Jag har fått förmånen att förvalta Allan Bengtssons bildskatt. Som vanligt finns en hel del bilder som tyvärr inte går att identifiera person/er eller motiven på. Ser du någon bild där du kan berätta något så hör av dig till mig
Min svärfar Allan Bengtsson var den siste av våra föräldrar som lämnade oss. Det innebär att Helena och jag nu är den äldsta generationen. Förr var det vanligt att man skrev Nekrologer i tidningen men det är inte så ofta man ser det idag. Den moderna tidens Nekrolog skrivs nu istället på sociala medier. Såg här uttryckte sig vår dotter Emelie på Instagram:
Att skriva om en ”enstående man” är inte enkelt och särskilt inte en person som stått så nära som min svärfar gjorde. Jag minns väl när jag frågade om Helenas hand och bad honom tillåtelse att gifta mig med hans dotter. – Ja jag frågade faktiskt om tillåtelse om att få gifta mig med henne, även om det inte var vanligt att göra så i mitten på 1980-talet. Men jag ska ändå genom de bilder jag fått förmånen att förvalta efter Allan försöka att ge en bild av min svärfar
Orientering och Skidor präglade många år av Allans liv. Bland hans olika medaljer utmärkelser finns mängder med plaketter från Orienteringssporten. Allan började orientera i Åtvidabergs IF och var sedan en av grundarna till Orienteringsklubben Eken i Åtvidaberg. Orientering var en sysselsättning som följde Allan långt upp i ålder och karriären kröntes flera SM medaljer i Veteran -SM.
Allan var mycket intresserad av sin Hembygd. Han har ofta besökt sin gamla arbetsplats Östergården och visat bilder för de gamla som bor där. Han åkte till bara för ett par år sedan ofta till Falerums föreläsningsförening och lyssnade på föreläsningar. Men bland hans alla papper finns också 23st medlemskort i Åtvidabergs Föreläsningsförening från 1953 till den 145 terminen 1965. Det som är intressant med dessa Medlemskort är att de också visar föreläsningsprogram för alla dessa terminer
Allan höll både sin släkt och vänner kära. Han blev änkling redan år 2000 då hans hustru Eivor avled. Han var mao Änkling i 19 år och bodde kvar i huset på Eksättersvägen som han byggde 1959 ända fram till sin död.
De bilder ni ser i det här inlägget är en liten del av den Bildskatt jag fått äran att förvalta. Det kommer säkert bli fler blogginlägg med bilder från Allans album. Jag kommer också att digitalisera ett urval Allans stora samling Diabilder
Den 20 december begravs Allan i Åtvids G.a Kyrka. Begravningen förrättas enligt Allans egen önskan av Lars Svensson som numera egentligen är verksam som präst i Vimmerby
Jag började att släktforska på allvar 1980 och har under alla år sedan dess haft som mål att någon gång kunna skriva och trycka en släktbok. Åren har gått och materialet har växt och därmed också blivit svårare att överblicka. Nu är jag framme vid en viktig milstolpe och resultatet har istället blivit fyra släktböcker En bok för respektive Helenas och mina egna föräldrar.
Idag kom den sista boken, den om min mor, med posten från tryckeriet i Borås. Nu återstår det endast för mig att packa upp och sedan sända böcker vidare till de släktingar på min mors sida som har beställt egna exemplar av den fjärde och sista boken.
Är jag därmed nu också helt klar med min släktforskning? Svaret på den frågan måste nog trots allt bli nej. Jag tror att det kommer att finnas nya källor och därmed nya möjligheter att hitta uppgifter. Däremot så kändes det nu helt rätt att sammanfatta släktforskning under 37 års tid i dessa fyra böcker som totalt omfattar 782 sidor och tillsammans väger 3,4 kg.
Många av de levnadsberättelser som finns i de tryckta böckerna finns även i den här bloggen. Bloggen har för mig varit ett viktigt verktyg och en morot att till att skriva levnadshistorier. Flera berättelser har kommit till genom att jag besökt platser där våra släktingar har bott. Ibland har jag också hittat husen där släkten har bott och ibland enbart en husgrund från något gammalt torp. Men att gå omkring på dessa platser har givit mig inspiration. Ibland har jag också haft tur att träffa människor som kände våra släktingar och som har kunnat berätta fantastiska historier. Så till er som själva släktforskar så blir mitt viktigaste råd följande.
Jag kommer inte att sluta att blogga, så håll utkik efter nya blogginlägg. Avslutar det här blogginlägget med en bild på de fyra släkböckerna
PS Vill rikta ett varmt och stort tack till Responstryck i Borås som har gjort ett fantastiskt bra arbete med tryckningen av dessa böcker. DS
Mf ff f: Salomon Nilsson
Född: 1796.03.03 Komramåla, Södra Vi (H)
Gift: 1825.10.13 Södra Vi (H)
Död: 1866.12.17 Lötaborg, Södra Vi (E)
Mf ff m: Sara Lisa Persdotter
Född: 1805.04.19 Bofall, Södra Vi (H)
Död: 1852.11.08 Lötaborg Södra Vi
Salomon Nilsson föddes den 3 mars 1796 i Komramåla, Södra Vi (H) Mellan år 1816 och 1825 arbetar han som dräng på gården Älö No 2 i Södra Vi. År 1825 står han skriven som dräng på gården Dabbetorp, Södra Vi (H). Sara Lisa Persdotter föddes den 19 april 1805 i Bofall, Södra Vi.
Den 13 oktober 1825 gifter sig drängen Salomon Nilsson i Dabbetorp med pigan Stina Persdotter från Bofall. Fem månader senare den 6 mars 1826 föds deras första barn, dottern Christina Carolina i Älö No 2 i Södra Vi (H) där föräldrarna hade bosatte sig direkt efter vigseln. Nu står Salomon noterad som brukare och ägare av 1/16 Älö No 2, istället för som tidigare dräng. Den 6 juni 1830 föder Sara Lisa ett dödfött gossebarn. I Älö No föds därefter barnen Sara Sofia den 6 oktober 1831, hon avlider knappt två månader senare den 4 december 183, den 15 augusti 1833 föds sonen Nils Peter August.
År 1835 flyttar familjen till Älö No 3 och i Husförhörslängden anger prästen att Sara Lisa ”Läser språken”. Den 15 september 1836 föds sonen Sven Johan, men han fick bara leva i en enda dag, han avled den 16 september och begrovs den 18 september år 1836.
År 1838 flyttar familjen till soldattorpet Fågelberget under Komramåla, Södra Vi (H). Den 12 september samma år föder Sara Lisa ett dödfött flickebarn. Tre år senare föds Adolf Paul Salomonsson i Fågelberget, Komramåla den 3 januari 1841, se vidare ana 3:1. Under tiden de bor i torpet Fågelberget så bygger Salomon en Backstuga som sedan benämns för Lötaborg. Stugan är klar för inflyttning 1842 och familjen flyttar dit den 14 april detta år. I Husförhörslängden på sidan för Fågelberget står det att Salomon ”avträder utan försvar” och i Lötaborg anges han som Torpare.
I Lötaborg föds paret Salomon och Sara Lisas sista barn, en flicka Josefina Albertina född i januari år 1846. De får således 8 barn tillsammans varav två av barnen föddes dödfödda och ett barn som avled efter två månader samt ett barn som levde i endast en dag.
Den 8 november 1852 avlider Sara Lisa Persdotter i Lötaborg. Hon är då 48 år gammal och det yngsta barnet Josefina Albertina ska snart sju år. I Husförhörslängden för åren 1844-1850 står noterat att Salomon ”har dålig hälsa understöd”. I Husförhörslängden åren 1850 – 1856 står fortfarande noterat ”understöd” samt att sonen Nils Peter August är ”liten till växten”.
I Husförhörslängden 1857-1861 har alla barn, förutom sonen Nils Peter August, flyttat iväg från Lötaborg utan angivelse vart eller när de flyttat. Sonen Nils Peter Salomonsson har då övertagit ansvaret för backstugan Lötaborg, mer om honom och hans öden kommer här nedanför. Salomon noteras fortfarande ha understöd.
I Husförhörslängden 1862 – 1867 noteras att Salomon varit på Kurhuset 1862 samt att han är fattig.
Salomon levde. i Lötaborg som änkling i totalt 24 år efter sin hustruns tidiga död. Han avlider där den 17 december 1866 som änkling och fattighjon i en ålder av 70 år 9 månader och 14 dagar. Dödsorsaken anges i dödboken som Kräfta.
En tragisk levnadshistoria förtjänar väl ändå att få ett lite bättre och lyckligare avslut. Detta även om sonen Adolf Paul Salomonsson, ana 3:1, har ett levnadsöde som för honom innebar att han ställdes inför domstolen för stöld 2 gånger, så gick det däremot betydligt bättre för hans storebror Nils Peter August Salomonsson.
Nils Peter August Salomonsson gifte sig den 24 mars 1859 med Sara Greta Johansdotter från Ingatorp (H). De får fyra barn tillsammans och bor kvar i Lötaborg fram till år 1874. På Hemsidan Bygdeband på Internet för Södra Vi och Backstugan Lötaborg kan man läsa följande text:
”Sonen Nils Peter Salomonsson bodde kvar i Lötaborg till 1874, då han byggde fastigheten Norra Vi och flyttade dit med sin familj. I det nya huset öppnade han en affär. Förutom handlare var han även skomakare, dödgrävare och ringkarl.”
Vidare på sidan Bygdeband för fastigheten Norra Vi står bl.a. följande text att läsa:
”Backstuga, affär och telefonstation. Norra Vi byggdes 1874 av dödgrävaren och ringkarlen August Salomonsson (Salman), född 1833 i Älö. Han kom med hustru Sara Greta Johansdotter och tre barn från Lötaborg 1874. I Norra Vi föddes det fjärde och yngsta barnet. Stugan byggdes delvis av virke från Grindstugan-Bälingebo under Vi 2. August var tydligen en mångkunnig man, ty från 1880 står han även skriven somskomakare och handlande. Affären drevs sedan av barn och barnbarn till omkring 1918. Affärslokalen finns ännu kvar, helt intakt”.
I förra veckan kom årets första nummer av tidningen Släkthistoriskt Forum som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund. På framsidan stod det att tidningen tipsar om 11 bloggar och självklart väckte det mitt intresse. Jag bläddrade snabbt fram till de aktuella sidorna om bloggar och väl där upptäckte jag att min egen blogg var bland de omnämnda. Det var verkligen både en överraskning och givetvis oerhört roligt.
Tidningen tipsar om ”11 bloggar att inspireras av” och min blogg hamnar i denna skara på en andra plats.
”Bloggen rör främst Dick Wåhlins och hustrun Helena Wåhlins anor, Skribenten framhåller vikten av att samla på berättelser….”
Det är nu dessa berättelser som jag har samlat som också bildar en viktig grund till de fyra släktböcker som jag skriver. Tre av böckerna är redan klara och den fjärde och sista boken arbetar jag för fullt med.
Uppmärksamheten i tidningen har givit många besök här i bloggen och även en del nya kontakter.
Givetvis blir jag även inspirerad till att fortsätta att blogga här .
När jag nu har gjort klart tre av mina totalt fyra släktböcker så är det inte bara skrivandet och layouten av boken som varit väsentligt. En annan del som tar mycket tid är att restaurera gamla bilder. Det här är säkert ett ämne som går att diskutera mycket om. Hur mycket ska man påverka en gammal bild utan att gå för långt? Ska man göra alla bilder helt svartvita eller behålla sepia tonerna? Att ta bort repor och damm är för mig en självklarhet, men vad mera är okey?
Det vore kul att få igång en liten diskussion i ämnet här och jag lägger därför upp några bilder som exempel här nedanför. Hoppas du vill lämna en kommentar antingen rent allmänna eller mer specifikt om de bilder jag här visar som exempel. Klicka på bilderna för större format
Vad tycker du själv är okey?
Fotografering, resor och högtidskort
Life is not about waiting for the storm to pass… It’s about Learning To Dance In The Rain.
bloggen för dig som vill lära mer om din pension
Min konst och min släktforskning
Portfolio
Just another WordPress.com site
Helena Wåhlin
Discovering Your Ancestors - One Gene at a Time
En blogg om Jönköpings läns museum
En blogg om arkeologi och Jönköpings läns museum
en blogg om byggnadsvård och Jönköpings läns museum
Birgitta krantz hemsida - Släktforskning och odling
My abandoned pictures. Mina övergivna bilder.
En resa i tiden med dina anfäder
Små viktiga händelser i livet både nu och inte minst från förr i tiden.
En blogg om släktforskning och hembygd
Ja, en bild och några ord eller så.
Dick Wåhlin bloggar om släktforskning och även lite annat. 