Morfar Nils brev till sitt fadderbarn Mary i Norge knappt 70 år senare, berättelsen om en väldigt speciell resa till Norge den 28-29 mars 2014.

DSC_0258

Sent igår kväll kom min syster och jag hem från en resa till Norge. Det här var en resa som vi båda två kände att vi verkligen ville genomföra tillsammans. Bakgrunden är den att för något halvår sedan så kom vi i kontakt med Heidi Juhl Larsen i Horten. Hon tog kontakt med oss via Facebook. och sökte efter information om vad som hade hänt med vår mamma. Detta eftersom brevkontakten med hennes mamma Mary plötsligt hade upphört. En brevkontakt som annars hade pågått sedan Andra Världskriget slut 1945 fram till några år innan vår mor gick bort den 7 november 2012. Det var alltså en brevkontakt som hade pågått i nästan 70 års tid och som därefter plötsligt hade upphört. Det var därför inte heller särskilt konstigt att Mary sökte efter information om vad som hade hänt med vår mamma.

Min syster och jag hade pratat en tid om att vi verkligen ville åka till Norge för att få träffa Hedi och hennes mamma Mary. Vi kände också att intresset att få träffas verkligen var ömsesidigt även från Mary och Heidis sida. Men hur många gånger är det inte som man pratar om olika saker som man vill göra men som sedan aldrig blir av. Men detta var så angeläget för oss att vi nu såg till att göra slag i saken, i fredags morse satte vi oss i bilen och körde till Norge.

Till saken hör också att 1970 var min syster och jag med våra föräldrar på tältsemester i södra Norge. Mammas bror och hans fru, Hasse och Agneta, var också med på den semesterresan. När vi var i Norge och ändå skulle passera förbi i närheten av där mammas brevvän bodde så ville mamma givetvis också försöka få träffa sin brevvän. Vi letade därför upp huset i Larvik och ringde på dörren men tyvärr bara för att upptäcka att ingen var hemma i huset. Via en granne fick vi veta att de själva just då var iväg på en resa i Nord Norge. Jag var då vid det tillfället 12 år gammal och min syster var 9 år. Men vi minns båda den här episoden från vår barndom mycket väl.

För att starta den här berättelsen ända från sin allra första början så var det så att min morfar Nils Adolfsson någon gång i början på 1940-talet började att skicka s.k ”Krigspaket” till ett fadderbarn i Norge. Norge var då ockuperat av de tyska Nazisterna och många i Norge hade därför en riktigt svår tid genom att behöva utstå att leva i ett ockuperat land. Det här fadderbarnet, som ni kanske redan nu har förstått, var den som sedan också blev min mors norska brevvän och hon hette då Mary Christiansen. Marys pappa var sjöman och valfångare och när tyskarna ockuperade Norge så var han ute på sjön. Det gjorde också att han inte kunde återvända till Norge av rädsla för att tyskarna skulle beslagta deras fartyg och använda det i kriget. Mary levde då med sin mor ensam under flera år i ett nyinköpt hus och hade det därför extra svårt med sin försörjning eftersom faderns höll sig borta från Norge. Mary själv var bara några år gammal när hennes pappa var ute på havet under det pågående kriget. När han sedan kom hem igen efter krigets slut så kände hon inte igen sin pappa utan det var som en helt främmande man plötligt flyttade in huset hos henne och hennes mor. Mary och hennes mamma hade under tiden fått god hjälp från Sverige via de ”Krigspaket” som min morfar skickade till dem från Åtvidaberg.

Mary berättade för oss, när vi var där och hälsade på henne igår, att en gång kom ett stort paket från Sverige med kläder och skor och när hennes mor öppnande paketet så började hon att gråta. Hon hade då också sagt ungefär så här ”alla de här sakerna kan väl ändå inte vara till oss”. Mary som då blev bekymrad för att henne mor grät svarade att ”då måste vi väl skicka tillbaka alltihop”. Hon förstod inte riktigt att det var av glädje och lycka som hennes mor hade gråtit.

Vid vårt besök i Norge fick vi också både se på och känna på flera saker som var skickade från Sverige, bl.a en liten dockservis som var skickat till Mary i ett av krigspaketen min morfar skickade från Åtvidaberg. Den dockservisen finns nu hemma hos Marys dotter i Horten. Det var också dit till Horten och till Heidi och henne sambo Odd Gunnar som min syster och jag kom allra först i fredags kväll. De stod och väntade på oss strax efter kajen i Horten när vi kom med färjan från Moss. Från början kändes det lite konstigt att åka och hälsa på människor som vi aldrig förut träffat och som man bara hade haft kontakt med via Facebook. Men vi möttes av varma kramar och kände direkt att detta kommer att bli ett riktigt trevligt och angenämt besök för oss.

På fredags kvällen blev vi bjudna på en riktigt god middag på en av Hortens restauranger. Vi satt och pratade bl.a om hur spänd av förväntan som Heidis mor Mary var inför vårt besök. Vi kunde bara fylla i att det var givetvis vi också. Vi fick även en liten sightseeing i Horten som ligger mycket vackert vid Oslofjordens strand. På lördagsmorgonen åt vi en god frukost och satte oss sedan i Odd Gunnar och Heidis bil för att köra ner mot Larvik där hennes mamma Mary och hennes pappa Paul bor. På vägen stannade till vid huset dit där krigspaketen från morfar Nils anlände. Huset kallas för Solbakken och ligger i Stokke i Tönsbergs kommun. Vi fortsatte sedan ner till Larvik och körde först förbi Viljaveien 23 och det huset som vi var vid som barn 1970 och där ingen var hemma vid det tillfället. Därefter åkte vi till Mary och Paul och hälsade på dem i den lägenhet där de nu bor. Ni må tro och det var ett varmt mottagande även där. Först dukades det upp med kaffe och kaffebröd och sedan satt vi och pratade en lång stund om den brevkontakt som mamma och Mary hade haft under alla dessa år. Det var min mor som direkt efter det att kriget var slut hade skrivit ett brev och frågat Mary om de inte kunde fortsätta kontakten genom att brevväxla efter det att behovet av att morfar skickade krigspaket nu hade upphört. Min mor var då i 10-års åldern och Mary ett par år yngre. Detta var då starten på en brevkontakt som pågick i nära på 70 års tid. Men givetvis var Mary sedan lite undrande när kontakten bröts och det var också därför som hon bad sin dotter att söka information om vad som hade hänt. Det sista som hon hade fått var ett Julkort för några år sedan där det bara stod God Jul Hälsningar Margot. Detta var lite konstigt för Mary eftersom mamma alltid skrev något mer i alla de Julkort hon tidigare hade skickat. Mary plockade också fram lite prydnadssaker som min mor hade skickat till henne. Det var lite konstigt att sitta i Larvik i Norge och titta på prydnadssaker med Åtvidabergs motiv på som min mor hade skickat henne från Sverige.

Morfars från brev från den 23 augusti 1944

När sedan Mary efter en stund plockade fram ett litet kuvert med ett brev som hon hade fått ifrån min morfar Nils, ja då blev det faktiskt ganska så många känslor och tankar som for runt i kroppen. Längs kanten på det lilla kuvertet fanns en liten påklistrad lapp där det  med tydliga svarta bokstäver stod skrivet ”GEÖFFNET” samt de välkända svarta örnarna som också fanns på tyska SS-soldaternas uniformer. Detta betyder att innan brevet var levererat till mottagaren så var det öppnat av de tyska ockupanterna för att bli kontrollerat och genomläst av dem så att det inte innehöll något som bedömdes vara olämpligt. En avskrift av det brevet finns här nedanför. Efter en stund så dukades det även fram mat och precis så som det var hemma hos min mor och far så fanns det mat för minst dubbelt så många som det personer fanns runt bordet. Efter lite fotografering i lite olika konstellationer så var det sedan dags att ta farväl och påbörja resan hem till Sverige igen. Vi hade givetvis gärna haft betydligt mera tid på oss för vårt Norge besök. Det var ändå tillräckligt med tid för att kunna konstatera att det var som en cirkel där äntligen ändarna nu kunde knytas ihop.

En cirkel som äntligen kunde knytas ihop

Min morfar skickade Krigspaket till ett fadderbarn i Norge under Andra Världskriget, min mor fortsatte sedan att brevväxla i nära 70 år med min morfars fadderbarn Mary. Vi var där 1970 och knackade på men ingen var hemma den gången. Nu 44 år senare kunde cirkeln slutas och vi fick ändå träffas till slut. Tyvärr fick inte min mor uppleva detta och det är faktiskt så att trots alla dessa års brevkontakt mellan Mary och vår mamma så fick de aldrig chansen att möta varandra i verkligheten. Nu har vi gjort det istället för både mammas och för vår egen skull. Jag kände det som om mamma ändå på något vis var med oss på vår resa till hennes kära brevvän i Norge.

 

 Avskrift av Morfars brev:

Åtvidaberg d. 23/8 -44

Min bästa vän

Du blir väl lite förvånad när du får detta brev. Jag måste erkänna att jag varit mycket lat att skriva till dig. Här har varit en mycket varm sommar, det har varit den varmaste Augusti på många år. Du har väl varit ute badat och solat dig riktigt i sommar? Om jag hade kommit skulle du ha fått jordgubbar av mig. Jag har fått väldigt mycket i min trädgård i sommar, men du har kanske själv hemma?. Den andra frukten får jag ingenting av i år.

Du förstår att jag har själv en dotter som är 9 år och en son som är 1 år, du ska se att de tumlar om i trädgården och smakar på det som går att äta. Tänk om du vore bosatt så nära, att du kunde komma till dem och leka.Men du har väl andra lekkamrater?

Du måste vara riktigt rädd om dig så du är kry och stark när din far kommer hem.

Jag har en liten överraskning till dig. Vi har nämligen fått tillstånd att sända kläder och skor till dig. Du måste förstå att det är svårt att få det som är lagom stort när man inte har något mer än din ålder annat att rätta sig efter. Jag får hoppas att du kan använda både skor och kläder, det vore mycket glädjande för mig. Gå och hör efter Posten så du får tag på ditt paket snarast möjligt, så behöver du inte tänka på vinterkläder för det finns i paketet. När du fått ditt paket och du får prova det som finns i skall du skriva och tala om vad du tyckte om det.. För jag har plockat ut saker som min Fackförening har betalt och kuponger har vi skänkt några var det är nämligen ransonerade varor

Med varmaste hälsningar från dina faddrar

Nils Adolfsson
Kvarngatan 4
Åtvidaberg

Bildgalleri, klicka på bilderna för att se dem i större storlek:

Annonser

Fler foton och tidningsklipp från Åtvidaberg

Elnas album_0010Minne av examensdagen den 5 juni 1918 morfar Nils Adolfsson

BildMorfar Nils Adolfsson i mitten på arbetet på måleriavdelningen på Åtvidabergs Industrier. Bilden är tagen 1928

Bild

Nils Adolfsson längst till vänster utanför Åtvidabergs Industrier

Bild

Nils Adolfsson nummer fyra från vänster. SGU avdelning nr 319 Viljestark tillhörde Logen IOGT i Åtvidaberg och startade sin verksamhet 1923.

Elnas album

Mormor Elna Landberg gift Adolfsson nummer tre från vänster, övriga okända.

Elnas album_0011

Mormor Elna, konfirmationen den 29 maj 1925

Bild

Skolbild från 1922

Bild

Skolköket 1924, Elna Adolfsson syns precis rakt bakom handen som ligger på bordet i bilden, övriga är för mig okända.

Bild

Avgångsklassen 1923, mormor Elna i mittenraden som nummer 5 från höger

BildÅterträff 1953 från avgångsåret 1923, se bilden ovan, Elna står här i främre raden som nummer 3 från vänster.

Elnas album_0012

Barnens dag i Åtvidaberg 1947

Känner du till något om eller någon på bilderna får du väldigt gärna kontakta mig

Medaljfesten för anställda vid Aktiebolaget Åtvidabergs Industrier 1948 (Facit från 1966)

Den 11 september 1948 bjöds det till en riktigt stor fest när Aktiebolaget Åtvidabergs Industrier belönade inte mindre än 140 anställda med Kungliga Patriotiska Sällskapets medalj för lång och trogen tjänst. 

Så här står det skrivet i inledningen på inbjudan till Medaljfesten:

”År 1937 belönades 202 Åtvidabergs-anställda med Kungl Patriotiska Sällskapets medalj. Idag ökas veteranskaran med ytterligare 140 medaljörer. Under en långvarig, trogen tjänst som spänner sig mellan 60 och 25 år har denna elit främjat företagets utveckling. Det kunnande, som de många årens erfarenhet skapat, har varit av grundläggande betydelse. Detta bekräftas av företagets ställning och dess produkters utomordentliga anseende.”

Medaljutdelningen

Medalj

Själva medaljutdelningen ägde rum i Åtvids kyrka Kl 14.00 lördagen den 11 september 1948. Ceremonin inleddes med att ABF:s stråkorkester spelade ”Jungfrun av Orleans” av August Söderman. Därefter hölls några inledningsord av styrelsens ordförande Jur D:r Axel Roos. Därefter skedde sedan själva medaljutdelningen till 140 anställda vid företaget. Medaljerna delades ut av Statsrådet Axel Gjöres, Landshövding Carl Hamilton tidigare nämnde Axel Roos samt Disponenten Elof Eriksson. Därefter hölls också ett minnestal av Landshövdingen. Ceremonin som säkert tog ett bra tag att genomföra avslutades med att orkestern spelade ”Offertorium” av August Söderman samt att man tillsamans sjöng Psalm 124:1 ”Vår gud är oss en väldig borg”

Middagen i Montagehallen

IMG_0011

Matsedel

Smörgåsar

Äkta sjötungsfilet med sparris och vitvinssås

Kall anka med fruktsallad

Glacetårta med chockladsås

Kaffe

Viner, cognac, likör

Efter middagen samlades gästerna i Disponentbostadens park för att där intaga olika  förfriskningar. Som avslutning sköts också upp ett präktigt fyrverkeri.

IMG_0010

En av alla de som belönades vid denna fest var min morfar Nils Adolfsson och det för sina 30 tjänste-år. Förutom medaljen så fick han även detta Diplom

Diplom Kungliga Patriotiska Sällskapet

IMG_0012

IMG_0013IMG_0014IMG_0015IMG_0016IMG_0017IMG_0018IMG_0019IMG_0020