Läs Margot Wåhlins släktbok digitalt

Jag började att släktforska på allvar 1980 och har under alla år sedan dess haft som mål att någon gång kunna skriva och trycka en släktbok. Åren har gått och materialet har växt och därmed också blivit svårare att överblicka. Nu är jag framme vid en viktig milstolpe och resultatet har istället blivit fyra släktböcker En bok för respektive Helenas och mina egna föräldrar.

Idag kom den sista boken, den om min mor, med posten från tryckeriet i Borås. Nu återstår det endast för mig att packa upp och sedan sända böcker vidare till de släktingar på min mors sida som har beställt egna exemplar av den fjärde och sista boken.

Är jag därmed nu också helt klar med min släktforskning? Svaret på den frågan måste nog trots allt bli nej. Jag tror att det kommer att finnas nya källor och därmed nya möjligheter att hitta uppgifter. Däremot så kändes det nu helt rätt att sammanfatta släktforskning under 37 års tid i dessa fyra böcker som totalt omfattar 782 sidor och tillsammans väger 3,4 kg.

Många av de levnadsberättelser som finns i de tryckta böckerna finns även i den här bloggen. Bloggen har för mig varit ett viktigt verktyg och en morot att till att skriva levnadshistorier. Flera berättelser har kommit till genom att jag besökt platser där våra släktingar har bott. Ibland har jag också hittat husen där släkten har bott och ibland enbart en husgrund från något gammalt torp. Men att gå omkring på dessa platser har givit mig inspiration. Ibland har jag också haft tur att träffa människor som kände våra släktingar och som har kunnat berätta fantastiska historier. Så till er som själva släktforskar så blir mitt viktigaste råd följande.

Släpp tangenterna ibland på era datorer och bege er ut på de platser där era släktingar har levt sina liv! Knacka på dörrar och fråga de som idag bor på dessa platser och du kan få fantastiska berättelser om din släkt. Kort och enkelt:

Ge er ut på Släktforsknings-safari!

Jag kommer inte att sluta att blogga, så håll utkik efter nya blogginlägg. Avslutar det här blogginlägget med en bild på de fyra släkböckerna

PS Vill rikta ett varmt och stort tack till Responstryck i Borås som har gjort ett fantastiskt bra arbete med tryckningen av dessa böcker. DS

Torparen Johannes Larsson som fick sex barn i sitt första äktenskap. Levde sedan som änkling i 14 år. När han var 53 år gifte han om sig med sin tidigare tjänsteflicka som då var 19 år, de fick också sex barn tillsammans.

Publicerad den 17 mars, 2017 av Dick Wåhlin

En helt vanlig torpare kan vid den första anblicken upplevas vara svårt att skriva en intressant levnadsberättelse om. Här kommer ett exempel på att det ändå kan vara mödan värd att i sin släktforskning ägna tid åt samtliga källor en person förkommer i. Den här torparen som jag nu skriver om är min Mm Fm F och han har en levnadsberättelse som jag tycker är väl värd att skriva om. Men jag ska också erkänna att jag från början inte såg honom som den mest intressanta personen i mitt släktträd att skriva om.

Johannes Larsson föddes den 25 mars 1789 i Sluttorp i Värna socken. Hans föräldrar var Lars Månsson och Ingrid Månsdotter. När han var 22 år gammal flyttade han 1811 till Åsmestad, Slaka (E) och arbetade som dräng. I Åsmestad finns också pigan Greta Jonsdotter, hon är född den 28 oktober 1787 i Grebo (E). Greta blir gravid och gifter sig den 16 juni 1811 med Johannes Larsson, bröllopet äger rum i Grebo. Johannes och Greta arbetar kvar på gården i Åsmestad. Den 14 september 1811, tre månader efter bröllopet, föds deras första barn Sara Greta. År 1813 flyttar Johannes och Greta till Skälstorp i Grebo. Den 12 juni 1814 föds dottern Inga Helena där. Men hon får bara leva i fyra månader, hon avlider av ”Slag” den 22 oktober 1814. Johannes och Greta får sex barn tillsammans, minst två av barnen avlider unga. Dottern Johanna föds den 21 januari 1817, sonen Lars Peter föds den 14 november 1819. Sonen Johan Magnus blir bara fem år gammal, han föddes den 1 maj 1822 och avled den 19 mars 1828 av ”Rosfeber. Slutligen föds Anders Gustav den 14 april 1824. Men dessa barn kom att bli moderslösa i mycket unga år. Modern Greta Jonsdotter avlider 38 år gammal i Skälstorp den 20 januari 1826. Hon begravdes den 29 januari 1826 i Grebo. Yngsta barnet Anders Gustav hade då inte ens fyllt 2 år och äldsta dottern Sara Greta var drygt 14 år gammal när barnen miste sin mor.

Johannes Larsson barn1

Johannes var nu änkling med sina fyra kvarvarande levande barn i Sluttorp. I Husförhörslängden 1826-1831 (AI:5 sid 169) anges också att det utges ”fattigdel” för att äldsta dottern Sara Greta har ”fallande sot” vilket betyder att hon hade epilepsi. Sara Greta avlider 23 år gammal den 14 september 1811 och dödsorsaken anges till ”Bröstfeber”

Torparen Johannes får säkert slita hårt för att både kunna försörja sig själv och samtidigt ta hand om barnen. Sonen Lars Peter noteras i Hus-förhörslängden som liten till växten och klen. År 1826-1827 finns två pigor till hans hjälp, men de flyttar båda två till Värna 1827. År 1837 flyttar Sofia Matilda Broman 15 år gammal från Åtvid (E) in som Tjänsteflicka hos Johannes. Hon bor kvar där till år 1839 då hon flyttar tillbaka Åtvid (E). Men hon kommer 3 år senare att flytta tillbaka igen till Grebo och har då även gift sig med Johannes.

Den 28 oktober 1842 ringer klockorna till bröllop i Åtvid mellan Johannes Larsson 53 år gammal och Sofia Mathilda Broman då 19 år gammal. I vigselnotisen i Åtvids församling kan man läsa följande notis:

”Brudgummen Torpare och Enkoman uti Skälstorp på Tollstorps ägor hit Grebo socken. Född därstädes den 25 mars 1789. Dess förra hustru Greta Jonsdotter dog den 20 januari 1826 och efterlämnade omyndige sonen Anders Gustaf och omyndige Dottern Johanna Vilka av moderne bifvit lämnat till morbrodern Nils Larsson i Dahla i Grebo, och att de således till honom bifwit afvittonde? , enligt attester No21 Uppvist Bouppteckningen inlämnat även kyrkoherde Sörmellis Bevis, attest No 22 af den 6 oktober innevarande år att Brudgummen är obehindrad till äktenskap och Fri för Bevillning efter den 2 Oct så som Torpare. Lyst den 9, 16 och 23 Och. Chartan 12 Rdr.

Brudgummen Piga uti Åtvidstorp. Född i Åtvid den 13 december 1822. Kom ifrån Grebo 1839 medan hon var för ung till Äktenskap. Fadren Dagarbetaren Johan Petter Broman vid Lantbruket lämnat muntligt bifall. Sammanvigde vid Åtvidaberg af Adjutanten Lindelius.” (Åtvid EI:1 sid 123).

Sofia Mathilda Broman föddes den 13 december 1822 skriven vid Åtvidabergs klädesfabrik. År 1825 flyttar hon med sina föräldrar Johan Peter Broman och Inga tjäder till Åtvidabergs Lantbruk där fadern fått tjänst som arbetare. År 1828 flyttar familjen vidare till Kammarbo där Johan Peter får tjänst som dräng hos grosshandlare Wellander. År 1829 flyttar familjen tillbaka till Åtvidabergs Lantbruk. Här bor Sofia Mathilda kvar hemma hos sina föräldrar fram till 1837. Då när hon har fyllt 15 år 1837 så blir hon Tjänsteflicka hos Änkomannen Johannes Larsson i Skälstorpet i Grebo. Men det kommer också att innebära att det utvecklas till något mer än att hon enbart arbetar som Tjänsteflicka hos honom. Men hon fortfarande för ung för att kunna gifta sig och flyttar därför hem till sina föräldrar igen under tre års tid. När hon fyllt 18 år kan hon gifta sig med Johannes och flyttar tillbaka till honom i Grebo, men denna gång som hans hustru.

Johannes Larsson och Sofia Mathilda Broman får sex barn tillsammans. Det är stor ålderskillnad mellan dem, det skiljer 33 år. När deras första gemensamma barn föds år 1843 så är Johannes 54 år gammal och Sofia Mathilda 20 år, ska snart fylla 21. När det sjätte barnet föds så är Johannes 72 år och Sofia Mathilda 39 år gammal.

Barnen blir faderslösa tidigt eftersom Johannes Larsson avlider den 17 februari 1863 73 år gammal i Skälstorp Grebo (E) av Lungsot. Yngsta dottern Emelie Charlotta är då bara drygt 3 månader gammal. Johannes blir far till totalt 12 barn under sin levnad med två olika hustrur. De första 6 barnen, varav fem levde när den hans första hustrun Sara Greta avled, de blev moderslösa tidigt. De följande sex barnen blev istället faderslösa tidigt då Johannes avled.

Johannes Larsson barn2

Sofia Mathilda Broman levde sedan som änka i ytterligare 33 år. Hon bodde kvar i Skälstorp fram till sin död år 1894. År 1863 anges hon som fattig i Husförhörslängden och 1871 lever hon ”till hus” som fattighjon samtidigt som sonen Johannes står som svagsinnad och även med orden ej arbetsför, angivna men som senare har strukits över igen. Sofia avlider i Skältorp den 20 december 1894. Hon är är då 72 år 7 månader och 1 dag gammal och dödsorsaken anges till hög Ålderdom. Hon begravs på annandag Jul, den 26 december 1894.

Tredje släktboken är nu klar

Publicerad den 12 mars, 2017 av Dick Wåhlin

Svara

Nu är släktboken om min far Stig Wåhlin klar. Boken är skriven som en Antavla med levnadsberättelser och bilder, totalt 208 sidor tryckt i A4 format med 4-färg. Idag har jag packat 30 böcker som nu ska skickas till kusiner och kusinbarn som önskat ta del av släktens historia.

Har också börjat att skriva på den fjärde och sista boken som kommer att handla om min mors släkt.

Min morfars farfars far och mor – två tragiska levnadsöden men med en lite bättre avslutning

Publicerad den 6 mars, 2017 av Dick Wåhlin

Mf ff f: Salomon Nilsson

Född: 1796.03.03 Komramåla, Södra Vi (H)

Gift: 1825.10.13 Södra Vi (H)

Död: 1866.12.17 Lötaborg, Södra Vi (E)

Mf ff m: Sara Lisa Persdotter

Född: 1805.04.19 Bofall, Södra Vi (H)

Död: 1852.11.08 Lötaborg Södra Vi

Salomon Nilsson föddes den 3 mars 1796 i Komramåla, Södra Vi (H) Mellan år 1816 och 1825 arbetar han som dräng på gården Älö No 2 i Södra Vi. År 1825 står han skriven som dräng på gården Dabbetorp, Södra Vi (H). Sara Lisa Persdotter föddes den 19 april 1805 i Bofall, Södra Vi.

Den 13 oktober 1825 gifter sig drängen Salomon Nilsson i Dabbetorp med pigan Stina Persdotter från Bofall. Fem månader senare den 6 mars 1826 föds deras första barn, dottern Christina Carolina i Älö No 2 i Södra Vi (H) där föräldrarna hade bosatte sig direkt efter vigseln. Nu står Salomon noterad som brukare och ägare av 1/16 Älö No 2, istället för som tidigare dräng. Den 6 juni 1830 föder Sara Lisa ett dödfött gossebarn. I Älö No föds därefter barnen Sara Sofia den 6 oktober 1831, hon avlider knappt två månader senare den 4 december 183, den 15 augusti 1833 föds sonen Nils Peter August.

År 1835 flyttar familjen till Älö No 3 och i Husförhörslängden anger prästen att Sara Lisa ”Läser språken”. Den 15 september 1836 föds sonen Sven Johan, men han fick bara leva i en enda dag, han avled den 16 september och begrovs den 18 september år 1836.

År 1838 flyttar familjen till soldattorpet Fågelberget under Komramåla, Södra Vi (H). Den 12 september samma år föder Sara Lisa ett dödfött flickebarn. Tre år senare föds Adolf Paul Salomonsson i Fågelberget, Komramåla den 3 januari 1841, se vidare ana 3:1. Under tiden de bor i torpet Fågelberget så bygger Salomon en Backstuga som sedan benämns för Lötaborg. Stugan är klar för inflyttning 1842 och familjen flyttar dit den 14 april detta år. I Husförhörslängden på sidan för Fågelberget står det att Salomon ”avträder utan försvar” och i Lötaborg anges han som Torpare.

I Lötaborg föds paret Salomon och Sara Lisas sista barn, en flicka Josefina Albertina född i januari år 1846. De får således 8 barn tillsammans varav två av barnen föddes dödfödda och ett barn som avled efter två månader samt ett barn som levde i endast en dag.

Den 8 november 1852 avlider Sara Lisa Persdotter i Lötaborg. Hon är då 48 år gammal och det yngsta barnet Josefina Albertina ska snart sju år. I Husförhörslängden för åren 1844-1850 står noterat att Salomon ”har dålig hälsa understöd”. I Husförhörslängden åren 1850 – 1856 står fortfarande noterat ”understöd” samt att sonen Nils Peter August är ”liten till växten”.

I Husförhörslängden 1857-1861 har alla barn, förutom sonen Nils Peter August, flyttat iväg från Lötaborg utan angivelse vart eller när de flyttat. Sonen Nils Peter Salomonsson har då övertagit ansvaret för backstugan Lötaborg, mer om honom och hans öden kommer här nedanför. Salomon noteras fortfarande ha understöd.

I Husförhörslängden 1862 – 1867 noteras att Salomon varit på Kurhuset 1862 samt att han är fattig.

Salomon levde. i Lötaborg som änkling i totalt 24 år efter sin hustruns tidiga död. Han avlider där den 17 december 1866 som änkling och fattighjon i en ålder av 70 år 9 månader och 14 dagar. Dödsorsaken anges i dödboken som Kräfta.

En tragisk levnadshistoria förtjänar väl ändå att få ett lite bättre och lyckligare avslut. Detta även om sonen Adolf Paul Salomonsson, ana 3:1, har ett levnadsöde som för honom innebar att han ställdes inför domstolen för stöld 2 gånger, så gick det däremot betydligt bättre för hans storebror Nils Peter August Salomonsson.

Nils Peter August Salomonsson gifte sig den 24 mars 1859 med Sara Greta Johansdotter från Ingatorp (H). De får fyra barn tillsammans och bor kvar i Lötaborg fram till år 1874. På Hemsidan Bygdeband på Internet för Södra Vi och Backstugan Lötaborg kan man läsa följande text:

”Sonen Nils Peter Salomonsson bodde kvar i Lötaborg till 1874, då han byggde fastigheten Norra Vi och flyttade dit med sin familj. I det nya huset öppnade han en affär. Förutom handlare var han även skomakare, dödgrävare och ringkarl.”

Vidare på sidan Bygdeband för fastigheten Norra Vi står bl.a. följande text att läsa:

”Backstuga, affär och telefonstation. Norra Vi byggdes 1874 av dödgrävaren och ringkarlen August Salomonsson (Salman), född 1833 i Älö. Han kom med hustru Sara Greta Johansdotter och tre barn från Lötaborg 1874. I Norra Vi föddes det fjärde och yngsta barnet. Stugan byggdes delvis av virke från Grindstugan-Bälingebo under Vi 2. August var tydligen en mångkunnig man, ty från 1880 står han även skriven somskomakare och handlande. Affären drevs sedan av barn och barnbarn till omkring 1918. Affärslokalen finns ännu kvar, helt intakt”.

Släkthistoriskt Forum tipsar om 11 intressanta bloggar om släktforskning

Publicerad den 19 februari, 2017 av Dick Wåhlin

I förra veckan kom årets första nummer av tidningen Släkthistoriskt Forum som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund. På framsidan stod det att tidningen tipsar om 11 bloggar och självklart väckte det mitt intresse. Jag bläddrade snabbt fram till de aktuella sidorna om bloggar och väl där upptäckte jag att min egen blogg var bland de omnämnda. Det var verkligen både en överraskning och givetvis oerhört roligt.

Tidningen tipsar om ”11 bloggar att inspireras av” och min blogg hamnar i denna skara på en andra plats.

”Bloggen rör främst Dick Wåhlins och hustrun Helena Wåhlins anor, Skribenten framhåller vikten av att samla på berättelser….”

Det är nu dessa berättelser som jag har samlat som också bildar en viktig grund till de fyra släktböcker som jag skriver. Tre av böckerna är redan klara och den fjärde och sista boken arbetar jag för fullt med.

Uppmärksamheten i tidningen har givit många besök här i bloggen och även en del nya kontakter.

Givetvis blir jag även inspirerad till att fortsätta att blogga här .

En annan sida av att skriva Släktböcker – att restaurera gamla bilder

Publicerad den 26 januari, 2017 av Dick Wåhlin

När jag nu har gjort klart tre av mina totalt fyra släktböcker så är det inte bara skrivandet och layouten av boken som varit väsentligt. En annan del som tar mycket tid är att restaurera gamla bilder. Det här är säkert ett ämne som går att diskutera mycket om. Hur mycket ska man påverka en gammal bild utan att gå för långt? Ska man göra alla bilder helt svartvita eller behålla sepia tonerna? Att ta bort repor och damm är för mig en självklarhet, men vad mera är okey?

Det vore kul att få igång en liten diskussion i ämnet här och jag lägger därför upp några bilder som exempel här nedanför. Hoppas du vill lämna en kommentar antingen rent allmänna eller mer specifikt om de bilder jag här visar som exempel. Klicka på bilderna för större format