En viktig milstolpe är uppnådd. Min första släktbok är klar!

Intresset för släktens historia ärvde jag ifrån min mor. Hon hade samlat gamla foton på äldre släktingar i ett fotoalbum och där noterat uppgifter om dessa släktingar. Som barn tyckte jag att det både var intressant och roligt att bläddra i det fotoalbumet. Jag började sedan själv att släktforska omkring 1980.  Mitt mål har hela tiden varit att ”någon gång i framtiden” skriva en släktbok. 

Det skapas hela tiden nya möjligheter till att kunna släktforska och därmed hitta nya intressanta uppgifter. Det är därför svårt att sätt punkt för forskningen och säga till sig själv att ”nu är du klar och kan börja skriva släktboken.”

Jag har nu konstaterat att jag aldrig kommer bli helt klar med forskningsarbetet. Resultatet av det konstaterandet ser du här nedanför. Det här är den första av det som är nu istället är tänkt att bli fyra släktböcker. Det kommer att bli en bok för var och en av både Helenas och mina föräldrar.

Strax före jul lämnade jag in underlaget till boken om Helenas pappa Allan Bengtsson till tryckeriet. Jag har därefter kommit en bra bit även på den andra släktboken som handlar om Helenas mamma Eivor Karlsson gift Bengtsson. Sedan återstår ”bara” böckerna om mina egna föräldrar.

Här kan du se resultatet i form av bilder på några av sidorna i boken om Helenas pappa. Han fick själv ta emot ett exemplar av den helt nytryckta boken i julklapp.

Klicka på bilderna här nedanför för att se dem i större format

Om ni undrar var jag har tryckt boken så kan jag nämna att det är Responstryck AB i Borås som fick uppdraget och jag är mycket nöjd över resultatet. Boken är på 100 sidor och omslaget på boken är laminerat.

Avslutningsvis vill jag också säga att jag är mycket glad för att säkerställt att ett oräkneligt antal timmars arbete nu är lättillgängligt för andra att kunna ta del av.

Annonser

Receptet för 40 lyckliga år tillsammans

Hösten 1976 var jag lärling på yrkesskolan på FACIT i Åtvidaberg. När jag flyttade dit bodde jag först på elevhemmet som även kallades för ”Kaningårdarna”. De som bodde där kallades också för ”Kaniner”, kanske inte direkt smickrande benämning. Benämningen var inte något nytt påhitt vid den tiden utan har en lång historia. Det var helt enkelt så att grabbarna i ”Sockna” inte gillade när de fick konkurrens om flickorna i Åtvidaberg från utomsocknes ”kaniner”. Men precis så var det för många ”kaniner” de träffade sina blivande fruar under lärlingstiden på Facit. Min far flyttade som lärling till Åtvidaberg från Småland 1948 och träffade min mor på en dans i Folkets Park den 9 augusti 1950. En liknande historia gäller även för mig och den ska jag berätta om nu.

Innan jag flyttade till Åtvidaberg som 15-åring hade jag varit aktiv inom danssporten i Norrköping och även tävlingsdansat i några år. För att hålla igång med dansen så startade jag med  danskurser på Fritidsgården i Åtvidaberg. Det var både gammeldans och Jive (Bugg) som stod på programmet. Den termin som pågick under hösten 1976 blev lite annorlunda eftersom en tjej som var väldigt duktig  på gymnastik var med då. Jag tyckte då att det var lite kul att visa och även låta de som ville prova en dans som heter Jitterbugg.  Det är en dans där det ingår en del spektakulära turer där man ”kastar” med sin partner på olika sätt. Helena, hon som var duktig i gymnastik, blev den i gruppen som jag alltid visade de andra olika turer i Jitterbugg med.

13-december-201640-ar-tillsammans-2016-5

Resten kanske ni förstår själva, men så här blev fortsättningen. I december 1976 var Helena också Luciakandidat i Åtvidaberg. Jag tog modet till mig och bjöd hem henne en kväll och lovade att bjuda på hemlagad mat. Inget avancerat kulinariskt men ändå välment och givetvis ett sätt att försöka imponera lite på den väldigt söta tjejen i dansgruppen som jag hade blivit småkär i. Nej inget avancerat alls utan jag skulle bara göra stuvade makaroner med färdigköpta köttbullar. Tro det eller ej, men det går faktiskt att misslyckas även med en sådan enkel maträtt. Det var precis det jag också gjorde för makaronerna klistrade ihop sig fullständigt. När man stoppade ner skeden och skulle ta lite makaroner så fick man med sig allt som fanns i kastrullen på en gång.

Trots min usla kokkonst så hade jag ändå på något vis lyckats att imponera på Helena tillräckligt mycket. När hennes mamma hade kastat en snöboll på mitt fönster och undrade om inte henne 15-åriga dotter snart skulle komma hem så var det dags att avsluta kvällen. Helena tog på sig sina kläder i hallen och precis innan hon skulle gå så gav hon mig en puss rakt på munnen, sedan vändande hon sig direkt om och gick ut genom dörren. Jag stod kvar lite överraskad av pussen men givetvis både lycklig och glad.

På morgonen den 13 december 1976 lyfte jag telefonen och slog numret till Helena. Samtalet var ganska kort men jag vågade ställa frågan: ”Den där pussen jag fick, menade du något med den?” Resten minns jag inte så mycket om, resultatet blev i alla fall att det var då som vi tillsammans bestämde att vi var ett par Helena och jag.

Idag är det precis 40 år sedan Helena och jag blev tillsammans och ibland får vi frågan om hur det är möjligt att vara tillsammans med en och samma partner i så många år utan att tröttna på varandra. Jag tror att vi båda svarar på den frågan ungefär likadant och här kommer vårt recept på hur man kan ha 40 lyckliga år tillsammans och förhoppningsvis minst lika många lyckliga år till kvar

  • Även om det är viktigt att göra och uppleva saker tillsammans ge varandra också egen tid för att kunna göra egna saker som man gillar.
  • Ha goda gemensamma vänner, men också egna vänner
  • Somna aldrig osams

13-december-201640-ar-tillsammans-2016-6

Efter att ha varit tillsammans i 10 år så gifte vi oss på nyårsafton 1986 i Åtvids G:a kyrka. Det innebär att på nyårsafton i år så firar vi också vår 30-åriga bröllopsdag. Det har givetvis inte varit en ”dans på rosor” precis varje dag under 40 år men tillsammans bygger man också en styrka att komma över, av olika anledningar, tyngre perioder i livet. Vi har också våra två barn Christoffer och Emelie, som vi är oerhört stolta över, och som skänker oss så oerhört mycket glädje.

Ha det bra alla och var rädda om varandra!

Systrarna Lena Carin och Sara Charlotta Nilsdotter, tre av deras barn gifter sig i ett dubbelbröllop varav ett av brudparen är kusiner med varandra.

Fortsätter idag med två av barnen till drängen och senare bonden Nils i Fjärsbo, systrarna Lena Carin och Sara Charlotta.  

De båda systrarna Lena Carin och Sara Charlotta Nilsdotter blir faderslösa när de är 15 och 13 år gamla. Deras far Nils Johansson avlider 57 år gammal den 29 november 1850 i Fjärsbo, Kättilstad och änkan Kristina Eriksdotter får därefter ensam ta hand om både gården och tre omyndiga barn. De två systrarna har en lillebror som vid faderns bortgång är 8 år gammal. Tre äldre syskonen har tidigare flyttat hemifrån och klarar sig då själva. När modern Kristina fyra år senare gifter om sig med Niklas Lorentsson så skiljs hon också från sina tre minsta barn. De båda systrarna får börja att arbeta på olika gårdar som pigor medan deras lillebror flyttar till sin farbror och blir fosterson hos honom.

05-juli-2015nils-karlsson_lena-carin-nilsdotter

Lena Carin Nilsdotter som är född den 12 augusti 1834 i Fjärsbo, Kättilstad (E) gifter sig den 14 oktober 1853 när hon är 19 år gammal med Nils Karlsson från Vena, Kättilstad. Deras första barn Karl Gustav föds i Vena den 2 oktober 1854 men avlider när han är drygt 2,5 är gammal den 20 maj 1857. Lena Carin är gravid igen när hon begraver sin första son, 6 månader senare den 29 november 1857 föds sonen Nils Johan. Den 5 mars 1860 föds sedan dottern Anna Kristina Charlotta. Nu kommer vi till de två barn som sedan kommer att gifta sig i dubbelbröllopet nämligen Karl Albin som föds den 3 januari 1864 och Alma Helena som föds den 17 maj 1870.

Sara Charlotta Nilsdotter som är född den 14 april 1837 i Fjärsbo, Kättilstad gifter sig den 30 april 1856 med Karl Johan Svensson från Tolemåla, Kättilstad, de får sju gemensamma barn. Barnet som senare gifter sig i dubbelbröllopet heter Karl Erik Albin och är född den 27 oktober 1863 i Tolemåla.

Dubbelbröllopet den 5 juni 1889

Den här dagen står två brudpar framför prästen Axel Ekberg och vigs samman. Tre av fyra personer i bröllopet är släkt med varandra.

Karl Albin Nilsson med sin brud Anna Lovisa Karlsdotter
Karl Erik Albin Karlsson med sin brud och kusin Alma Helena Nilsdotter.

Två år efter dubbelbröllopet så avlider Karl Erik Albin Karlssons far Karl Johan Svensson i Tolemåla 58 år gammal den 25 augusti 1891. Åtta år senare den 27 februari 1899 avlider Karl Erik Albin Karlson i en ålder av 35 år. Hans hustru och kusin Alma Nilsdotter blir tidigt änka och med ansvar för 4 barn som då är mellan 2 och 9 år gamla. Alma gifter tre år senare om sig med Göran Salomonsson.

Drängen Nils som gör husbondens dotter gravid och strax efter det även övertar gården Fjärsbo 1/8 mantal i Kättilstad socken från sin då nyblivna svärfar

Nils Johansson föddes den 25 maj 1793 i Beta i Kättilstad socken Östergötland. När han är 19 år flyttar han från Beta till Åtvid. Han kommer sedan till gården Fjärsbo 1/8 mantal Kättilstad den 8 november 1822 och börjar då 29 år gammal att arbeta som dräng hos bonden Erik Jonsson. Bonden har vid den här tiden en son Östen född 1801 och en dotter Kristina född  den 14 april 1805. När Kristina är 19 år gammal i januari 1824 så blir hon gravid med drängen Nils som nu varit di tjänst på gården i drygt ett års tid. Sex veckor innan barnet föds så gifter sig Nils och Kristina med varandra den 24 september 1824. Barnet en son och som döps till Erik Johan föds sedan den 8 november 1824. I kyrkoböckerna står inga noteringar, varken i vigselnotisen eller födelsenotisen, om att barnet har blivit till långt före vigseln.

För Nils kommer det här också att innebära att han får överta ansvaret för gården Fjärsbo 1/8 mantal från sin svärfar. I husförhörslängden åren 1831-1835 står Nils nämligen angiven som bonde på gården. Hans svärfar Erik Jonsson skrivs i Bällinge 1/4 mantal från år 1827 och i samma Husförhörslängd står också Stinas storebror Östen noterad som sjuklig och klen vilket kanske kan förklara varför han inte har några egna anspråk på gärden i Fjärsbo. Det vanligaste och då särskilt på den här tiden är annars att det är äldste son som får överta ansvaret efter sin far. Men i det här fallet så flyttar alltså bonden själv från gården och låter istället drängen som gjort hans dotter med barn bli den nya bonden på gården Fjärsbo.

Äktenskapet mellan Nils och Kristina resulterar i sju barn varav sex av dessa uppnår vuxen ålder. Men Nils Johansson avlider av Vattusot den 29 november år 1850, 57 år gammal. Tre av barnen som även är omyndiga bor kvar hemma. De båda systrarna Lena Carin och Sara Charlotta som är 15 respektive 13 år gamla och sonen Karl Gustaf 8 år

Änkan Kristina Eriksdotter är 45 är gammal när hon med sina tre hemmavarande barn bestämmer sig för att ändå bo kvar på gården i Fjärsbo. Kristina bor på kvar där i fyra år och även om hon får hjälp från andra, kanske de äldre barnen, så måste detta ha varit en mycket svår tid. Men år 1854 lämnar sedan Kristina Eriksdotter gården Fjärsbo och flyttar till Tolemåla. Hon gifter sig den 3 november 1854 med änklingen och bonden Niklas Lorentsson. Niklas som själv blivit änkling samma år som Kristina blev änka. Men i samband med detta så skiljs hon också från sina egna barn. De båda systrarna Lena Carin och Sara Charlotta får börja att arbeta som pigor på olika gårdar medan sonen Karl flyttar till Långnäs till sin farbror Jaen Johansson och blir fosterson i det hushållet.

NOT 1: Nils Johansson och hans hustru Kristina Eriksdotter är ana i femte led till min hustru och detta i två grenar på släktträdet. Deras barn Sara Charlotta och Lena Carin Nilsdotter, de båda systrarnas barnbarn Karl Karlsson och Alma Nilsdotter gifter sig senare som kusiner och bosätter sig i Vena, Kättilstad, se tidigare berättelser här i bloggen. 

Not 2: Kristina Eriksson har en väl utredd antavla som sträcker bl.a ned till Zackris Persson och hans hustru Regina Hansdotter född 1634 i Stettin, Polen som jag vet att många andra har bland sina egna anor

Helenas pappa Allan Bengtsson 91 år berättar om sitt liv

Avskrift av en ljudinspelning när Helena Wåhlin intervjuar sin pappa Allan Bengtsson i Åtvidaberg 2016-03-25. Avskriften här är skriven som en sammanhängande berättelse av alt det som Allan berättar om i ljudinspelningen. Notering av Dick Wåhlin.

3Allan Bengtsson 91 år

Född i Vilebo by i Kättilstad församling

Jag är född i Vilebo by som hade 6 olika gårdar. Fram till 1770-talet var gårdarna så kallade Kronohemman som ägdes av staten. Därefter var det Kopparverket i Åtvidaberg som i sin tur ägdes av Baroniet Adelsvärd fortsätta att också äga dessa gårdar. De var beroende av kol och timmer till gruvbrytningen och skrev arrendekontrakt med bönderna om att de fick leverera kol från kolminorna till Åtvidaberg. Även en del timmer och massaved fick bönderna frakta till gruvorna. De fick hjälp av skogsarbetare och kolare, Olsson och Närstedt hette några av dem.

DSC_1433

Lilla Vilebo No 3. 1/6 mantal

Min far var den tredje generationen i vår släkt som som fick utföra dessa sysslor och han gjorde det ända fram till dess att han blev sjuk i TBC. Han fick då behandling för sin TBC på Kolmårdens Sanatorium. Men tyvärr så var båda hans lungor angripna annars kunde man ha gasat bort en lunga och på sätt klara sig. Mellan behandlingarna fick han vara hemma men när han fick blödningar så fick han åka tillbaka till Sanatoriet. Det var också lite riskfyllt för både mor och mig för att vi skulle också kunna bli smittade. En sjuksköterska kom till oss och vi fick något som hette Calmette som gjorde att vi klarade oss. Den som kom på den medicinen fick också Nobelpris för sin upptäckt, den medicinen har har räddat livet på många människor.

Baroniet var humana mot oss så att vi fick bo gratis och ta ved från skogen så att vi kunde klara oss när pappa var sjuk. Mor var en duktig sömmerska och sydde kläder till andra i byn och även andra näraliggande byar.

Skogshalls skola

allan2

Det var ganska många ungdomar i Vilebo och skolan vi gick i hette Skogshall. Det var endast en fröken som skulle klara av att undervisa alla klasser. Det var intagning vartannat år i skolan och hade man tur kom man i rätt år, annars fick man vänta ett år på att börja skolan. Fröken i skolan var väldigt noga med att vi kunde psalmverser, det var det viktigaste. Vi fick också hjälpa henne att bära ved och att städa. Eleverna fick också turas om att elda i en kamin i skolsalen. Hon skulle också undervisa oss i slöjd men det blev inte så mycket av det. Sedan skulle vi också ha gymnastik men fröken fick ryggskott så vi slapp gymnastiken och det blev vi glada för. Mina bästa betyg i skolan var nog i Geografi och Historia. Det fanns också lite litteratur så man läste om Robinson Kruse och hans spännande äventyr. Det kanske satte sig i generna för det som skulle komma längre fram…

Vi ordnade med vår gymnastik själva istället när vi hoppade från höskullar ner i halm eller lekte kurragömma. Ibland ställde vi upp 10 st. kubbar på en väg och sedan hade man 5 st. kubbar till så man kunde kasta på dessa och tävlade med det. Vi ordnade också övningar på sjön när det var blankis med egentillverkade klubbor med krok på längst ner. Far tillverkade ett par skidor åt mig och som han värmde och böjde åt mig men ibland gick böjen tillbaka och då stöp man

Far var var sjuk i 10 år innan han gick bort. Han var lantbrukare på gården men när han blev sjuk så gick marken över till de andra i byn. Jag var 18 år gammal när han dog och då blev det också en auktion. Auktionsförrättaren gjorde konkurs strax efter auktionen så vi fick inte alls många kronor, det var ett hårt öde.

Mina första arbeten

Allan 91 år blogg-1-2

Jag fick börja att arbeta tidigt, första jobbet var att gallra betor hos min morbror som hade en gård i närheten. Jag fick också barka slipers vid Bysjön, de där tunga klumparna som ligger under rälsen på järnväg. Jag fick hjälp att lyfta på och vända dem. Min första lön var 12 kr och jag fick behålla hälften och mor och far fick den andra hälften.

När far hade gått bort fick jag hjälp av mina släktingar Grahn som bodde på Douglasvägen i Åtvidaberg. Jag bodde hos dem och de ordnade med en cykel så jag kunde cykla till Falla. Jag arbetade där med att gallra betor och hästhackning genom att leda en häst i rätt fåra och på så sätt få bort ogräset. Jag blev också trampad av den där hästen kommer jag ihåg. Jag kunde ha fått bott på gården i Falla men där spelade de kort varje kväll på Drängkammaren så jag tyckte att det var bättre att cykla emellan.

Därefter så började jag att arbeta på Engströms Cykelverkstad. Där fick jag en cykel som vi sänkte ner sadeln på för att jag var kort. Det var perfekt för då kunde jag cykla hem till mor som bodde kvar i Vilebo efter det att far hade gått bort.

Allan 91 år blogg-1

Allan med sin mor Anni i lägenheten i Malmviken

Sedan flyttade vi till Malmviken till ett hus som har varit gruvarbetarbostad men som nu är rivet. Det var tre stora hus som var lika stora och det bodde sexfamiljer i varje hus. Därifrån åkte jag till ÅSSA och arbetade och fräste utdrags-ringar till Mauser gevär. Det var 45 000 utdrags-ringar som skulle åtgärdas i två olika moment så det blev totalt 90 000 moment. Verkmästaren sade till mig att nu vet jag var jag har dig så stå du bara här och gör ditt jobb. Sedan fick jag börja att arbeta med provning av smörjapparater som de till verkade och fortfarande gör på ÅSSA även om det nu är ett finskt företag som övertagit fabriken. Det var mycket snäv tolerans på dessa apparater och om det inte stämde så fick man plocka isär apparaten och tvätta den i Trikloretylen, ett farlig gift. Arbetet var helt oskyddat och det fanns ingen utsugning så jag blev påverkad eller mer eller mindre förgiftad av det arbetet. I samband med det skulle jag också mönstra till militärtjänsten men hade då gått ner så mycket i vikt att jag fick anstånd i ett år. Då hade jag också slutat att arbeta på ÅSSA och börjat på Engströms cykelverkstad igen. Det var Doktor Brundin i Åtvidaberg som avrådde mig från att återgå till arbetet på Åssa.

Miltärtjänstgöringen

Året efter så hade jag gått upp lite i vikt igen och kom in som malaj på Lv2. Jag fick börja i köket med det var inte särskilt roligt. Jag fick bl.a. stycka en ko ihop med en annan kille och bära fram Kronans pansarbröd och servera. Jag kände några där sedan tidigare eftersom jag hade börjat med orientering i ÅIF. De hjälpe mig och ordnade som att jag kom över som signalist istället vilket var mycket roligare. Vi hade en skolchef som hette Tillberg som jag kände tidigare. Han körde motorcykel och hade en kille i sidovagnen bredvid som kallades för burkslav. Han tävlings körde i backen från Kvarntorp upp mot Vilebo by i den riktigt branta och krokiga backen. Vi blev riktigt bra vänner eftersom han visste att jag kom ifrån Vilebo. Sedan var ute ibland ute på manöver, bl. a. uppe i Södermanland. En natt var det en kille som satt brandvakt men som  inte var så varsam utan det slog eld i tältet och det brann upp helt och hållet. Vi andra var ute på övning men han klarade sig själv som tur var, men det var ett äventyr.

Vid första repmötet 1966 hade jag Björn Ulveus i överslafen på regementet. Men han var inte närvarande många nätter, andra musik evenemang kallade.

Efter ett år i lumpen så kom jag tillbaka till Åtvidaberg och började arbeta på en elfirma som hette Lidbecks Elektriska. Det var ett av totalt fem olika yrken som jag har provat på. Jag hade tre arbetskamrater som rökte som borstbindare och de avled senare alla tre i lungcancer. Sedan gick jag över till en annan elfirma som hette Sigfrid Anderssons Elektriska. Då fick jag jobb både i Åtvidaberg och Linköping. Jag var med och jobbade med det elektriska när man byggde upp Universitetssjukhuset i Linköping. Sedan jobbade i Åtvidaberg på Östergården, installation av elektricitet på Ålderdomshemmets fyra olika huskroppar. Då kunde man inte ana att man senare skulle bli Vaktmästare där.

Cykelsemestrar och utflykter med kompisar åren 1945-1951 

1945 cykelutflykt från Åtvidaberg till Söderköping. Nästa utflykt till till Gamleby och Garpedansberget med utsikt över bygden, där åt vi också vår matsäck. En tredje utflykt till till Gränna på tandemcykel.

1946 startade vi i Åtvidaberg och cyklade mot Ödeshög vidare till Gränna. Från Gränna tog vi båten till Visingsö och därifrån båt vidare till Jönköping. Vi stannade i i Jönköping i tre dagar och övernattade i ett rum vid Munksjön i tre dagar. Vi tittade på en fotbollsmatch, en bekant till min resekompis var med och spelade i laget som vann sin kvalmatch. Vid hemfärden i en backe före Ödeshög gick en pedalaxel av och vi fick övernatta under tiden cykeln lagades. Det blev även dansbesök till Bestorp och Brokind och dåd övernattade vi i medförda sovsäckar under en stor gran. På hemvägen dagen efter så blev vi skrämda av en Älgko som hade en liten kalv. Det dröjde en timme innan vi vågade att fortsätta hemfärden. Det var Ingemar Lindholm och Inge Franzén som var med då.

En annan utflykt 1946 startade i Åtvidaberg och därifrån cyklade vi först till Valdemarsvik. Därifrån åkte vi båt till Södertälje kanal in i Mälaren och fram till Stadshuskajen i Stockholm. Därifrån cyklade vi till Skuruparken där vi campade i en vecka. Därifrån gjorde vi utflykter både med cykel in till Stockholm och med båt ut i skärgården. När en vecka hade gått så cyklade vi hela vägen hem till Åtvidaberg genom ett fagert Södermanland med en övernattning vid Norrköpings norra infart.

1947 tog vi tåget till Göteborg och fortsatte med färjan till Fredrikshamn. Sedan cyklade vi igenom hela Danmark vilket tog ungefär en vecka. Vi bodde antingen på Bondgårdar eller i tält. Från Danmark tog vi färjan till Malmö och bodde hos min kompis Johan Bondessons föräldrar utanför Malmö. Därefter tog vi tåget tillbaka till Åtvidaberg

1949 åkte jag, Elof Jansson och Alf Blick till först Värmland med första övernattning vid Frödingestenen sedan vidare till Karlstad. Gudbrandsdalen, läger vid Odda Nordsjökusten. Därefter Oslo och Holmenkollen. Hemresa via Fredrikshiold, Trollhättan, Jönköping och hem till Åtvidaberg.

1951 cyklade vi från Åtvidaberg till Linköping. Därifrån tog vi Nattåget via Stockholm till Långsele. Från Långsele vidare med tåg till Kiruna och Björkliden med en dags stopp på varje plats. Sista utflykten var till Narvik där vi åkte skidor. Resan tillbaka från Norrland tog två dagar.

Allan träffar Eivor

Vi var ett gäng som höll till i Nynäs vid sjön Glan mitt emot Malmviken. Vi ordnade bl.a promenader ner till Gärdsrums kyrka på juldagsmorgonen under 5 års tid. Vi startade på Bruksgatan i Åtvidaberg. Vi promenerade två år när det var barmark och åkte med häst och släde de andra åren. Vi tände facklor när det var 1 km kvar till kyrkan och släckte dem är vi kommit fram. Det var en dam som var med och sjöng i kören i kyrkan. Vi hade träffats någon tidigare när vi var hos tandläkaren samtidigt. Jag fattade lite tycke för henne och hon bodde i Sjövik hade jag fått reda på. Jag hade skaffat mig en Motorcykel en 125 cc så det blev lite besök där nere i Sjövik. Hon hette Eivor Karlsson. Hon kom också upp och besökte mamma och mig i Malmviken. Vi bodde väldigt enkelt med ett rum och kokskåp.

Eivor började att arbeta på Gärdsrums ålderdomshem, men sökte snart en kurs i Hemkunskap på Gamleby Folkhögskola. Det var en lärorik kurs och Eivor fick också många goda kamrater där.

Allan 91 år blogg-1-7

Eivor vid Gamleby Folkhögskola, främre raden nr 4 från höger.

Jag skulle också söka en Allmän kurs men blev övertalad att inte göra det. Vi hade mycket jobb på Industriernas Elavdelning. Det gick bra för FACIT med utbyggnad av bland annat storrums kontor i flera våningsplan. I de lokalerna finns numera Hälsofabriken där man kan träna gratis om man är över 90 år. Där finns nu tre avdelningar med ett 30-tal apparater för egen träning och härlig bastu och dusch efter. Ulla Bohlin säger att två dagar i veckan bör du träna.

Eivor och hennes kamrater fick en resa till Gotland samtidigt som det var Riksläger för Frisksport. En kamrat och jag beställde en resa dit. Det blev en härlig resa med rundtur på norra Gotland upp mot Fårö samt tältläger norr om Visby. Under veckan ägnade vi oss åt bl.a föreläsningar och mångkamp. Där längdhoppet avgjordes så hittades benrester i sanden. Det blev en arkeologisk utgrävning som vi fick följa. Det var en gravplats som hittades vilket också fick till följd att våra övningar fick flyttas. En spännande resa!

Giftemålet den 22 maj 1954

 

Allan&Eivor

När Eivor och jag skulle gifta oss så hade svärfar och svärmor flyttat till Bodsgård den gård som ligger nära kyrkan i Gärdserum. De stod också för bröllopet och bröllopsmiddagen. Det kom också mycket telegram som kyrkoherden läste upp för oss. Eivor var med i kyrkokören och före  det Melodiflickorna och hon kunde också spela på olika instrument.

När svärfar och svärmor skulle flytta från Sjövik till Bodsgård så åkte Eivors sytet Barbro och jag ner och hjälpte till. Jag fick leda kossorna under flyttningen. Jag fick alltså jobba lite för Rakel (*)  innan det blev giftemål, i sju år men så länge behövde inte jag arbeta för att få gifta mig med Eivor

(*) Not: I Första Mosebok berättas att att Isaks son Jakob fick arbeta i sju år som hemgift för att få gifta sig med Rakel.

I Bodsgård ansvarade Eivors pappa Nils för djuren, hästar, kossor och kalvar. Familjen hade också en hund Tonny som var till god hjälp att på kommando hämta hem kossorna till mjölkning.  God mat och julfirande. Eivors mamma Agnes hade också kyrkliga uppdrag. Bodsgård såldes sedan till några från Bankekind. För Nils och Agnes var det då inte lätt att skiljas från välskötta åkrar, ängar och djur i naturskönt läge. Det blev ett litet hus i Berg som köptes, en smal tomt men som var spännande tyckte flickorna. Nils började att arbeta på FACIT några år. Det var säkert en svår omställning. Han fick sedan magproblem som visade sig var cancer. Han klagade aldrig men sjukdomen tog överhanden och han avled i sitt hem i Berg.. Efter försäljning av huset i Berg så flyttade Agnes till Smällgatan i Åtvidaberg och fick några år i vår närhet.

Vårt första hem

Vårt första gemensamma hem var på Valkaregatan i Åtvidaberg. Jag hade en arbetskamrat som hade en lägenhet där. När han byggde ett eget hus så fick jag köpa lägenheten av honom. Jag hjälpte också honom med att gräva grunden till huset. En gång när vi grävde i december månad så kom det ett åskväder. Vi hade grävt en ordentlig grop och den fylldes med vatten eftersom det blev ett rejält skyfall. Där föddes också vårt första barn Ingela år 1955. Strax efter det att Ingela föddes så fick Eivor problem med reumatism och fick åka till olika kuranstalter, bl.a. till Norrköping. Hon fick injektioner med så kallat Guldsalt. Hon åkte även till Tranås i flera omgångar.

Byggde eget hus på Eksättersvägen 9 i Åtvidaberg

När vi kom till Eksätersvägen så var det en naturtomt precis perfekt så som vi ville ha. Men det var också mycket arbete med sten på tomten som vi fick plocka bort och köra iväg. Bara på ett ställe där jag skulle anlägga en odling så var det 60 skottkärror med sten som fick köras undan. Odling fanns med i mina gener, det var mor som började med det.

Sedan kom det också en lite tös som hette Helena år 1961. Då var vi tvungen att skaffa en lite större bil. Det blev för trångt i vår lilla Morris Minior och då köpte vi en Volkswagen 1500 istället.

En naturtomt blev också ett bra lekområde för barnen och nära till Håcklaskogen med fina stigar till bär och svampområden ärmånga liter har skördats och matsäck ätits.

Föreningsliv

Från början var det mest i Korpen sammanhang jag sprang orientering. Därefter var jag med i ÅIF men då var jag mest arrangör eftersom jag också var med i ungdomssektionen. På slutet var jag också ordförande där ett par år. Därefter var jag med och startade upp orienteringsklubben OK Eken i Åtvidaberg. Jag skötte även markkontakter före kartritning och tävlingar. Klubben har arrangerat 3-dagars tävlingar samt 4 Nationella tävlingar samt DM och SM. Jag har också samlat flera tusen priser till olika tävlingar från företag. Det är också åtskilliga kilomes taggtråd som vi har tagit bort före tävlingar.

En gång på en orientering i Söderö så var Eivor med och gick runt och promenerade där. Då kom plötsligt ett regnoväder och hon och Flink, en fotograf på FACIT från Åtvidaberg, tog skydd under en stor sten. Där satt de och hade det trevligt och kröp sedan fram när ovädret hade passerat.

Men i och med att frugan var reumatiker så startade vi också upp en Reumatikerförening i Åtvidaberg som var verksam i knappt 10 år och gick sedan upp i Linköpings föreningen. Vi läste i studiecirklar om olika platser och gjorde sedan resor dit, bl.a. till Bornholm och Åland med guide.

Två Vasalopp

Mitt första Vaslopp var 1963 och då var det omkring 6 000 deltagare i loppet. Ganska bra före vissa delar men när det blev 8 plusgrader så var det kladdföre. Vi var ett tiotal deltagare från ÅIF i det året. Vi bodde nära startplatsen i Berga by. Det var Lennart Ottosson som själv har 50 Vasalopp var vår arrangör från Åtvidaberg.

Mitt andra Vaslopp var 1968 och då var det ganska kallt starten. Då var jag också bättre förberedd själv. Men spåren var inte preparerade som idag. Den gången skulle vi ha en extralapp på nummerlappen som skulle lämnas in vid målgången för databehandling och tidtagning. Men många hade tappat sina lappar längs spåret så det blev köbildning vid målet på ca 30 min när jag gick i mål. I samband med det drabbades jag av förfrysning av mina fötter.

Idrottsmeriterna i Orientering

Jag har 20 st DM-tecken i Orientering av högsta valör.

Även ett SM-tecken för herrar 80 år i Veteran-SM

Arbetade som Vaktmästare på Östergården.

Jag hade tidigare varit med och installerat el på Ålderdomshemmet Östergården i Åtvidaberg och när de sökte efter en Vaktmästare så fick jag det jobbet. Redan från början gillade jag att visa bilder för de gamla något som jag har fortsatt med i alla år och gör fortfarande ibland. Men när jag arbetade där så var det inte alltid så populärt för det tillhörde inte mitt jobb. Jag skulle varken läsa tidningar för de gamla eller visa bilder tyckte föreståndaren, men de gamla har alltid uppskattat det.

Jag har också varit med i föreläsningsföreningen i många år och visat bilder och filmer där också. Jag minns också en gång när jag var nere i Gärdserum och arbetade hos svärfar så ringde telefonen. Det var när FACIT chefen Disponent Elof Eriksson var mycket sjuk och inte hade så lång tid kvar att leva. Då ville han se den så kallade ”Brassefilmen” från när Brasliens fotbollslandslag hade träningsläger i Åtvidaberg. FACIT hade försäljningsfilialer i många länder bl.a. i Brasilien. Elofs chaufför fick då komma ner till Gärdserum och hämta mig och sedan fick jag visa filmen för Elof Eriksson. Efteråt blev jag bjuden på lite förplägnad i Villan där man också har en fantastiskt fin utsikt över Bysjön i Åtvidaberg.

Eivor och vårt barnbarn Jimmy blev båda svårt sjuka

Trots reumatiska problem så arbetade Eivor några år halvtid på Östergården, hon hade erfarenhet av vårdjobb från Gärdserum. Det blev dragspelsunderhållning och sång till glädje för de gamla.

Hennes terapi blev besöken på Tranås Rehab, Tallmogården och Värmlandia. Hon fyllde två böcker med priser från korsords tävlingar och slogan tävlingar.  Syjuntans glada gäng hade många upptåg och spex. Då passade jag på att träna eller eller var med på styrelsemöten i Skogsluffarna.

I samband med att Eivor började att få problem med sina tänder och skulle sätta in tand inplantat så tillstötte också något annat som sedan visade sig vara den allvarliga sjukdomen ALS. Hon kämpade med den sjukdomen i fem år innan hon gick bort den 18 januari år 2000.  Det var en väldigt tuff tid. När hon inte längre kunde ta sig upp för trapporna inne i huset så ordnade vi med en ramp så att vi istället kunde ta in henne i huset med rullstol via altandörren på baksidan av huset. Även duschen handikappanpassades då.

Före det så hade vi också haft bekymmer med vårt barnbarn, Ingelas äldsta pojke Jimmy. Från början trodde vi att han hade drabbats av någon influensa eller liknande. Men sedan blev det också lunginflammation med hosta och feber. När de sedan tog prover så visade sig att han drabbats av Leukemi som han kämpade med i tre år innan han gick bort drygt 14 år gamma på hösten 1995. Han fick först behandling med cellgifter och fick bort sina cancerceller men fick sedan återfall. Precis innan han sedan skulle få byta benmärg på sjukhuset i Huddinge så konstaterade läkarna att det hade spridit sig igen och att de inte kunde göra mer för honom.

Efter allt detta så försökte man komma på fötter igen. Det hjälpte till att man hade mycket idrottskamrater som ställde upp för mig. Givetvis även barnen och övriga släkten ställde upp mycket då. Även att ha ett hus och en trädgård var en stor terapi då, även en kolonilott som gjorde mig självförsörjande på potatis, grönsaker och annat.

Livet just nu

Fortfarande nu när jag är 91 år gammal så kan jag skörda i trädgården och på min kolonilott. Jag plockar även mycket kantareller, blåbär och lingon. Frukt och bär det finns i trädgården. Jag har ett äppleträd som jag är särkilt stol över som jag tog i en hage hos svärfar när det var en knapp meter. Nu är det fem-sex meter högt och ger en otrolig skörd. Det är inympat tre sorter i trädet. Förra året 2015 blev det rekordskörd och grannarna gick och tittade på mitt träd. De fick nästan inte ett enda äpple på sina egna träd.

Jag var tidigare med under 1980-talet och anlade Östgötaleden genom Åtvidaberg och det arbetet måste man fortsätta att underhålla. Det tog fem år att färdigställa leden på 8 mil från Templet i Åtvidaberg ner till gränsen mot Valdemarsvik. Jag hade då kontakter med olika markägare, gjorde en hel del röjning och annat arbete,. Nu ansvarar jag för att underhålla en sträcka på några km på den leden. Det var den fantastiska läraren Olle Söderbäck som en gång drog i gång det projektet i Åtvidaberg.

Just nu så väntar jag mest på att våren ska komma  och att det ska börja spira i naturen. Vi har inte haft någon vinter i år utan det har varit 5 st minivintrar.

Fantastiska grannar har nu när jag bor kvar här på Eksättersvägen 9 i Åtvidaberg. Jag brukar ställa upp lite för dem också när jag kan, igår följde jag med en granne som har lite problem med sin syn och handlade på ICA. Jag åker fortfarande med min lilla bil ibland men tar ett år i taget så vi får se.

Tänk vilken förmån att få leva och ha hälsan med ett litet undantag för ett ljumskbråck som bråkar och en liten apparat en pacemaker som nu varit en bra hjälpmotor under 8 år.  Tre månader efter att jag fick pacemaker så blev det ett DM-tecken i orientering. Jag lurade den bästa i klassen var ifatt med två minuter men han såg inte kontrollen. Jag såg den och vände, det blev vinst med en minuts marginal på normaldistansen. Men på kortbane DM en vecka senare var det ombytta roller.

Jag har just nu planterat och klippt gräset. Sallad och rädisor på gång även jordgubbar men onormal torka, 2 mm regn på två månader, sabbar skörden. Däremot äpple och körsbär ser mycket bra ut. Så är livet för en egenodlare. Har redan smakat de första blåbären medan kantarellerna måste ha mycket mer regn. Det får bli extra besök på Hälsofabriken som ersättning

Avskrift av en ljudinspelning med Allan från den 25 mars 2016, kompletterat med Allans egna skriftliga noteringar från juni samma år. 

NOT: I samband med att Allan firade sin 90 årsdag 2015 så publicerade Länstidningen två reportage om Allans innehållsrika liv

2Allan Bengtsson 91 år

Allan 90 år_d kopia

 

Min farfars syskon

Att det förr var mycket vanligare med många barn i varje familj tror jag att de flesta vet. Men ibland blev det till och med så många barn att det till slut blev svårt att hålla reda på alla och i vilken ordning de var födda. Min farfars föräldrar kom på en lösning på det problemet och började efter barn nummer åtta associera barnens namn med räkneorden. Min farfar var barn nummer åtta och döptes till Otto. Vill du veta hur det fortsätter med namn och räkneorden så är det bara att hänga med i den här berättelsen om farfars syskon och deras skiftande öden.

1. Anna Elisabeth Wåhlin (1876-1877)

Föddes den 12 december 1876 i Kalmar men fick bara vara med en kort stund på jorden. Hon avled till följd av lungsjukdom den 22 maj 1877 och begravdes samma år den 27 maj.

2. John Emrik Filemon Wåhlin (1878-1922)

Filemon Wåhlin-1

Filemon och Anna Wåhlin med fyra av sina barn Julen 1908. Barnen från vänster: Alf Birger Wilhelm, Aina Kristina, Tor Oskar Edvard och Saga Viktoria

Philemon Wåhlin föddes den 8 mars 1878 i Kalmar stadsförsamling. När han var 20 år gammal och gjorde Militärtjänst så rymde han från sin tjänstgöring och i tidningen Kalmarposten stod den 20 juni 1898 att läsa följande notis.

Efterlyst soldat. Af konungens befallningshafvande i Skaraborgs län har efterlysts hantverkssoldaten n:o 39 John Emrik Philemon Wåhlin, hwilken olovligen undanhållit sig från bataljonen och garnisonsorten sedan den 12 sistliden månad. Wåhlin är född i Kalmar den 8 mars 1878”

Den 23 juli 1900 i Kalmarposten kom följande notis:

Efterlyst sjöman. 3:e klass sjömannen vid 1:a matroskompaniet af sjömanskåren i Karlskrona n:o 561 John Emrik Filemon Wåhlin, hvilken olofligen afvikit från stationen, efterlyses. Wåhlin är född den 8 mars 1878 i Kalmar Stadsförsamling”

Den 10 november 1900 i Kalmarposten följande notis:

Häktad rymmare. 3:e klass sjömannen vid 1:a matroskompaniet af sjömanskåren i Karlskrona n:o 561 John Emrik Filemon Wåhlin vilken den sistliden juli månad olovligen avvikit från kåren och sedan dess hålla sig undan, blev i går här i staden anhållen och af t. f. stadsfiskelaen häktad och förpassad till länsfängelset för att genom konungens befhdes försorg till sin tjänst vid sjömanskåren återföras.”

”Fångrulla vid Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona 

Fånge nr: 541 

Ankomst datum 1900-11-27 kl 02:30 em

Wåhlin John Emrik Filemon född den 8/3 1878 i Kalmar.; skriften i Karlskrona Amarilitetsförsamling 3:e klassen sjöman vid 1:a Matroskompaniet No 561, ogift. Längd:1,70 Ögon: Gråbruna, Hår: Brunt, Ansikte: Ovalt. För att undgå utdömt Fänglestraff Stationsbefälhavaren i Karlskrona. Brott mot Krigslagarna i 8 månaders fängelse. 

Enligt Stationskrigsrätten i karlskrona utslag den 22 november 1900 har Wåhlin blifvit dömd med tillämpning af 59,62 och 199 § Strafflagen för krigsmakten för andra gången rymning till fängelse fyra månader samt för andra gången persedelförskingring till fängelse lokaleds fyra månader eller till fängelse i sammanlagt åtta månader, Hvarmed Wåhlin den 26 i samma månad inför vederbörande militärbefäl förklarade sig nöjd

Började den 26/11 1900

Slutar den 26/7 1901

Medhavda persedlar:

1 p byxor

1 mössa

2 skjortor

1 p. skor

1 p. strumpor

Arbetsförtjänst:      2:55

Arbetspremier       11:44

Uttag                         11:04

Vid Frigivningen     2:95

Frigiven den 26 juli 1901 kl 8 fm. Förut ostraffad”

Källa: Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona D2AC:44 (1900-1900) Bild 2560

Det kanske inte var så smickrande att att bli onämnd i tidningen flera gånger och satt i fängelse för just sådana här händelser. Men det slutar faktiskt inte med omnämnanden i tidningen i och med detta, fortsättning kommer. Men först lite om andra saker i Filemons liv. Den 20 december 1902 gifter sig Filemon med Anna Viktoria Peterson. Hon är född den 22 maj 1884 i Kalmar och är alltså 18 år gammal när hon gifter sig med Filemon. Hon är då gravid med deras första barn Aina Kristina som föddes den 25 maj 1903. Hon var den första av totalt sju barn äktenskapet.

Aina Kristina Wåhlin född 1902-05.25 i Kalmar (H), gift den 15 december 1923 med styrman Rudolf Valter Wijkander född 1900-02-14 på Blidö Gård (AB)

Aina Wåhlin gift Wijkander-1

Tor Oskar Edvard Wåhlin född 1905-03-08 i Kalmar (H), gift med Tyra Ingegärd Lidén född 1910-12-10 i Söderåkra (H).

Saga Viktoria Wåhlin född född 1906-10-27 i Kalmar (H), gift den 19 april 1930 med Fyrmästare Karl Alexius Holmberg född den 11 april i Alböke (H). Vid giftermålet var han extra fyrbiträde på Fyrskeppet Utgrunden, senare mellan 1960 och 1967 Fyrmästare på fyren Långe Erik på Ölands Norra Udde.

Alf Birger Wilhelm Wåhlin 1908-05-26 i Kalmar (H), död 1960-04-25 på Östgötagatan 56 i Katarina församling i Stockholm

Gullan Wåhlin född 1910-05-07 i Kalmar, gift den 2 augusti 1952 med Karl Einar Öhlin född 1898-02-25. Båda avlidna i Kläckeberga församling (H)

Jarl Åke Teodor Wåhlin född 1915-02-13 i Kalmar (H)

Maj-Britt Elisabet Wåhlin född 1918 05-30 i Kalmar (H), gift den 24 december 1947 med Tore Ragnar Georg Eriksson född 1914-01.11 i Dörby (H). Hon var affärsinnehavare i Helsingborg

Som jag skrev tidigare så kom Filemon Wåhlin att omnämnas minst en gång till i tidningen och den 31 augusti 1910 kunde man läsa följande notis:

John Fielemon Wåhlin-1

Skriv en bildtext

 

Förskringring af Kalmar arbetarekommuns medel. I söndags förmiddag ingavs till stadsfiskalen Lindell från Kalmar Arbetarekommun en angivelse av redaktören för Nya Folkbladet målaren J. F. Wåhlin för det den skulle hafva från kommunens förskingrat omkring 345kr. Hvilka han dagarna förut uppburit för försålda biljetter till en lustresa Kalmar-Växjö. Wåhlin säges hafva avrest från staden utan att lämna nöjaktig förklaring eller redovisning, hvarför grundad anledning föreligger att W:s afsikt är att lämna landet.

Med anledning häraf avsände omedelbart stadsfiskalen härstädes telegram till flera olika platser begäran om W:s efterspanande och anhållande, men denne har ännu icke anträffats,

Wåhlin är gift och har 5 barn är något öfver 30 år.”

I vår släktgren har det endast tidigare berättas om att farfars bror Filemon for till Amerika och att han lämnade sin fru och barn kvar hemma i Kalmar. Han hördes aldrig av och att man därför trodde att han avlidit strax efter ankomsten till Amerika. Det finns också en berättelse om att man i ett brev omtalat en man som hittats död i en öken som eventuellt kunde ha varit Farfars bror. Jag har sökt i passagerarlistor på båtar till Amerika vid den tiden men inte funnit hans namn där.

Mellan barnen Gullan (född 1910) och Jan-Åke Teodor (född 1915) är det fem år. Men redan år 1917 finner jag honom skriven med sin familj i Kalmars Norra kvarter nr 343 (Kalmar stadsförsamling AIIa:13 (1917-1923) Bild 32 / sid 533) och han därifrån överförs till boken för på församlingen skrivna år 1922 (Kalmar stadsförsamling AIIa:24 (1918-1925) Bild 175 / sid 2983). Där finner man också att han avled den 23 november 1922.

I hans dödsnotis kan man läsa att han dog i samband ned en olyckshändelse vid en järnvägsövergång i Kansas City U.S. i samband med bogsering av en bil.

Värt att tilläggas kan också vara att Filemons hustru Annas Viktoria Peterssons bror Oscar Alfred Petersson Törnqvist deltog i det andra Boerkriget i Sydafrika på den Engelska sidan. Han var soldat vid 4th Batalion Railway Requirement, fick ett sår tillfogat vid drabbningsb vid Zuurfontein den 3 mars 1901. Död 4 mars i Germiston, Sydafrika enligt avis från generalkonsulatet i London den 27 september 1901.

Modern fick en medalj sänd till sig från London

Boerkriget-1

Boerkriget Oscar Alfred

3. Alma Juliana Wåhlin (1879-1900)

Alma Juliana föddes den 6 december 1879 i Åby (H) Hon avled 20 år gammal den 11 juli 1900, Vid hennes död så arbetade hon som väverska på Jonsereds Fabriker i Partille (O). Se även nästa syskon, hennes yngre syster Olga

4. Olga Eugenia Wåhlin gift Zacharoff (1882-1958)

Olgaforlovning

Kort taget troligen vid Salomon och Olgas förlovning

Olga föddes den 10 februari 1882 i Åby (H). Hon gifte sig med Salomon Zacharoff född den 9 augusti 1884 i Partille (O) Olga och hennes äldre syster Alma Juliana samt yngre syster Bertha Maria flyttade alla som unga till Partille och började att arbeta som väverskor på Jonsereds fabriker. Olga gifte sig således Salomon Zacharoff som tillhörde en släkt där stamfadern Ivan Zacharoff född 1750 i Ryssland flyttade som fånge från Nyslott i Finland till Sverige år 1790. Flera i släkten Zacharoff var verksamma vid Jonsereds fabriker.

Jonsereds fabriker är idag ett område med riksintresse. Fabrikerna startades av Skottar och Engelsmän som kom till Jonsered i samband med Napoleonkrigen 1803-1815. Fabriken grundades 1833 och var verksam i närmare 150 år. Gibson och Keiller grundade något mer än en fabrik, de byggde också ett patriarkaliskt mönstersamhälle där industrin skulle veta att tillgodose de anställdas alla behov och intressen, från vaggan till graven. Däremot var det länge förbjudet för arbetarna att engagera sig politiskt och i fackföreningar. Fabriken byggde en egen kyrka, en egen affär, egen sjukstuga med förlossningsavdelning, den första i Sverige på ett bruk, en egen barnkrubba, egen skola, eget ålderdomshem. I Jonsered byggdes även Sveriges första radhus och landets första kolonistugeområde.

(Källa: http://www.partille.se/Upptack-Partille/Kulturmiljoer/Jonsereds-fabriker/)

Olga och Salomon fick sju barn i sitt äktenskap:

Harald Zacharoff, född 1905-12-28
Einar Zacharoff, född 1907-08-17
Gullo Viktoria Zacharoff, född 1909-09-04
Asta Zacharoff, född 1912-07-19
Sven Zacharoff, född 1915-03-29
Erika Zacharoff, född 1919-10-24
Ella Zacharoff, född 1924-11-03

Här några foton på familjen Salomon och Olga Zacharoff som jag har fått från ett barnbarn till Olga och Salomon.

Detta bildspel kräver JavaScript.

5. Rudolf Zepanius Wåhlin (1883-1903

rudolf

Född 1833-12-03 i Åby (H), förliste med Briggen Hugo utanför Morup på Västkusten den 10 december 1903.

Det kan mycket väl vara den här personen och hans levnadshistoria som från början lade grunden till mitt stora intresse för att släktforskning. Min farfars bror Rudolf Wåhlin och hans tragiska öde när han förliste under en fruktansvärd storm på Västkusten den 10 september 1903. Rudolf ligger begravd på kyrkogården i Morup tillsammans med två andra besättningsmän från det förlista fartyget Briggen Hugo av Kalmar och han har redan tidigare fått ett helt eget blogginlägg som du kan läsa om du följer den här länken:

https://dickwahlin.wordpress.com/2013/12/30/briggen-hugo-av-kalmar-motte-precis-samma-tragiska-ode-som-briggen-blue-bird-av-hall-i-den-kanda-visan-av-evert-taube-2/

6. Hjalmar Theodor Virgilius Wåhlin (1886-1953)

Född 1886-01-31 i Åby (H), gift den 13 juni 1909 med Syster Lovisa Alexandra Carlsson född den 2 juli 1886. De är begravda i en familjegrav på Söderåkra kyrkogård tillsammans med tre av barnen, Arvid, Harald och Jonas.

De fick följande barn:

Göte Hjalmar Alexander Wåhlin, född 1910-01-13 i Rotavik, Söderåkra (H)
Karl Oskar Emanuel Wåhlin, född 1913-06-10 i Mortorp (H)
Rosa Julia Andrietta Wåhlin, född 1915-04-12i Skälby, Kalmar landsförsamling (H)
Bror Arvid Göte Wåhlin, född 1917-03-07 i Kalmar (H)
Irma Wåhlin
Harald Vigilius Wåhlin, född 1924-03-24 i Söderåkra (H)
Jonas Rudolf Wåhlin, född 1927-03-10 i Söderåkra (H)

Här en artkel från den 5 mars 1981 om sonen Arvid Wåhlin

Arvid Wåhlin kopiera

Artikel om Arvid Wåhlin den 5 mars 1981

7. Bertha Maria Wåhlin (1888-1908)

Född 1888-07-02 i Kalmar Stadsförsamling (H) Flyttade till Jonsereds Fabriker precis som sina yngre systrar Alma Juliana och Olga. Hon dog av lungsot den 12 februari 1908 i Jonsered, Partille (O). Hon hade en oäkta son Bertil Nathanel född den 27 december 1907 i Wasstorp, Ljungby (H). Han levde några månader med sin mor i Jonsered när modern dog så flyttade han hem till sin morfar och mormor i Ljungby (H) där även han avlider av lungsot den 30 juni 1908.

8. Otto Viktor Wåhlin (1888- 1964), min farfar.

otto

Han har givetvis ett eget blogginlägg, följ den här länken:

https://dickwahlin.wordpress.com/2014/01/19/min-farfar-och-farmor-otto-gunborg-wahlin-samt-om-deras-liv-pa-garden-grondal-16-i-ramneryd-forlosa-socken-h/

9. Nina Cecilia Wåhlin gift Engström (1891-1955)

Född 1891-11-22 i Ängö N:o 9 Kalmar Stadsförsamling (H), hon gifte sig den 22 november 1913 med Johan Gustav Karlsson Engström född den 21 maj 1881. De levde i Kattemåla, Trekanten. och de fick tre barn:

Gustaf Emil Engström född 1913-10-03 i Ljungby (H)
Rut Helfrid Viktoria Engström gift Slatte, född 1914-10-13 i Kattemåla, Ljungby(H)
Karl Engström

10. Tilia Erika Wåhlin gift Bergström (1894-1969)

Född 1894-01-24 i Kalmar Stadsförsamling (H), gifte sig i november 1915 med Fodermarsk Hjalmar Tage Alexius Bergström född 1889-10-28 i Kalmar (H)

De hade inga barn

11. Elvira ”Ella” Alexandra Wåhlin gift Söderström (1897-1973)

09042016-DSC_0056-2

Född 1897-02-16 i Kalmar Stadsförsamling (H), hon gifte sig den 1 april 1917 med Axel Bror Anton Söderström född den 4 september 1892 i Vislanda (G där hans far var Banvaktare).

Barn:

Axel Gösta Ferdinand Söderström, född 1916-04-04i Ljungby (H)

De här var min farfar och hans syskon och så som jag inledde den här berättelsen så började föräldrarna att döpta barnen efter räkneorden från och med min farfar, 8. Otto, 9. Nina, 10. Tili och slutligen barn nr 11. Elvira.

Eventuellt så kan jag vara släkt med några av de flyktingar som just nu flyr från Syrien

Jag har alldeles nyligen fått reda på vilket DNA som jag har ärvt från mor och sedan rakt nedstigande i min moderlinje. Det här är mitt tredje resultat från det DNA som jag skickade in till ett laboratorium i USA förra sommaren.

Sammantaget så har jag nu resultat från följande tester:

  • Family Finder
  • Y-DNA (rakt nedstigande faderslinje), Haplogrupp R-M269
  • mtDNA (rakt nedstigande moderlinje), Haplogrupp H5-T16311C!

Fakta: mtDNA följer med äggcellen från modern till barnet, varför barnets mitokondriella DNA är en exakt kopia av moderns. mtDNA förändras därför mycket långsamt, och endast på grund av mutationer. Mitokondriellt DNA är därför ett mycket bra redskap för att spåra släktskap på mödernet, och har använts för att spåra många olika arter tusentals generationer bakåt. Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Mitokondriellt_DNA

Haplogrupp H5

Haplogrupp H är idag en de vanligaste haplogrupperna i Europa och uppstod genom en mutation för ca 25-30 000 år sedan. Troligen uppstod undergruppen H5 i västra Kaukasus på gränsen mellan Ryssland och Georgien för ca 11 500 år sedan. Man har också hittat fyra individer från Tell Halua i norra Syrien och som levde där för 8 500 år sedan som hade den här haplogruppen i sitt DNA. Även Drottning Margarethe I Danmark bar på detta DNA, hon levde på 1000 -talet.

Det går inte säga något alls om släktskap genom de här uppgifterna men eventuellt så kan jag med andra ord vara släkt på långt håll med några av de flyktingar som just nu kommer till Europa och som flyr från ISIS och kriget i Syrien. Det är faktiskt ändå ganska intressant att kunna konstatera att relativt många nu levande Européer har avlägsna släktingar ifrån Syrien.

Jag har också fått en lista på 100 personer som har gjort det här testet och som teoretiskt sett kan vara släktingar till mig. Av dessa är 7 st som också tillhör samma undergrupp och där ett eventuellt släktskap i så fall finns närmare än bland de övriga. Tyvärr så bor ingen av dessa 7 i Sverige utan de finns i antingen i England eller USA. Troligen så väntar jag istället och ser om det är fler svenskar som testar sig och som visar sig tillhöra samma Haplogrupp.

Eftersom mtDNA endast förs vidare genom äggcellen så kommer inte jag att föra de här generna vidare till nästa generation men det kommer däremot min syster att göra.

09042016-mtDNA

”Mitokondrisk Eva” levde för 150 – 200 000 år sedan, troligen i Afrika

 

Här kan du sett mycket intressant inslag från TV4 om mtDNA test. Karin Bojs intervjuas om sin bok ”Min Europeiska familj – de senaste 45 000 åren”

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/spårade-sin-släkt-tiotusentals-år-tillbaka-med-dna-test-3195205

Vill du läsa mer om DNA test så föreslår jag att du följer den här länken:

http://www.familytreedna.com
Min raka moderlinje så långt som jag känner till:

1 Elvy Margot* Adolfsson. Född den 11 nov 1935 i Kvarngatan 4, Åtvidaberg, Åtvid (E). Elvy Margot* dog i Rosengården 1, Åtvid (E) den 7 nov 2012, hon var då 76 år. Begravd den 30 nov 2012 i Åtvids gamla kyrka.

Föräldrar
————————————————–

3 Elna* Maria Landberg. Född den 14 apr 1910 i Borkhult, Yxnerum (E).5 Elna* Maria dog i Bondegatan 1, Björkbacken 2, Åtvid (E) den 16 sep 1998, hon var då 88 år.

Far-/morföräldrar
————————————————–

7 Elin* Charlotta Ferm. Född den 6 nov 1881 i Yxnerum (E).16  i 1900  Koburg, Wegalla, Yxnerum (E).17  i 1904  Gota, Wegalla, Yxnerum (E).  i 1905  Koburg, Wegalla, Yxnerum (E).  i 1908  Borkhult, Yxnerum (E).18 Elin* Charlotta dog i Kvarngatan 4, Åtvidaberg, Åtvid (E) den 25 jun 1974, hon var då 92 år.

Far-/morföräldrar

————————————————–
15 Johanna* Charlotta Rahm. Född den 15 dec 1855 i Mittelstein, Yxnerum (E).36 Johanna* Charlotta dog i Borum, Skärkind (E) den 1 mar 1934, hon var då 78 år.37 Begravd i Örtomta (E).
GG Far-/morföräldrar
————————————————–

31 Helena* Christina (Lena Stina) Jonsdotter Engström. Född den 24 apr 1815 i Bersbo, Värna (E).74 Helena* Christina (Lena Stina) dog i Yxnerum (E) den 10 apr 1880, hon var då 64 år.
GGG Far-/morföräldrar
————————————————–

63 Magdalena (Maja Lena) Månsdotter. Född den 31 jul 1780 i Nybygget Under Grävsten, Svinstad Församl. Tillhör Numera Bankeki, Bankekind (E).138,139  i 1815. Magdalena (Maja Lena) dog i Bersbo Gruva, Värna (E) den 3 maj 1815, hon var då 34 år.140 Begravd den 6 maj 1815 i Värna (E).
GGGG Far-/morföräldrar
————————————————–

127 Lena Svensdotter. Född i 1737