En bouppteckning berättar mer än själva orden som står skrivna i den.

Det jag menar med rubriken är att när man läser en bouppteckning så kan man med lite egen fantasi få en uppfattning om hur den avlidnes liv har varit. Genom att titta på vilka saker som är upptagna och värderade så kan man också bättre föreställa sig hur det såg ut i inne hemmet. De verktyg och andra saker som finns upptagna ger också en indikation på vad man sysslade med till vardags. Har man sedan också varit och besökt platsen där personen har levt sitt liv då kan man nog påstå att man har en relativt bra bild över den personens levnadsvillkor.

För oss släktforskare är därför bouppteckningar en mycket viktig källa. Lagen om att man ska upprätta bouppteckning när något avlidit kom år 1734, men det finns bouppteckningar som är äldre än så.

Arkiv Digital har nu helgen lagt till en hel del nya bouppteckningar från början av 1900-talet. En av mina anor som jag skrivit en del om tidigare, Petter Rahm, hans bouppteckning fanns nu med bland det som har uppdaterats. Det här var också en av de uppgifter som fanns med på min ”Att Göra -lista”, det att hitta just Petter Rahms bouppteckning.

Lite kort om Petter Rahm:

f.1818.07.28 Hagtorpet, Värna (E)

g.1837.12.26 Bersbo, Värna (E)

d.1904.03.28 Bysjötorp, Yxnerum (E)

1842 Antagen som Livgrenadjär

1855 Avsked som Livgrenadjär pga av sjukdom

Har också arbetat som tunnbindare och gjorde spritunnor till Rehnbergs spritfabrik i Söderköping. Han var också korgmakare och de sista åren av sitt liv var han kyrkvaktmästare i Yxnerum

En mer fullständig levnadsbeskrivning finner du här:

https://dickwahlin.wordpress.com/2014/01/09/livgrenadjaren-petter-rahm-och-hans-hustru-lena-stina-engstrom/

Här en förteckning på de föremål som finns upptagna i hans bouppteckning:

Koppar

1 gryta 5 kr

1 kokare 1,50 kr

1 panna 1 kr

2 flaskor 1 kr

1 bunke 0,50 kr

Järn och blecksaker

1 gryta 1 kr

1 panna 0,25 kr

2 stekpannor 0,50 kr

2 saxar

1 kaffebrännare

1 eldtång

1/2 dussin knivar

Möbler

1 skänk 1 kr

1 säng 0,50 kr

2 bord 1,50 kr

4 stolar 0,25 kr

1 väggur 1 kr

Sängkläder

2 var 1 kr

3 kuddar 0,75 kr

Linne

10 lakan 5 kr

2 servetter 0,50 kr

Den avlidnes garderob 10 kr

Böcker 2 kr

Diverse

Fiskeredskap 3 kr

2 yxor 0,50 kr

1 bykkar 1 kr

2 ljusstakar 1 kr

1 lampa 0,25 kr

2 sågar 1 kr

3 lufter gardiner 3 kr

Värde av boets saker totalt 46 kr

Nu har jag inte tagit med fodringar och skulder utan enbart tittat på hans saker som alltså har värderas till totalt 46 kr. Nu vet jag att det fanns några till föremål i boet eftersom de har gått i arv i släkten. Det är inga direkt värdefulla saker som direkt skulle ha påverkat totala värdet då särskilt mycket.  I dagens penningvärde så motsvarar 46 kr 1904, 2 617 kr år 2014.  (http://www.historia.se/Jamforelsepris.htm)

Förr tog man upp allt i den avlidnes bouppteckning in i minsta detalj, undantaget här är den avlidnes kläder och böcker som är sammanslaget i gemensamma poster. Men om du tänker dig en fullständigt detaljerad bouppteckning efter en person i Sverige som levt fram till nu och jämför med denna så kan man tydligt se att samhället och levnadsvillkoren ar förändrats en hel del.

En annan detalj i den här bouppteckningen som också visar på utvecklingen i samhället är bouppgivarens namnteckning. Petter Rahms dotter Stava Sofia var inte skrivkunnig utan det var någon annan som förde pennan över pappret i Stafva Sofias ställe, men hon höll själv med sin hand på pennan när namnteckningen skrevs. Det här förfarandet kallas ”med handen på pennan” och förkortas m.h.p.p.

Namnteckning Stafva

(Not: m.h.p.p är en juridisk term som fungerar bra att använda även idag när någon av någon orsak inte kan skriva själv, tex pga av sjukdom. Bara personen själv är närvarande och att handlingen är hans egen vilja samt att det hela bevittnas.)

Här är bilder på den fullständiga bouppteckningen:

BoU Petter Rahm Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga FII-1 (1904-1904) Bild 2560 - sid 15 BoU Petter Rahm Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga FII-1 (1904-1904) Bild 2570

Annonser

Släkten i Fliseryd (H) – Ryttare och Dragoner vid Smålands Husarer i Läggevi och Grimhult (rote 107 Överstelöjtnantens kompani, andra kompaniet)

Jag har tidigare skrivit om Postroddaren på Öland och Nattmannen i Kalmar Olof Stadig och i det inlägget bara nämnt att hans hustru Brita Maja Svensdotter härstammade från Fliseryd i Småland. Jag tänkte nu utveckla hennes anor i ett antal led bakåt och där vi bl.a hittar ryttare vid Smålands Husarer i Grimhult och Läggevi, Fliseryd (H)

Postroddaren och Nattmanens hustru som dog av feber 33 år gammal

FF MM M Brita Maja Svensdotter

Brita Maja föddes den 27 februari 1798 (C:3 sid 127) i Qvarnemålen, Fliseryd (H). Från Fliseryd flyttade hon först till Ryssby och därifrån vidare till Krankelösa, Ljungby (H) och tog där anställning som piga hos Baron Roxendorff. Den 7 november 1821 födde hon det oäkta barnet Johanna. Den 8 augusti 1824 i Prästgården i Ljungby (H) gifte hon sig Olof Stadig och fick med honom två barn till, Johannes den 1 juni 1825 i Krankelösa, Ljungby och min ana Anna Stina Stadig den 10 maj 1827 i Glömminge på Öland. Hon flyttade till Glömminge med sin make Olof Stadig i november 1826. Olof arbetade där som postroddare och rodde posten mellan Stora Rör och Revsudden på fastlandet, samma sträcka som färjorna till och från Öland gick fram till 1972 då Ölandsbron invigdes. Från Öland flyttade hon med sin familj till Kalmar år 1830 där Olof fick tjänsten som Nattman. Men Brita Maja avlider bara något år senare den 24 augusti 1831 (EI:2 sid 442) av feber.

Han var inte ryttare men tog och använde ändå namnet Isberg

FF MM MF/M Sven Israelsson Isberg och Elin Persdotter .

Sven Israelsson föddes den 13 oktober 1773 (C:2 sid 287) i Läggevi, Fliseryd och hans hustru Elin som var två äldre föddes den 20 oktober 1771 (C:2 sid 277) i torpet Nabben under Ekhult, Fliseryd (H). De gifte sig den 22 december 1793 (C:3 sid 431) Som nygifta bosatte de sig i Qvarnemålen, Fliseryd (H) och här föddes barnen:

Anna Stina Svensdotter, f. 1795.03.03
Brita Maja Svensdotter, f. 1798.02.27, se ovan
Caisa Lisa Svensdotter, f. 1801.04.17

Någon gång före 1806 flyttar de till Norrbygget, Stora Slät, Ålem (H) och här föds:

Maria Svensdotter, f. 1806.01.06
Magnus Svensson, f. 1809
Johanna Svensdotter, f. 1812.08.15

I Husförhörslängden för Norrbygget står Svens angiven med båda sina efternamn Israelsson Isberg

Omkring år 1827 flyttar Sven och Elin till Tokebo, Strandtorps hage (H) där Sven står angiven som egen Torpare med enbart efternamnet Isberg. Isberg var annars ett efternamn som bars av ryttare vid Läggevi, Fliseryd (H). Den 6 juni 1828 i Strandtorps hage, Räpplinge (H) avlider Elin Persdotter 56 år gammal av Obstruktion. Sven gifter om sig den 25 december 1831 med Brita Stina Engström f. 1776 från Vickleby (H). Den 6 mars 1846 avlider Sven Isberg 72 år gammal av Ålderdom.i Strandtorps hage, Räpllinge (H)

Israel Isberg – Han som gifte sig med den 17 år äldre änkan och både övertog  hustru och platsen som ryttare vid Läggevi

FF MM MF F/M Israel Gustavsson Isberg och Brita Olofsdotter.

Israel Gustavsson Isberg föddes den 16 april 1749 i Grimhult, Fliseryd (H) och hans 17 år äldre hustru Brita Olofsdotter föddes 1732 i Qvillesgärde, Fliseryd (H). De gifte sig den 21 februari 1768. Före äktenskapet var Israel Dräng i Ringoby.

Israel Isberg Generalmönsterrullor - Smålands husarregemente 858 (1770-1770) Bild 810Generalmönsterrullor – Smålands husarregemente 858 (1770-1770) Bild 810)

När Israel var 21 år gammal mönstrar vid generalmönstringen år 1770 in på Smålands Husarregemente som ryttare i Ryttartorpet Läggevi, Rote 107 Överstelöjtnants kompani i tredje Korpralskapet. Han ersätter då Sven Isberg som avlidit 1767 och Israel fick då även överta hans efternamn Isberg. Det var nämligen så det gick till när man fick sitt soldatnamn, man ärvde namnet och platsen efter den person som man ersatte vid själva mönstringen. Men nu var det inte bara efternamnet och platsen som Ryttare som Israel Gustavsson övertog. Det visar sig nämligen också att hans hustru Brita Olofsdotter tidigare var gift med en Sven Danielsson som avled den 30 augusti 1767 som också var ryttare och då med stor sannolikhet hette han också Isberg i efternamn. Han var därför också troligen den person som Israel efterträdde på flera sätt, både som ryttare men även som ny make till änkan Brita Olofsdotter. Jag kan inte belägga detta fullt ut via källorna utan det får betrakta som en teori men som ändå är relativt sannolik.

Brita Olofsdotter hade tre barn i sitt första äktenskap med Sven Danielsson (Isberg?):

Cajsa Svensdotter, f. 1755.02.12 i Rödsäng, Fliserd (H) d. 1803 i Qvarenemålen, Fliseryd (H)
Daniel Svensson, f. 1758.05.18 Rödsäng, Fliserd (H). Sadelmakare i i Åby (H), död 1823.
Lisa Svensdotter, f. 1763.04.23 i Läggevi, Fliseryd (H)

Israel Isberg och Brita Olofsdotter fick även dom tre barn gemensamt:

Sven Israelsson, f. 1770.02.01 i Läggevi, Fliseryd (H). d. 1772.04.19
Anna Stina Israelsdotter, f. 1771.02.11 i Läggevi, Fliseryd (H)
Sven Israelsson Isberg, f. 1773.10.13i Läggevi, Fliseryd (H). d. 1846 03.06 i Strandtorps Hage, Räpplinge (H), se ovan.

Jag har inte funnit när Israel Isberg avlider men Brita Olofsdotter avlider den 5 juli 1814 och i dödnotisen Fliseryd (C:3 sid 605) kan man läsa ”Avskedade Dragonen Israel Isbergs hustru Brita Olofsdotter 82 år gammal, dödsorsak ålderdomsbräcklighet.

Ryttaren i Grimhult som stämde sin granne för att ha överfallit hans hustru med ”hugg och slag” samt ”skällsord” när denna hade stulit hö på hans äng.

FF MM MF FF/M Ryttaren i Grimhult Gustav Andersson Grimberg och hans hustru Ingeborg Olofsdotter

Gustav Andersson Grimhult föddes 1718 och var gift med Ingeborg Olofsdotter född 1720. De fick tillsammans i sitt äktenskap inte mindre än 10 barn:

NN Dotter, f. 1747. d. 1760 av lungsot
Israel Gustavsson Isberg, f. 1747.04.16 i Grimhult, Fliseryd (H), se ovan.
Lars Gustavsson, f. 1751.04.02 i Svarvartorpet, Fliseryd (H)
Kristina Gustavsdotter, f. 1753.01.20 i Svarvartorpet, Fliseryd (H)
Daniel Gustavsson, f. 1755.03.03 i Grimsmåla. Grimhult, Fliseryd (H), d. 1837.04.26 i Hultstugan, Bankerberg, Fliseryd (H). Gift med Sara Jonsdotter f. 1762 d. 1839.
Kerstin Gustavsdotter, f. 1756.08.28 i Grimhult, Fliseryd (H)
Lena Gustafsdotter, f. 1757.11.11 i Grimhult, Fliseryd (H)
Karl Gustavsson, f. 1763.05.05 i Grimhult, Fliseryd (H)
Sara Gustavsdotter, f. 1765.02.12 i Grimhult, Fliseryd (H)
Catarina Gustavsdotter, f. 1767.02.11 i Svarvaretorpet, Fliseryd (H), d. 1849.06.30 i Grimhult, Fliseryd (H)

Kring det sista barnet Catarina Gustavsdotter kan nämnas att hon den 17 juni 1783 i Fliseryd gifte sig med Frälserättaren vid Grimhult Carl Ulrik Stenfelt som tillhörde den adliga släkten med nummer 1867. Han var född 1756.11.20 i Fliseryd och dog 1849.06.30 i Fliseryd (H)

Miltaria:

Generalmönsterrullor – Smålands husarregemente 854 (1753-1753) Bild 1130
Gustav Andersson möntsrar in som ryttare 22 år gammal.

Gustav Grimberg Generalmönsterrullor - Smålands husarregemente 858 (1770-1770) Bild 800Generalmönsterrullor – Smålands husarregemente 858 (1770-1770) Bild 800

 

Stämningen av grannen i Hanbörds Häradsrätt:

I september 1754 stämmer ryttaren Gustav Grimberg bonden Joen Olofsson för att han några månader tidigare hade överfallit hans hustru med hugg och slag samt använt skällsord som ”Tossa” och ”canallie”. Detta skulle ha skett i samband med att Jon Olofsson hade tagit hö till sina djur på Gustav Grimbergs marker. Vid den första rättegången var inte den tilltalade på plats eftersom han arbetade med en fartygsreparation varför rättegången kunde avslutas först i januari året därpå., se vidare avskrifter från domböckerna här nedanför.

Handbörds dombok den 23 september 1754 Nr 59:

Ryttaren Gustav Grinberg i Grinhult hade instämt Bonden Joen Olofsson i Habostorp för att thet han d.5 sistl. Juli borttagit hö från käranden på ängen Qwarnslätten och vid samma tillfälle öfwerfallit hans hustru Ingeborg Olofsdotter med hugg och slag samt skiälsord, hwaröfwer lagabot och Expenser påstås. Hwarför ock länsman wäl:t Jonas Forsman i Embetes wägnar instämt bemette John Olofsson för thet han öfwerfallit Gustaf Grinberg med hugg och slag en söndagsafton den d. 5 Julii nästledne wid thes Ryttartorp, men som Swaranden intet är tillstädes, utan berättas wara på timbring wid ett fartygs reparerande, så utsättes thenna saken till nästa ting, ther till Joen Olofsson bör sig infinna wid Tijo Dr Wijte, hwilket länsman honom i laga tid bör bewisligen kund göra låta, samt plicktar Joen Olofsson för utebifwandet En Dr. I medlertid afhörande thet närwarande wittnet Lisbet Månsdotter i Örnebäck för dödsfalls skull, emot hwilket JohnOlofsson äger frihet, wid ankomsten, jäf anföra om han ther till finner sig befogad, afläggande wittnesed och berättade Lisbet Månsdotter, at en fredag wid midsommartiden när Joen Olofsson kiörde bräder med 3ne ökar innevarande år, tog han utaf Ryttaren Gustaf Grinbergs ängshö och gaf sina ökar, och när Grinbergs hustru Ingeborg Olofsdotter kom med räfsan och tog höet, skiöt Joen Olofsson henne bak länges öfwer en stack, hwaraf hon sig ännu klagar, samt kallade henne tossa och Canallie. Hörde och erkände sin utsago.

Handbörds dombok den 24 jan 1755 nr 3

Upropades sielf stämde saken ifrån sist ting d. 23 sept. Nr 59 emellan Ryttaren Gustaf Grinberg, kärande och bonden Joen Olofsson i Habbestorp Swarnade, hänseende thet han taget hö på thes äng och öfwerfallit hans hustru. Äfwen emellan länsmannen wäl:t Jonas Forsman, klagande och Joen Olofsson Swarande, för thet han öfwerfallit Gustaf Grinberg en söndagsafton d. 7 juli 1754 med hugg och slag Parterne äro tillstädes och angifva Gustaf Grinberg och Joen Olofsson sig wara förlikte om sitt twistemål, men länsman å Cronans wägnar påstod sakens fortgång, hade instämt wittne Erik Persson i Elgerum. Per Persson i Fållö och Brita Olofsdotter i Gröndal hwilka utan jäf aflade eden och berättade först särskilt Erik Persson, at han har intet slagsmål sedt. Per Persson har lika utsago med förstående wittne, såg wäl Joen Olofsson hött åt Grinberg med sin piska men wet intet till hwad ända, Brita Olofsdotter säijer lika med Per Persson. Wittnesmålen uplästes och erkiändes. Utslag. Althenstund the afhörande wittnen intet kunnat intyga något slagsmål wara förlupit emellan Ryttaren Gustaf Grinberg och Bonden Joen Olofsson i Habbestorp, hwar före länsmans Wäl:t Jonas Forsman them anklagat, förthen skull bilfwa the i stöd af 17 Cap 28* R B , från widare tilltal ther utinnan befriade, och bilfwer Gustaf Grinberg och Joen Olofsson sig emellan träffade förening utstäld till deras behörige efterlefnad och fulljiörande.

Gustav Grimberg avlider 82 år gammal av ålderdomsbräcklighet den 28 mars 1802 (C:3 sid 565) i Grimhult, Fliseryd (H) och hans hustru Ingeborg Olofsdotter avlider 87 år gammal av ålderdom på samma plats sex år senare den 12 januari 1807 (C:3 sid 575).

 

Lite historisk fördjupning om Smålands Husarer och när flera gårdar i bl.a. Fliseryd brändes ner under Kalmarkriget 1612.

Smålands Husarregemente:

Regementet har sitt ursprung i en ryttarfana, vilken 1543 sattes upp i Kronobergs och Kalmar län. Ytterligare småländska fanor uppsattes därefter, vilka senare organiserades som kompanier. Från 1628 organiserades dessa till ett regemente om åtta kompanier, med Per Brahe som dess regementschef. I 1634 års regeringsform benämndes förbandet ”Smålands och Ölands ryttare”, men omtalades oftast som enbart ”Smålands ryttare”. Regementet blev indelt 1684, och benämndes från samma tid som Smålands kavalleriregemente.
Regementet övades från 1686 på Ränneslätt vid Eksjö. 1801 ändrades regementets namn till Smålands lätta dragonregemente, vilket 1806 förkortades till Smålands dragonregemente. Regementet övade från 1809 vid Kvarnarp, även det nära Eksjö, men hade ändå kvar verksamhet på Ränneslätt. 1812 blev en del av regementet självständigt under namnet Smålands dragonregementes infanteribataljon (senare Smålands grenadjärkår (I 7), som jämte Blekinge bataljon (I 30) blev ursprunget till Karlskrona grenadjärregemente (I 7)).
Resterande del av regementet, som var indelt i östra Småland, förblev kavalleri och fick 1822 sitt slutliga namn, Smålands husarregemente. Regementet övade 1834–1905 åter igen på Ränneslätt. 1905 flyttade regementet in i nybyggda kaserner i Eksjö.
Krigshistoria
Smålands ryttare deltog i flertalet svenska krig. Förutom den långa raden segernamn på regementets fana, deltog regementet bland annat i slagen vid Axtorna 1565, Kirkholm 1605, Fehrbellin 1675 och Poltava 1709. I samband med händelserna, som ledde till Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen 1632, red han i spetsen för Smålands ryttare.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Smålands_husarregemente
Kalmarkriget 1612, när danskarna brände ner gårdar även i Mönsterås och Fliseryd

Åren 1611 till 1613 pågick det så kallade Kalmarkriget mellan Sverige och Danmark och danskarna intog då Kalmar Men inte bara i Kalmar drabbades utan även i Mönsterås och Fliseryd: I gamla dokument finns detta beskrivet, ”ähr mestadels afbrendt af fienden och eljest förderfulade”. Brända byar fick i skattelängden beteckningen ”brend” och de som var förstörda fick beteckningen ”öde”. I Flseryd brändes 48 gårdar ner, bl.a. Bankeberg, Läggevi och Qvillegärde, platser som på olika sätt har anknytning till min släkt. Fredn slöts i Knäred och Sverige tvingades erlägga Älvsborgs lösen vid freden. (Källa: http://monsterasbloggen.blogspot.se/2010/12/ahr-hele-socknen-af-fienden-afbrent-om.html)

I en av ”trädtopparna” i min hustrus anor: Fänrik Peder Hansson Basell och hans hustru Ingeborg samt Löjtnant Hans Hansson och hustru Riska från Fjärsbo, Kättilstad (E).

Innan vi ger oss upp i trädtopparna på släktträdet i min hustrus anor så börjar jag först med att visa släktleden till de personer som det här blogginlägget handlar om:

1: F Allan Bengtsson

2: FM Annie Maria Karlsson, f. 1893.01.17 i Vena, Kättilstad (E)

3: FM F Karl Erik Albin Karlsson, f.1863.10.27 i Tolemåla, Kättilstad (E)

4: FM FM Sara Charlotta Nilsdotter, f.1837.04.14 i Fjärsbo, Kättilstad

5: FM FM M Kristina Eriksdotter, f.1805.01.30 i Fjärsbo, Kättilstad (E)

6: FM FM MF Erik Jonsson, f. 1761.07.25 i Fjärsbo, Kättilstad (E)

7: FM FM MF M Kerstin Simonsdotter, f. 1727.09.14 i Håshult, Kättilstad (E)

8: FM FM MF MF Simon Johansson, f. 1701 i Fjärsbo, Kättilstad (E)

9: FM FM MF MF F Johan Zachrisson, f. 1666 i Hägerstad (E)

10: FM FM MF MF FF Zachris Persson, f.1630, d. 1656.05.16 i Fjärsbo, Kättilstad (E) 

10: FM FM MF MF FM Regina Hansdotter, Född omkr. 1610

11: FM FM MF MF FF F Peder Hansson Basell, f. omkr 1605

11: FM FM MF MF FF M Ingeborg Johansdotter, f. omkr 1610

11: FM FM MF MF FM F Hans Hansson

11: FM FM MF MF FM M Riska, f. 1630

Peder Hansson Basell (*) och Ingeborg Johansdotter

Peder Hansson Basell född omkring 1605. Han var Fänrik vid Östgöta Infanteriregemente eller som det också ibland kallas Östgöta Fotfolk. Han tog värvning 1630 och deltog i trettioåriga kriget och nämndes ännu i början av 1650-talet. Han dog den 16 maj 1656 i Fjärsbo i Kättilstad (E)

Ingeborg Johansdotter född omkring 1610. Nämnd i kyrkräkningen i Fjärsbo, Kättilstad 1644. Anklagades den 17 maj 1650 vid tinget för att under makens långa frånvaro ha haft olovligt umgänge med makens legodräng Nils Holstensson och även fått ett barn med honom. De båda dömdes för ”enfalt hor” och skulle egentligen ha pliktat med ”guds lag”, sannolikt döden. Domen måste dock senare ha mildrats eftersom de båda finns i handlingar flera år senare.

(*) I Anbytarform på Rötter den 11 oktober 2001 för Carl Fredrik Hanzon fram en teori om att namnet Basell skulle kunna komma från gårdsnamnet Basunda i grannsocknen Oppeby. Namnet Basell återuppstår när hans barnbarnbarn Zachris (Persson) Basell blir tullvisitatör vid sjötullen i Västervik. Även i nästa led hans son Bonden i Tranebo, Kättilstad (E) Israel Zackrisson (1756 – 1820) använder sig ibland av namnet Basell

Barn:

Zachris Persson född 1630, död 1693.12.17 i Fjärsbo, Kättilstad (E)

Han var soldat vid Östgöta Regemente till fots för Fjärsbo rote och blev efter soldatlivet bonde i Fjärsbo. Den 6 juli 1663 Åberopar han vid tinget det kungliga priviligebrevet på Fjärsbo som han far Peder Hansson Basell fått för genomförd krigstjänstgöring att nyttja av hans hustru och barn
Hans hustru Regina Hansdotter föddes 1634 i Stetttin i Pommern, Tyskland numera Polen. Ska ha haft 11 barn, 7 söner och 4 döttrar.

Db C:1 sid 210, dödsnotis för Regina Hansdotter:

Regina Hansdotter Kättilstad Db C-1 sid 210

Född Anno 1634 i Tyskland Fader Ährboren och Manhafftig Hans fändrich under Östgöta Infanterit. Moder, Ährboren och Gudfruchtig Hustru Riska, Hvilka först bodde i Håshult, sedan flötte till Fiärsbo, när Per Hansson affstod med fänrik tiensten , så blev han i sin Swerfaders ställe. Kom då hon war 7 Åhr till Småland till herrgården Åhlhult det hon tjente i 7 åhr.

Dombok Kinda Häradsrätt den 6 juli 1663

Zackris Persson

Zachris Persson fordom Fenrikens Sa. Per Hahnsson son i Fiärsboo, framkom och ödmjukeligest anhölls blitwa handh. hafdh och beskyllas wijd dhet Kungl. breef och Priviligio, bn.te hans fader för gives Krigztjänst i sin tijdh af höga öfwer heeten sig förmält och Utmerchet. Zxx dhet Innehölld, och hans hustru och barn dhet och åtniuta skulle då frågades honom whem har emot giur, och hwar uthi hans angifaranda består, Han sade om intet Allenast befarde i längden någon skulle Förbn.de. Konkl. Breef. med tillbörligh respect och mynde Redten Handeredt och odisputeredt låter(s), och Zackarias medh Sine Intressenteter dhet werckligen dedt åtnjuta tillsades. (Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Östergötlands län EVIIAAAF:21 (1663-1671) Bild 120 / sid 9 i AD)

Israel Persson född 1643, död 1696,10.01 i Fjärsbo Kättilstad (E)

Bland ättlingarna till dessa båda bröder; Zachris Persson och Israel Persson – ”Fjärsbo-släkten”, är namnen Simon, Zachris, Israel, Petter och Johan mycket vanliga. De flesta av ättlingarna bodde ännu i början av 1800-talet kvar i Kindabygden. Andra gårdar som bebotts av ovanstående släkt är Hårsbo och Glysebo. Orre är en släkting från bröderna ovan. Israel var fogde i Gassemåla. Gassemåla låg på östra kanten, av den dalgång som sträcker sig från Söderö skola, mot Fallvik. Ett stycke nedanför Söderö ladugård går vägen till Fallängen, och mitt emellan denna och vägen till Bygget låg Gassemåla.

 

Hans Hansson och hans hustru Riska

Hans Hansson var Fänrik vid Kungliga 1 Livgrenadjär regementet, Kapten Banghes kompani 1647-1648. Fänrik vid Kapten Schmidts kompani 1650 – 1654 med tjänstgöring i Tyskland. Löjtnant vid Lars Palmqvist kompani 1656 och löjtnant vid Torbjörn Svenssons kompani 1657 – 1659, det var samma kompani men som bytte kompanichef 1657. Troligen stupade han vid slaget vid Köpenhamn 1659.02.11. Kring hans hustru Riska finns inga kända uppgifter.

NOT: Eftersom det är många som har dessa anor så är det få uppgifter som jag själv har forskat fram. Det finns många släktträd publicerade på internet med dessa anor, både på personliga hemsidor och även på tex GENI, Ancestry, mfl. Därför ska detta blogginlägg endast betraktas som en sammanställning av uppgifter från flera andra släktforskare som  har dessa anor i sina släktträd.

 

 

 

 

Engelbreckt Persson Ferm, en levnadsberättelse om en knekt vid Calmar regemente.

För att visa på ett exempel på att det finns fler källor än de rent kyrkliga för att kunna fylla en levnadsberättelse med innehåll så kommer här en historia om en knekt vid Calmar regemente.

När du läser det jag nedanför kallar för Militaria så kan du också med fantasins hjälp försöka att tänka som författaren Vilhelm Moberg tänkte när han 1929 skrev sin bok ”Raskens”. En bok som också blev till en mycket populär TV-serie 1976 och som visade på hur det kunde vara att leva som en knekt. Knekten Gustav Rask tillhörde i boken även han Calmar regemente. Vilhelm Mobergs förebild till Gustav Rask lär vara hans egen far. Även bokserien om Utvandrarna har kopplingar till hur det var att leva i Sverige under den här tiden. Den tid som den första utvandringen från Sverige till Amerika tog fart på 1840-talet. Men Engelbreckt och Inga gjorde inte såsom Karl-Oskar och Kristina utan de stannade kvar och levde sina liv i Sverige, troligen under mycket knappa förhållanden i ett litet soldattorp i Gärdserums socken i södra Östergötland.

Mormors farfars far Engelbreckt Persson Ferm föddes den 6 augusti 1804 på gården Skårsjö i Tryserum (E), (C:4 sid 193). Hans föräldrar var Bonden i Skårsjö Per Pårsson och hans hustru Catharina Cajsa Engelbrektsdotter. När Engelbreckt är 25 år gammal så tar han värvning vid Kalmar regemente, se vidare under Militaria nedan.

Den 30 september 1827 gifter han sig med Inga Månsdotter född den 11 juni 1804 i Spjutviken i Gärdserum (E), (CI:3 sid 227). Hon är dotter Måns Månsson och Anna Maja Abrahamsdotter.

Engelbreckt och Inga får tillsammans 11 barn.

Matilda Ferm, född 28 maj 1828
Anna Lena Ferm, född 13 april 1830, död 16 dec 1907 i Hannäs (E)
Jonas Peter Ferm, 29 juli 1832, död 6 september 1921 i Yxnerum (E)
Inga Charlotta Ferm, född den 22 november 1834,
Clara Josephina Ferm, född 15 mars 1837
Gustafva Wilhelmina Ferm, född 9 oktober 1849, död 26 januari 1849
Anders Magnus Ferm, född 31 mars 1842,
Otto Alfred Ferm, född den 10 januari 1845
Svante August Ferm, född den 25 oktober 1847, död 3 juni 1849
Christina Wilhelmina Ferm, född 7 februari 1851
Emelia Gustafva Ferm, född 5 oktober 1854

Samtliga barn är födda i soldattorpet Björkekullen under Svaltorps Rote.                   Sonen Jonas Peter Ferm som var min mormors farfar och han gifte sig med Carolina Gillström den 28 september 1856 i Hannäs (H).

Engelbreckt Ferm avlider 62 år gammal av lunginflammation den 25 januari 1867 i torpet Högsäter under Svaltorp. Inga Månsdotter avlider den 10 april 1878.

Detta och kanske lite mera går att finna i de kyrkliga källorna främst husförhörslängder, födelse- och död -böcker. För att hitta mer uppgifter om Engelbreckt och hans liv fortsätter vi här att följa honom i de så kallade Generalmönsterullorna (*)

Militaria i huvudsak från Generalmönsterrullor.

Engelbrekt Persson var en 6 fot lång Knekt som mönstrade in den 23 oktober 1829 vid Calmar regemente (**) på Överste Liutantens Compani. Han fick som knekt bosätta sig i Knekttorpet Björkekullen under Svaltorps Rote i Gärdserums socken (H). Som knektnamn tilldelades han efternamnet Ferm. Han ersatte Mats Nilsson som hade fått avsked den 26 juni 1826 på grund av ett “Brått i ena foten”. Engelbrekt var då 25 år. Vid General-mönstringen 1833 är han 29 år och gift och tillhör fortfarande Överste Liutantens Compagnie. Vid mönstringarna 1837, 1840, 1843, 1846 heter hans kompani istället Sewedes Compagnie och kompanichefen heter då Kapten Carl Wilhelm Weidenhjelm.

Not: Både Överstelöjtnantens och Sevede kompani avser benämningar på det femte kompaniet vid Calmar regemente.

Vid generalmönstringen 1849 heter Kompanichefen Kapten Carl Otto Meurling.

Vid Generalmönstringen 1852 är Engelbreckt Ferm sjuk och befinner sig på roten enligt ett sjukintyg från Ryttmästaren Sven Larsson i Svaltorp. Vid samma mönstring noteras att Kapten Carl Otto Meurling blivit utnämnd till major vid regementet den 22 april 1851 och därför blivit ersatt av Kapten Adolph Wilhelm von Schantz.

Slutligen vid Generalmönstringen 1856 så står Engelbrekt Ferm även då som sjuk vid roten enligt intyg och begär och får då avsked med underhåll “Expektans, Tjänst utmärkt Wäl”. Han är då 52 år gammal och har tjänstgjort som knekt i Svaltorps Rote under 29 2/3 år. Han får i samband med avskedet flytta ifrån soldattorpet Björkekullen i Svaltorp när knekten Anders Fredrik Björn tar hans plats i Svaltorps Rote, Sevede Compagnie, Kalmar Regemente. Han flyttar istället till torpet Högsäter under Svaltorp och står där angiven som Gratialist och avskedad soldat.

I Husförhörslängden 1866 står han angiven som pensionär med 24 Rd af Krigsmanskassan + 6 Rd från Regementets Kassa, Utfattig. Den 25 januari 1867 avlider Engelbrecht Ferm i Högsäter 62 år gammal av lunginflammation.

Generalmönsterulla Kalmar 421 1829 sid 96 Engelbrekt Ferm
Generalmönsterulla 421 sid 96

Generalmönsterulla Kalmar 1833 422 sid 117
Generalmönsterulla 422 sid 117

Generalmönsterulla Kalmar 1856 sid 255
Generalmönsterulla 429 sid 255

(*) Generalmönstring

Karl den X! införde det så kallade yngre indelningsverket. I varje landskap eller län fanns då ett regemente bestående av åtta kompanier och ca 1 200 soldater. Två eller flera gårdar om minst två mantal bildade en Rote och skulle försörja en soldat. Den indelte soldaten skulle ha tillgång till ett soldattorp och en bit mark. Soldaten skulle också ha lön och det var ofta yngre söner till bönder som inte skulle ärva gården som tog värvning som soldater istället för att bli drängar. Från början vart 5:e år senare vart 3:e år genomfördes så kallad Generalmönstring då hela regementet samlades. Det var ett sätt att kontrollera både utrustning och soldater. När en ny soldat blivit antagen och godkänd av kompnaichefen så kallades han för rekryt. Vid nästa generalmönstring kunde han bli approberad, d.v.s antagen. Man kunde bara bli antagen eller avskedad vid Generalmönstringarna. Ofta var det av åldersskäl eller sjukdom som man begärde eller fick avsked och man blev då kallad för Gratialist eller Avkedad soldat och kunde då få en form av pension från Krigsmanskassan. Vid varje Generalmönstring uppfördes rullor som är bra källor i släktforskningen för att följa de indelta soldaterna och är ett bra komplement till Huisförshörslängderna. Generalmönstringar upphörde år 1905

(**) Calmar Regemente

Calmar regemente sattes upp redan år 1623 i Kalmar. Mellan åren 1782-1796 övade man främst i Mariannelund och mellan åren 1796-1918 på Hultsfred Slätt. Ursprunget var de fänikor som sattes upp på 1500-talet i Kalmar län, se även den tidigare levnadsberättelsen om min ana Jöns Gustafsson som stupade vid Slaget vid Stångebro 1598.

Övriga Källor:
Generalmönsterrullor för Calmar Regemente 1829-1856
Wikipedia

Min morfars farfars farfars morfars farfars farmors far: Jöns Gustafsson, knekthövitsman som stupade vid slaget vid Stångebro 1598.

Jag har tidigare berättat om hur jag från början i min släktforskning försökte att samla på många anor och att komma så långt tillbaka i tiden som möjligt. Efter ett tag kom jag istället på att det var mycket mer intressant att samla på underlag till intressanta levnadsberättelser. Det är levnadsberättelserna som ger mig det verkliga och levande innehållet i släktforskningen. Av naturliga skäl så är det lättast att samla underlag till berättelser om sina närmaste generationer. Jag upptäckte också redan från början att många släktforskare är mycket generösa med att dela med sig av sin forskning.  Därför vill jag redan nu säga att underlaget till den här levnadsberättelsen helt och hållet kommer från underlag som jag fått från andra släktforskare, de anges som källor efter denna berättelsen. Det här betraktar jag själv mer som lite kul kuriosa i min antavla. Vi pratar nu om anor från medeltiden och som genom den svenska adeln sedan går vidare ner till medeltidens allra första början.

Jöns Gustafsson omnämns i källor först från 1569 och 1587 uppbar han lön för sin tjänst med 32 mark. Hans far hette Gustav Larsson (Sparre över Pil) och var bosatt på Strömsnäs i Högsby socken (H). Han var fogde i Östbo och Albo härader. Förutom sätesgården Strömsnäs ägde han även gårdar i Hammarby, Kolsrum, Holma, Fågelbo och Ruda. Han nämns som levande sista gången 1575 och hans gods förvaltas från 1576 av barnen Erik och Britta. Sparre över Pil är en ätt som först nämns på Öland men som senare flyttar till östra Småland.

500511_515617f045r285pf22n4jf_D_327x409

Hans mor hette Sigrid Andersdotter av Hinsekindsätten från Stora Hinsekind utanför Värnamo i Småland. Det som kan vara lite intressant med Hinsekindsätten är att den forsätter i rakt nedstigande led till Folkungaätten och kung Birger Jarl via Magnus Minnesköld. Därifrån vidare ner till Knut den Helige, kung av Danmark 1080-1086. Jag har förstått att det är en ganska stor andel svenskar som idag kan kröna sin antavla med anor från just Folkungaätten, t.ex. vår kronprins Daniel Westling. Han har genom DNA analys fastställt att han härstammar från kung Birger Jarl. Om jag också skulle göra en DNA analys någon gång i framtiden så kanske jag kunde få fastställt att jag har lika mycket kungliga gener som vår kronprins. Det handlar i så fall om att vi möjligen kan ha en gemensam ana 28 släktled bakåt i tiden. Men som jag sagt tidigare så betraktar jag detta mest som kuriosa i min släktforskning. Min ana Jöns Gustafsson tycker jag däremot är lite extra intressant kuriosa och här kommer nu en berättelse om honom.

Jöns Gustafsson var gift med Lucia Persdotter och de fick en dotter som enbart är benämnd som Jönsdotter. Hon gifte sig i sin tur med en Per Silkelock som dog 1626. Härifrån går mina anor vidare framåt i tiden från trakten kring Kristdala till gården Komramåla i Södra Vi och därefter vidare till Kisa och till min morfars farfar Adolf Salomonsson som jag berättat om i ett tidigare eget inlägg i bloggen. (Det var han som var stenhuggare och som dömdes två gånger för stöld. Han fick fängelsestraff och fick då leva på vatten och bröd en tid samt även utföra straffarbete, läs gärna även den berättelsen!)

Jöns Gustafsson levde på 1580 på sin faders gård Strömsnäs i Högsby socken. Han beseglade där sina knektars lönelista, hans militära bana tros ha inletts omkring 1565. År 1571 får han fullmakt att som Fänrik uppbåda knektarna i Aspelands, Hanbörds, Sevede, Tjust och Tunaläns härader för att tåga mot Västervik för vidare färd till Finland. Han går då under Joen Gislesson fana vilket är en fana som stridit på många olika främmande marker. När Jöns 1584 får en egen fana och benämns som knekthövitsman så har han troligen redan stor erfarenhet från livet i fält. Däremot när han mot gällande lag gifter sig med en ofrälse kvinna så blev han antingen av med eller fick avsäga sitt sitt frälse. Från 1590 så bor han på gården Systertorp i Kristdala socken.

Det vi också vet om Jöns Gustafsson är att han ledde en fänika på 500 man som slogs på kung Sigismunds sida vid Slaget vid Stångebro den 25 september 1598. Kung Sigismund blev vald till kung i Sverige 1594 efter sin far Johan den III. Eftersom hans mor Katarina Jagelonica kom ifrån Polen så blev Sigismund kung även över Polen. Han vistades mycket i Polen och där övergick han också till den katolska läran. Hertig Karl, yngsta sonen till Gustav Vasa, gillade inte detta utan strävade efter att Sverige skulle hålla sig till den Lutherska läran som hans far hade infört. Hertig Karl som styrde i Sverige under kungens frånvaro lyckades i riksdagen i Söderköping 1595 fastställa att Sverige skulle fortsätta att tillhöra den Lutherska läran. Eftersom det var oroligt i Sverige så beslutade sig kung Sigismund 1598 för att återvända till Sverige.

De åtta knekthövitsmännen i Småland och Västergötland som tidigare hade blivit avsatta av Hertig Karl blev nu återinsatta av Kung Sigismund. Jöns Gustafsson fick order om att med sin fänika tåga mot Söderköping men i ett brev från Sigismund ändrades ordern till att han istället skulle gå mot Gryt och Ringarum och vidare över Stegeborg, detta för att undgå Hertig Karls trupper. Han får också rådet att slå följe med överste Gustav Brahe som är på väg från Kalmar mot Linköping.

Själva slaget vid Stångebro äger rum den 25 september 1598. Kungen förfogar över ca    8 000 man i slaget medan Hertig Karl förfogar över 12 000 man. Det var omkring 2 200  som stupade i det här slaget.  Det var sista stora slaget i Sverige med i huvudsak svenska härar inblandade. I slaget segrar Hertig Karl över Kund Sigismund och efteråt äter de en gemensam middag på Linköpings slott. I en skrift som heter ”Hertigh Carls Slaktarebenck” sägs att 338 personer avrättades, fängslades eller drevs på landsflykt. I samma skrift sägs också följande:

”Jöns Göstaffson Knechhöffdings Man, denne skött Hertig Carl siälf ihiäl”

Några som fängslade efter slaget avrättades sedan två år senare på torget I Linköping i det som kallas för Linköpings blodbad. Där slaget stod finns nu ett monument med en metallplatta där det står skrivet

MINNE AF SLAGET VID STÅNGEBROD. 25 SEPT. 1598 

FÄDERNESLANDETS FRIHET OCH EVANGELISK LUTHERSK TRO 

RÄDDADES FÖR SVERIGES FOLK

Kung Sigismund återvände till Polen där han blev kvar. Hertig Karl blev ny kung i Sverige och kallade sig för Karl den XI.

Man kan också fundera lite på hur det skulle ha varit i Sverige om Kung Sigismund hade segrat vid Stångebro istället för Hertig Karl, vi hade t.ex eventuellt kunnat ha varit ett katolskt land idag.

Jag vill tacka följande personer, och möjligen någon mer, som generöst har delat med sig på olika sätt till underlaget till den här berättelsen om min troliga ana Jöns Gustafsson:

Karl Gustavsson, Söderköping

Bo Person, Linköping

Berit Sjögren, Uppsala

Humlenäsboken skriven av Birger Einarsson och Roger Axelsson, ISBN:91-631-1204-3.

Johannes Landberg och Anna Beata Landström, Ferdinands Landbergs föräldrar enligt källorna samt Johannes far Johan Landberg som dog under fångenskap i Frankrike.

I inlägget den 15 januari skrev jag om den muntliga släkttraditionen som tydligt säger att Baron Seth Adelswärd vid Adelsnäs slott skulle kunna ha varit den rätta biologiska pappan till Ferdinand Landberg. Men att jag självklart istället valt att i min antavla skriva in den person som står angiven i alla källor som far till Ferdinand Landbergs t.ex i hans födelsenotis (Åtvid CI:7 sid 171)

Jag fortsätter nu den förra berättelse genom att skriva om Ferdinands föräldrar enligt källorna och även om hans farfar och farmor. En ny och intressant berättelse som jag inte kunde ha skrivit om i det fall jag istället hade valt att gå på den muntliga släkttraditionen och skrivit in Baron Seth Adelswärd i min antavla. Det hade i sig kunnat ha varit lite lockande för att få in lite ”blått blod” i anorna men då hade inte följande berättelse skrivits ned, i vart fall inte av mig.

Johannes Landberg föddes den 22 april 1800 i torpet Björksveden Åtvid(E) (CI:5 sid 48) Hans föräldrar var Dagarbetaren Johan Landberg och Stina Jonsdotter.

Anna Beata Landström föddes den 28 mars 1800 i torpet Skogen under Bäckfall i Allserums rote i Åtvid(E) (CI:5 sid 48) Hon står uppskriven på samma sida i födelselängden som sin blivande make ovan och som ni också kan se så skiljer det endast 6 dagar på deras födelse. Hennes föräldrar var Smältaren Johan Landström och Maja Andersdotter.

I berättelsen om deras son Ferdinand Landberg har jag skrivit en del om torpet Småbäck och även att det skulle ha varit födelseplatsen för hans far Johannes Landberg. Detta motsägs då av det som jag skrivit här ovanför, det att Johannes föddes i torpet Björksveden. Det finns stöd i källorna för båda dessa födelseplatser eftersom Småbäck står angivet som födelseort i Johannes Landbergs dödsnotis men självklart borde födelsenotisens angivna plats vara den som är riktig. Men trots det så kommer även torpet Småbäck in i den här berättelsen inom kort.

Johannes Landberg och Beata Landström gifter sig den 1 juli 1821 i Åtvid. I samband med giftermålet så tar Johannes tillbaka sitt ursprungliga efternamn Landberg. Han har då tidigare under ett antal år istället kallats för Appelqvist efter sin styvfar Elias Appelqvist. Johannes och Anna Beata har vid vigseln redan en son född före äktenskapet Anders Magnus Landberg född den 29 april 1821 i Torpet Skogen under Bäckfall. Anders Magnus gifter sig senare (17 maj 1845) med Eva Charlotta Lundal.

Johannes och Anna Beata lever de flesta sina år tillsammans i Marknadsbodarna i Åtvidaberg De får inte mindre än åtta barn tillsammans och min mormors farfar Ferdinand Landberg föds där som deras sjunde barn 5 december 1839 (CI:7 sid 171).

Johannes Landbergs far Johan Landberg Mars och som deltog i Napoleon kriget och dog under fångenskap i Frankrike.

Johan Landberg föddes i torpet Kägglan den 24 februari 1781. När Johan han är 18 år gammal så arbetar han vid Adelsnäs Slott och gifter sig den 9 juni 1799 med Stina Jonsdotter från Bjönsveden där hon arbetar som piga. Tio månader senare föds deras som Johannes Landberg.

1801 blev Johan antagen i det militära som livgrenadjär vid Andra Livgrenadjärregementet och blev tilldelad som soldatnamn Johan Mars. Familjen flyttar till Livgrenadjär torp No 34 Winäs under Håckla i Allserums rote.  Detta skedde  under det i Europa pågående Napoleon kriget där Sverige 1805 anslöt sig till Frankrikes fiendeländer. Detta innebar också att Johan Mars tillsammans med ca 1 200 andra soldater från Andra Livgrenadjärregementet fick dra ut i fält 1806 och själv delta i kriget mot Napoleons trupper. Han deltog i de stridskrafter som Sveriges kung Gustav den 4 Adolfs samlat i det pommerska kriget i Tyskland till Lauenburgs försvar. Hösten 1806 förstärktes den av Livgrenadjärregementets Rusthållsbataljon. Då de preussiska trupperna i oktober 1806 blivit slagna av fransmännen och dessa hastigt utbrett sig över norra Tyskland blev situationen i Lauenburg ohållbar varför hären tvingades dra sig tillbaka till Lübeck för att embarkera till Stralsund. Embarkeringen var dock illa planlagd och misslyckades. Så gott som hela kåren tillfångatogs av fransmännen den 6 till 7 november och återfördes till Lübeck. Fångarna plundrades och fick utstå svåra lidanden. Den 13 november sändes fångarna till Frankrike och efter en lång och mödosam marsch nådde de nyårsdagen 1807 staden Metz. Där skildes officerarna från truppen som över Longay och sedan fortsatte till Donchery, där de inkvarterades. I oktober 1807 flyttade de till det närbelägna Rocry, som blev dess uppehållsplats till 1 december 1809 då för de överlevande befrielsens timma slog och de fick anträda marschen hem. 484 korpraler och meniga grenadjärer tillfångatogs. Den 1 december 1807 hade 48 greanadjärer och korpraler flytt fångenskapen. Krigsfångarna arbetade med b.la snickeriarbete och många tog tjänst i närbelägna bondgårdar. Ett 50-tal grenadjärer förflyttades till staden Reims. I januari 1808 fördes en del fångar till Bellecourt, för kanalarbete

De fångna soldaternas hustrur i Sverige fick behålla soldattorpen så länge soldaten var i livet. Änkor måste däremot lämna torpet åt efterträdande soldat med kort tidsfrist. Vilket år och exakt var som Johan Landberg Mars avled i fångenskap är ännu oklart. Men i Husförshörslängden för åren 1806-1810 står det noterat att han dog i Fångenskap i Frankrike. Här finns m.a.o mer att senare forska vidare kring.

År 1810 så gifter Johannes Landbergs mor Stina Jonsdotter  född den 21 september 1771 i Björnsveden Åtvid (E) om sig med den 16 år äldre Skogvaktaren Elias Appelqvist född den 8 juli 1760 i Vårdsberg (E) och de flyttar då in i torpet Småbäck under Håckla i Åtvidaberg. Så även om detta inte var den korrekta födelseplatsen för Johannes Landberg så är han ändå uppväxt här med sin mor och sin styvfar under några år från 1810 till 1814. Johannes som då mist sin biologiska far i kriget innan han fyllde 10 år flyttade sedan redan som 14 åring år 1814 till Stensätter (Hfl AI.7 sid 58) Medan hans mor och styvfar bor kvar i Småbäck till år 1828 med deras gemensamma son Jonas Magnus född den 31 januari 1812. (AI:12 sid 120).  År 1828 flyttar till torpet Nybygget under Håckla (AI:12 sid 124) samt AI:14 sid 137a) Den 9 november 1837 avlider Stina Jonsdotter i Nybygget i ”Torr Werk” (AI:16 sid 128 samt F1:1 sid 81). Elias bor sedan kvar i torpet fram till sin död av ålderdom 83 år gammal den 23 juni 1843 som f.d Skogvaktare (AI:18 sid 128 samt F1:1 sid182).

Min fru är uppväxt väldigt nära Håckla skogen i Åtvidaberg. Hela hennes familj har varit engagerade i orienteringssporten och hennes pappa Allan Bengtsson i Åtvidaberg var också med och grundade orienteringsklubben OK Eken i Åtvidaberg. Därför har de också under åtskilliga och oräkneligt antal timmar vistats i Håckla skogen. Jag har själv många gånger gått på grusvägen som går från Eksätersvägen bredvid järnvägen och vidare på stigen upp mot den så kallade Håcklamasten där torpet Småbäck då fortfarande fanns kvar. Minns också mycket väl en genteman vid Nils Ahlström som då bodde i torpet Småbäck. Det gör också att det är lite extra roligt när man sedan finner just detta torpet i sin egen släkthistoria. Den här litografin på torpet Småbäck av Olof Söderbäck pryder också en av våra väggar hemma i vår bostad

Småbäck

Livgrenadjären Petter Rahm och hans hustru Lena Stina Engström

Petter föddes 28 juli 1818 i backstugan Hagtorpet i Värna socken (E) Hans far var den afskedade ryttaren Petter Hans Waerner (1747 – 1820) och modern var Anna Lisa Nilsdotter (1781 – 1847) Hans far var 71 år gammal och modern var 37 år gammal när Petter föddes. För Petters far var detta hans tredje äktenskap vilket också är en förklaring till den stora åldersskillnaden mellan föräldrarna. Petter fick sedan heller aldrig chansen att lära känna sin far eftersom han bara var drygt 2 år när fadern avled i ”bröstfeber”. Fadern hade tillhört Andra Livgrenadjär regementet där han hade blivit antagen 1772 och sedan avskedad 1803. Petters far hade som militär ryttare ridit på en svart vallack.

Petter börjar att arbeta redan vid 15 års ålder (1833) som stalldräng i Värna. Ett antal år före det att han började att arbeta så hade han tillsammans med sin mor änkan Anna Lisa fått bo och växa upp i fattigstugan i Värna och Petters mor anges där som ett ”Fattighjon”

Lena Stina Engström föddes den 24 april 1815 i Bersbo i Värna socken (E). I födelseboken står hon angiven med namnen Helena Christina men i kommande kyrkoböcker anges hon istället som Lena Stina. Hennes far var gruvarbetaren vid Bersbo gruvor Jonas Nilsson Engström (1791 – 1869) och hennes mor var Maria Helena Månsdotter (1782 – 1815). Precis som för hennes blivande make Petter så fick även Lena Stina växa upp med endast en av sina föräldrar i livet. Detta eftersom Lena Stinas mor avlider den 3 maj 1815 till följd av barnsbörd, alltså 9 dagar efter förlossningen.

Petter och Lena Stina träffas i Värna och de gifter sig på annandag jul, den 26 december 1837 i Bersbo. De flyttar då också till Berbo och Petter börjar att arbeta i lantbruket. I samband med vigsen så antar de också sitt nya efternamn Lagerwall.

När Petter fyllt 24 år (1842) så blir han antagen han som knekt vid Första Livgrenadjär regementet på Livkompaniet. Han blir då också tilldelad sitt andra nya efternamn Rahm, ett efternamn som han fick tilldelat sig eftersom den tidigare knekten Rahm då hade slutat. Många av våra korta efternamn i Sverige är just så kallade ”Knekt-namn”. Dessa knektnamn är på den tiden inga släktnamn utan namn som man fick när man blev antagen och anställd som knekt i det militära. Exempel på andra så kallade knekt-namn kan var t.ex. Sund och Holm eller andra liknande korta efternamn. När Petter blir antagen så är han exakt 6 fot lång. Paret flyttar nu till Knekttorp nr 40 Uddeholm i Borkhult.

Efter tretton år som knekt begär Petter 1855 avsked för sjukdom ådragen i tjänsten. Petter har då blivit döv enligt läkares intyg. Han anhåller också om underhåll och får det beviljat med 48 kr årligen fram till sin död. Samma år den 15 december föds också deras sista barn Johanna Charlotta Rahm (1855 – 1935) som även är min ana, mm mm.

Bild

Husförhörslängd Yxnerum AI:7 sid 24 

Petter och Lena Stina får totalt sex barn tillsammans och alla föds i rätt tid inom äktenskapet. Men prästen har ändå vissa synpunkter på barnens uppväxt  och i en notering i husförhörsboken (se bild ovan) kan man läsa följande: ”dessa föräldrar böra tillhållas att lära sina barn bättre att läsa, ty de är oförsvarligt slarfvig”. Deras näst äldsta barn, sonen Carl Johan Theodor (1843 – 1902) som var dövstum blev också kallad för ”svagsint idiot”, han förflyttades till dårhuset i Vadstena där han sedan fick leva fram till sin död.

När man hade fått avsked och underhåll som utgick från Arméns Pensionskassa så kallas man sedan för Gratialist istället för Knekt. De fick då också flytta ifrån knekttorpet Uddeholm och flyttade nu istället och blev Topare på Mittelstein under Borkhult. Men att vara egen torpare tillsammans med det underhåll de fick så räckte det inte till för att försörja familj och barn.  Petter och Lena Stina börjar då också att göra dagsverken på Borkhults Fideikommiss.

”Exempel på utfört arbete på Borkhults fidekomiss 1858 av torparen på Mittelstein Peter Ram. 220 Mandagsverken 123,88 Rrd50 1/0 Quinnsdagverken 16,00 Rdr45 Läster kol 67,502 Famnar kastved 3,001 Lv näver 0,50 Skuld till 1859 167,94 Avräkningen belöper sig till 378,821864” 

År 1878 så tar sonen Adolf August Rahm (1852 – 1830) över torpet Mittelstein och Petter och Lena Stina flyttar då istället till torpet Bysjötorp. Här börjar nu Petter att försörja sig och sin familj som Tunnbindare och Korgmakare. Han binder Sprittunnor som han sedan levererar till Rehnbergs Spritfabrik i Söderköping. En av dessa Sprittunnor finns bevarad i släkten, men i en annan gren än den som jag själv tillhör. Däremot så är jag själv ägare till en korg som är tillverkad av Petter Rahm.

Sprittunna Korg

Den 10 april 1880 så dör Lena Stina av bröstlidande och samma år flyttar yngsta barnet, min mormors mormor Johanna Rahm (1855 – 1934) hemifrån. Johanna gifter sig sedan den 21 augusti 1881 med Karl Milton Ferm (1859 – 1929). Men redan den 6 november samma år så föds sedan min mormors mor Elin Ferm till världen. Hon blir då så kallat ”oäkta barn” trots att föräldrarna var gifta vid födseln, detta eftersom hon så tydligt var avlad före äktenskapet. Detta gör också att hon istället för att växa upp hos sin föräldrar får växa upp hos sin morfar änklingen Petter Rahm i Bysjötorp. Arrangemang liknande detta var vanliga förr och många som kallade för oäkta barn råkade ut för samma öde, att få växa upp hos andra släktingar istället för hos sina föräldrar.

Från 1894 tjänstgör Petter Rahm som kyrkvaktmästare fram till sin död den 28 mars 1904. Han var då 86 år gammal och dog av bröstlidande.

Torpet Bysjötorp (även Larstorp).

Petter Rahm var den sista som bodde i torpet Bysjötorp och som således lämnades åt sitt eget öde år 1904 när Petter hade gått bort. Idag är det lite svårt att hitta platsen där torpet tidigare låg. Men när jag var där i början på 1980-talet så syntes på öppen ängsmark själva torpgrunden samt ett äppleträd och en krusbärsbuske. Jag kunde också konstatera att utsikten från platsen där torpet hade legat ner mot sjön Bysjön var en mycket vacker vy  Idag är den öppna marken helt igenväxt och man ser inte längre något alls av sjön. Det finns en Torpinventeringsskylt på platsen där torpet låg. Men man måste gå in ett stycke från vägen mellan de båda torpen som heter Gota och Madrid för att hitta denna skylt. De båda sist nämnda torpen finns idag fortfarande kvar och fungerar som sommarstugor. Madrid har tidigare också varit skogvaktarens stuga.

MINOLTA DIGITAL CAMERA