Min svärfar Allan Bengtsson är död

Min svärfar Allan Bengtsson var den siste av våra föräldrar som lämnade oss. Det innebär att Helena och jag nu är den äldsta generationen. Förr var det vanligt att man skrev Nekrologer i tidningen men det är inte så ofta man ser det idag. Den moderna tidens Nekrolog skrivs nu istället på sociala medier. Såg här uttryckte sig vår dotter Emelie på Instagram:

”Min morfar var en enstående man. Man anväder inte det uttrycket så mycket längre , men det är precis de orden jag skulle använda för att beskriva honom för någon som aldrig fick äran att träffa min morfar. I lördagsnatt, efter en tid av sjukdom, 94 år gammal, så tog han sitt sista andetag. Min morfar, som för mig alltid har varit odödlig. Som vid 85 års ålder klättrade upp på vårt tak hemma för att rensa stuprören och som vid 91 års ålder fortfarande sprang orientering och stack ut och dansade titt som tätt. 
Vi fick 10 år extra med honom pga sin pacemaker och jag är så otroligt tacksam för det. Han har varit så viktig och en så stor del i våra liv och det finns inte ord tillräckligt stora för att berätta hur tomt det är utan honom. 

När någon frågar om hur min morfar var så kommer jag berätta att 2 dagar innan min morfar gick bort så hjälpte vårdpersonalen honom med lypsyl och han säger med sin bredaste östgötska: har ni inge rött? Dom frågar tillbaka: hade du velat ha det? Varpå han svarar: ja, nån gång i livet ska man väl prova det också! 
Tack morfar för dina lärdomar, dina historier, din kärlek, din humor och för att du varit den bästa morfar någon kunnat önska sig. 
Hälsa mormor i himlen ♡ •

”En gentleman har somnat” Emelie Wåhlin”

Att skriva om en ”enstående man” är inte enkelt och särskilt inte en person som stått så nära som min svärfar gjorde. Jag minns väl när jag frågade om Helenas hand och bad honom tillåtelse att gifta mig med hans dotter. – Ja jag frågade faktiskt om tillåtelse om att få gifta mig med henne, även om det inte var vanligt att göra så i mitten på 1980-talet. Men jag ska ändå genom de bilder jag fått förmånen att förvalta efter Allan försöka att ge en bild av min svärfar

Allan Bengtsson och Idrotten

Orientering och Skidor präglade många år av Allans liv. Bland hans olika medaljer utmärkelser finns mängder med plaketter från Orienteringssporten. Allan började orientera i Åtvidabergs IF och var sedan en av grundarna till Orienteringsklubben Eken i Åtvidaberg. Orientering var en sysselsättning som följde Allan långt upp i ålder och karriären kröntes flera SM medaljer i Veteran -SM.

Åtvidabergs Föreläsningsförening

Allan var mycket intresserad av sin Hembygd. Han har ofta besökt sin gamla arbetsplats Östergården och visat bilder för de gamla som bor där. Han åkte till bara för ett par år sedan ofta till Falerums föreläsningsförening och lyssnade på föreläsningar. Men bland hans alla papper finns också 23st medlemskort i Åtvidabergs Föreläsningsförening från 1953 till den 145 terminen 1965. Det som är intressant med dessa Medlemskort är att de också visar föreläsningsprogram för alla dessa terminer

Familjen var viktig

Allan höll både sin släkt och vänner kära. Han blev änkling redan år 2000 då hans hustru Eivor avled. Han var mao Änkling i 19 år och bodde kvar i huset på Eksättersvägen som han byggde 1959 ända fram till sin död.

Släkten

Allans Bildskatt

De bilder ni ser i det här inlägget är en liten del av den Bildskatt jag fått äran att förvalta. Det kommer säkert bli fler blogginlägg med bilder från Allans album. Jag kommer också att digitalisera ett urval Allans stora samling Diabilder

Den 20 december begravs Allan i Åtvids G.a Kyrka. Begravningen förrättas enligt Allans egen önskan av Lars Svensson som numera egentligen är verksam som präst i Vimmerby

Släktbok fyra klar

IMG_3120

Jag började att släktforska på allvar 1980 och har under alla år sedan dess haft som mål att någon gång kunna skriva och trycka en släktbok. Åren har gått och materialet har växt och därmed också blivit svårare att överblicka. Nu är jag framme vid en viktig milstolpe och resultatet har  istället blivit fyra släktböcker En bok för respektive Helenas och mina egna föräldrar.

Idag kom den sista boken, den om min mor, med posten från tryckeriet i Borås. Nu återstår det endast för mig att packa upp och sedan sända böcker vidare till de släktingar på min mors sida som har beställt egna exemplar av den fjärde och sista boken.

Är jag därmed nu också helt klar med min släktforskning? Svaret på den frågan måste nog trots allt bli nej. Jag tror att det kommer att finnas nya källor och därmed nya möjligheter att hitta  uppgifter. Däremot så kändes det nu helt rätt att sammanfatta släktforskning under 37 års tid i dessa fyra böcker som totalt omfattar 782 sidor och tillsammans väger 3,4 kg.

 

 

Många av de levnadsberättelser som finns i de tryckta böckerna finns även i den här bloggen. Bloggen har för mig varit ett viktigt verktyg och en morot att till att skriva levnadshistorier. Flera berättelser har kommit till genom att jag besökt platser där våra släktingar har bott. Ibland har jag också hittat husen där släkten har bott och ibland  enbart en husgrund från något gammalt torp.  Men att gå omkring på dessa platser har givit mig inspiration. Ibland har jag också haft tur att träffa människor som kände våra släktingar och som har kunnat berätta fantastiska historier. Så till er som själva släktforskar så blir mitt viktigaste råd följande.

Släpp tangenterna ibland på era datorer och bege er ut på de platser där era släktingar har levt sina liv! Knacka på dörrar och fråga de som idag bor på dessa platser och du kan få fantastiska berättelser om din släkt.  Kort och enkelt: 

Ge er ut på Släktforsknings-safari!

Jag kommer inte att sluta att blogga, så håll utkik efter nya blogginlägg. Avslutar det här blogginlägget med en bild på de fyra släkböckerna

IMG_6198

PS Vill rikta ett varmt och stort tack till Responstryck i Borås som har gjort ett fantastiskt bra arbete med tryckningen av dessa böcker. DS

 

 

Min morfars farfars far och mor – två tragiska levnadsöden men med en lite bättre avslutning

Mf ff f: Salomon Nilsson                  

Född: 1796.03.03 Komramåla, Södra Vi (H)

Gift: 1825.10.13 Södra Vi (H)

Död: 1866.12.17 Lötaborg, Södra Vi (E)

Mf ff m: Sara Lisa Persdotter                   

Född: 1805.04.19 Bofall, Södra Vi (H)

Död: 1852.11.08 Lötaborg Södra Vi

Salomon Nilsson föddes den 3 mars 1796 i Komramåla, Södra Vi (H)  Mellan år 1816 och 1825 arbetar han som dräng på gården Älö No 2 i Södra Vi. År 1825 står han skriven som dräng på gården Dabbetorp, Södra Vi (H). Sara Lisa Persdotter föddes den 19 april 1805 i Bofall, Södra Vi.

Den 13 oktober 1825 gifter sig drängen Salomon Nilsson i Dabbetorp med pigan Stina Persdotter från Bofall. Fem månader senare den 6 mars 1826 föds deras första barn, dottern Christina Carolina i Älö No 2 i Södra Vi (H) där föräldrarna hade bosatte sig direkt efter vigseln. Nu står Salomon noterad som brukare och ägare av 1/16 Älö No 2, istället för som tidigare dräng. Den 6 juni 1830 föder Sara Lisa ett dödfött gossebarn. I Älö No föds därefter barnen Sara Sofia den 6 oktober 1831, hon avlider knappt två månader senare den 4 december 183, den 15 augusti 1833 föds sonen Nils Peter August.

År 1835 flyttar familjen till Älö No 3 och i Husförhörslängden anger prästen att Sara Lisa ”Läser språken”. Den 15 september 1836 föds sonen Sven Johan, men han fick bara leva i en enda dag, han avled den 16 september och begrovs den 18 september år 1836.

År 1838 flyttar familjen till soldattorpet Fågelberget under Komramåla, Södra Vi (H). Den 12 september samma år föder Sara Lisa ett dödfött flickebarn. Tre år senare föds Adolf Paul Salomonsson i Fågelberget, Komramåla den 3 januari 1841, se vidare ana 3:1.  Under tiden de bor i torpet Fågelberget så bygger Salomon en Backstuga som sedan benämns för Lötaborg. Stugan är klar för inflyttning 1842 och familjen flyttar dit den 14 april detta år. I Husförhörslängden på sidan för Fågelberget står det att Salomon ”avträder utan försvar” och i Lötaborg anges han som Torpare.

I Lötaborg föds paret Salomon och Sara Lisas sista barn, en flicka Josefina Albertina född i januari år 1846. De får således 8 barn tillsammans varav  två av barnen föddes  dödfödda och ett barn som avled efter två månader   samt ett barn som levde i endast en dag.

Den 8 november 1852 avlider Sara Lisa Persdotter i Lötaborg. Hon är då 48 år gammal och det yngsta barnet Josefina Albertina ska snart sju år. I Husförhörslängden för åren 1844-1850 står noterat att Salomon ”har dålig hälsa understöd”.  I Husförhörslängden åren 1850 – 1856 står fortfarande noterat ”understöd” samt att sonen Nils Peter August är ”liten till växten”.

I Husförhörslängden 1857-1861 har alla barn, förutom sonen Nils Peter August, flyttat iväg från Lötaborg utan angivelse vart eller när de flyttat. Sonen Nils Peter Salomonsson har då övertagit ansvaret för backstugan Lötaborg, mer om honom och hans öden kommer här nedanför. Salomon noteras fortfarande ha understöd.

I Husförhörslängden 1862 – 1867 noteras att Salomon varit på Kurhuset 1862 samt att han är fattig.

Salomon levde. i Lötaborg som änkling i totalt 24 år efter sin hustruns tidiga död. Han avlider där den 17 december 1866 som änkling och fattighjon i en ålder av 70 år 9 månader och 14 dagar. Dödsorsaken anges i dödboken som Kräfta.

En tragisk levnadshistoria förtjänar väl ändå att få ett lite bättre och lyckligare avslut. Detta även om sonen Adolf Paul Salomonsson, ana 3:1,  har ett levnadsöde som för honom innebar att han ställdes inför  domstolen för stöld 2 gånger, så gick det däremot betydligt bättre för hans storebror Nils Peter August Salomonsson.

Nils Peter August Salomonsson gifte sig den 24 mars 1859 med Sara Greta Johansdotter från Ingatorp (H). De får fyra barn tillsammans och bor kvar i Lötaborg fram till år 1874. På Hemsidan Bygdeband på Internet för Södra Vi och Backstugan Lötaborg kan man läsa följande text:

”Sonen Nils Peter Salomonsson bodde kvar i Lötaborg till 1874, då han byggde fastigheten Norra Vi och flyttade dit med sin familj. I det nya huset öppnade han en affär. Förutom handlare var han även skomakare, dödgrävare och ringkarl.”

Vidare på sidan Bygdeband för fastigheten Norra Vi står bl.a. följande text att läsa:

Backstuga, affär och telefonstation. Norra Vi byggdes 1874 av dödgrävaren och ringkarlen August Salomonsson (Salman), född 1833 i Älö. Han kom med hustru Sara Greta Johansdotter och tre barn från Lötaborg 1874. I Norra Vi föddes det fjärde och yngsta barnet. Stugan byggdes delvis av virke från Grindstugan-Bälingebo under Vi 2. August var tydligen en mångkunnig man, ty från 1880 står han även skriven somskomakare och handlande. Affären drevs sedan av barn och barnbarn till omkring 1918. Affärslokalen finns ännu kvar, helt intakt”.

Släkthistoriskt Forum tipsar om 11 intressanta bloggar om släktforskning

I förra veckan kom årets första nummer av tidningen Släkthistoriskt Forum som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund. På framsidan stod det att tidningen tipsar om 11 bloggar och självklart väckte det mitt intresse.  Jag bläddrade snabbt fram till de aktuella sidorna om bloggar och väl där upptäckte jag att min egen blogg var bland de omnämnda. Det var verkligen både en överraskning och givetvis oerhört roligt.

Tidningen tipsar om ”11 bloggar att inspireras av” och min blogg hamnar i denna skara på en andra plats.

”Bloggen rör främst Dick Wåhlins och hustrun Helena Wåhlins anor, Skribenten framhåller vikten av att samla på berättelser….” 

Det är nu dessa berättelser som jag har samlat som också bildar en viktig grund till de fyra släktböcker som jag skriver. Tre av böckerna är redan klara och den fjärde och sista boken arbetar jag för fullt med.

Uppmärksamheten i tidningen har givit många besök här i bloggen och även en del nya kontakter. 

Givetvis blir jag även inspirerad till att fortsätta att blogga här .

En annan sida av att skriva Släktböcker – att restaurera gamla bilder

När jag nu har gjort klart  tre av mina totalt fyra släktböcker så är det inte bara skrivandet och layouten av boken som varit väsentligt. En annan del som tar mycket tid är att restaurera gamla bilder. Det här är säkert ett ämne som går att diskutera mycket om. Hur mycket ska man påverka en gammal bild utan att gå för långt? Ska man göra alla bilder helt svartvita eller behålla sepia tonerna? Att ta bort repor och damm är för mig en självklarhet, men vad mera är okey?

Det vore kul att få igång en liten diskussion i ämnet här och jag lägger därför upp några bilder som exempel här nedanför. Hoppas du vill lämna en kommentar antingen rent allmänna eller  mer specifikt om de bilder jag här visar som exempel. Klicka på bilderna för större format

  1. Ändrat till svartvitt.
  2. Tagit bort damm och repor
  3. Förstärkt personerna på bilden med ett kopierat och nytt lager i Photoshop

  1. Ändrat till svartvitt.
  2. Tagit bort damm och repor
  3. Förstärkt personen på bilden med ett kopierat och nytt lager i Photoshop
  4. Tagit bort störande grässtrå

  1. Ändrat till svartvitt.
  2. Tagit bort damm och repor
  3. Förstärkt personen på bilden med ett kopierat och nytt lager i Photoshop
  4. Gjort bakgrunden mer diffus för att personen ska framträda tydligare

 

Vad tycker du själv är okey?

Läs mer