Ett dubbelbröllop, sju begravningar och tre gravstenar. En berättelse om en familj från Minnesota och deras resa i sina förfäders fotspår den 9-10 augusti 2022.

(- NOTE that the texts in this blog post are translated into English at the bottom of the post. From the Start page, you can also translate the blog into any language using Google Translate. OBS att texterna i det här blogginlägget finns översatta till engelska längst ner i inlägget. Från Startsidan kan man också översätta bloggen bloggen till valfritt språk med hjälp av Google Translate)

– OBS att texterna i det här blogginlägget finns översatta till engelska längst ner i inlägget. Från Startsidan kan man också översätta bloggen bloggen till valfritt språk med hjälp av Google Translate)

Den släkt och de personer som det här blogginlägget handlar om är inte alls någon släkt till mig. För ett antal månader sedan fick jag kontakt med Ann Gustafson från Minnesota i USA. Hon och hennes tvillingdöttrar Hallie och Joanna skulle i början av augusti komma till Sverige för en resa i deras förfäders fotspår. Jag har därför sedan i maj släktforskat i en för mig helt ny församling och letat efter platser i en för mig helt okänd del av Sverige. Det har varit ett mycket spännande uppdrag och som precis nu har avslutats med att jag träffade Ann och hennes döttrar och visade dem runt i Västra Torsås församling väster om sjön Åsnen i Småland.

Tisdagen den 9 augusti kl 18:00 hade vi bestämt träff vid Västra Torsås kyrka som ligger i Lönashult. Jag åkte ner med Husbilen redan den 7 augusti och passade på att besöka och fotografera en del i Sveriges 30:e och yngsta Nationalpark, Åsnens Nationalpark invigd 2018. Nära nog prick på klockslaget den 9 augusti kom sedan familjen från Minnesota till den plats vi hade bestämt. Vi började genast med gå igenom min Släktrapport innehållande Anns svenska anor. Därefter fortsatte vi till en gård söder om Lönashult som heter Bohult. Den plats som Anns farfar Oscar Gustafsson utvandrade ifrån den 1 april 1916. Han var då endast 15 år gammal och tog ensam Ångbåten Stockholm ifrån Malmö till USA. Därefter på egen hand fortsatte han med tåg upp till Iowa där en av hans äldre bröder stod och väntade på honom.

Innan jag fortsätter berättelsen om de olika platser som vi tillsammans besökte den 9 och 10 augusti måste jag ändå först återkomma till rubriken på det här inlägget. Det är så att under tiden Ann och jag gick igenom Släktrapporten så hittade Anns döttrar tre mycket intressanta gravstenar på kyrkogården i Lönashult

Dessa tre gravstenar innehåller var och en för sig och inte minst tillsammans oerhört mycket intressant familjehistoria. Det är faktiskt lite av ett under att de efter så många år fortfarande står  kvar där på kyrkogården i Lönashult.
Dessa tre gravstenar innehåller var och en för sig och inte minst tillsammans oerhört mycket intressant familjehistoria. Det är lite av ett under att de efter så många år fortfarande står på kyrkogården i Lönashult. 

Dubbelbröllop

Den 31 maj 1884 ringde kyrkklockorna i Lönashult till bröllop. Det var inget vanligt bröllop för det var dubbelbröllop där två syskonpar vigdes. Det var Anns farfar Oscars pappa Gustav Svensson som gifte sig med Karolina Eriksdotter samt Gustav Svenssons syster Sofia Svensdotter som gifte sig med Karolina Eriksdotters bror Sven Magnus Eriksson. 

Sju begravningar – tre gravstenar

  • 1893 begravs Brita Svensdotter från Kråketorp
  • 1896 begravs Sven Persson från Kråketorp
  • 1907 begravs Sofia Svensdotter från Öveshult
  • 1916 begravs Gustav Svensson från Bohult (Tidigare Kråketorp)
  • 1918 begravs Hilma Svensdotter från Bohult som 1917 börjat att arbeta som piga hos änklingen Sven Magnus Eriksson i Öveshult.
  • 1918 en månad efter Hilma Svensdotter begravs även Sven Magnus son Per Emil Svensson. Båda Hilma och Per Emil drabbades av Spanska Sjukan som 1918 härjade och tog livet av 50 församlingsbor, varav 30 var barn
  • 1939 begravs Sven Magnus Eriksson från Öveshult

Gravstenen längst till höger på bilden ovanför är vänd. Troligen 1907 när Sofia Svensdotter begravs. På baksidan står namnen på Sofias och Gustav Svensson föräldrar Sven Persson och Brita Svensson från Kråketorp

Bohult

Nu tillbaka till resan med Ann och hennes båda döttrar i deras svenska förfäders fotspår. Efter genomgången av Släktrapporten på kvällen den 9 augusti satte vi oss i min Husbil och körde ner till Bohult. Jag hade varit där på morgonen för att reka platsen. Då var en hantverkare där och slutförde det allra sista av renoveringen av Huvudbyggnaden på gården. Ägaren som jag hade pratat med på telefonen några veckor tidigare hade sagt till företaget att arbetet måste vara slutfört senast den här dagen. När jag kom dit på kvällen med familjen så luktade det fortfarande nymålat

Bohult

Den här gården brukades av familjen Gustav Svensson och Karolina Eriksdotter mellan 1914 och 1919. De var med andra ord aldrig ägare till den här gården och bakgrunden till det återkommer jag till längre fram. Men även de här åren innehöll många händelser i familjens liv.

  • Sonen Oskar Svensson emigrerar den 1 april 1916 till Iowa i USA. Han var alltså bara 15 år gammal och företog resan över Atlanten vidare med tåg till Iowa helt på egen hand.
  • Fadern Gustav Svensson avlider här den 1 juli 1916 i sviterna av Magkräfta
  • Dottern Hilma Svensdotter flyttar den 3 december 1917 till sin morbror och änklingen Sven Martin Eriksson i Öveshult för att arbeta som piga. Den 11 oktober 1918 avlider hon i sviterna av den Spanska sjukan.
  • Modern Karolina Eriksdotter emigrerar till Iowa den 25 juni 1919. Hon har då med sig barnen Erik 17 år och Maria 11 år. Därmed avslutas också den här familjens sitt liv i Sverige. Gustav och dottern Hilma är begravda på Lönashult kyrkogård medan Karolina och 9 barn har utvandrat till Amerika
Familjebild tagen 1910

Skulatorp Ramnagård

Vi reser alltså bakåt i tiden och därför vi startade vi i Bohult. En gård som familjen brukade och inte själva var ägare till. Den 10 augusti på morgonen träffade jag familjen igen och förvarande om att det kommer att bli en intensiv och innehållsrik dag. Vi åkte allra först till Skulatorp Ramnagård där familjen ägde en mindre gård mellan åren 1910 – 1914.

Från Skulatorp är det inte långt till den plats som är allra viktigast i den här familjens historia nämligen till Kråketorp

  • Sonen Arvid utvandrar härifrån den 13 april 1911
  • Dottern Astrid utvandrar härifrån den 10 februari 1912

Kråketorp

Kråketorp som det ser ut idag. Huset byggdes av Botild Börjesdotter och hennes man Sven Persson och stod klart för inflyttning år 1830

Kråketorp omtalas första gången redan på 1500-talet. Men exakt hur länge gården har varit i den här släktens ägo är däremot mer osäkert. Det jag däremot vet är att minst 6 generationer av Anns förfäder som har ägt den här gården.

  • Erik Andersson (1646-1728)
  • Sven Eriksson ( -1782)
  • Börje Svensson ( -1826
  • Botild Böjesdotter (1791-1896)
  • Sven Persson (1819-1916)
  • Gustav Svensson (1860-1916)

Huvudbyggnaden på bilden ovan är byggt 1830 och nu renoverat i toppskick av både ägaren samt ägarens nuvarande hyresgäster som bor i huset sedan knappt ett år tillbaka. Hyresgäster som jag är mycket tacksam emot och som förberett besöket på allra bästa sätt. Dessutom var delar av familjen hemma och visade oss runt. Särskilt viktigt var att vi också kunde med deras hjälp hitta resterna av den gamla gården före 1830. Den gamla och ursprungliga gården som ligger uppe i skogen bakom det huset på bilden. Nuvarande hyresgäster hade röjt vägen dit över ängar och genom skog och följde även med upp och visade vägen.

Det var alltså Botild Börjesdotter som tillsammans med sin man Per Månsson som var det sista som bodde här på den gamla och ursprungliga gården. Det var även de som byggde det nya och nuvarande huset som idag är Kråketorp.

Efter det mycket givande besöket i Kråketorp så var det dags att åka till Gusten i Lövhult. Han är en långväga släkting till Ann via hennes farfars Oskars syster Huldas make. Vi var där inbjudna till en fantastisk god lunch. Gusten hade även bjudit in sina kusinbarn som också äger en gård i närheten. Vi blev bjudna på vällagad lax med två olika såser samt äkta småländsk Ostkaka.

Nu närmade sig klockan tre på eftermiddagen den 10 augusti. Det var dags för oss att tacka för maten och nu väntade en stor överraskning för familjen från Minnesota. Tack vare upptäckten av gravstenarna på kyrkogården hade jag tidigt på morgonen innan jag träffade familjen hunnit med att hitta ättlingar till paret från den andra grenen i dubbelbröllopet Sven Magnus Eriksson och Sofia Svensdotter. Alltså syskonen till både Anns farfars far och mor – en tvåvägs anlinje bakåt i tiden. Jag hade faktiskt även hunnit köra ner till Öveshult tidigt på morgonen och i princip väckt upp nuvarande ägaren gården som också är en av de aktuella ättlingarna. Vi bestämde tillsammans att vi skulle överraska familjen från Minnesota med att träffas på kyrkogården i Lönashult vid de tre gravstenarna som på ett så påtagligt sätt knyter ihop hela den här berättelsen

Till vänster Ann från Minnesota med sina två tvillingdöttrar Hallie och Joanna. Till höger Per-Åke och hans syster Ingrid, 4-männingar (bryllingar) med Ann från Minnesota

The texts above translated into English – Texterna ovan översatta till Engelska

A double wedding, seven funerals and three tombstones. A story of a family from Minnesota and their journey in the footsteps of their ancestors on August 9-10, 2022.

The family and the people that this blog post is about are not related to me at all. A number of months ago I got in touch with Ann Gustafson from Minnesota in the USA. She and her twin daughters Hallie and Joanna were to come to Sweden at the beginning of August for a trip in their ancestors’ footsteps. Therefore, since May, I have been doing genealogical research in a completely new congregation and looking for places in a part of Sweden completely unknown to me. It has been a very exciting mission and which has just now ended with me meeting Ann and her daughters and showing them around Västra Torsås parish west of lake Åsnen in Småland.

On Tuesday, August 9 at 06 PM, we had decided to meet at Västra Torsås church, which is located in Lönashult. I went down with the RV already on August 7 and took the opportunity to visit and photograph some of Sweden’s 30th and youngest National Park, Åsnen National Park inaugurated in 2018. Almost exactly on time on August 9, the family from Minnesota came to the place we had Certainly. We immediately started by going through my Family Report containing Ann’s Swedish ancestry. We then continued to a farm south of Lönashult called Bohult. The place that Ann’s grandfather Oscar Gustafsson emigrated from on April 1, 1916. He was only 15 years old at the time and took the Steamer Stockholm alone from Malmö to the USA. Then on his own he continued by train up to Iowa where one of his older brothers was waiting for him.

Before I continue the story of the different places we visited together on August 9 and 10, I must first return to the title of this post. It so happened that while Ann and I were going through the Genealogy Report, Ann’s daughters found three very interesting tombstones in the cemetery in Lönashult

Double wedding

On May 31, 1884, the church bells in Lönashult rang for a wedding. It was no ordinary wedding because it was a double wedding where two pairs of siblings were married. It was Ann’s grandfather Oscar’s father Gustav Svensson who married Karolina Eriksdotter and Gustav Svensson’s sister Sofia Svensdotter who married Karolina Eriksdotter’s brother Sven Magnus Eriksson.

Seven burials – three headstones

  • 1893 Brita Svensdotter from Kråketorp is buried
  • 1896 Sven Persson from Kråketorp is buried
  • 1907 Sofia Svensdotter from Öveshult is buried
  • 1916 Gustav Svensson from Bohult (formerly Kråketorp) is buried
  • 1918 Hilma Svensdotter from Bohult is buried who in 1917 started working as a maid for the widower Sven Magnus Eriksson in Öveshult
  • 1918, one month after Hilma Svensdotter, Sven Magnus’ son Per Emil Svensson is also buried. Both Hilma and Per Emil were affected by the Spanish Flu, which in 1918 ravaged and killed 50 parishioners, 30 of whom were children.
  • 1939, Sven Magnus Eriksson from Öveshult is buried

Now back to the journey with Ann and her two daughters in the footsteps of their Swedish ancestors. After reviewing the Genealogy Report on the evening of August 9, we got into my RV and drove down to Bohult. I had been there in the morning to scour the place. Then a craftsman was there and completed the very last part of the renovation of the main building on the farm. The owner I had spoken to on the phone a few weeks earlier had told the company that the work had to be completed by this day. When I got there in the evening with the family, it still smelled freshly painted

Bohult

This farm was farmed by the family Gustav Svensson and Karolina Eriksdotter between 1914 and 1919. In other words, they were never the owners of this farm, and I will return to the background to that later. But even these years contained many events in the family’s life.

  • The son Oskar Svensson emigrates on 1 April 1916 to Iowa in the USA. He was therefore only 15 years old and made the journey across the Atlantic by train to Iowa completely on his own.
  • Father Gustav Svensson dies here on July 1, 1916 in the suites of Cancer
  • Dottern Hilma Svensdotter moves on December 3, 1917 to her uncle and widower Sven Martin Eriksson in Öveshult to work as a maid. On October 11, 1918, she died of complications from the Spanish flu.
  • Dottern Hilma Svensdotter moves on December 3, 1917 to her uncle and widower Sven Martin Eriksson in Öveshult to work as a maid. On October 11, 1918, she died of complications from the Spanish flu.

Skulatorp Ramnagård

We are therefore traveling back in time and that is why we started in Bohult. A farm that the family used and did not themselves own. On the morning of August 10, I met the family again and told them that it would be an intense and meaningful day. We first went to Skulatorp Ramnagård where the family owned a small farm between the years 1910 – 1914.

The son Arvid emigrates from here on 13 April 1911
Daughter Astrid emigrates from here on 10 February 1912

From Skultorp, it is not far to the place that is most important in this family’s history, namely to

Kråketorp

Kråketorp is mentioned for the first time already in the 16th century. However, exactly how long the farm has been in the possession of this family is, on the other hand, more uncertain. What I do know, however, is that at least 6 generations of Ann’s ancestors have owned this farm.

  • Erik Andersson (1646-1728)
  • Sven Eriksson ( -1782)
  • Börje Svensson ( -1826)
  • Botild Böjesdotter (1791-1896)
  • Sven Persson (1819-1916)
  • Gustav Svensson (1860-1916)

The main building in the picture above was built in 1830 and now renovated in top condition by both the owner and the owner’s current tenants who have been living in the house for just under a year. Tenants to whom I am very grateful and who prepared the visit in the very best way. In addition, parts of the family were at home and showed us around. Particularly important was that with their help we were also able to find the remains of the old farm before 1830. The old and original farm that is up in the woods behind that house in the picture. Current tenants had cleared the way there over meadows and through woods and also came along and showed the way.

So it was Botild Börjesdotter who, together with her husband Per Månsson, was the last to live here on the old and original farm. They were also the ones who built the new and current house, which today is Kråketorp.

After the very rewarding visit to Kråketorp, it was time to go to Gusten in Lövhult. He is a distant relative of Ann via her grandfather Oskar’s sister Hulda’s husband. We were there invited to a fantastically good lunch. Gusten had also invited his cousins ​​who also own a farm nearby. We were treated to well-cooked salmon with two different sauces and genuine Småland cheese cake.

It was now approaching three o’clock in the afternoon of August 10. It was time for us to give thanks for the food and now a big surprise awaited the family from Minnesota. Thanks to the discovery of the tombstones in the cemetery, early in the morning before I met the family, I had managed to find descendants of the couple from the second branch of the double wedding Sven Magnus Eriksson and Sofia Svensdotter. So the siblings of both Ann’s great-grandfather and mother – a two-way bloodline going back in time. I had actually even managed to drive down to Öveshult and basically woke up the current owner and the current descendant. We decided that we would surprise the family from Minnesota by meeting at the cemetery in Lönashult at the three tombstones that so tangibly tie this whole story together

Flink och stark nittioåring tycker vi är veklingar nu

Östgöta Correspondenten 9 september 1963

Flink och stark nittioåring tycker vi är veklingar nu

Det är sant det där, att arbete befordrar hälsa och välstånd. Åtminstone det det väl in på lantbrukaren Carl Adoilfsson i Örsåsa, Gullringen. Han har aldrig legat på latsidan , men är, när han nu ska fylla 90, kvick och stark som en pojke. Det hårda arbetet som dräng, järnvägsbyggare, sågare och lantbrukare har inte knäckt honom

Han började artbeta som ung och än idag kan han hugga i med friska tag. Lien svänger han flinkt och på hästräfsan sitter han stadigt. Åka tunnelbana eller rulltrappa i Stockholm är heller inger som som orsakar svindel hos denne kärnkarl

Han föddes i Kisa den 10 september 1873. Så står det i kyrkoboken. Egentligen är han född den 11.e men prästen råkade sätta en plump och så feltydde man datumet. Carl Adolfsson är emellertid inte nogräknad utan rättar sig efter det som är skrivet och firar den 10:e. Firar, ja. Det är galenskaper de styr till med, skämtar ha om döttrarnas fejande och och planerande inför födelsedagsfesten. Men han verkar glad över att släkten skall möta upp

Sin första tjänst hade han som 13-åring i Tidersrum och nästa plats var Fröåsa. Utkomsten var kost och logi. Efter något år blev årslönen 30kr. På gärdena i Örsåsa står säden och väntar på skördetröskan. Det lockar till jämförelse. När han tjänande landstingsman Ture Hanssons far i Bränntorp slogs allt med lie på 60-tunnlandsgården. Kanske det är därför takterna med lien sitter i. Med den tuktar han nu grässlänterna inför 90-årsdagen

Byggde järnväg Kisa – Vimmerby

När första spadtaget för järnvägen togs i Vimmerby var hr Adolfsson på plats och han arbetade för sedan för färdigställandet av linjen Kisa – Vimmerby under tre år fram till invigningen 1902. Ett hårt arbete där hjälpmedlen var spade och skottkärra. Med skottkärra fick man transportera sten, grus och jord flera hundra meter. Vägtrummor mellan Smedsbäcken och Verveln var han med och ansvarade för. Vid ett tillfälle, då avlöningen utbetalades var sjätte vecka och endast utgjorde 1:50 om dagen, tog han skyffeln på ryggen och slöt sig till ett arbetslag vid Verveln. Basen där räknade visst för kubiken och för den flitige betydde det för en dagsförtjänst på tre kronor. För rallare Adolfsson som varken söp eller slogs blev det pengar på hög.

Torparen låg inte på soffan. 

Torpare vid Långnäs under Ålhult var han i 20 år. Det första årskontraktet 1905 var särskilt hårt. Dagsverkena började fem på morgonen och slutade först kl åtta på kvällen. Tio sådana mans och tio kvinnodagsverken gällde det och dessutom kördagsverken samt utkörning av all gödsel. Torparen på Långnäs fick ge sig hemifrån redan kl 2 på natten med sina stutar för att hinna fram i tid. När stutarna trött… (artikel avklipp, text saknas)

vara värst och lämna de finaste bären. Och de bästa blev alltid framvisade från herrgårdstrappan, till heder för den dem som plocket dem och som föredöme för de andra plockarna. Så skulle enbär och kröka se ut!

På soffan fick torparen sällan ligga. Men Carl Adolfsson har, som sagt, inte farit illa av sin livsföring. När maskinerna saknades, då hade folk träning, sägen han. Nu är de flesta veklingar

Carl Johan Oskar Adolfsson var bror till min morfars far Herman Adolfsson. Han föddes den 10 september 1873 i torpet Eriksholm under Fröåsa i Kisa och dog 92 år gammal i Örsåsa, Gullringen i Södra Vi.

Besök hos min syssling och min pappas kusin i Södra Bårby på Öland september 2019

Lördagen den 21 september var inbokad sedan en tid tillbaka för att besöka Södra Bårby på Öland. Min syssling Andreas, som bor i Södra Bårby, och jag har sedan ett antal år tillbaka haft kontakt via både mail och telefon. Andreas hörde sedan av sig igen för en tid sedan och vi bestämde oss då för att vi behöver verkligen träffas. Andreas pappa Karl-Gustaf kusin med min pappa var också både intresserad av att träffas samt att han hade mycket fakta kunskap att förmedla till mig.

Jag tog semester på fredagen före och åkte till Öland redan på torsdagskvällen med Husbilen. Bestämde mig för att ha Gräsgårds Hamn som utgångspunkt för att också ta tillfället i akt att fotografera vilket är mitt andra stora intresse, se vidare min andra blogg: https://fotodagboken.blog

DSC_7358-HDR-Redigera

Gräsgård Hamn – Öland

Lördagen skulle ägnas åt släktforskningen och mötet med min syssling Andreas och hans familj samt Andreas pappa. Vi hade bestämt tid och plats till Mörbylånga kyrkogård och min farmors föräldrars grav.

IMG_3852

P G & Idas grav på Mörbylånga kyrkogård på Öland, min Farmors föräldrar.

Gravstenen är dock lite av en gåta eftersom Petterson stavas med två t och Peter Gustaf och Ida stavade med ett t, Petersson precis som min farmors barndomsnamn och hennes bröders efternamn vilket också framgår av nedan s.k dödsbrev. Även årtalet 1915 är en gåta eftersom Peter Gustav Peterson avled redan den 25 maj 1904 i en ålder av 57 år och Ida Peterson avled 21 augusti 1940 i en ålder av 81 år. Den som däremot avled 1915 var Idas far Peter Gustav Andersson, så min teori måste därför bli att gravsten restes i samband med hans död 1915.

IMG_3882

Min farmor hade 4 syskon, äldste brodern Karl – Gunnar föddes den 8 februari 1893 avled redan den 25 februari och fick således bara leva i 17 dagar. Därefter föddes Agnes den 8 januari 1894. Hon gifte den 20 december 1912 sig med barnhusbarnet från Stockholm Gustav Fernstedt, han kallades också för den siste åkaren på Öland. Han körde många transporter med sin häst och vagn. I Mörbylånga finns också en gata uppkallad efter Gustaf Fernstedt som heter Åkaregatan och den går förbi där deras lilla gård låg i Mörbylånga. Deras grav finns också på Mörbylånga kyrkogård.

IMG_3857

Gustaf och Agnes Fernstedts grav på Mörbylånga kyrkogård

Även två av deras barn är begravda på Mörbylånga kyrkogård:

Farmors yngre bror Gunnar Peterson och hans hustru Astrid ligger också begravda på Mörbylånga kyrkogård

Slutligen även farmors yngsta bror Gustav och hans hustru Alida och deras förstfödda barn Ingrid ligger begravda på samma kyrkogård i samma grav

Gustav och Alidas son Fred, dog i en motorcykelolycka i Södra Bårby, vilar i en egen grav på Mörbylånga kyrkogård.

IMG_3850.jpg

Det här var ändå bara början på vad Andreas och hans pappa Karl-Gustaf hade att visa och berätta om. Karl-Gustaf har själv ingen dator men när det gäller siffror kan han nog tävla med en dator i snabbhet på att ur minnet plocka fram siffror och i det här fallet olika datum. Här ligger man själv i lä…

Vi åkte  hem till Andreas hus i Södra Bårby, det hus där min farmors mor Ida Persson också har bott i många år, men som idag ser helt annorlunda ut.

DSC_7553

Karl-Gustaf, Andreas och Katia framför huset i Södra Bårby

 

Karl-Gustaf hade samlat ihop en del av alla de papper han har samlat på sig och som funnits i huset. Bland allt så fanns bla den här versen som Ida Petersson har skrivit

IMG_3889.jpg

”Den arma svalan bygger bo i Templets famn och finner ro men arma själ vill ila från arbetsok och dagligt tvång till heldagsfrid och bön och sång och outsäglig vila”

Ida Petersson

Det här brevkortet fanns också med i samlingen av papper, det är ett brevkort som Ida skickade till sin dotter Agnes Fernstedt.

IMG_3887.jpg

 

Jag har tidigare skrivit om de här släktgrenarna här bloggen och bland annat om gården i Södra Bårby som brann upp år 1905. Då har jag skrivit att gården hade No 5 i sin fastighetsbeteckning. Efter det här besökte så vet jag nu bättre och att min mors noteringar inte var helt korrekta. Det var alltså gården Södra Bårby No 6 som brann 1905. Den här bilden är troligen ändå den gården som brann

barby5.jpg

Platsen där Södra Bårby No 6 låg låg ser ut så här idag:

 

Efter branden så byggdes gården upp igen söder ut efter den då andra befintliga bebyggelsen.  I de senaste köpehandlingarna står byggår 1912 angivet för nuvarande Bårby No 6

DSC_7550.jpg

Södra Bårby No 5 har således inte brunnit utan är en gård som står den den alltid har stått och har tidigare gått i arv i minst 4 generationer i vår släkt.. Idag ser den gården ut så här

DSC_7547.jpg

Här en flygbild från okänt år där Södra Bårby No 5 är fastigheten längst till vänster

DSC_7545.jpg

Slutligen här nedanför en äldre bild från Södra Bårby och den gård som är den tredje gården längst till höger bland de tre gårdarna som ligger tätt samman på bilden ovan.

IMG_3883.jpg

Det blev en mycket lyckad och trevlig resa till Öland och till minsläktingar i Södra Bårby. Vi besökte flera kyrkogårdar och tittade på gravar som tillhör P G Peterssons systrar. Men för att inte det här ska bli alldeles för lång blogginlägg stannar jag här för idag.

Ett mycket stort TACK till min syssling Andreas med familj. Ett lika stort TACK till min pappas kusin Karl-Gustaf med det helt otroliga sifferminnet som troligen/eventuellt kan slå en modern dator i snabbhet. Jag vill avslutningsvis rikta ett särskilt stort TACK till Andreas och Katias son Alfred  11 år som var min Co-Driver när vi körde runt på södra Öland med Husbilen.

Avslutar med en bild på Ölandsbron från Svinö på fastlandssidan i Kalmar. Besök gärna även min Fotoblogg https://fotodagboken.blog

DE724F81-43C7-4DE3-91F3-A87BEEE76E50.jpg

Släktbok fyra klar

IMG_3120

Jag började att släktforska på allvar 1980 och har under alla år sedan dess haft som mål att någon gång kunna skriva och trycka en släktbok. Åren har gått och materialet har växt och därmed också blivit svårare att överblicka. Nu är jag framme vid en viktig milstolpe och resultatet har  istället blivit fyra släktböcker En bok för respektive Helenas och mina egna föräldrar.

Idag kom den sista boken, den om min mor, med posten från tryckeriet i Borås. Nu återstår det endast för mig att packa upp och sedan sända böcker vidare till de släktingar på min mors sida som har beställt egna exemplar av den fjärde och sista boken.

Är jag därmed nu också helt klar med min släktforskning? Svaret på den frågan måste nog trots allt bli nej. Jag tror att det kommer att finnas nya källor och därmed nya möjligheter att hitta  uppgifter. Däremot så kändes det nu helt rätt att sammanfatta släktforskning under 37 års tid i dessa fyra böcker som totalt omfattar 782 sidor och tillsammans väger 3,4 kg.

 

 

Många av de levnadsberättelser som finns i de tryckta böckerna finns även i den här bloggen. Bloggen har för mig varit ett viktigt verktyg och en morot att till att skriva levnadshistorier. Flera berättelser har kommit till genom att jag besökt platser där våra släktingar har bott. Ibland har jag också hittat husen där släkten har bott och ibland  enbart en husgrund från något gammalt torp.  Men att gå omkring på dessa platser har givit mig inspiration. Ibland har jag också haft tur att träffa människor som kände våra släktingar och som har kunnat berätta fantastiska historier. Så till er som själva släktforskar så blir mitt viktigaste råd följande.

Släpp tangenterna ibland på era datorer och bege er ut på de platser där era släktingar har levt sina liv! Knacka på dörrar och fråga de som idag bor på dessa platser och du kan få fantastiska berättelser om din släkt.  Kort och enkelt: 

Ge er ut på Släktforsknings-safari!

Jag kommer inte att sluta att blogga, så håll utkik efter nya blogginlägg. Avslutar det här blogginlägget med en bild på de fyra släkböckerna

IMG_6198

PS Vill rikta ett varmt och stort tack till Responstryck i Borås som har gjort ett fantastiskt bra arbete med tryckningen av dessa böcker. DS

 

 

Tredje släktboken är nu klar

Nu är släktboken om min far Stig Wåhlin klar. Boken är skriven som en Antavla med levnadsberättelser och bilder, totalt 208 sidor tryckt i A4 format med 4-färg. Idag har jag packat 30 böcker som nu ska skickas till kusiner och kusinbarn som önskat ta del av släktens historia.

FullSizeRender 3

Har också börjat att skriva på den fjärde och sista boken som kommer att handla om min mors släkt.

Släkthistoriskt Forum tipsar om 11 intressanta bloggar om släktforskning

I förra veckan kom årets första nummer av tidningen Släkthistoriskt Forum som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund. På framsidan stod det att tidningen tipsar om 11 bloggar och självklart väckte det mitt intresse.  Jag bläddrade snabbt fram till de aktuella sidorna om bloggar och väl där upptäckte jag att min egen blogg var bland de omnämnda. Det var verkligen både en överraskning och givetvis oerhört roligt.

Tidningen tipsar om ”11 bloggar att inspireras av” och min blogg hamnar i denna skara på en andra plats.

”Bloggen rör främst Dick Wåhlins och hustrun Helena Wåhlins anor, Skribenten framhåller vikten av att samla på berättelser….” 

Det är nu dessa berättelser som jag har samlat som också bildar en viktig grund till de fyra släktböcker som jag skriver. Tre av böckerna är redan klara och den fjärde och sista boken arbetar jag för fullt med.

Uppmärksamheten i tidningen har givit många besök här i bloggen och även en del nya kontakter. 

Givetvis blir jag även inspirerad till att fortsätta att blogga här .

Idag fick jag min andra Släkbok levererad från tryckeriet

Ni må tro att det är en fantastiskt härlig känsla att få uppleva att många års släktforskningsarbete nu vartefter kommer att vara dokumenterade i formen av Släktböcker.

Idag kom min andra bok levererad hem till mig från tryckeriet. Den här boken som kom idag handlar om min svärmor Eivor Bengtsson.  Den första boken som jag fick hem klar lagom till jul handlar om min svärfar Allan Bengtsson. Igår kväll skickade jag in underlaget till min tredje bok som handlar min egen far Stig Wåhlin. Nu återstår ”bara”att sammanställa boken om min mor Margot Wåhlin.

slaktbok-eivor

Jag valde att göra fyra olika böcker av tre olika anledningar. För det första så vänder sig varje enskild bok av de fyra till olika målgrupper. För att bara ge ett exempel så tror jag inte att min mammas släkt är så intresserade av att läsa om min svärfars anor och deras levnadsöden. För det andra så har jag samlat så pass mycket material att en enda bok skulle bli väldigt omfattande i sig.  För det tredje så gäller det också att få boken överskådlig om hur olika personer är relaterade till varandra genom generationerna. Det sista är inte så lätt för den som inte själv är insatt i släktforskning och vet hur en antavla är uppbyggd.

Jag har koncentrerat mig på de fyra första generationerna och skrivit så noggranna levnadsbeskrivningar som möjligt om dessa anor. När det sedan gäller anor från generation fem och bakåt så ligger de samlade en och en som separata antavlor med anorna i generation fyra som källpersoner. Jag är själv väldigt nöjd med det upplägget och tycker att det blir överskådligt. Men jag förstår om andra släktforskare kan tycka att det är lite märkligt och rentav felaktigt, Men jag har prioriterat överskådligheten  för de icke släktforskare som förhoppningsvis ska läsa boken. Allra sist efter anorna har jag lagt beskrivningar och bilder på speciella ”Släktgårdar” där släkten levt och brukat jorden i mer än två-tre generationer bakåt.

Nu väntar jag på den tredje boken och hoppas få den levererad inom en vecka eller två.

 

 

En viktig milstolpe är uppnådd. Min första släktbok är klar!

Intresset för släktens historia ärvde jag ifrån min mor. Hon hade samlat gamla foton på äldre släktingar i ett fotoalbum och där noterat uppgifter om dessa släktingar. Som barn tyckte jag att det både var intressant och roligt att bläddra i det fotoalbumet. Jag började sedan själv att släktforska omkring 1980.  Mitt mål har hela tiden varit att ”någon gång i framtiden” skriva en släktbok. 

Det skapas hela tiden nya möjligheter till att kunna släktforska och därmed hitta nya intressanta uppgifter. Det är därför svårt att sätt punkt för forskningen och säga till sig själv att ”nu är du klar och kan börja skriva släktboken.”

Jag har nu konstaterat att jag aldrig kommer bli helt klar med forskningsarbetet. Resultatet av det konstaterandet ser du här nedanför. Det här är den första av det som är nu istället är tänkt att bli fyra släktböcker. Det kommer att bli en bok för var och en av både Helenas och mina föräldrar.

Strax före jul lämnade jag in underlaget till boken om Helenas pappa Allan Bengtsson till tryckeriet. Jag har därefter kommit en bra bit även på den andra släktboken som handlar om Helenas mamma Eivor Karlsson gift Bengtsson. Sedan återstår ”bara” böckerna om mina egna föräldrar.

Här kan du se resultatet i form av bilder på några av sidorna i boken om Helenas pappa. Han fick själv ta emot ett exemplar av den helt nytryckta boken i julklapp.

Klicka på bilderna här nedanför för att se dem i större format

Om ni undrar var jag har tryckt boken så kan jag nämna att det är Responstryck AB i Borås som fick uppdraget och jag är mycket nöjd över resultatet. Boken är på 100 sidor och omslaget på boken är laminerat.

Avslutningsvis vill jag också säga att jag är mycket glad för att säkerställt att ett oräkneligt antal timmars arbete nu är lättillgängligt för andra att kunna ta del av.

Systrarna Lena Carin och Sara Charlotta Nilsdotter, tre av deras barn gifter sig i ett dubbelbröllop varav ett av brudparen är kusiner med varandra.

Fortsätter idag med två av barnen till drängen och senare bonden Nils i Fjärsbo, systrarna Lena Carin och Sara Charlotta.  

De båda systrarna Lena Carin och Sara Charlotta Nilsdotter blir faderslösa när de är 15 och 13 år gamla. Deras far Nils Johansson avlider 57 år gammal den 29 november 1850 i Fjärsbo, Kättilstad och änkan Kristina Eriksdotter får därefter ensam ta hand om både gården och tre omyndiga barn. De två systrarna har en lillebror som vid faderns bortgång är 8 år gammal. Tre äldre syskonen har tidigare flyttat hemifrån och klarar sig då själva. När modern Kristina fyra år senare gifter om sig med Niklas Lorentsson så skiljs hon också från sina tre minsta barn. De båda systrarna får börja att arbeta på olika gårdar som pigor medan deras lillebror flyttar till sin farbror och blir fosterson hos honom.

05-juli-2015nils-karlsson_lena-carin-nilsdotter

Lena Carin Nilsdotter som är född den 12 augusti 1834 i Fjärsbo, Kättilstad (E) gifter sig den 14 oktober 1853 när hon är 19 år gammal med Nils Karlsson från Vena, Kättilstad. Deras första barn Karl Gustav föds i Vena den 2 oktober 1854 men avlider när han är drygt 2,5 är gammal den 20 maj 1857. Lena Carin är gravid igen när hon begraver sin första son, 6 månader senare den 29 november 1857 föds sonen Nils Johan. Den 5 mars 1860 föds sedan dottern Anna Kristina Charlotta. Nu kommer vi till de två barn som sedan kommer att gifta sig i dubbelbröllopet nämligen Karl Albin som föds den 3 januari 1864 och Alma Helena som föds den 17 maj 1870.

Sara Charlotta Nilsdotter som är född den 14 april 1837 i Fjärsbo, Kättilstad gifter sig den 30 april 1856 med Karl Johan Svensson från Tolemåla, Kättilstad, de får sju gemensamma barn. Barnet som senare gifter sig i dubbelbröllopet heter Karl Erik Albin och är född den 27 oktober 1863 i Tolemåla.

Dubbelbröllopet den 5 juni 1889

Den här dagen står två brudpar framför prästen Axel Ekberg och vigs samman. Tre av fyra personer i bröllopet är släkt med varandra.

Karl Albin Nilsson med sin brud Anna Lovisa Karlsdotter
Karl Erik Albin Karlsson med sin brud och kusin Alma Helena Nilsdotter.

Två år efter dubbelbröllopet så avlider Karl Erik Albin Karlssons far Karl Johan Svensson i Tolemåla 58 år gammal den 25 augusti 1891. Åtta år senare den 27 februari 1899 avlider Karl Erik Albin Karlson i en ålder av 35 år. Hans hustru och kusin Alma Nilsdotter blir tidigt änka och med ansvar för 4 barn som då är mellan 2 och 9 år gamla. Alma gifter tre år senare om sig med Göran Salomonsson.