. Men i ett hus bredvid kyrkan så bodde en tidigare vaktmästare som både kunde öppna dörren och även guida oss och berätta om lite kyrkans historia.

Efter besöket i Kättilstad kyrka så satte vi oss i bilarna och körde i riktning tillbaka mot Åtvidaberg till Vena by. Under bilfärden pratade vi om hur det kunde ha varit förr när man inte kunde ta bil till kyrkan utan i bästa fall åkte häst och vagn eller rentav fick fotvandra till kyrkan på söndagarna. När vi hade kört ungefär 1,5 mil från kyrkan så kom vi fram till Sandhagen i Vena. Där möttes vi av Lars-Gösta Petterson och hans syster Margareta. Margaretas dotter Carina anslöt också för att på engelska kunna berätta om Sandhagen för Sara Kidd. Anledningen till besöket var att en av Saras anor Jonas Peter Karlsson hade flyttat från Vena by till Sandhagen. I trädgården i Sandhagen fick vi också möjlighet att äta vår matsäck. Margareta visade oss ett album med gamla kort och efter en stunds prat så kom vi också fram till att både Sara och min hustru hade gemensamma släktband även med Lars-Gösta och Margareta. Men det skulle ta alldeles för lång tid att här också reda ut alla gemensamma släktled.

När vi var klara i Sandhagen så var det dags att fortsätta att följa Jonas Peter Karlssons fotspår. År 1859 flyttade han ifrån Sandhagen till Orremåla och därifrån vidare till Sjöände år 1862. På platsen där huset i Orremåla tidigare har stått så är idag en enkel skylt uppsatt. Själva byggnaden är sedan mitten av 1940- talet flyttad till Hembygdsgården i Åtvidaberg, mer om den byggnaden kommer i del 3 av den här berättelsen.

Efter ett kort besök i Gösta Nymans sommartorp från 1819 Källtorp så åkte vi vidare till dagens slutmål. Vi åkte till det hus i Vena som knyter ihop alla gemensamma släktband där Helenas farmor Annie Maria Karlsson gift Bengtsson föddes och där även Anna-Stina Samuelsdotter som gift levde resten av sitt liv. De nuvarande ägarna Kenneth och Peter Bergman hade här dukat upp till ett rejält kaffekalas och även bjudit in flera andra boende i Vena eller som på annat sätt hade intresse av det här besöket. Det blev ett fantastiskt och underbart besök med de otroligt engagerade värdarna Kenneth och Peter. Tillsammans gjorde den dagen här till ett underbart fint minne för livet för många människor inte minst för Sara Kidd och hennes familj. En av höjdpunkterna var när vi alla gemensamt stämde upp i ”Ja må hon leva” för att uppmärksamma Saras tidigare 40-årsdag och avslutades med ett sedvanligt fyrfaldigt hurra för både födelsedagen och Sara och Tims snart stundande 15-åriga Bröllopsdagen.

Amerikabrevet från 1873

För att knyta ihop den här första dagen av totalt tre av vårt eget ”Allt för Sverige”-äventyr så återvänder jag nu till själva rubriken för det här blogginlägget.

Tidigare i somras träffades Gösta Nyman (Helenas syssling), hans fru, Helena och jag hemma hos Gösta för att förbereda det här besöket från USA. Det visade sig att han bland alla sina gamla papper från Vena även hade ett gammalt brev som var skickat från Amerika till Vena. Vid närmare efterforskning så visar det sig att just det här brevet också var ett mycket lyckat sammanträffande i tid med besöket av Sara Kidd och hennes familj.

Saras ana Jonas Peter Carlsson (1823-1902), som vi följt i fotspåren av under dagen, fick 1855 en dotter som döptes till Johanna Mathilda Jonasdotter (1855-1921). Redan år 1869, när hon endast var 14 år gammal så började hon att arbeta som piga hos sin morbror Carl Johan Carlsson i Härsjö, Kättilstad (E). När hon var 22 år gammal år 1877 så emigrerade hon till Amerika. Till saken hör också att en annan yngling vid namn Carl Gustav Jonsson (1851-1929) utvandrade, även han 22 år gammal, från Brodalen nära Härsjö år 1873. Båda kom att utvandra till en plats som benämns Calmar i delstaten Iowa i USA. De gifte sig sedan strax efter det att Johanna Mathilda kommit (4 år efter Carl Gustav) till USA. En inte alltför kvalificerad gissning är att de båda hade träffats och blivit kära i varandra under tiden de fortfarande fanns kvar i Sverige. Det här båda personerna som gifte sig i Calmar, Iowa är Sara Kidds förfäder och som båda två utvandrade från Kättilstad socken i Sverige med 4 års mellanrum.

Det Amerikabrev daterat den 12 oktober 1873 och som fanns bland Gösta Nymans gamla handlingar visade sig vara ett brev som Sara Kidds ana Carl Gustav Jonsson skrev hem till Sverige bara någon månad efter det att han kommit fram till Calmar, Iowa. Det här Amerikabrevet kommer även fortsättningsvis att vara den gemensamma nämnaren i de två återstående delarna av det här ”Allt för Sverige”- äventyret som ägde rum den 27-29 juli 2015.

Fortsättning följer.

…………………………………………………………………………………………………………………………..

Text in English:

The story of a visit from the United States and an America Letter dated 12 oktober in 1873.

Part 1 of 3, Kättilstad church and Vena village.

This story will start with an email from the autumn of 2014, and ends with a Letter from America in 1873.

I could never previously imagined or imagine that the blog post I wrote June 21, 2014 would result in the summer of 2015 I had the opportunity to host an American family traveling in their Swedish ancestors’ footsteps. The title of this blog post could therefore just as well have been: ”Everything for Sweden” – the adventure in Kättilstad parish summer of 2015. The entire report comprises three parts, one for each day of the visit from the United States, (27, 28 and 29 June 2015 ).

On June 21, 2014, I wrote a blog post about my wife’s grandmother. The title of the blog post is: Anni Maria Karlsson married Bengtsson – The most beautiful girl in the village Hvena, Kättilstad (E). In autumn 2014 I received an email from Sara Kidd from the US who had found the blog post when she Googled the name Anna-Stina Samuel Daughter (1799-1847), Anna-Stina Samuel Daughter Annie Bengtson’s grandfather’s mother and is the first common ancestor of my wife Helena and Sara Kidd and ties thus together their common generations further back in time.

Sara and I had a continued email contacts and exchanged information with each other during the fall and winter. I also wrote to Sara that if you come to Sweden sometime in the future so I can guide you around in your Swedish ancestors’ footsteps. In the spring of 2015 then came an email from Sara where she wrote that she had received a very nice gift from her husband. It was a combined 40-year gift, and also for the fact that Sara and her husband Tim celebrates 15-year anniversary later this year. The gift she had received from Tim was a trip to Sweden to visit places where her Swedish ancestors had lived their lives. Where-with so also started planning for this summer’s ”Everything for Sweden” – adventure.

I immediately began to call around to people who live in Vena village south of Atvidaberg. The first phone call led me then on to the next and then to the next and many conversations later, I realized that now I’ll soon committed the vast majority who live in or are linked to Vena village in Kättilstad parish. Thanks to these talks, I got myself too much new information on Vena. Moreover, I found cousins and second cousins to both my wife and my father in law.

On July 27, started this adventure with Sarah and I decided that we would meet at the railway station in Atvidaberg at 10.00. In good time before the appointed time we were there and waited for Sarah and her family. But it was not just us who were there, but in another car even put two newfound cousins to my wife Helena, Gösta Rune Nyman. Gösta Nyman and his wife, I had met earlier in the summer. This is because his grandparents were the last of our generation who had lived permanently in Vena. Gösta had also accumulated a lot of old papers from the house in Vena. Gosta and his wife still have connections there to Vena because they own a summerhouse where named Källtorp.

After we visited the family Sara Kidd welcome to Sweden and went through the day’s planning as we drove south on Highway 134 towards Kisa. Our first destination for the day was Kättilstads church. This whole adventure has also been punctuated by much luck. Sara herself had had email contact with the congregation in Kättilstad because she very much wanted to come into the church. But the last e-mails she had not had time to get the answers and it was therefore doubtful if we could come in through the otherwise normally locked door to the church. But in a house next to the church so lived a former caretaker who both could open the door and even guide us and tell us a little history of the Church.

After the visit to Kättilstad church so we sat in the cars and drove in the direction back towards Åtvidaberg Vena village. During the drive we talked about how it could have been before when you could not take the car to the church, but in the best case went horse-drawn carriage or even had to hike to church on Sundays. When we had driven about 1.5 mil from the church so we came up with Sandhagen in Vena. Where we were met by Lars-Gosta Petterson and his sister Margaret. Margaret’s daughter Carina joined also to in English tell about Sandhagen to Sara Kidd. The reason for the visit was that one of Sara’s ancestor Jonas Peter Karlsson had moved from Vena village to Sandhagen. In the garden of Sandhagen we also got the opportunity to eat our packed lunch. Margareta showed us an album of old photos, and after a moment of chatter as we also came to the conclusion that both Sara and my wife had the common family ties even with Lars-Gösta and Margareta. But it would take too long to here also sort out all common bloodline.

When we finished in Sandhagen it was time to continue to follow Jonas Peter Karlsson’s footsteps. In 1859 he moved from Sandhagen to Orremala and from there on to Sjöände in 1862. On the site where the house in Orremala objectives previously stood so today is a simple sign posted. The building itself is since the mid-1940s moved to the heritage center in Åtvidaberg, more about the building will in part 3 of this report.

After a short visit to Gösta Nyman’s summerhouse from 1819 Källtorp so we went to today’s final destination. We went to the house in Vena that ties together all the common family ties where Helena’s grandmother Annie Maria Karlsson married Bengtsson was born and where even Anna-Stina Samuelsdotter married lived the rest of his life. The current owners, Kenneth and Peter Bergman had this laid up to a real coffee party and also invited several other accommodation in Vena or who otherwise had an interest in this visit. It was an amazing and wonderful visit with the incredibly dedicated hosts Kenneth and Peter. Together they made that day to a wonderful fine memory for life for many people, not least for Sara Kidd and her family. One of the highlights was when we all jointly sued in the ”Ja må hon leva” to mark Sarah’s former 40th birthday and ended with a customary fourfold cheer for both birthday and Sara and Tim’s soon coming 15-year-old wedding day.

America Letter 1873

To tie together this first day of a total of three of our own ‘Everything for Sweden ”-Adventure so I return now to the title of this blog post.

Earlier this summer met Gösta Nyman (Helena’s cousin), his wife, Helena, and I am at the home of Gösta to prepare this visit from the US. It turned out that he, among all his old papers from Vena also had an old letter that was sent from America to Vena. Upon further tracing it turns out that this particular letter was also a very successful coincidence in time of the visit by Sara Kidd and her family.

Sara ana Jonas Peter Carlsson (1823-1902), which we followed in the footsteps of the day, received in 1855 a daughter named Johanna Mathilda Jonasdotter (1855-1921). Already in 1869, when she was only 14 years old she started to work as a maid for his uncle Carl Johan Carlsson Härsjö, Kättilstad (E). When she was 22 years old in 1877 so she emigrated to America. It is also relevant that another young man named Carl Gustav Jonsson (1851-1929) emigrated, although he was 22 years old, from Brodalen close Härsjö in 1873. Both came to emigrate to a place called Calmar in the state of Iowa in the United States. They were married shortly after Johanna Mathilda come (4 years after Carl Gustav) to the United States. A not too educated guess is that the two had met and fallen in love with each other while they still remained in Sweden. This two persons who were married in Calmar, Iowa is Sara Kidd ancestors and who both emigrated from Kättilstad parish in Sweden by 4 years.

The America Letter dated 12 October 1873 and who were among Gösta Nyman old documents turned out to be a letter that Sara Kidd ancestor Carl Gustav Jonsson wrote home to Sweden just a month after he arrived at Calmar, Iowa. This America letter will  continue to be the common denominator of the two remaining parts of this ”Everything for Sweden” – the adventure that took place on 27 to 29 July 2015th

To be continued.

En av de längsta grenarna i min hustrus släktträd

När jag ändå var i Gamla Linköping och föreläste om släktforskning i torsdags kväll så passade jag också på att besöka ett hus där som stått noterat länge på min lista över platser att besöka i anfädernas fotspår.

Det här huset har inte alltid stått i Gamla i Linköping utan är flyttat dit som de flesta andra byggnaderna som finns där idag. Gamla Linköping har byggts upp som ett levande Friluftsmuseum ungefär som Skansen i Stockholm. Istället för att under rivningsvågen på 40 och 50 -talet ödelägga allt det gamla så flyttades och bevarades en del särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnader genom att flytta dem till Gamla Linköping.

Huset jag besökte i Gamla Linköping heter Skönfärgaregården och ligger precis vid själva entrén till Friluftsmuseet. Det är det första huset på höger sida på Hovslagaregatan och ligger därmed också på samma gata som Forskarstugan ligger. Det här huset uppfördes av min hustrus ana Christian Fischer som till sitt yrke var skönfärgare och han färgade ylle och silkestyger i vackra färger. Från början låg huset på Klostergatan 21 i Linköping och flyttades till Gamla Linköping år 1972. Det som är speciellt med huset är de enormt fina och vackra takmålningarna från den tid när huset uppfördes alltså från omkring år 1720 och de är sannolikt gjorda av Anders Biörkman från Kalmar.

Här kan du själv se hur de fina takmålningarna ser ut:

Det finns även idag mycket annat fint att upptäcka i Skönfärgargården i Gamla Linköping. Fastigheten inrymmer idag butiken Ernia interiör & Våffelstuga så varför inte kika in där om du besöker någon gång besöker Gamla Linköping

DSC_7782

Här en länk till butikens hemsida: http://www.ernia.se

Här kommer min hustus an-linje ner till skönfärgaren Christian Fischer som lät uppföra Skönfärgaregården. Värt att notera är också anan Jess Assusson i led VII som var Coopvaerdiekapten (Kapten i handelsflottan) i Västervik och som förde skonerten Maria när han avled i Flensburg år 1807, se vidare längst ner i inlägget efter antavlan.

Proband: Helena Wåhlin

I. Eivor Bengtsson (1933 – 2000)
gift med:
Allan Bengtsson (1925-)

II. Agnes Frideborg Lööv (1902.08.15 – 1980.03.25)
gift 1932.11.26 med:
Nils Oskar Karlsson (1903.09.04 – 1976.02.23)

III. Emma Matilda Fredriksdotter (1873.07.24 – 1948.05.06)
gift 1893.10.21 med:
Carl Otto Löf (1864.04.18 – 1950.01.10)

IV. Fredric Oscar Robbert (- 1846.12.03)
gift 1869 med:
Emma Dorothea Jonsdotter (1844.02.06 – )

V: Eufrosynya Constantia Hultman (1817.03.20 – 1879.08.29)
utom äktenskap
Haagen Pedersen Rolvstad (1803 i Christiania, Norge – )

VI. Johanna Charlotta Asmundsson (1791.03.20 –
gift 1820.04.02 med.
Olof Hultman (1786.01.04 – 1844.01.05

VII: Magdalena Charlotta Fischer (1756.09.06 – 1798.07.27
gift 1775 med:
(*) Coopvaerdiekapten Jess Asmusson (1738 – 1807.07.14)

VIII: Carl Fredrik Fischer (1726.06.18 – 1762.06.18
gift 1752.11.08 med:
Catharina Baurmeister (1728.01.25 – 1769.09.21

IX. Christian ”den tyske färgaren” Fischer
gift 1721 med:
Margareta Höijer (född i Åbo – 1742.07.25)

(*) Från Västerviks Rådhusrätt den 3 dje april 1773 Cam. Colll: rS.D.

Till behörigt fribrefs erhållande för Galliothen Patientia om 35 swåra läster och bygd härstädes af Ek på Crawel samt föres af Skepparen Jess Assmunsson, werificerade med livlig röst och hand å bok Rådmannen Herr Diedric Maechel 3/8 parter. Madame Christina Lorentsson * de part, Handelsman Niclas Gieurlihn 1/8 part, Skepparen Jess Asmusson 1/8 part och Skepparen Petter Palmgren 1/8 part, hwartill de ensamma äro ägare uti berörde fartyg, hwilken Ed aflades efter thet wanliga Eds formulairet, och bewiljades i anledning theraf behörigt Certificat.Com Coll:rS.D. Anmälte Handelsman Niclas Gieurhlin att han till Skepparen Jess Assmusson försålt 1/8 part uti Galleothen Patientia, hwilket uti Protokollet till minnes antecknades.

Asmusson, Jess Capiten (ålder: 67 År) Flensburg
Död 14/7 1807 i Västervik (H) Dödsorsak: Flussfeber
Källa: Västervik C:6

Förde från Västervik Skonerten Maria vid sin död i Flensburg.*
Skonerten Maria (1897)”Grundstött fartyg. Skonerten Maria hemmahörande i Oskarshamn har under resa från Vindautill Köpenhamn med last af trä i söndags kl. 6 fm. grundstött på Bredgrund i södra delen af Öresund.”[Kalmar 1897-05-19 p 2]

En semester med utflykter i förfädernas fotspår, del 5

Jag hade tidigare skrivit att det skulle bli fyra avsnitt om sommarens utflykter i förfädernas fotspår men indikerade i det sista avsnittet att det också kunde bli en femte del. Här kommer nu den femte delen eftersom jag nu har fått kompletterande och för mig helt nya uppgifter kopplade det som står om besöket i Läckeby, Åby (H) i del 3. När min syster Lena och jag var i Läckeby fick vi veta att Åby Hembygdsförening har gett ut en ny bok där mina anor nämns på några ställen. Jag har nu fått tag i boken och visst fanns det helt nya och mycket intressanta uppgifter i den. Så pass mycket att jag nu får anledning att skriva om en del levnadsbeskrivningar i min släktforskning och även skriva den här nu femte delen från sommarens utflykter i förfädernas spår..

Att växa upp som oäkta barn under 1800-talets andra halva del

Att min farfars far Johan Wåhlin hade en svår uppväxt det hade jag förstått redan tidigare. Han var ett s.k oäkta barn med okänd fader. Det finns visserligen en muntlig släkttradition som anger en eventuell biologisk fader. Men muntliga släkttraditioner får man ändå förhålla sig lite skeptiskt till om de inte går att styrka i några riktiga källor. Hans mor var och förblev ogift och även mycket fattig, se vidare Anna Åhman’s berättelse om Lisa Dammgren i del 3 från sommarens utflykter.

Lisa Dammgren kom annars från en familj som hade varit ägare och brukare av egen mark i Slät, Åby (H). Lisas farfar Mäster Olof Jonsson var ”Waccinatör” i Åby församling och han ägde en fastighet på 1/8 mantal och var därmed också en ”Egen Torpare”. Den aktuella fastigheten sålde sedan hans son Jonas Olsson Dammgren (Lisas Dammgrens far) år 1851. Hur det sedan gick till när han i sin tur istället hamnade i torpet Dammen på Wångersläts allmänning återkommer jag till lite längre ner (*). För Lisa Dammgrens yngre bror Johan Olof Dammgren Åberg gick det istället betydligt bättre för i livet. Det finns t.ex. uppgifter om han i yngre år var Studerande vilket säkert var mycket ovanligt för en torparson. Här väljer jag nu också att framföra en helt egen teori om att pengar från försäljningen av fastighet år 1851 gick till då äldste sonens utbildning. Johan Olof som sedan kallade sig för enbart för Åberg i efternamn arbetade senare som Hamnfogde och Provisor i hamnen i Borgholm på Öland. Han var född 1835 och var således 16 år när fastigheten såldes, så det skulle därför vara en lägligt ålder för att börja studera på högre utbildningar, men i så fall säkert mycket ovanligt för en som var en vanligt torparson.

Tillbaka till uppgifter från den tidigare nämnda boken om Läckeby och hur det gick till när Lisa Dammgrens far fick tillstånd att bygga torpet dammen på Wångersläts Allmänning. Ett torp som lär ha sett ut precis som fastigheten som såldes men som inte hade egen mark utan istället låg på byns gemensamma Allmänning.

(*) Utdrag från handlingar, Dammgrenska tomten.

Hos hedervärde och vördige Lilla Vångersläts och Släts innehavare och hemmansägare anhålles Ödmjukligen af Undertecknad att om möjligt är och sig göra låter meddelas nåd och Tillåtelse få på deras gemensamma Allmänningsjord Lilla Mo kallad en stugplan för att Der städes åt mig och De mina uppföra en stuga. Emot hvad villkors som helst De tillsammans kan Öfvrerenskomma. Och hvad skyldighets De vid allmän Sammankomst kan mig ålägga. Därom anhålles med största Ödmjukhet.

Dammen den 4 mars 1852 Jonas Dammgren

Svaret på Jonas Dammgrens fråga.

Förestående ansökan är å min sida beviljad och Conrakt får sidare sid Sammankomsten oss emellan Upprättas.

N. J. Wirén, egare af 1/4 mantal No 9 Lilla Wångerslät

Tillbaka till Johan Wåhlin och hans uppväxt som oäkta barn. År 1874 när han var 20 år gammal flyttade han in till Kalmar och utbildade sig till målare. Han gifte sig året därefter med Emma Carlsdotter och de fick 1876 sitt första barn, en dotter som döps till Anna Elisabeth, men hon avled redan efter drygt 6 månader. Johan och Emma bodde kvar i Kalmar fram till den 17 november 1879 då de flyttar hem till Johans mamma Lisa Dammgren i torpet Dammen i Wångerslät, Åby (H). Med sig hade de då även sonen Philemon Wåhlin, född den 8 mars 1878. Strax efter de flyttat in i Dammen närmare bestämt den 6 december 1879 så föds även dottern Almida Juliana. Det här är också samma år som Lisa Dammgrens pappa Jonas Olsson Dammgren avled i torpet Dammen den 19 december

Nya uppgifter om Johan Wåhlin och hans mor Lisa Dammgren liv från boken: ”Här växte Läckeby fram” utgiven av Åby Hembygdsförening.

Fyra år efter det att Johan Wåhlin med sin familj flyttade tillbaka till Johans mor Lisa Dammgren i torpet Dammen inträffar en serie omskakande händelser i följd. I boken beskrivs dessa händelser i form av avskrifter av handlingar bland annat från det s.k. ”Byskrinet”

Författaren till boken om Läckeby skriver inledningsvis om händelserna så här på sid 49.

”Största bekymret tycks vara en stuga där två generationer är inblandade. Bönderna var inte belåtna med den andra, varför de försökte få dem avflyttade. I handlingarna som upptar ett stort antal handskrivna och gulnande blad skymtar tråkigheter, kanske misär? Varför tar jag upp detta ämne är att de boende vann målet i Domstolen. På något sätt bevisar detta, att det även under 1800-talet var svårt att avhysa en boende från sin bostad. ”Den lilla människan” kunde vinna till och med i Länsrätten. Ett par av de mest intressanta delarna i denna sak är fjärdingsman Fehlings delgivning och transporten med familjens bohag till Kalmar. originellt även att förre statsministern Olof Palmes anfader undertecknat resolutionen”

Här kommer en sammanfattning av händelserna som i boken återges med avskrifter från flera olika handlingar.

Den 31 juli 1883

Hemmansägaren Johan Olof Andersson som även är ledamot i Åby Fattigvårdsstyrelse kör med häst och vagn en transport från Åby socken in till Kalmar Fattighus. Med i denna transport finns Johan Wåhlin, hans hustru Emma samt barnen Philemon 5 år , Almida Juliana 4 år samt yngsta dottern Olga som då är 4 månader gammal. I vagnen finns även familjens husgeråd packade. Avsikten är att överlämna familjen till Kalmar fattighus men de nekas tillträde där med hänvisning till att Johan Wåhlin inte längre har något fattigvårdsunderstöd från Kalmar. Således får familjen följa med samma transport tillbaka hem till torpet Dammen igen.

Den 13 augusti 1883

Nio Hemmansägare i undertecknar en skrivelse och begär laga handräckning för att kunna avhysa en stuga (torpet Dammen) som bebos av Lisa Dammgren och Johan Wåhlin med familj. De uppför sig på sådant sätt så att byamännen vill få bort dem och anser att kostnaden för avhysningen ska tas från ägaren av boningshuset. Till saken hör också att bymännen anser att det är Lisa Dammgrens bror hamnfogden i Borgholm J. O. Åberg som är ägare till stugan.

Den 18 september 1883

J. O. Åberg i Borgholm mottar och undertecknar en kommunikationsresolution från Landskansliet i Kalmar undertecknad av C. A. Palme. Resolutionen handlar om en stämning och en uppmaning att inom tolv dagar avlämna ett svar annars kommer målet ändå att avgöras.

Den 11 oktober 1883

Fjärdingsman Fehllng erhåller 2 kr för överlämning av en resolution från Kongl. Majts befallningsman i Kalmar till Lisa Dammgren och Johan Wåhlin i Wångerslåt. Han erhåller också 51 öre för resan med hästskjuts, dessa pengar tas från bykassan.

Den 15 oktober 1883

Lisa Dammgren skriver i ett brev sitt svar till Kongl. Majts Befallningshavare i Kalmar län. Hon talar om att att hennes bror J.O. Åberg inte äger eller inte heller tidigare varit ägare till torpet Dammen. Det bifogas också ett intyg från Åberg själv om detta. Hon skriver vidare att torpet är ett omskiftat sterbhus efter Jonas Olsson Dammgren och att samtliga syskon är delägare i sterbhuset. Hon har har också gjort en överenskommelse med övriga sterbhusdelägare om att få bo i huset med sin son Johan. Här ett citat från brevets sista rader:

”Samt sluteligen som jag är gammal, bräcklig och klen på många sätt utan Tillfälle till något annat Huserum än detta som mina syskon welat af godhet oss åtnjuta får jag härmed anhålla. Der Deras åsyftade afhysning icke må bifallas, med mindre än att de åläggas upplåta försvarlig boningslägenhet i samma skick som den di vill oss fråntaga.”

Lilla Vångerslät den 15 oktober 1883 Lisa Dammgren

Den 29 oktober 1883

De nio bymännen skriver till Konungens Befallningshavare i Kalmar och begär på nytt att avhysning ska ske av Johan Wåhlin och hans familj. Däremot kan de tänka sig att ordna en bostad till Lisa Dammgren. Vidare ytterligare ett citat från avskriften i boken:

”J. Wåhlin som tillhör Kalmar fattigvårssamhälle samt därifrån erhåller eller har erhållit
understöd, och vilken här endast åstadkommer förargelse, anhålla vi bliva befriade ifrån.
L. Vångersläts byamän, hwilka länge erfarit det oordentliga leverne som Wåhlin
förre och hwilka äfven sökt att förmå honom afflytta synnerligt till följd
af det oskickliga uppförande som han begagnar mot Lisa Dammgren,
då Wåhlin ej förmås att i godo avflytta,
icke annan utväg än att söka få bort stugan”

Den 19 november 1883

Kongl. Majts Befallningshavare utfärdar en resolution med sitt beslut om att inte bevilja handräckning för avhysning av Lisa Dammgren och Johan Wåhlin. Beslutet kunde överklagas inom trettio dagar till Hovrätten. Resolutionen överklagades aldrig varför Lisa Dammgren och familjen Wåhlin kunde bo kvar i torpet Dammen en tid till. Resolutionen är undertecknad av G. Edelstam, C. A Palme samt en person vars namnteckning ej går att tyda.

Den 28 december 1905

”Bystämman beslutade avflyttning å Dammgrenska huset Derest planlega ej erlägges med 5 kr, årligen för den förflutna tid hädanefter”

Det här beslutet innebar slutet för torpet Dammen som nu var i ett mycket dåligt skick och betraktades som fallfärdigt. Lisa Dammgren som var mycket fattig och tas nu om hand av Karl och Hilda Åman. Karl och Hilda är Anna Åman’s föräldrar och som jag tidigare berättat om jag träffade i Läckeby på Mogatan 5 vid mitt besök i Läckeby 1980, se vidare mer om detta i del 3. Lisa Dammgren avlider den 23 mars 1915.

Avslutningsvis, lite kort om familjen Johan Wåhlin’s vidare öden

Johan Wåhlin och Emma Carlsdotter flyttar den 19 december 1887 med sina barn till Ängö No 9 i Kalmar. I Kalmar får de sedan ytterligare fem barn.

År 1893 – 1896 står familjen skriven i Kalmar Stadsförsamling i boken ”utom staden” på tomt No 108. Döttrarna Olga och Almida Juliana står noterade att de är utflyttade till Partille församling, Olga 1892 och Almida Juliana 1898. De börjar båda att arbeta på Jonsereds fabriker. År 1896 i Församlingsboken Alla:3 på sid 633 i Kalmar Stadsförsamling finns familjen upptagna utan angivande av plats.

Den 21 november 1902 flyttar familjen till Wasstorp, Ljungby (H). Sonen Rudolf Wåhlin drunknar 20 år gammal i samband med Briggen Hugos förlisning år 1903 utanför Morups Tånge på Västkusten. I Wasstorp står även fostersonen Bertil Natanael upptagen hos familjen. Han är oäkta son till Berta Maria som avlidit den 10 februari 1908 i Partille till följd av lungsot. Bertil Natanael är född i Ljungby församling den 22 december 1907 vilket betyder att modern åkte hem till sina föräldrar för att föda det oäkta barnet. När Berta Maria avlidit i Partille kommer barnet hem till morfar och mormor i Wasstorp i Ljungby igen, han står inflyttad den 26 februari 1908. Men även Bertil Natanael avlider av lungsot den 30 juni 1908. Tre av döttrarana flyttade alltså till Partille och började att arbeta på Jonserdes fabriker, två av dem dog i Partille i unga år,. Almida Juliana 21 år gammal år 1900 och Berta Maria 20 år år 1908. Olga blev kvar i Partille och gifte sig i Partille med Salomon Zackaroff och de fick tillsammans 7 barn. Släkten Zackaroff går att följa bakåt till Ivan Zackaroff född 1765 i Ryssland och kom till Sverige som krigsfånge 1790 från Nyslott i Finland

Den 16 november 1908 flyttar familjen till Kattemåla 1/8 mantal. Den 3 november 1911 flyttar de sedan till Svänebo, Ljungby (H). I Svänebo bor de i den s.k Flaggstugan och här står min farfar Otto Wåhlin som husägare. Enligt muntlig släkttradition så köpte Otto Wåhlin Flaggstugan som undantagsstuga till sina föräldrar vilket därmed också kan stämma. Otto bor själv kvar i Flaggstugan till den 2 september 1916 då han flyttar till Oskarshamn och börjar att arbeta på varvet där. I Kalmarposten den 24 februari 1911 finns en notis om Johan Wåhlin som lyder så här:

6 760 gamla svenska mil har brefbärare Wåhlin i Trekanten efter tio års vandring med väskan tillryggalagt den 21 dennes.       Den 21 februari 1901 började han nämligen sitt privata brefbärarföretag, varmed han alltsedan fortsatt i ur och skur, i hälg och söcken. Det är alltid lika giftande som det är mödosamt, påstod Wåhlin då vi samtalade med honom härom.

Kalmartdiningen 1911-02-24

Kalmartidningen 1911-02-24

I Församlingsboken Ljungby AIIa:4 (1905-1921) Bild 314 / sid 581 finns en notering om att Johan Wåhlin fått ett frejdbetyg den 25 juli 1914.

Johan och Emma får tillsammans 11 barn varav 9 av dem får uppleva vuxen ålder eller åtminstone nästan vuxen ålder. Min farfar Otto Wåhlin var barn nummer åtta och härifrån börjar man också att döpa sina barn kopplade till räkneorden: Otto (8), Nina (9), Thili (10) och slutligen Elvira (11).

En semester med utflykter i mina förfäders spår, del 3.

Nu kommer del tre av fyra om utflykter i mina förfäders spår under semestern 2014. Jag har tidigare skrivit om resan ner till Kalmar och de stopp vi då gjorde i Nybro, Ramneryd och Trekanten. I den andra delen skrev jag om ett eventuellt nytt och oväntat fynd i Kalmar som jag fortfarande försöker att få bekräftat. Jag har kontaktat Länsmuseet i Kalmar som lovat att försöka undersöka saken och sedan återkomma. Väntar fortfarande med spänning på deras svar.

I den här delen i min serie utflykter i förfädernas spår, handlar det om utflykter till platser som jag besökte redan 1980, med andra ord för för 34 år sedan. Här förväntade jag mig inget annat än att kunna bekräfta för mig själv att jag fortfarande hittar till platserna och att få se vilka förändringar som skett sedan jag var där senast. Men det visade sig ganska snart att detta skulle bli den stora höjdpunkten bland utflykter runt Kalmar. Flera spännande möten med nya människor och flera nya uppgifter att lägga till min släktforskning kring min farfars fars anor.

Min syster Lena var med på motsvarande resa 1980 och hon var med även den här gången. Det visade sig också vara riktigt bra eftersom hon kom ihåg flera saker som jag själv hade glömt bort.

– Visst är det så, hon är också några år yngre jag…

Ett mycket givande och lyckat besök i Läckeby.

Minnesbilderna från 1980 visade sig vara suddigare än vad jag trodde när vi närmade oss Läckeby som ligger strax norr om Kalmar. Torpet Dammen kopplade jag först ihop med att det måste väl ha legat på Dammvägen i Läckeby, Åby (H). Det gjorde att vi först körde på lite villovägar och letade. Kom efter tag upp till en stor Jordgubbsodling och träffade på ägaren som kände till en del om trakten. Han ringde till kyrkvaktmästaren som visade sig vara engagerad i Hembygdsföreningen. Vi blev nu guidade ner till Movägen i Läckeby och det hus som jag hade knackat på 1980 och där träffat på en dam vid namn Anna Åhman. Anna Åhman som då var 88 år gammal, berättade om hur min ana ff fm Lisa Dammgren hade varit inhyst hos hennes föräldrar en tid när Torpet Dammen var så i dåligt skick att det var helt fallfärdigt. Hon hade förvånansvärt tydliga minnesbilder trots att det var minst 70 år tillbaka i tiden och hon själv var barn på den tiden. Vi pratar alltså om en ana till mig som avled 1915, för nästan 100 år sedan.

Huset på Mogatan där Anna Åhman hade bott kände jag först inte riktigt igen men jag fick ganska snart en förklaring till det. Vi hade nu mött upp kyrkvaktmästaren som visade oss var det låg. Det var givetvis nya ägare till huset och Thérèse som nu bor i huset visade sig också turligt nog vara hemma. När vi hade pratat med varandra en stund så kom vi fram till att hon hade varit klasskamrat med med en av mina kusiner f.d. fru i Nybro, senare kom det även fram att hennes man hade varit klasskamrat med min kusin. Så visst stämmer uttrycket bra, att ibland är världen liten. Thérèse och hennes man hade köpt huset efter Anna Åhman och byggt upp en ny byggnad framför det ursprungliga huset och sedan sammanbundet det med det gamla som således låg bakom den nya delen. Det var också förklaringen till att jag inte riktigt kände igen mig på platsen. Thérèse visade sig själv också vara släktforskare och mycket tillmötesgående och behjälplig. Hon berättade att man hade gjort ljudinspelningar med Anna Åhman som sedan också legat till grund för flera avsnitt i en Hembygdsbok som heter ”Här växte Åby fram”. Jag har givetvis beställt ett exemplar av boken och väntar nu med stor spänning på att få läsa i den eftersom flera av mina anor omnämns i den.

Kyrkvaktmästaren följde också med oss längre bort på Mogatan 15 och visade var Anna Åhmans föräldrar hade bott och där Lisa Dammgren hade varit inhyst en tid. Torpet Dammen hade legat precis bakom Annas föräldrars hus men troligen syns inget spår av torpet längre där.

Även om inte boken ”Här växte Åby fram” har kommit fram till mig ännu så har jag ändå en bild på en av sidorna i boken där Anna Åhman berättar om Lisa Dammgren när hon var inhyst i sina föräldrar hus på övervåningen:

Här växte Läckeby fram sid 71

Här växte Läckeby fram, sid 71

Härifrån trakten av Läckeby kommer också vårt efternamn Wåhlin

Det finns flera släkter med efternamnet Wåhlin i Sverige och det enda som kan sägas vara gemensamt för flera av dessa släkter är att namnet har sitt ursprung från namnet på en plats. I vårt fall så heter den platsen Vångerslät, äldre stavning Wångerslät, en plats som idag åtminstone delvis kan sägas vara en del av det som idag heter Läckeby. Det var min farfars far Johan Wåhlin som tog det namnet, han var en s.k. oäkting med okänd fader. Det finns en muntlig släkttradition som säger att hans far skulle vara en av bröderna Clark från England. Om du tittar på en gammal rulle sytråd så finns det en stor möjlighet att det står ”Clarks tråd” på etiketten. Johan Wåhlin’s mamma Lisa Dammgren arbetade som piga på Svartingstorp och där det då lär ha funnits ett Spinneri. En av bröderna Clark skulle ha besökt det här Spinneriet och då enligt den muntliga släkttradition gjort pigan Lisa Dammgren gravid. Den här berättelsen har jag aldrig kunnat säkra i några källor varför den bara finns noterad i min släktforskning.

Minst 5 generationer levde i den här trakten från början av 1700-talet och framåt.

FF FM FF F Jon Pehrsson
f. beräknat 1733, Åby (H). d.1789.12.26 i Slät, Åby (H)

FF FM FF Mäster Olof Jonsson, Vaccinatör, Trädgårdsmästare, egen Torpare i i Dammen.
f.1774.08.07 i Slät, Åby (H) d.1843.11.25 i Dammen, Slät, Åby

FF FM F Jonas Olsson Dammgren, Torpare i Dammen
f.1808.02.06 i Slät, Åby (H). d.1879.07.07 i Dammen, Slät, Åby (H)

FF FM Lisa Dammgren, ogift piga
f.1833.11.20 i Slät, Åby (H). d.1915.03.23 Wångerslät Allmänning, Åby (H)

FF F Johan Wåhlin, Målare och Lantbrevbärare
f.1854.06.20 i Svartingstorp No3, Åby (H). d.1928.04.06 Törneby, Ljungby (H)
Intresset för att utöva Läkekonst och ”Qvacksalveri” har också gått i arv i flera generationer

Mäster Olof Jonsson var ortens ”Waccinateur” och i hans bouppteckning kan man också läsa att sonen Jonas Olsson Dammgren, förutom att köpa ut sina systrar och överta torpfastigheten Dammen, så ärvde han ett skåp med ”diverse medicamenter”. Enligt Frejdbetyg 1851.08.05 blev han tilltalad vid Häradsrätten för Qvacksalveri.

I Kalmartidningen den 4 oktober 1890 kan man läsa följande meddelande och varning från allmänheten:

”En målare Wåhlin Damgren från Ängö har under sista månaderna uppträtt såsom läkare Äfwen i Torsås och samlat kring sig en väldig skara sjuka menniskor från nära och fjärran, hwilka han inbillat, att de genom hans ordinationer utom allt twifwel skulle återwinna helsan. Otidliga läkares ordinationer och råd ogillas naturligtwis af honom och hans föreskrifter och påhitt sättas i stället.

För honom, som äfwen här påstått , att han t.o.m. botat Doktor Engdahl i Kalmar för åkomma i benen, är det ju förstås lätt att reda sig i läkareyrket. Men huru förhåller det sig med det sagda påståendet? I n:o 144 af ”Barometern” stod att läsa ett intyg från Herr Doktor Engdahl, att ej någon Damgren anlitats af honom och att han ej ens kände någon person med de namnet.

Allmänheten hade derföre väntat antingen att Damgren försvarat sig eller tagit tillbaka sina ord, men någon swar har ej hörts af. Om Wåhlin Damgren alltjämt tiger stilla, så får han hålla till godo med att gälla för en skamlig lögnare som är mägtig att dikta upp hwad som helst blott för att få folk att tro på sin förmenta konst. För öfrigt är det en ren omöjlighet för honom att kunna säga något bestämt om en mängd inre sjukdomar, då han wisat sig ur stånd att kunna ställa någon form av diagnos därom.Allt hwad han har att förkunna derom, äro blotta gissningar.
Men hwartill tjena då hans många ordinationer och hans labbande med olika ämnen, om hwilkas ingredienser han swäfwar i största okunnighet? Jo, till att förwärra sjukdomarne och försvåra deras botande. Wore det då icke bättre att anlita wår humane och flitige provinsialläkare än att bestorma en Qwaksalware, som inga egentliga kunskaper besitter?”

Även min farfar Otto Wåhlin ärvde intresset för läkekonst och trodde mycket på olika typer av örtmediciner. Det sägs att han ärvde ett bok med recept på olika Örtmediciner men att farfar senare sålde den boken till en tysk läkare.

Nu återstår bara en del i serien om ”En semester med utflykter i mina förfäders spår” och den kommer att handla om mina förfäder i Ramshult och Fagerdal i Dalhems socken.

En semester med utflykter i mina förfäders spår, del 2.

OBS även i detta inlägg går alla bilder att klicka på för större format.

Det här är en fortsättning på mitt förra inlägget som handlade om resan och de stopp vi gjorde på vägen ner till Kalmar. Väl framme i Kalmar så hade jag några utflykter planerade i förväg som jag gärna ville genomföra. Men det föll sig så att jag av en ren tillfällighet kanske också har gjort ett nytt fynd som eventuellt kan tillhöra släktens historia. Jag har tidigare här i bloggen skrivit om min farfars mormors far Olof Israelsson Stadig som hade tjänsten som Nattman i Kalmar från 1830 fram till sin död 1838. För er som inte känner till vad en Nattman gjorde kommer här en beskrivning av jobbet taget från en uppslagsbok:

”Nattmannen/Rackaren utför de absolut sämsta sysslorna i samhället. Han är bödelns medhjälpare, bygger bålet, fraktar dödsdömda, utför stegling och rådbråkning, gräver ner kroppar m.m. tömmer latrin i städerna; samlar in självdöda djur, kastrerar och flår djur m.m. Från slutet av 1800-talet består sysslan främst av att ta vara på döda och herrelösa djur.” En annan arbetsuppgift kunde också vara att sota skorstenar.”

Kalmar och Öland, 24-25 Juli 2104

Jag åkte in tidigt på morgon från Hotellet till Kalmar centrum för att syssla lite med min andra hobby, fotografering. Det fungerar allra bäst att fotografera i tidigt morgonljus, från soluppgången och ca 1h framåt är det som allra bäst. Jag gick omkring i de gamla kvarteren i Kalmar i den del som också kallas för Kattrumpan. Där helt plötsligt får jag se ett rött gammalt hus med en skylt på där det står Rackargården. Det väcker genast min nyfikenhet och jag undrar om detta kan vara huset på Norra Stadsmarken där min ana bodde 1830-1838. Rackare är nämligen ett annat ord för Nattman, även om också lokala variationer och användningar av de orden förekommer. Idag i den röda byggnad jag hade framför mig såg att jag att det var både bostad och ateljé för en idag verksam konstnär i Kalmar. Jag fick också tag i honom via mobiltelefon men vi lyckades inte gemensamt avgöra om detta kan vara det hus som Olof Israelsson Stadig bodde i när han tjänstgjorde som Nattman. Det är dock en teori som jag hoppas kunna styrka på något vis, annars får det väl bara noteras i min forskning som en möjlig plats tills vidare.

Vi hade också bokat biljetter till Diggiloo konserten på Öland och passade därför på att göra lite utflykter i släktens spår på Öland också. Min farmor föddes och växte upp på Öland. Vi åkte till kyrkogården i Mörbylånga för att se om familjegraven med farmors föräldrars och henne morfar o mormor fanns kvar där. Gravrätten för den måste ha löpt ut för riktigt länge sedan. Men trots det så finns faktiskt den höga svarta gravsten på plats vid graven och det var roligt att se att den fortfarande finns kvar.

Avslutningsvis i det här inlägget lägger in ett bildspel med lite foton från Kalmar och Öland som jag själv är nöjd med, även om det inte direkt har med min släktforskning att göra. I nästa inlägg, del 3, så kommer det att handla om utflykter i släktens fotspår till Läckeby och Koppartorp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En semester med utflykter i mina förfäders spår, del 1.

OBS Alla bilder i det här inlägget går att klicka på och se i större format

Det är alltid trevligt att kunna förena semesterresor i Sverige med släktforskning. Jag har i sommar sökt upp och besökt några helt nya platser med anknytning till släkten. Men det har också blivit besök på platser där jag har varit tidigare. Jag har nämligen upptäckt hur snabbt landskapet förändras och vill därför hänga med och dokumentera  tidigare besökta platserna på nytt igen. Ibland kan det t.o.m vara svårt att hitta tillbaka till en del ställen man tidigare har varit på eftersom nya hus har byggts upp och nya vägar har kommit till runtomkring.

Den viktigaste lärdomen från den här sommarens små utflykter i förfädernas spår bekräftar den erfarenhet jag har sedan tidigare. Vikten av att prata med folk som bor på de platser du besöker! De allra flesta blir väldigt glada och berättar gärna om vad de vet. Har de inte själva så mycket kunskap så vet de ofta om någon som besitter kunskaper och hjälper dig att söka upp dessa personer. Visst det finns undantag där man ganska omgående känner att här är jag mest till besvär och stör, men då är det bara att knacka på i nästa stuga istället. Är du ute på verkliga landsbygden så kan det också vara nog så viktigt att presentera sig och sitt ärende. Många kan nämligen blir lite otrygga och osäkra när det åker omkring okända bilar och spanar. Så skälen till att prata med folk och att presentera sig är flera.

På vägen  till Kalmar den 23 juli 2014

Vi hade bokat in några nätter på Brofästet Hotell i Kalmar för att använda Kalmar som en central utgångspunkt för både tänkta semesternöjen och olika utflykter i förfädernas spår. På nöjessidan hann vi t.ex. med både Diggilookonsert i Borgholm och teater på Krusenstiernska gården i Kalmar.

Redan på väg  till Kalmar blev det några planerade stopp på vägen. Först åkte vi förbi kyrkogården i Nybro och min farfar och farmors grav. När jag kom fram till graven fick jag se en skylt framför gravstenen där det stod ”Återlämnad”, det högg till hjärta när jag såg den. Även om det inte är så ofta jag är på den kyrkogården så har jag varje gång jag passerat Nybro ändå stannat till där. När jag hade fått tänka efter lite så var det lite lättare att förstå att skylten ändå fanns där. Pappas syskon i den trakten finns inte kvar i livet och nästa år är det 30 år sedan min farmor gick bort. Men jag kan personligen tycka att gravrätt på 25 år är i kortaste laget, särskilt när det finns släktingar som är måna om att bevara minnet efter sina förfäder. Samtidigt får man acceptera att tiderna förändras snabbt även när det gäller seder och bruk vid begravning. Allt fler begravs idag i minneslundar utan en angiven och utpekad plats. Nästa gång jag kommer till Nybro kanske graven är helt borta men jag kan bevara minnet av min farfar och farmor ändå på andra sätt. Jag får gå in i kyrkan och tända ett ljus där, vilket jag i och för sig nästan alltid ändå gör när jag besökt en grav. Jag gick också förbi min farbror Ingvars grav på samma kyrkogård och så länge den finns kvar kan den ge mig anledning till att fortsätta att stanna till vid Nybro kyrkogård även i framtiden.

Nästa stopp på vägen mot Kalmar var ett besök i Ramneryd och den lilla gården Gröndal som farmor och farfar brukade i många år. Det är också där min far växte upp och varje morgon gick den långa vägen till skolan i Mossebo. Han gick ofta iväg riktigt tidigt på morgonen eftersom han hade uppdraget att vara i skolan och elda i kaminen så att det skulle vara varmt i klassrummet när de andra eleverna kom. Ett uppdrag som han tjänade 50 kr om året för och som bidrog till familjens i övrigt knappa resurser. Väl framme vid pappas barndomshem så kom nästa lilla känslomässiga motgång. Det var folk hemma i huset men jag kände tydligt att här kommer jag olämpligt. Kikade i stort sett bara in på gården och såg att brunnen och vattenpumpen stod kvar. Ställde några korta frågor och fick reda på att jordkällaren höll på att göras iordning igen. Därefter satte vi oss i bilen och åkte vidare mot Kalmar. Det blev faktiskt inte en enda bild tagen från den här platsen.

Från Ramneryd körde vi tillbaka mot Trekanten och stannade till vid Flaggstugan. Även här var det folk i rörelse vid huset. För ett antal år sedan när jag även då stannade här fick jag veta att Flaggstugan fungerade som sommarstuga till en familj från Stockholm där frun hade kopplingar till Trekanten. När jag stannade den här gången så var det två lite yngre familjer i trädgården. Försiktigt ropade jag in på gården och frågade om jag fick störa lite. Det var inga problem och här kände jag mig varmt välkommen. Jag fick veta att de som jag hade träffat förra gången jag var här tyvärr var döda och att två bröder nu har tagit över huset och tänker fortsätta att använda det som sommarstuga. Flaggstugan byggdes år 1799 och fungerade en mycket kort tid som Båtsmanstorp. Därefter blev det en plats där man bytte hästar förr när man reste mellan Kalmar och Nybro. Från 1964 har den fungerat som sommarstuga till föräldrarna till de båda bröder som nu tagit över. Mitt intresse för den här platsen bygger på att min farfar köpte det här huset som så kallad Undantagsstuga till sina föräldrar när de var gamla. Huset är bevarat så som det alltid har sett ut och är väldigt charmigt att se på. Det kallas för Flaggstugan eftersom det under många år alltid hängt en flagga på den främre fasaden. Huset har nu behov av visst underhåll vilket en av bröderna visade och beskrev för mig. Delar av träfasaden behöver bytas ut. Men det är inte lätt när alla plankor har olika format och bredd. De är idag spikade med handsmidda spikar och det är lite osäkert om de går att rädda och återanvända. Besöket här blev ändå det mest lyckade på vår resa  till Kalmar.

Fortsättning på sommarens utflykter i förfädernas följer inom kort…

Släkten i Fliseryd (H) – Ryttare och Dragoner vid Smålands Husarer i Läggevi och Grimhult (rote 107 Överstelöjtnantens kompani, andra kompaniet)

Jag har tidigare skrivit om Postroddaren på Öland och Nattmannen i Kalmar Olof Stadig och i det inlägget bara nämnt att hans hustru Brita Maja Svensdotter härstammade från Fliseryd i Småland. Jag tänkte nu utveckla hennes anor i ett antal led bakåt och där vi bl.a hittar ryttare vid Smålands Husarer i Grimhult och Läggevi, Fliseryd (H)

Postroddaren och Nattmanens hustru som dog av feber 33 år gammal

FF MM M Brita Maja Svensdotter

Brita Maja föddes den 27 februari 1798 (C:3 sid 127) i Qvarnemålen, Fliseryd (H). Från Fliseryd flyttade hon först till Ryssby och därifrån vidare till Krankelösa, Ljungby (H) och tog där anställning som piga hos Baron Roxendorff. Den 7 november 1821 födde hon det oäkta barnet Johanna. Den 8 augusti 1824 i Prästgården i Ljungby (H) gifte hon sig Olof Stadig och fick med honom två barn till, Johannes den 1 juni 1825 i Krankelösa, Ljungby och min ana Anna Stina Stadig den 10 maj 1827 i Glömminge på Öland. Hon flyttade till Glömminge med sin make Olof Stadig i november 1826. Olof arbetade där som postroddare och rodde posten mellan Stora Rör och Revsudden på fastlandet, samma sträcka som färjorna till och från Öland gick fram till 1972 då Ölandsbron invigdes. Från Öland flyttade hon med sin familj till Kalmar år 1830 där Olof fick tjänsten som Nattman. Men Brita Maja avlider bara något år senare den 24 augusti 1831 (EI:2 sid 442) av feber.

Han var inte ryttare men tog och använde ändå namnet Isberg

FF MM MF/M Sven Israelsson Isberg och Elin Persdotter .

Sven Israelsson föddes den 13 oktober 1773 (C:2 sid 287) i Läggevi, Fliseryd och hans hustru Elin som var två äldre föddes den 20 oktober 1771 (C:2 sid 277) i torpet Nabben under Ekhult, Fliseryd (H). De gifte sig den 22 december 1793 (C:3 sid 431) Som nygifta bosatte de sig i Qvarnemålen, Fliseryd (H) och här föddes barnen:

Anna Stina Svensdotter, f. 1795.03.03
Brita Maja Svensdotter, f. 1798.02.27, se ovan
Caisa Lisa Svensdotter, f. 1801.04.17

Någon gång före 1806 flyttar de till Norrbygget, Stora Slät, Ålem (H) och här föds:

Maria Svensdotter, f. 1806.01.06
Magnus Svensson, f. 1809
Johanna Svensdotter, f. 1812.08.15

I Husförhörslängden för Norrbygget står Svens angiven med båda sina efternamn Israelsson Isberg

Omkring år 1827 flyttar Sven och Elin till Tokebo, Strandtorps hage (H) där Sven står angiven som egen Torpare med enbart efternamnet Isberg. Isberg var annars ett efternamn som bars av ryttare vid Läggevi, Fliseryd (H). Den 6 juni 1828 i Strandtorps hage, Räpplinge (H) avlider Elin Persdotter 56 år gammal av Obstruktion. Sven gifter om sig den 25 december 1831 med Brita Stina Engström f. 1776 från Vickleby (H). Den 6 mars 1846 avlider Sven Isberg 72 år gammal av Ålderdom.i Strandtorps hage, Räpllinge (H)

Israel Isberg – Han som gifte sig med den 17 år äldre änkan och både övertog  hustru och platsen som ryttare vid Läggevi

FF MM MF F/M Israel Gustavsson Isberg och Brita Olofsdotter.

Israel Gustavsson Isberg föddes den 16 april 1749 i Grimhult, Fliseryd (H) och hans 17 år äldre hustru Brita Olofsdotter föddes 1732 i Qvillesgärde, Fliseryd (H). De gifte sig den 21 februari 1768. Före äktenskapet var Israel Dräng i Ringoby.

Israel Isberg Generalmönsterrullor - Smålands husarregemente 858 (1770-1770) Bild 810Generalmönsterrullor – Smålands husarregemente 858 (1770-1770) Bild 810)

När Israel var 21 år gammal mönstrar vid generalmönstringen år 1770 in på Smålands Husarregemente som ryttare i Ryttartorpet Läggevi, Rote 107 Överstelöjtnants kompani i tredje Korpralskapet. Han ersätter då Sven Isberg som avlidit 1767 och Israel fick då även överta hans efternamn Isberg. Det var nämligen så det gick till när man fick sitt soldatnamn, man ärvde namnet och platsen efter den person som man ersatte vid själva mönstringen. Men nu var det inte bara efternamnet och platsen som Ryttare som Israel Gustavsson övertog. Det visar sig nämligen också att hans hustru Brita Olofsdotter tidigare var gift med en Sven Danielsson som avled den 30 augusti 1767 som också var ryttare och då med stor sannolikhet hette han också Isberg i efternamn. Han var därför också troligen den person som Israel efterträdde på flera sätt, både som ryttare men även som ny make till änkan Brita Olofsdotter. Jag kan inte belägga detta fullt ut via källorna utan det får betrakta som en teori men som ändå är relativt sannolik.

Brita Olofsdotter hade tre barn i sitt första äktenskap med Sven Danielsson (Isberg?):

Cajsa Svensdotter, f. 1755.02.12 i Rödsäng, Fliserd (H) d. 1803 i Qvarenemålen, Fliseryd (H)
Daniel Svensson, f. 1758.05.18 Rödsäng, Fliserd (H). Sadelmakare i i Åby (H), död 1823.
Lisa Svensdotter, f. 1763.04.23 i Läggevi, Fliseryd (H)

Israel Isberg och Brita Olofsdotter fick även dom tre barn gemensamt:

Sven Israelsson, f. 1770.02.01 i Läggevi, Fliseryd (H). d. 1772.04.19
Anna Stina Israelsdotter, f. 1771.02.11 i Läggevi, Fliseryd (H)
Sven Israelsson Isberg, f. 1773.10.13i Läggevi, Fliseryd (H). d. 1846 03.06 i Strandtorps Hage, Räpplinge (H), se ovan.

Jag har inte funnit när Israel Isberg avlider men Brita Olofsdotter avlider den 5 juli 1814 och i dödnotisen Fliseryd (C:3 sid 605) kan man läsa ”Avskedade Dragonen Israel Isbergs hustru Brita Olofsdotter 82 år gammal, dödsorsak ålderdomsbräcklighet.

Ryttaren i Grimhult som stämde sin granne för att ha överfallit hans hustru med ”hugg och slag” samt ”skällsord” när denna hade stulit hö på hans äng.

FF MM MF FF/M Ryttaren i Grimhult Gustav Andersson Grimberg och hans hustru Ingeborg Olofsdotter

Gustav Andersson Grimhult föddes 1718 och var gift med Ingeborg Olofsdotter född 1720. De fick tillsammans i sitt äktenskap inte mindre än 10 barn:

NN Dotter, f. 1747. d. 1760 av lungsot
Israel Gustavsson Isberg, f. 1747.04.16 i Grimhult, Fliseryd (H), se ovan.
Lars Gustavsson, f. 1751.04.02 i Svarvartorpet, Fliseryd (H)
Kristina Gustavsdotter, f. 1753.01.20 i Svarvartorpet, Fliseryd (H)
Daniel Gustavsson, f. 1755.03.03 i Grimsmåla. Grimhult, Fliseryd (H), d. 1837.04.26 i Hultstugan, Bankerberg, Fliseryd (H). Gift med Sara Jonsdotter f. 1762 d. 1839.
Kerstin Gustavsdotter, f. 1756.08.28 i Grimhult, Fliseryd (H)
Lena Gustafsdotter, f. 1757.11.11 i Grimhult, Fliseryd (H)
Karl Gustavsson, f. 1763.05.05 i Grimhult, Fliseryd (H)
Sara Gustavsdotter, f. 1765.02.12 i Grimhult, Fliseryd (H)
Catarina Gustavsdotter, f. 1767.02.11 i Svarvaretorpet, Fliseryd (H), d. 1849.06.30 i Grimhult, Fliseryd (H)

Kring det sista barnet Catarina Gustavsdotter kan nämnas att hon den 17 juni 1783 i Fliseryd gifte sig med Frälserättaren vid Grimhult Carl Ulrik Stenfelt som tillhörde den adliga släkten med nummer 1867. Han var född 1756.11.20 i Fliseryd och dog 1849.06.30 i Fliseryd (H)

Miltaria:

Generalmönsterrullor – Smålands husarregemente 854 (1753-1753) Bild 1130
Gustav Andersson möntsrar in som ryttare 22 år gammal.

Gustav Grimberg Generalmönsterrullor - Smålands husarregemente 858 (1770-1770) Bild 800Generalmönsterrullor – Smålands husarregemente 858 (1770-1770) Bild 800

 

Stämningen av grannen i Hanbörds Häradsrätt:

I september 1754 stämmer ryttaren Gustav Grimberg bonden Joen Olofsson för att han några månader tidigare hade överfallit hans hustru med hugg och slag samt använt skällsord som ”Tossa” och ”canallie”. Detta skulle ha skett i samband med att Jon Olofsson hade tagit hö till sina djur på Gustav Grimbergs marker. Vid den första rättegången var inte den tilltalade på plats eftersom han arbetade med en fartygsreparation varför rättegången kunde avslutas först i januari året därpå., se vidare avskrifter från domböckerna här nedanför.

Handbörds dombok den 23 september 1754 Nr 59:

Ryttaren Gustav Grinberg i Grinhult hade instämt Bonden Joen Olofsson i Habostorp för att thet han d.5 sistl. Juli borttagit hö från käranden på ängen Qwarnslätten och vid samma tillfälle öfwerfallit hans hustru Ingeborg Olofsdotter med hugg och slag samt skiälsord, hwaröfwer lagabot och Expenser påstås. Hwarför ock länsman wäl:t Jonas Forsman i Embetes wägnar instämt bemette John Olofsson för thet han öfwerfallit Gustaf Grinberg med hugg och slag en söndagsafton den d. 5 Julii nästledne wid thes Ryttartorp, men som Swaranden intet är tillstädes, utan berättas wara på timbring wid ett fartygs reparerande, så utsättes thenna saken till nästa ting, ther till Joen Olofsson bör sig infinna wid Tijo Dr Wijte, hwilket länsman honom i laga tid bör bewisligen kund göra låta, samt plicktar Joen Olofsson för utebifwandet En Dr. I medlertid afhörande thet närwarande wittnet Lisbet Månsdotter i Örnebäck för dödsfalls skull, emot hwilket JohnOlofsson äger frihet, wid ankomsten, jäf anföra om han ther till finner sig befogad, afläggande wittnesed och berättade Lisbet Månsdotter, at en fredag wid midsommartiden när Joen Olofsson kiörde bräder med 3ne ökar innevarande år, tog han utaf Ryttaren Gustaf Grinbergs ängshö och gaf sina ökar, och när Grinbergs hustru Ingeborg Olofsdotter kom med räfsan och tog höet, skiöt Joen Olofsson henne bak länges öfwer en stack, hwaraf hon sig ännu klagar, samt kallade henne tossa och Canallie. Hörde och erkände sin utsago.

Handbörds dombok den 24 jan 1755 nr 3

Upropades sielf stämde saken ifrån sist ting d. 23 sept. Nr 59 emellan Ryttaren Gustaf Grinberg, kärande och bonden Joen Olofsson i Habbestorp Swarnade, hänseende thet han taget hö på thes äng och öfwerfallit hans hustru. Äfwen emellan länsmannen wäl:t Jonas Forsman, klagande och Joen Olofsson Swarande, för thet han öfwerfallit Gustaf Grinberg en söndagsafton d. 7 juli 1754 med hugg och slag Parterne äro tillstädes och angifva Gustaf Grinberg och Joen Olofsson sig wara förlikte om sitt twistemål, men länsman å Cronans wägnar påstod sakens fortgång, hade instämt wittne Erik Persson i Elgerum. Per Persson i Fållö och Brita Olofsdotter i Gröndal hwilka utan jäf aflade eden och berättade först särskilt Erik Persson, at han har intet slagsmål sedt. Per Persson har lika utsago med förstående wittne, såg wäl Joen Olofsson hött åt Grinberg med sin piska men wet intet till hwad ända, Brita Olofsdotter säijer lika med Per Persson. Wittnesmålen uplästes och erkiändes. Utslag. Althenstund the afhörande wittnen intet kunnat intyga något slagsmål wara förlupit emellan Ryttaren Gustaf Grinberg och Bonden Joen Olofsson i Habbestorp, hwar före länsmans Wäl:t Jonas Forsman them anklagat, förthen skull bilfwa the i stöd af 17 Cap 28* R B , från widare tilltal ther utinnan befriade, och bilfwer Gustaf Grinberg och Joen Olofsson sig emellan träffade förening utstäld till deras behörige efterlefnad och fulljiörande.

Gustav Grimberg avlider 82 år gammal av ålderdomsbräcklighet den 28 mars 1802 (C:3 sid 565) i Grimhult, Fliseryd (H) och hans hustru Ingeborg Olofsdotter avlider 87 år gammal av ålderdom på samma plats sex år senare den 12 januari 1807 (C:3 sid 575).

 

Lite historisk fördjupning om Smålands Husarer och när flera gårdar i bl.a. Fliseryd brändes ner under Kalmarkriget 1612.

Smålands Husarregemente:

Regementet har sitt ursprung i en ryttarfana, vilken 1543 sattes upp i Kronobergs och Kalmar län. Ytterligare småländska fanor uppsattes därefter, vilka senare organiserades som kompanier. Från 1628 organiserades dessa till ett regemente om åtta kompanier, med Per Brahe som dess regementschef. I 1634 års regeringsform benämndes förbandet ”Smålands och Ölands ryttare”, men omtalades oftast som enbart ”Smålands ryttare”. Regementet blev indelt 1684, och benämndes från samma tid som Smålands kavalleriregemente.
Regementet övades från 1686 på Ränneslätt vid Eksjö. 1801 ändrades regementets namn till Smålands lätta dragonregemente, vilket 1806 förkortades till Smålands dragonregemente. Regementet övade från 1809 vid Kvarnarp, även det nära Eksjö, men hade ändå kvar verksamhet på Ränneslätt. 1812 blev en del av regementet självständigt under namnet Smålands dragonregementes infanteribataljon (senare Smålands grenadjärkår (I 7), som jämte Blekinge bataljon (I 30) blev ursprunget till Karlskrona grenadjärregemente (I 7)).
Resterande del av regementet, som var indelt i östra Småland, förblev kavalleri och fick 1822 sitt slutliga namn, Smålands husarregemente. Regementet övade 1834–1905 åter igen på Ränneslätt. 1905 flyttade regementet in i nybyggda kaserner i Eksjö.
Krigshistoria
Smålands ryttare deltog i flertalet svenska krig. Förutom den långa raden segernamn på regementets fana, deltog regementet bland annat i slagen vid Axtorna 1565, Kirkholm 1605, Fehrbellin 1675 och Poltava 1709. I samband med händelserna, som ledde till Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen 1632, red han i spetsen för Smålands ryttare.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Smålands_husarregemente
Kalmarkriget 1612, när danskarna brände ner gårdar även i Mönsterås och Fliseryd

Åren 1611 till 1613 pågick det så kallade Kalmarkriget mellan Sverige och Danmark och danskarna intog då Kalmar Men inte bara i Kalmar drabbades utan även i Mönsterås och Fliseryd: I gamla dokument finns detta beskrivet, ”ähr mestadels afbrendt af fienden och eljest förderfulade”. Brända byar fick i skattelängden beteckningen ”brend” och de som var förstörda fick beteckningen ”öde”. I Flseryd brändes 48 gårdar ner, bl.a. Bankeberg, Läggevi och Qvillegärde, platser som på olika sätt har anknytning till min släkt. Fredn slöts i Knäred och Sverige tvingades erlägga Älvsborgs lösen vid freden. (Källa: http://monsterasbloggen.blogspot.se/2010/12/ahr-hele-socknen-af-fienden-afbrent-om.html)

En resa i min hustrus mammas och morfar och mormors fotspår till Gärdserum, Falerum och Rumma i Uknadalen.

(Flera av bilderna i det här inlägget blir större om du klickar på dem)

Lördagen den 31 maj 2014 åkte Helena och jag till Åtvidaberg och plockade upp hennes pappa Allan och hennes moster Barbro. Vi hade bestämt att den här dagen skulle vi göra en resa i den vackra Uknadalen i hennes mammas och morfar och mormors fotspår.

Vi började vid Gärdserums kyrka som måste vara en de vackraste platserna i hela Uknadalen. Utsikten från trappan upp mot kyrkan ut över Båtsjön är en helt fantastiskt vacker syn.

DSC_2435b

I Kyrkan i Gärdserum gifte sig Helenas pappa Allan Bengtsson och mamma Eivor Karlsson den 22 maj 1952. Här döptes också Helenas storasyster Ingela 1955. Det har också varit kungligt besök vid den här kyrkan. Kung Gustav den VI Adolf kunde också njuta av den här fina utsikten vid sitt besök där. Kanske någon av mina läsare kan hjälpa mig och berätta vilket år som kungen gjorde detta besök?  Det tog bara några timmar efter publicering sedan svarade Lisbeth Petersson på frågan så här: ”Kungabesöket vid Gärdserums kyrka ägde rum lördagen den 15 maj 1954 och varade i 5 min”. Se bildspelet nedan:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Från Gärdserums kyrka åkte vi förbi skolan i Gärdserum där Helenas mamma Eivor och hennes syster Barbro gick i som barn. Därifrån vidare upp till ”Logen” som var en samlingspunkt för de som bodde i byn och runt omkring. Barbro berättar om att när hon var 15 år fick hon se sin första barnförbjudna film där.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Från Gärdserum åkte vi vidare till Sjövik. Helenas mamma Eivor och hennes syster Barbro föddes i Hellingsfall. De var barn till Nils Karlsson och Agnes Lööv. Nils var född den 4 september 1903 och Agnes Lööv den 15 december 1902. Agnes var dotter till Carl Otto Löf och Emma Mathilda Fredriksdotter som jag skrivit om tidigare. De gifte sig den 26 november 1933 och bodde då i Nedre Gruvdalen. År 1939 bodde Nils och Agnes med sin båda flickor Eivor och Barbro 1939 en sommar hos Carl och Mathilda på deras gård i Rumma, dit vi kommer lite senare i den här berättelsen. Därifrån flyttade de sedan till Tingetorp i Falerum och bodde hos ”Nemman” (Nämndeman Simon A.) han var också auktionsutropare i Falerum. Nils Karlsson arbetade där som Ladugårdskarl. Den 14 mars 1945 hade han tjänat ihop ett litet eget kapital och gick även till Jordbrukskassan och lånade 5 000kr. Med dessa pengar köpte de sig en egen liten gård som heter Sjövik. Pengarna räckte också till en ko och en häst som hette Ylva. Här nedan en bild på Sjövik 1949 och en från 2014.

Barbro berättar om att när de flyttade från Tingetorp till Sjövik så fick hon och hennes syster drygt 4 km till skolan istället för som tidigare bara 300 m. Det fanns inte heller varken elektricitet eller telefon i Sjövik på den tiden. Allt som drevs med elektricitet fick de nu plocka undan, lampor, radio osv. Familjen bodde kvar i Sjövik till 1954 då de flyttade till Bodsgård i Gärdserum. Här nedanför kommer ett litet bildspel med både nya och gamla bilder från Sjövik.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På vägen mot Rumma i Falerum finns en väldigt vacker gammal stenbro. Den har inget direkt med släktens historia att göra men jag var ändå tvungen att ta en bild den.

DSC_2485

Vårt sista mål på den här utflyktsdagen var att åka till Carl Löf och Mathildas gård i Rumma. När man kommer från Falerum och kör igenom Rumma så ligger den här gården på en höjd uppe till vänster om vägen. För att få en skymt av huset så måste man åka upp för en backe och in på ladugårdsplan. Det är klart att man funderar lite innan man gör en sådan manöver eftersom vi inte visste vem som ägde gården nu. Man är lite rädd för att störa okända, men jag vet av tidigare erfarenhet att när man kommer för att besöka platser där släkten har växt upp så brukar man oftast vara väldigt välkommen. Så var fallet även här och visst fick jag ta en bild på huset så som det ser ut idag. Vi blev också inbjudna i huset och fick se hur otroligt fint de hade renoverat huset även invändigt med bevarande av flera gamla detaljer.

Som ni ser så är huset tillbyggt till vänster samt att reverteringen är bortriven och att huset nu har fått en vacker röd fasad. Så till några detaljer som är bevarade inne i huset. Dels finns den gamla järnspisen och bakugnen kvar i köket. Här har Mathilda och Agnes stått och lagat mat och bakat många gånger. På övervåningen i ett av rummen står också en öppen spis där de nya ägarna har knackat fram en gammal spishäll med texten:

”HERREN BEWARE DET HUS OCH DET HEM N. SS  L A D 1812”

Jag avslutar det här blogginlägget med det råd som jag ofta återkommer till alla släktforskare och andra intresserade av sin egen historia. Släpp tangentbordet och ge dig ut och dokumentera med papper och penna samt en kamera i din hand. Prata med folk som bor i dina äldre släktingars hembygd, många har väldigt intressanta saker att berätta om för dig. Avslutar detta blogginlägg med en bild av svensk landsbygd och tre betande kor nedanför Bodsgård i Gärdserum.

DSC_2515b

Släkten Engström – Gruvarbetare vid Malmviken, Mormorsgruvan och Bersbo gruvor.

Stamfadern till gruvarbetarsläkten Engström hette Nils Backström och han var corpral. Det enda som jag i övrigt vet honom är att han bodde i Norra Uthövdan i Vireda i Kronobergs län och att han var gift med Brita Jönsdotter. Deras gemensamma son Nils Engström är min mm mm mf f.

Nils Engström och Stina Johansdotter

Nils Engström föddes 1747 i Virestad (G) Han kom till Malmviken som gruvarbetare 1784 och gifte sig den 26 augusti 1787 med Stina Johansdotter född den 3 mars 1758 i Alseda (F). Nils och Stina var bosatta i Österbo i Malmviken och Nils arbetade mellan 1784 och 1792 i koppargruvan i Malmviken. År 1792 lades gruvan i Malmviken öde men brytningen återupptogs igen mellan 1845 och 1862. Att arbeta i gruva var ett mycket farligt arbete vilket bl.a bevisas av att Nils sonson Jonas Gustav Engström avled till följd av bergsskott i Malmviksgruvan den 11 november 1861.

När brytningen i Malmviken upphörde 1792 hade istället gruvan Mormorsgruvan rensats och öppnats och Nils fortsatte sin bana som gruvarbetare där istället. Familjen bodde dock kvar i Österbo i Malmviken och han fick alltså ”traska” varje dag mellan Malmviken och Mormorsgruvan och därför kom också området däremellan också att kallas för Traskmon. Under några år bor familjen i Åtvid och Nils arbetar då som konstvaktare i Bersbo gruvor vilket innebar att han ansvarade för att pumpanläggningen som pumpade ut vattnet från gruvorna.

Nils och Stina fick 6 gemensamma barn, varav tre uppnådde vuxen ålder och som fick egna barn.

Carl Engström född den 24 augusti 1789 i Malmviken, Åtvid (E), död 3 september samma år.

Jonas Nilsson Engström, min mm mm mf, se vidare nedan

Anna Stina Nilsdotter född den 19 juli 1793 i Malmviken, Åtvid (E), död 1860 i Värna (E).
Gift 1813 med Fredrik Magnusson Raquette född 25 januari 1792 i Strå (E). Antagen 5 november 1817 vid Tjust Kompani Andra Livgrenadjär regementet, avskedad 7 juli 1847. Död 5 november 1860 i Värna (E). De fick 9 gemensamma barn.

Johannes Engström född den 25 augusti 1797 i Åtvid (E), död genom en olyckhändelse 11 år gammal den 3 januari 1809 i Åtvid (E)

Peter Engström född den 21 oktober 1799 i Åtvid (E), krympling, ofärdig. Gift med Cajsa Jansdotter född 17 januari 1796. Minst 1 barn, Jonas Peter född 26 mars 1821.

Anders Magnus Engström född 4 juni 1802 i Malmviken (E), död av koppor 1 år gammal den 6 augusti 1803 i Malmviken (E)

Nils Engström avlider den 2 december 1825 i Värna (E) av Nervfeber och han var då 78 år gammal. Stina Johansdotter avlider av ålderdom den 20 november 1830 i Värna (E), hon var då 72 år gammal.

nilsengstr

Jonas Nilsson Engström – Gruvarbetaren som var gift tre gånger och fick 12 barn.

Min mm mm mf Jonas Nilsson Engström föddes den 19 april 1791 i Malmviken, Åtvid (E). Jonas arbetade som gruvstigare vid gruvan i Värna vilket innebar att han hade det övergripande ansvaret för själva brytningen. Senare arbetade han också som Qvartersman vid gruvan.

I hans första äktenskap var han gift med min mm mm mm Maija Lena Månsdotter som var född 1782 i Svinstad, Bankekind (E). Men äktenskapet blev tyvärr kort eftersom Maija Lena avlider 33 år gammal av förlossningsskador den 3 maj 1815. Detta en dryg vecka efter det att min mm mm m Lena Stina Engström föddes den 24 april 1815.

Redan samma år den 3 december gifter Jonas Nilsson Engström om sig med Anna Stina Erlandsson Landberg och de får tillsammans 7 barn. Hon avlider den 22 juni 1850 av slag i Berbo, Värna (E). Två år senare den 2 september 1852 gifter sig Jonas med Inga Christina Fagerberg född den 1 april 1824 och de får 4 barn barn gemensamt. Jonas är 59 år gammal och Inga Christina 28 år gammal då deras första barn Maria Christina föds. När deras fjärde barn Frans Victor föds 1866 så har Jonas hunnit att bli 75 år gammal.

Jonas Nilsson Engström dör 78 år gammal den 19 augusti av Frossfeber och slag.

Hans första barn Lena Stina Engström gifter sig den 26 december med Livgrenadjären och Tunnbindaren Petter Rahm och om honom och deras äktenskap kan ni läsa i ett tidigare blogginlägg här:

https://dickwahlin.wordpress.com/2014/01/09/livgrenadjaren-petter-rahm-och-hans-hustru-lena-stina-engstrom/

Carl Otto Löf (”Överste Löwenhjelm”) och Emma Matilda Fredriksdotter

Karl_Loof (2)

Låt mig börja med att klara ut Carl Löf inte alls var någon överste eller på annat sätt tillhörde de högre eller finare samhällsklasserna. Nej han var en helt vanlig människa som levde på landsbygden som de flesta andra i Sverige på den tiden. Som många försörjde de sig på vad man själv kunde bruka och odla till sig själv och sin familj. Men det berättas att när han var en gammal man och kanske ville göra sig själv lite mer märkvärdig eller framförallt skoja lite med de yngre generationerna i släkten så tog han på sig finhatten och sa till dem att nu är jag ”Överste Löwenhjelm”.

Min hustrus mormors far Carl Otto Löf föddes den 18 april 1864 på gården Basunda i Oppeby socken (E). Det var samma år som hans mammas bror rymde till Amerika och lämnade kvar sin gravida hustru men två barn och en ofödd son. Gården Basunda brukades då av hans föräldrar men även av hans morfar och mormor. Föräldrarna hade knappt ett och ett halvt år tidigare fått en annan son som de också hade döpt till Carl Otto men som avled endast 15 dagar gammal den 18 december 1862. Att återanvända avlidna barn namn var inte alls ovanligt och sågs nog på den tiden som ett sätt att hedra det avlidna barnets minne. När Carl Otto är drygt två år gammal föds den 4 juli 1866 hans bror Per Viktor, men även han avlider efter kort tid den 24 november samma år. Den 23 augusti 1868 föds han yngre syster Emma Olivia Elisabet. Carl Löf har nu 8 levande syskon och familjen består totalt av elva personer. De lever också nära hans morfar och mormor och hans mamma hade 5 syskon som även de levde i Basunda men som  flyttade ut vart efter de fick arbetade på olika gårdar eller gifte sig och flyttade av den anledningen.

Nio dagar innan Carl Löf fyller 10 år i april 1874 flyttar familjen från Basunda till Björkesbo 1/8 mantal Frälse utjord, Oppeby (E). Hans mormor Greta Sofia Bengtsdotter har då varit död i nästan fyra år men hans morfar Niklas Danielsson flyttar med familjen dit och lever ”Till hus”. De 22 maj 1977 flyttar familjen till Ukna(H) och gården Nedre Gruvdalen. Morfar Niklas flyttar även denna gång med familjen Löf. Morfar avlider 2,5 år senare av ålderdom 84 år gammal i Nedre Gruvdalen den 5 december 1879.

Matilda Fredriksdotter

Den 21 oktober 1893 gifter sig Carl Löf med Emma Matilda Fredriksdotter. Hon är född den 24 juli 1873 i Stjälkhammar Ukna (H) och hon flyttar därifrån i samband med bröllopet till sin make i Nedre Gruvdalen. Bara två veckor efter bröllopet så avlider Carl Löfs pappa Otto Göran Löf 73 år gammal av en magåkomma. Otto Göran står då som ägare till 1/6 mantal Gruvdalen och sonen Carl Löf som arbetare på gården. När fadern avlidit så står Carl Löf istället som brukare till gården.

I församlingsboken Alla:1 sid 123 står Carl Löfs mamma Brita Lovisa Niklasdotter som ägare till 7/128 av Otto Göran Löfs sterbhus. Hon avlider av bröstlidande den 25 april 1903 när hon är på ett tillfälligt besök i Oppeby men hon är då skriven i Gruvdalen.

Carl Löf och Matilda Fredriksdotter får tillsammans fem barn som är födda i Gruvdalen i Ukna (H)

Gustav Ivar Löf, född den 4 mars 1894

Carl Alvin Löf, född den 14 oktober 1895

Jenny Ingeborg Linnea gift Franzén, född den 1 januari 1898

Anna Matilda Gunborg gift Svensson, född den 28 februari 1900

Agnes Frideborg Lovisa gift Karlsson, född den 15 augusti 1902 (min hustrus mormor)

Karin Olivia Elvira gift Karlsson, född den 12 juli 1905.

Den 30 juni 1908 flyttar familjen ifrån Gruvdalen till Åsebo i Gärdserum (E) Där står Carl Löf angiven som Arrendator till 3/8 delar av Åsebo No 1 och här föds ytterligare tre barn.

Margit Valborg Maria gift Silverduk, född den 11 juni 1908

Harald Otto Emil Löf, född den 23 april 1911

Bror Ivan Henrik Löf, född den 19 april 1914

skolrad_1024

Skolrådet i Gärdserum år 1918. Bakre raden fr vä: Allan Ohlsson Bodsgård, Johan Karlsson Broddebo, Gustav Strid Kvistrum, Johan Andersson Halsebo, Axel franz’en Gullebo Främre raden fr vä: NN, Karl Löf Åsebo, Edvard Andersson Falerum, K A Andersson Börsebo, Svante Petersson Nannersbo, NN

Den 19 april 1918 flyttar familjen Löf till Öjantorp No1 i Gärdserum och den 22 november 1922 vidare som arrendator till 3/20 i Rumma Hannäs (H). De bor kvar på gården i Rumma åtminstone till 1938.

karlloov_1024

Alvin Löf och Carl Löf med sina hästar

karlloov4

Carl och Matilda med familj på gården i Rumma. De tre personerna längst till vänster är okända, övriga från vänster nr 4 Ivan Löf, nr 5 Harald Löf, Nr 6 Carl Löf, Nr 7 Matilda Fredriksdotter, Nr 8 Karin gift Karlsson, Nr 9 Agnes gift Karlsson, nr 10 Alvin Löf

karlloov3_1024

Foto från Mosshult på besök hos familjen Silverduk. Från vänster kusinerna Ulla-Britt Silverduk, Barbro Karlsson gift Rehn, Eivor Karlsson gift Bengtsson, Birgitta Silverduk. Bakre raden från vänster Carl Löf, Matilda Fredriksdotter, dottern Agnes gift Karlsson och Nils Karlsson samt dottern Valborg Silverduk

Den 6 maj 1948 avlider Matilda Fredriksdotter i en ålder av 74 år på gården Fridstorp Tingetorp 1:11 i Gärdserum (E). På samma plats avlider sedan Carl Löf den 10 januari 1950 i en ålder av 84 år. Carl Löf hade också innehaft en del olika förtroendeposter i kyrkorådet, skolrådet och kommunalnämnden.

karlloov2

Carl Löf firar sin 85-årsdag. Bilden är tagen den 18 april 1949 utanför torpet Sjövik under Tingetorp i Gärdserum och som då arrenderades av dottern Agnes och hennes make Nils Karlsson 

103

Bilderna i det här blogginlägget kommer från Barbro Rehn, Lisbeth Peterson samt från CDn Gärdserums kyrkogård av Lisbeth Petersson, www.nannersbok.se