”Mitt Åtvidaberg”

Egentligen har jag inte själv bott i Åtvidaberg särskilt många år av mitt liv. Ändå är det en plats som spelat en central och viktig roll under alla år och är starkt förknippad med både barndom och många andra av livets viktiga dagar. Här kommer en kort berättelse med bilder på platser i Åtvidaberg som betyder mycket för mig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På Sjukhusgatan ligger den här fastigheten som idag består av ett antal lägenheter. År 1958 var det Åtvidabergs sjukhus och BB. Här inne föddes jag och det rum där jag tillbringade mina första timmar i livet var på den andra våningen och fönstret längst till höger på bilderna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mitt första hem låg på Kvarngatan 4. Fastigheten heter Biet 4 och bestod av 4 lägenheter, vi bodde i den nedre högra lägenheten. Huset ägdes då av min morfar Nils Adolfsson och min mormors bror Henrik Landberg. Jag döptes här den 31 januari 1959 av pastor Arne Nilsson. När jag var 4,5 år gammal  den 20 juni 1963 flyttade vi till Varberg.

Detta bildspel kräver JavaScript.

År 1974 när jag hade slutat 9:e klass i Norrköping flyttade jag äntligen ”hem” till Åtvidaberg och flyttade in i de s.k. ”Kaningårdarna”. Det var så FACIT:s Elevhem på Bruksgatan 14 kallades och även tidigare Elevhem för Lärlingar på Facit hade samma benämning.

Örsättersfabriken som tidigare tillhörde FACIT. Här gick jag på lärlingsskola i tre år och utbildade mig till Verktygsmakare mellan 1974 och 1977.

Smällgatan 7E Åtvidaberg

Min allra första egna lägenhet på Smällgatan 7E, flyttade hit 1976. Lägenheten som låg på andra våningen bestod av en hall med ett ”kokskåp” och ett rum. Här bodde jag när jag blev tillsammans med Helena. Minns särskilt när Helenas mamma en sen kväll kastade en snöboll på min fönsterruta och undrade om möjligen henne dotter fanns där hos mig. Självklart visst var hon det….

Höjdvägen 9 Åtvidaberg

Min andra lägenhet på Höjdvägen 9 hit flyttade jag 1977. Lägenhet på nedre botten, fönstret närmast porten till vänster, bestod av ett rum och kök.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här inne hade jag Danskurser i Gammeldans och Bugg, en av mina elever hette på den tiden Helena Bengtsson. Vi blev ihop den 13 december 1976,  idag hon Helena Wåhlin och är min fru.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Helan är uppväxt på Eksätersvägen 9 i Åtvidaberg och här bor fortfarande min svärfar Allan Bengtsson.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Åtvidabergs Fokets Park träffades min Far Stig Wåhlin och Mor Margot Adolfsson på en av parkbänkarna för allra första gången den 9:e augusti 1950.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Åtvids G:a kyrka – För både sorg och glädje i livet.

Denna kyrka är den kyrka som får symbolisera både livets glädje och sorg och den är starkt förknippad med många händelser i mitt eget och släktens liv.

• 1964 – Min morfar Nils Adolfsson begravs
• 1966 – Min gammelmorfar Knut Landberg begravs
• 1974 – Min. gammelmormor Elin Landberg begravs
• 1986 – Helena och jag gifter oss
• 1989 – Vår son Christoffer döps
• 1980 – Helenas syster Ingela Bengtsson gifter sig med Johnny Svensson
• 1981 – Ingela & Johnnys som Jimmy döps
• 1986 – Ingela Johnnys som Joakim döps
• 1991 – Min syster Lena gifter sig med Ingemar Mild och deras son Johan döps
• 1996 – Vår dotter Emelie döps
• 1998 – Min mormor Elna Adolfsson begravs
• 2000 – Helenas mamma Eivor begravs
• 2012 – Min mor Margot Wåhlin begravs
• 2015 – Min far Stig Wåhlin begravs

Detta bildspel kräver JavaScript.

Avslutar det här inlägget med bilder från några andra  av ”mina” platser i Åtvidaberg.

Torparen Johannes Larsson som fick sex barn i sitt första äktenskap. Levde sedan som änkling i 14 år. När han var 53 år gifte han om sig med sin tidigare tjänsteflicka som då var 19 år, de fick också sex barn tillsammans.

En helt vanlig torpare kan vid den första anblicken upplevas vara svårt att skriva en intressant levnadsberättelse om. Här kommer ett exempel på att det ändå kan vara mödan värd att i sin släktforskning ägna tid åt samtliga källor en person förkommer i. Den här torparen som jag nu skriver om är min Mm Fm F och han har en levnadsberättelse som jag tycker är väl värd att skriva om. Men jag ska också erkänna att jag från början inte såg honom som den mest intressanta personen i mitt släktträd att skriva om.

Johannes Larsson föddes den 25 mars 1789 i Sluttorp i Värna socken. Hans föräldrar var Lars Månsson och Ingrid Månsdotter. När han var 22 år gammal flyttade han 1811 till Åsmestad, Slaka (E) och arbetade som dräng. I Åsmestad finns också pigan Greta Jonsdotter, hon är född den 28 oktober 1787 i Grebo (E). Greta blir gravid och gifter sig den 16 juni 1811 med Johannes Larsson, bröllopet äger rum i Grebo. Johannes och Greta arbetar kvar på gården i Åsmestad. Den 14 september 1811, tre månader efter bröllopet, föds deras första barn Sara Greta. År 1813  flyttar Johannes och Greta till Skälstorp i Grebo. Den 12 juni 1814 föds dottern Inga Helena där. Men hon får bara leva i fyra månader, hon avlider av ”Slag” den 22 oktober 1814. Johannes och Greta får sex barn tillsammans, minst två av barnen avlider unga. Dottern Johanna föds den 21 januari 1817, sonen Lars Peter föds den 14 november 1819. Sonen Johan Magnus blir bara fem år gammal, han föddes den 1 maj 1822 och avled den 19 mars 1828 av ”Rosfeber. Slutligen föds Anders Gustav den 14 april 1824. Men dessa barn kom att bli moderslösa i mycket unga år. Modern Greta Jonsdotter avlider 38 år gammal i Skälstorp den 20 januari 1826. Hon begravdes den 29 januari 1826 i Grebo. Yngsta barnet Anders Gustav hade då inte ens fyllt 2 år och äldsta dottern Sara Greta var drygt 14 år gammal när barnen miste sin mor.

Johannes var nu änkling med sina fyra kvarvarande levande barn i Sluttorp. I Husförhörslängden 1826-1831 (AI:5 sid 169) anges också att det utges ”fattigdel” för att äldsta dottern Sara Greta har ”fallande sot” vilket betyder att hon hade epilepsi. Sara Greta avlider 23 år gammal den 14 september 1811 och dödsorsaken anges till ”Bröstfeber”

Torparen Johannes får säkert slita hårt för att både kunna försörja sig själv och samtidigt ta hand om barnen. Sonen Lars Peter noteras i Hus-förhörslängden som liten till växten och klen.  År 1826-1827 finns två pigor till hans hjälp, men de flyttar båda två till Värna 1827. År 1837 flyttar Sofia Matilda Broman 15 år gammal från Åtvid (E) in som Tjänsteflicka hos Johannes. Hon bor kvar där till år 1839 då hon flyttar tillbaka Åtvid (E). Men hon kommer 3 år senare att flytta tillbaka igen till Grebo och har då även gift sig med Johannes.

Den 28 oktober 1842 ringer klockorna till bröllop i Åtvid mellan Johannes Larsson 53 år gammal och Sofia Mathilda Broman då 19 år gammal. I vigselnotisen i Åtvids församling kan man läsa följande notis:

”Brudgummen Torpare och Enkoman uti Skälstorp på Tollstorps ägor hit Grebo socken. Född därstädes den 25 mars 1789. Dess förra hustru Greta Jonsdotter dog den 20 januari 1826 och efterlämnade omyndige sonen Anders Gustaf och omyndige Dottern Johanna Vilka av moderne bifvit lämnat till morbrodern Nils Larsson i Dahla i Grebo, och att de således till honom bifwit afvittonde? , enligt attester No21 Uppvist Bouppteckningen inlämnat även kyrkoherde Sörmellis Bevis, attest No 22 af den 6 oktober innevarande år att Brudgummen är obehindrad till äktenskap och Fri för Bevillning efter den 2 Oct så som Torpare. Lyst den 9, 16 och 23 Och. Chartan 12 Rdr.

Brudgummen Piga uti Åtvidstorp. Född i Åtvid den 13 december 1822. Kom ifrån Grebo 1839 medan hon var för ung till Äktenskap. Fadren Dagarbetaren Johan Petter Broman vid Lantbruket lämnat muntligt bifall. Sammanvigde vid Åtvidaberg af Adjutanten Lindelius.” (Åtvid EI:1 sid 123).

Sofia Mathilda Broman föddes den 13 december 1822 skriven vid Åtvidabergs klädesfabrik.  År 1825 flyttar hon med sina föräldrar Johan Peter Broman och Inga tjäder till Åtvidabergs Lantbruk där fadern fått tjänst som arbetare. År 1828 flyttar familjen vidare till Kammarbo där Johan Peter får tjänst som dräng hos grosshandlare Wellander. År 1829 flyttar familjen tillbaka till Åtvidabergs Lantbruk. Här bor Sofia Mathilda kvar hemma hos sina föräldrar fram till 1837. Då när hon har fyllt 15 år 1837 så blir hon Tjänsteflicka hos Änkomannen Johannes Larsson i Skälstorpet i Grebo. Men det  kommer också att innebära att det utvecklas till något mer än att hon enbart arbetar som Tjänsteflicka hos honom. Men hon fortfarande för ung för att kunna gifta sig och flyttar därför hem till sina föräldrar igen under tre års tid.  När hon fyllt 18 år kan hon gifta sig med Johannes och flyttar tillbaka till honom i Grebo, men denna gång som hans hustru.

Johannes Larsson och Sofia Mathilda Broman får sex barn tillsammans. Det är stor ålderskillnad mellan dem, det skiljer 33 år. När deras första gemensamma barn föds år 1843 så är Johannes 54 år gammal och Sofia Mathilda 20 år, ska snart fylla 21. När det sjätte barnet föds så är Johannes 72 år och Sofia Mathilda 39 år gammal.

Barnen blir faderslösa tidigt eftersom Johannes Larsson avlider den 17 februari 1863 73 år gammal i Skälstorp Grebo (E) av Lungsot. Yngsta dottern Emelie Charlotta är då bara drygt 3 månader gammal. Johannes blir far till totalt 12 barn under sin levnad med två olika hustrur. De första 6 barnen, varav fem levde när den hans första hustrun Sara Greta avled, de blev moderslösa tidigt. De följande sex barnen blev istället faderslösa tidigt då Johannes avled.

Sofia Mathilda Broman levde sedan som änka i ytterligare 33 år. Hon bodde kvar i Skälstorp fram till sin död år 1894. År 1863 anges hon som fattig i Husförhörslängden och 1871 lever hon ”till hus” som fattighjon samtidigt som sonen  Johannes står som svagsinnad och även med orden ej arbetsför, angivna men som senare har strukits över igen. Sofia avlider i Skältorp den 20 december 1894. Hon är är då 72 år 7 månader och 1 dag gammal och dödsorsaken anges till hög Ålderdom. Hon begravs på annandag Jul, den 26 december 1894.

mm. fm. mm. f. Samuel Tjäder, sockenskomakare i Åtvids församling bodde i torpet Tjädersdal, Åtvidsnäs, Åtvid (E)

Att vara sockenskomakare innebar att man hade blivit förordnad till sitt arbete eller uppdrag. Förordnandet kunde ha skett i form av ett beslut i en tingsrätt eller som i det här fallet av sockenstämman i Åtvids socken. Samuel Tjäder antogs som sockenskomakare för ”hela församlingen” på sockenstämman den 18 maj 1781. 

Samuel Tjäder föddes i Kättilstad den 19 december 1754 (Kättilstad CI:3 (1750-1790) Bild 129 / sid 249), hans födelsenotis är lite svår att tyda så i vissa släktutredningar kallas fadern för Simon Persson och i andra för Sven Person. Modern heter Anna Jonsdotter. Det saknas husförhörslängder i Kättilstad för den här tiden varför hans första år blir lite svåra att forska på.

Den 7 november 1779 (Åtvid CI:3 (1745-1791) Bild 56 / sid 217) gifter sig skomakare Samuel Tjäder med Maria Larsdotter född den 30 september 1757 i Närstad, Åtvid (E). Den första husförhörslängden som jag finner Samuel Tjäder och Maria Larsdotter i så bor de i torpet Tjäderslund, Åtvidsnäs, Åtvid (E) mellan åren 1793 och 1800, (Åtvid AI:3 (1793-1800) Bild 19 / sid 23). Han står där angiven som sockenskomakare tillsammans med hustrun och sju barn.

I följande tre husförhörslängder finns familjen kvar i Tjädersdal: 1801-1806, Åtvid AI:4 (1801-1806) Bild 13 / sid 13, 1806-1811, Åtvid AI:5 (1806-1811) Bild 187 / sid 357, 1811-1816, Åtvid AI:7 (1811-1816) Bild 13 / sid 13.

Makarna får följande 8 barn tillsammans:

Petter Tjäder, f.1780.08.18 i Närstad, Åtvid (E)  d.1857.03.09 i Önhult, Åtvid (E)

Anna Tjäder, f.1784.06.11 i Åtvid (E)  d.184311.16 i Falla, Åtvid (E)

Lars Tjäder, f.1786.06.16 i Åtvid (E)  d.1837.04.10 i Opphem, Ukna (H)

Ingrid Tjäder, f.1793.08.24 Dalslund, Alserum, Åtvid (E)  d.1858.09.09 Åtvidabergs Lantbruk, Åtvid (E), min mm. fm. mm.

Samuel Tjäder, f.1796.10.12  i Tjädersdal, Åtvid (E)

Sven Tjäder, f.1800.07.18 i Tjädersdal, Åtvid (E)  d.1841.11.15 i i Tjädersdal, Åtvid (E)

Johannes Tjäder, f.1804.09.30 i Tjädersdal, Åtvid (E)

Samuel Tjäder avlider 61 år gammal till följd av en olycka den 9 mars 1816.

Utdrag från bouppteckningen:

Åhr 1816 Den 18:de Mars blef uppå Begäran af under Tecknande för Rätta Laga Bouppteckning Efter Torparen Samuel Tjäder uti Tjäders Dahl på Åtvidsnäs ägor och Åtvids Socken som med döden avled den 9:de i Samma månad och lämnat Efter sig sin kjära Hustru nuvarande Enkan Maria LarsDotter Samt 7 Barn 5 Söner Och 2 Döttrar Älsta Son Petrus 36 åhr Lars 30 åhr Samuel 20 åhr  Sven 16 åhr Johannes 12 åhr Älsta Dottern Anna 32 åhr gift med Sochne mannen Jonas Pettersson i Falla Dottern Inga 23 åhr på Begäran av Enckan och de myndige Barnen Blev Sochne mannen Jonas Pettersson i Falla kallad vid när svarande Bouppteckning till att Bevaka De omyndigas Rätt, Enckan förmantes af under Tecknande att Redligt uppgifva qvarlåtenskapen   Så dan som den vid Dödstimman Befans och xxx företogs och upptecknades i den ordning Som följger.

Bland boets tillgångar fanns bl.a följande saker som berättar lite om hur de också levde sina liv och klarade sitt livsuppehälle:

Braxennät och Läggnät som visar att de fiskade.

Harv och Hövagn samt diverse andra jordbruksredskap som visar att de odlade marken.

1 oxe, 2 Kor, 2 Qvigor, 1 Kalv 2 Baggar och 1 Gris

Som arfvingarna har Befallit Sig Enckan att ingen Delning skulle företagas förr än Auctjion Blifver hållen Som skall skje nästa Höst

att allting med vett och vilja är uppgifvet och ingenting undan holt Som jag med Lifvlig Ed kan Betyga

Maria Larsdotter                                                                                                              M.L.D

föregående Bouppteckning förklarar vi till alla Delar nöjda

Petrus Hedlund, Lars Tjäder, Samuel Tjäder, Jonas Pettersson i Falla Å de omyndigas vägnar, Jonas Abrahamsson i Falla.

Bouppteckningsmän

Jonas Ahlberg, Wärderingsman

Anders Pährsson, nämndeman

Bilder på bouppteckningen:                                                                                  Bilderna går att klicka på för större format.

sid 1

sid 2

sid 3

sid 4

sid 5

sid 6

sid 7

sid 8

Livet går vidare för resterande del av familjen Tjäder i torpet Tjädersdal:

Tjädersdal 1816 – 1820, (Hfl Åtvid AI:8 (1816-1820) Bild 16 / sid 17)

Efter faderns Samuel Tjäders död så övertar sonen Samuel Tjäder d.y. ansvaret som torpare på Tjädersdal fram till 1820, han flyttar då till Wrånghult. Min egen ana Ingrid Tjäder gifter sig den 18 oktober 1818 med Fattighus-drängen Johan Peter Broman och de flyttar samma år till Åtvidabergs Klädesfabrik där Jonas Peter arbetar som klädvävar-dräng.

Tjädersdal 1821 – 1826, (Hfl Åtvid AI:10 (1821-1826) Bild 18 / sid 11)

Från och med år 1820 övertar sonen Sven Tjäder ansvaret för torpet Tjädersdal. Sven gifter sig den 6 oktober 1822 med Maja Lisa Alexandersdotter från Västervik. Redan efter drygt 2,5 månad den 22 november 1822 föds deras första barn, dotter Maria Augusta Matilda. Två år senare den 10 november 1824 föds deras son Sven August. Någon gång efter år 1820 återvänder Samuel Tjäder till Tjädersdal för att år 1825 packa kofferten igen och flytta till Stockholm. Året innan Samuel flyttar så avlider hans mor Maria Larsdotter av feber den 18 november 1824.

Bouppteckning efter Maria Larsdotter:                                                                      (Bankekinds häradsrätt FII:26 (1824-1824) Bild 217 / sid 431)

Bilderna går att klicka på för större format.

sid 1

sid 2

sid 3

sid 4

sid 5

sid 6

Tjädersdal 1826 – 1831, (Hfl Åtvid AI:12 (1826-1831) Bild 20 / sid 12)

Sven och Maja Lisa får två barn till Emelie Charlotta född 17 januari 1827 och Sophia Constantia född den 27 juni 1829. Dottern Emelie Charlotta avlider av frossa den 20 april  år 1830, endast 3 år 4 månader och 19 dagar gammal.

Tjädersdal 1841 – 1846, (Hfl Åtvid AI:18 (1841-1846) Bild 20 / sid 12)

Den 15 november 1841 avlider Samuel Tjäder .d.y. i torpet Tjädersdal. Hans hustru Maja Lisa Alexandersdotter flyttar två år senare år 1843 till Mormorsgruvan och hon får med sig sin yngsta dotter Sophia Constantia dit. Dottern Maria Augusta Mathilda flyttar samma år till Västervik. Även sonen Sven August flyttar år 1843 till Gladhammar.

Mormorsgruvan 1841 -1846, (Åtvid AI:19 (1841-1846) Bild 423 / sid 412)

Anledningen till att Maja Lisa flyttar till Mormorsgruvan visar sig i den här husförhörslängden. Hon har den den november 1843 gift om sig med Gruvarbetaren Carl Johan Renhorn vars hustru avlidit året innan.

Familjen Tjäder bodde således i torpet Tjädersdal i 60 år, från 1793 till 1843.

Efterföljande torpare i Tjäderslund:

1843 – 1848 Jonas Roxström, f, 1801.05.09 i Lofta (H)

1848 – 1852 Jonas Wilhelm Jonsson, f.1820 i Dalhem (H)

1852 – 1872 Hans Persson, f.1793.01.30 i Dalhem (H)

1873 – 1898 Otto Malcum Carlsson Skoglund, f.1844.03.02 i Skeda (E)

1897 – 1903 Gustaf Bengtsson Närstedt, f.1848.08.07 i Kättilstad (E)

1902 – 1907 Skomakare Karl Albert Karlqvist, f. 1882.02.19 i Odensvi (H)

1907 – 1932 Snickeriarbetare Gustaf Emil Lejonqvist, f.1871.05.23 i Ukna (H)

Efter 1932 går det f.n inte längre att följa torpet och dess inneboende eftersom de församlingsböckerna som är filmade slutar här. Men Gustav Emil Lejonqvist flyttar i vart fall ifrån torpet Tjädersdal år 1932

Torparen Johan Petter Johansson och hans hustru Eleonora Lundgren som enligt muntlig släkttradition skulle komma från en ”finare familj”.

     

Den här berättelsen handlar min morfars morfar och mormor Johan Peter Johansson och Eleonora Lundgren.

Johan Petter föddes den 1 november 1847 i Torpet Aspelund på Norra Bjässerums ägor (idag kallat Norrby) i Åtvids socken (C7 sid 297) och han döptes den 4 november. Faddrar vid dopet var Rusthållaren Abraham Gustafsson och hans hustru Lena Carin Jaensdotter samt Drängen Gustaf Achilles och Pigan Anna Charlotta Gustafsdotter, alla från Norrby.

Hans far Johannes Andersson var född den 26 juni 1814 i Oppeby (E) och hans mor Lena Maja Carlsdotter var född den 18 augusti 1823 i Tjärstad (E). Föräldrarna gifte sig den 31 maj 1845 i kyrkan i Oppeby och flyttade därefter direkt till torpet Aspelund i Åtvid (E). Fadern Johannes kom vid vigseln från Dalhem (H) och modern Lena Maja från Oppeby (E) När vigseln ägde rum så var redan Lena Maja gravid och den 10 september 1845 föddes deras första barn sonen Carl Gustaf, Johan Petters storebror.

Den 29 november 1849 flyttar familjen till Korestorp, Ukna (H) (Bl:2 sid 23). Här arbetar Johannes som Dräng (AI:9 sid 201) och den 19 oktober 1850 föds här Johan Petters lillasyster Emma Charlotta

År 1851 flyttar de tillbaka igen till torpet Aspelund i Åtvid och står där noterade i Husförhörslängden (AI:21 sid 135). I nästa Husförhörslängd (AI:23 sid 143) för åren 1851 – 1857 noteras de istället som skrivna på torpet Westra Lund, även det torpet ligger under Rusthållet Norra Bjässerum.

Johan Petter får totalt sju syskon förutom tidigare ovan nämnda: Antina Christina född 22 oktober 1853, Augusta född den 11 maj 1856, Emilia Helena född den 17 oktober 1858, Wilhelmina född den 13 januari 1861 samt Frans Otto född den 16 augusti 1863. Syskonen är alla födda i torpet Westra Lund.

Augusta flyttar till Kyrkbyn i Ramsjö i Gävleborgs län och hon var gift med Johan Albin Nilsson. Även hennes storebror Frans Otto flyttar till Gävleborg till Huskanäs i Ramsjö socken och han var gift med Karolina Wilhelmina Karlsdotter.

År 1861 flyttar Johan Petters storebror Carl Gustaf 16 år gammal till Österby i Norra Bjässerum och står där skriven som gosse hos nämndemannen Gustaf Samuelsson. Han återkommer sedan 1867 till torpet Westra Lund år 1867 och står där skriven ”Till Hus” hos sina föräldrar. Han har då gift sig den 3 november 1867 med Emma Helena Lovisa Dahlgren och de får den 22 november 1867, 19 dagar efter vigseln, sonen Carl Johan Albin.

År 1863 flyttar Johan Petter 16 år gammal från Westra Lund (AI:28 sid 135) till Norrgården i Östra Bjässerum och står där skriven som gosse hos Brukaren Carl Adam Nilsson. (AI:28 sid 73) År 1865 flyttar han till Göthult (AI:28 sid 141) och arbetar som Dräng hos Brukaren till 1/4 mantal Johannes Svensson. År 1867 flyttar han som Dräng till Norra Bjässerum (AI:28 sid 127). År 1871 flyttar han till Dalhems socken (H) med attest No 33 (AI:32 sid 126) Enligt inflyttningslängden i Dalhem (BL:2 sid 39) så flyttade han till Fagerdal. Han återfinns också på Fagerdal i Husförhörslängden (AI:19 sid 428) och även noterat att han 1872 flyttar till Gammalskeda.

I Husförhörslängden Gammalskeda, Dalhem (H) (AI:19 sid 94) står han sedan skriven ”I en stuga” tillsammans med Catarina Eleonora Lundgren och dottern Christina Augusta Helena född den 9 april 1872. Samtidigt finns en notis om att de har gift sig 9 dagar före dotterns nedkomst den 30 mars 1872. I vigsellängden för Dalhem finns de dock inte med för detta år. Det finns också en notering om att de flyttar till Tufvebo (AI:19 sid 491) Men på den sidan finns de ej upptagna. Däremot så bor Eleonora Lundgrens bror Gustaf Edward där, skriven som Dräng och senare utflyttad till Danmark 1875. Men på sidan 492 står familjen Johan Petter och Eleonora upptagna i Tufvebo.

I Tufvebo står Johan Petter först angiven som Dräng som sedan strukits över med en ny notering och noteras istället som Arbetaren. Familjen har nu också utökats med sonen Carl Johan Anton född den 24 juli 1874. I Tuvebo (AI:21 sid 149) bor de kvar fram till år 1876 då de flyttar till Fagerdal och till Eleonoras föräldrar Svante Lundgren och Sara Josefina Eriksdotter. I Fagerdal bor även Eleonoras farfar och farmor Eric Lundgren och Lena Cajsa Sjöholm. Fagerdal ägs då av O. Sjöholm i Borgholm, Gärdserum (E)

Den 27 juli 1877 flyttar de igen och nu till Åtvid och till Norrby (AI:36 sid 108) Här föds dottern Anna Charlotta den 12 januari 1879. Samma år 1879 flyttar de till Backstugan Högstorp angivet som ”eget” och lever ”Till Hus” hos Johan Petters föräldrar. Från och med nu skriver också prästen Johan Peter istället för Johan Petter som namn. Den 5 april 1880 avlider Johan Peters mor Lena Maja Carlsdotter i en ålder av 57 år.

År 1882 den 19 augusti (AI:40 sid 127) föds min ana och Johan Peters och Eleonoras fjärde barn min morfars mamma Eugenia Katharina ”Jenny” Johansson. Den 27 juni 1885 föds dottern Johanna Matilda och den 3 februari 1888 (AI:44 sid 1099 så föds dottern Gerda Emerentia. Den 18 juli 1890 avlider Johan Peters far Johannes Andersson i torpet Högstorp i en ålder av 76 år. Den 8 februari 1891 föds Johan Peters och Eleonoras sjunde och sista barn Gustaf Petrus.

I Församlingsboken för åren 1896 – 1900 (Alla:2 sid 623) anges Johan Peter som Lantbruksarbetare. Likaså i Församlingsboken för åren 1900 – 1904 (Alla:4 sid 529) och nu bor bara yngsta sonen Gustaf Petrus kvar hemma hos sina föräldrar.

I Församlingsboken för åren 1904 – 1914 (Alla:7 sid 478) så anges att sonen Gustaf Petrus flyttar till Viresjö den 1 november 1906. Dottern Gerda Emerentia har flyttat hem till föräldrana från Slättfall den 1 november 1906 och hade då med sig sin oäkta son Nils Johan Rikard född den 29 oktober 1906. Hon flyttar sedan den 19 november 1909 till Åtvidsnäs och kvarlämnar då sin son hos föräldrarna som fosterson i huset. Även en Johan Alfred Johansson från Fjärås bor då hos Johan Peter och Eleonora och han har erkänt sig sig vara fader till Gerdas barn, även han flyttar till Åtvidsnäs samtidigt som dottern Gerda. Johan Alfred och Gerda flyttar sedan tillbaka till Högstorp den 1 november 1910. De flyttar sedan igen och nu till Slättfall för att komma tillbaka igen den 4 november 1912. Den 12 november 1912 flyttar även dottern Johanna Matilda hem med sina båda osökta barn Astrid Maria Eleonora född den 10 oktober 1909 samt Stina Maria Elisabet senare gift Björling, född den 17 december 1911.

Den 31 januari 1916 avlider Eleonora Lundgren av sockersjuka i Backstugan Högstorp i en ålder av 66 år hon begravs på Nya Kyrkogården i Åtvid.

I Församlingsboken för åren 1912 – 1933 (Alla:11 sid 479) framgår att Johanna Matilda flyttar till Kvistberg som hembiträde 1922. Att oäkta dottern Astrid Maria Eleonora flyttar två år senare den 1 november 1924 till Närstad och oäkta dottern Stina Maria flyttar till Adelsnäs fyra år senare 1828. Det är samma år som Johan Peter Johansson avlider av Arterioselero (Åderförkalkning) i Högstorp den 21 juni i en ålder av 80 år (FI:6 sid 228). Även han begravs på Nya Kyrkogården i Åtvid men inte tillsammans med sin avlidna hustru Eleonora utan i en egen grav på annan plats på kyrkogården. Ingen av deras gravar finns tyvärr idag kvar.

Backstugan Högstorp

I förgrunden Eleonora Lundgren och Johan Peter Johansson, Vid dörren står dottern Johanna Matilda med sina båda oäkta barn Astrid och Stina. Bakom förstukvisten försöker Johan Peters bror ”Kalle i Strängen” och hans hustru att gömma sig för fotografen.

Kom då verkligen Eleonora Lundgren från en ”finare släkt”?

Johan Petter var dräng och arbetare som sin far och han fick flytta hemifrån när han var 16 år för att försörja sig på egen hand. Eleonora var dotter till en Rättare och Brukare av egen jord och hennes mor var dotter till en Rusthållare och Nämndeman. Så visst var det en  klasskillnad mellan de båda även om det idag kan vara svårt att utläsa det. Elenora hade heller inte patrinymikon (faderns förnamn + dotter) som efternamn utan ett eget släktnamn Lundgren. Vilket också antyder att hon verkligen kom från en ”finare släkt”. Se vidare: https://dickwahlin.wordpress.com/2014/02/16/slakterna-sjoholm-josefsson-och-lundgren-i-fagerdal-och-ramshult-dalhem-h-en-berattelse-som-avslutas-med-en-begravning-pa-samma-dag-som-sonen-foddes/

Östgöta Correspondenten den 21 augusti 1979

Under 1979 gjordes en s.k Torpinventering i Norrby, Åtvidaberg och jag läste då den här artikeln som bilden ovanför kommer ifrån. Jag tog kontakt med de som gjort inventeringen och de visade mig platsen där torpet eller rättare sagt backstugan Högstorp hade legat. Det är roligt när engagerade personer inventerar och dokumenterar gamla torp och här har de även satt upp Malmskyltar gjutna i Bersbo på de platser där torpen har legat. När vi besökte platsen för där Högstorp funnits visade de också på några hål i marken. Det var s.k Potatishål där man förvarade potatisskörden och hålen eller groparna i marken var den tidens skafferi för att potatisen skulle hålla sig fräsch under längre tid.

Några ord om det som stöd i tidningen i artikeln om Torpinventeringen:

”På våren 1925 var det auktion efter Kalle i Strängen. Torpet Strängen på Norrby i Åtvids socken blev därmed öde. På lördagen var det åter vandring  – sannolikt lika stor som till auktionen för mer än ett halvt sekel sedan – på den obande stigen till Strängen. Nu för att sätta upp en minnestavla över torpet och dess brukare.”

”Lördagens avslutning var i övrigt förlagd till platsen där torpet Högstorp, nästgårds Strängen, legat och vars sista brukare var bror till Kalle i Strängen. Kalle i Strängen och hans Emma bodde f ö hos Johan och Eleonora Johansson i Högstorp under tiden de byggde Strängen på 1860-talet.”

”Åter vid Högstorp berättade barnbarnen till Johan och Eleonora i Högstorp som hade sju barn om sina far och morföräldrar. Övriga som vuxit i Bjässerum mindes också hur de båda torparna vid sidan av dagsverken på huvudgårdarna i Bjässerum också ofta gick hela vägen till Åtvidaberg morgon och kväll för arbete vid Adelsnäs. Och till foder åt egna kor slog de vass, kärr och annat höslåtter vida omkring och bar hem i bylor på ryggen”

Inga-Britt Andersson och Gunnar Karlsson vid platsen i Norrby där Torpet Högstorp en gång stod

Malmskylt gjuten i Bersbo för Torpet Högstorp

Min hustrus mormors farfar och farmor Otto Göran Löf och Brita Lovisa Niklasdotter

Jag har tidigare skrivit ett inägg här bloggen om Göran Jönsson Löf och hans hustru Anna Cajsa Abrahamsdotter, jag tänker nu fortsätta med att skriva om några av deras ättlingar med start med sonen Otto Göran Löf. 

Min hustrus mormors farfar Otto Göran Löf föddes den 2 november 1820 i Härstorp, Åtvid (E). När Otto Göran är 17 år gammal avlider hans mor av Vattusot, den 1 december 1837. Otto Göran är då själv omyndig och han har också två yngre syskon, Carolina Matilda 14 år och Margareta Elisabeth 7 år.

År 1839 flyttar Otto Göran från Härstorp till Närstad Åtvid (E) och han arbetar där som dräng i ett år. Därifrån flyttar han 1840 till Storkestorp under Slättfalls ägor och arbetar även där i ett år som dräng. År 1841 flyttar han tillbaka hem till familjen Härstorp igen men då bara för en kortare tid eftersom familjen samma år flyttar till Nackeberg. I Nackeberg bor Otto Göran kvar fram till år 1845 då han flyttar till Östra Bjässerum, Åtvid (E) och där arbetar han som dräng hos brukaren Niklas Danielsson och hans hustru Greta Sofia Bengtsdotter. I brukar familjen finns 2 döttrar och tre söner, äldsta barnet är en dotter vid namn Brita Lovisa född den 3 februari 1826 och därmed också i lämplig ålder för Otto Göran.

Dräng träffar alltså brukarens dotter och tycke uppstår och den 9 oktober 1847 gifter sig drängen Otto Göran Löf med brukarens dotter Brita Lovisa Niklasdotter. Året efter står Otto Göran även han angiven som brukare av 1/2 mantal Östra Bjässerum tillsammans med sin hustru Brita Lovisa Niklasdotter samt barnen Anna Sofia och sonen Göran August. Dottern Anna Sofia är född den 20 januari 1848, med andra ord bara drygt tre månader efter det att föräldrarna gifte sig.  I Husförhörslängden AI:23 på sid 83 noteras att Otto Göran med familj avträder Gårdsbruket den 14 mars 1852 och familjen flyttar den 22 maj samma år till Oppeby församling. Men även svärföräldrar flyttar samtidigt till samma församling Oppeby.

År 1852 flyttar både svärföräldrar och familjen Otto Göran Löf från Åtvid till Basunda i Oppeby (E). Gården Basunda står som 1/2 mantal Frälse och ägare är Baron Duwall i Dalhems socken. Det finns flera brukare och Otto Göran Löf med familj är en av dessa och även svärföräldrarna står där som brukare. Familjen har tidigare i Åtvid utökats med sönerna Göran August född den 30 september 1849 och Anders Gustaf född den 24 augusti 1851. De har också två stycken pigor inneboende hos sig. Här i Basunda föds barnen Svante Alfrid den 24 februari 1854, Axel Johan den 22 februari 1857, dotterin Jenny Matilda den 28 december 1858.

I Husförhörslängden Oppeby AI:12 (1856 – 1860) sid 7 står tydligt ordet ”God” skrivet i kolumnen för Särskilda anteckningar på både raderna för Otto Göran och hans hustru Brita Lovisa. Otto Göran Löf anges här som Arrendator men även som måg. I Husförhörslängden AI:14 (1866-1871) sid 1 står svärföräldrarna Niklas Danielsson och Greta Sofia Danielsdotter angivna med ordet ”Välkänd” angivet under Särskilda noteringar. På sidan 2 i samma husförhörslängd anges både Otto Göran och Brita Lovisa åter igen med ordet ”GOD” tydligt angivet.

Familjen Löf växer nu ytterligare och den 10 januari 1861 föds dottern Elin Lovisa, den 18 april 1864 min hustrus mormors far Carl Otto Löf. Den 4 juli 1866 föds sonen Per Viktor men han avlider redan den 24 november samma år. Den 23 augusti 1868 föds dottern Emma Olivia Elisabet.

År 1864 så rymmer Brita Niklasdotter’s yngre bror Bengt August Niklasson (född 23 december 1832) till Amerika och lämnar sin hustru med tre barn kvar hemma i Sverige.  Förresten är hans yngsta son Per August inte ens född när fadern rymmer. Detta står noterat i Husförhörslängden AI:15 på sidan 2, men i övrigt kan man inte utläsa mer än så om vad anledningen kunde vara. Hustrun och de tre barnen flyttar 1875 till Östra Skrukeby (E)

Den 26 juni 1870 avlider Otto Görans svärmor, Brita Lovisas mor Greta Sofia Bengtsdotter i en ålder av 69 år i Basunda i Oppeby församling. Den 9 april 1874 flyttar familjen från Basunda till Björkesbo, Oppeby (E). Svärfadern Niklas Danielsson flyttar också med dit.

År 1877 den 22 maj flyttar familjen Otto Göran Löf till Nedre Gruvdalen i Ukna (H) och även denna gång så flyttar svärfadern Niklas Danielsson med sin dotter och måg. Niklas Danielsson avlider av ålderdom i Nedre Gruvdalen den 5 december 1879 i en ålder av 84 år.

År 1893 den 5 november avlider Otto Göran Löf i Nedre Gruvdalen i sviterna av en magåkomma i en ålder av 73 år. Hustrun Brita Lovisa Niklasdotter lever sedan i tio år som änka och avlider den 25 april 1903 skriven i Nedre Gruvdalen i Ukna, men hon avled under tiden hon befann sig på något besök i Bäck i Oppeby socken av bröstlidande i en ålder av 77 år

Sonen Carl Otto Löf (”Överste Lövenhjelm”) bor kvar som brukare i Nedre Gruvdalen fram till år 1908. Carl Otto Löf är min hustrus mormors far och om honom och hans liv kommer nästa berättelse jag skriver att handla om.

Några erfarenheter, allmänna råd och tips om släktforskning

Några erfarenheter, allmänna råd och tips om släktforskning

När man börjar att släktforska så är ofta målet att så snabbt som möjligt komma så långt bakåt i tiden som möjligt och att hitta så många anor som möjligt. Jag har själv varit där och agerat på precis det viset. Ett annat vanligt fenomen är att man i början också slarvar med källhänvisningar vilket kan skapa stora problem längre fram när du ett antal år senare ska ta upp ett spår eller en an-linje där du har fastnat tidigare. Detta gör att man varje gång får börja om på nytt och ofta sedan gör om samma fel om och om igen. Dessutom när man vill publicera eller på annat sätt delge sina forskningsresultat så krävs det att din antavla är väl underbyggd och vederlagd med ordentliga källor för att den ska bli riktigt intressant för andra släktforskare.

Nu drygt 30 år efter det att jag tog mina första steg i släktforskningens underbara värld så förstår jag mer om hur viktigt det är att inte ha bråttom. Istället för att så snabbt som möjligt forska sig bakåt i tiden så finns det så mycket berättelser som dina nu levande släktingar har att berätta och prata om. Det kanske kan tyckas vara banala saker idag men tiden går fort och helt plötligt finns inte den där släktingen längre kvar i livet som idag hade haft intressanta saker att berätta för dig. Det som idag kanske inte känns så intressant att notera är kanske om 10-20 år är jätteintressant för dig eller andra att få ta del av eller läsa om.

Jag har nu varit släktforskare i olika omgångar sedan 1980 och har samlat på mig en stor databas med massor av individer, faktiskt drygt 23 000 st. Detta beror på att jag under en period av mitt forskningsarbete var mer en typ av ”An-samlare” än en riktig Släktforskare. Nu har jag istället förstått att det är inte bara namn, datum för födelse och död på gamla släktingar som gör forskningen intressant.

– Nej, det är alla små vardagliga berättelser du samlar på dig om din släkt och dina släktingar som gör din släktforskning riktigt levande och intressant. 

Jag har rest runt och besökt platser där släktingar levde för många år sedan. Hittat gamla Torpgrunder och rester av bebyggelse och av liv på platser där marken idag har växt igen. Jag har sett gamla bärbuskar och fruktträd stå på ett onaturligt sätt bland björkar och buskar och förstått att här har mina anfäder en gång i tiden brukat marken och levt sina liv. Jag har också ångrat mig många gånger varför jag inte skrev ner mer om det som berättades för mig när jag började att släktforska och kan idag tyvärr konstatera att det är försent. Men jag har också knackat på dörrar på gamla hus på landet hos helt okända och därigenom hittat rena guldgruvor med historier om hur det varit att leva på den platsen där de själva, kanske deras föräldrar, far och morföräldrar och ibland flera generationer bakåt och även mina egna släktingar har levt sina liv.

Visst har jag också genom åren, trots en hel del misstag i början, lyckats att samla på mig en hel del berättelser om olika levnadsöden. Berättelser som jag tycker väl speglar hur det i olika tidsperioder har varit att leva som en helt vanlig och enkel människa i Sverige.  Något som det aldrig kommer att skrivas en enda rad om i några av de historieböcker som används i skolan idag eller i morgon. Det är därför som jag nu också har börjat att delge några mina berättelser om ”helt vanliga människor” i den här Bloggen. En del av detta är berättelser från äldre släktingar eller ibland från andra släktforskare. Det är också från helt egna forskningsresultat när jag på olika sätt har gått djupare in i en persons öde via t.ex bouppteckningar, mönstringsrullor, soldatregister eller domstolsprotokoll. Men jag lovar att ange källor så gott jag kan och i den omfattning jag själv noterat vilket beror på från när under mina drygt 30 som släktforskare berättelsen kommer.

Dick Wåhlin

PS. Det här fotot är på torpet Högstorp under Norrby i Åtvids socken (E). Torpet finns inte längre kvar men det står en så kallad Torpinventeringsskylt på den plats där torpet en gång fanns. Skylten står där tack vare en studiecirkel 1979 med personer och deltagare som var intresserade av sin hembygd och som satte upp denna skylt. Jag har varit på platsen och hittat resterna av torpet, några potatisgropar att förvara potatisskörden från åkern i samt även rester av gamla skor. Det gick verkligen att känna in hur det kunde ha varit att ha levt sina liv på denna plats. Johan-Peter och Eleonora är nu betydligt mer levande för mig än om jag bara hade hittat deras födelse och dödsnotiser i en kyrkobok. D.S