En bouppteckning berättar mer än själva orden som står skrivna i den.

Det jag menar med rubriken är att när man läser en bouppteckning så kan man med lite egen fantasi få en uppfattning om hur den avlidnes liv har varit. Genom att titta på vilka saker som är upptagna och värderade så kan man också bättre föreställa sig hur det såg ut i inne hemmet. De verktyg och andra saker som finns upptagna ger också en indikation på vad man sysslade med till vardags. Har man sedan också varit och besökt platsen där personen har levt sitt liv då kan man nog påstå att man har en relativt bra bild över den personens levnadsvillkor.

För oss släktforskare är därför bouppteckningar en mycket viktig källa. Lagen om att man ska upprätta bouppteckning när något avlidit kom år 1734, men det finns bouppteckningar som är äldre än så.

Arkiv Digital har nu helgen lagt till en hel del nya bouppteckningar från början av 1900-talet. En av mina anor som jag skrivit en del om tidigare, Petter Rahm, hans bouppteckning fanns nu med bland det som har uppdaterats. Det här var också en av de uppgifter som fanns med på min ”Att Göra -lista”, det att hitta just Petter Rahms bouppteckning.

Lite kort om Petter Rahm:

f.1818.07.28 Hagtorpet, Värna (E)

g.1837.12.26 Bersbo, Värna (E)

d.1904.03.28 Bysjötorp, Yxnerum (E)

1842 Antagen som Livgrenadjär

1855 Avsked som Livgrenadjär pga av sjukdom

Har också arbetat som tunnbindare och gjorde spritunnor till Rehnbergs spritfabrik i Söderköping. Han var också korgmakare och de sista åren av sitt liv var han kyrkvaktmästare i Yxnerum

En mer fullständig levnadsbeskrivning finner du här:

https://dickwahlin.wordpress.com/2014/01/09/livgrenadjaren-petter-rahm-och-hans-hustru-lena-stina-engstrom/

Här en förteckning på de föremål som finns upptagna i hans bouppteckning:

Koppar

1 gryta 5 kr

1 kokare 1,50 kr

1 panna 1 kr

2 flaskor 1 kr

1 bunke 0,50 kr

Järn och blecksaker

1 gryta 1 kr

1 panna 0,25 kr

2 stekpannor 0,50 kr

2 saxar

1 kaffebrännare

1 eldtång

1/2 dussin knivar

Möbler

1 skänk 1 kr

1 säng 0,50 kr

2 bord 1,50 kr

4 stolar 0,25 kr

1 väggur 1 kr

Sängkläder

2 var 1 kr

3 kuddar 0,75 kr

Linne

10 lakan 5 kr

2 servetter 0,50 kr

Den avlidnes garderob 10 kr

Böcker 2 kr

Diverse

Fiskeredskap 3 kr

2 yxor 0,50 kr

1 bykkar 1 kr

2 ljusstakar 1 kr

1 lampa 0,25 kr

2 sågar 1 kr

3 lufter gardiner 3 kr

Värde av boets saker totalt 46 kr

Nu har jag inte tagit med fodringar och skulder utan enbart tittat på hans saker som alltså har värderas till totalt 46 kr. Nu vet jag att det fanns några till föremål i boet eftersom de har gått i arv i släkten. Det är inga direkt värdefulla saker som direkt skulle ha påverkat totala värdet då särskilt mycket.  I dagens penningvärde så motsvarar 46 kr 1904, 2 617 kr år 2014.  (http://www.historia.se/Jamforelsepris.htm)

Förr tog man upp allt i den avlidnes bouppteckning in i minsta detalj, undantaget här är den avlidnes kläder och böcker som är sammanslaget i gemensamma poster. Men om du tänker dig en fullständigt detaljerad bouppteckning efter en person i Sverige som levt fram till nu och jämför med denna så kan man tydligt se att samhället och levnadsvillkoren ar förändrats en hel del.

En annan detalj i den här bouppteckningen som också visar på utvecklingen i samhället är bouppgivarens namnteckning. Petter Rahms dotter Stava Sofia var inte skrivkunnig utan det var någon annan som förde pennan över pappret i Stafva Sofias ställe, men hon höll själv med sin hand på pennan när namnteckningen skrevs. Det här förfarandet kallas ”med handen på pennan” och förkortas m.h.p.p.

(Not: m.h.p.p är en juridisk term som fungerar bra att använda även idag när någon av någon orsak inte kan skriva själv, tex pga av sjukdom. Bara personen själv är närvarande och att handlingen är hans egen vilja samt att det hela bevittnas.)

Här är bilder på den fullständiga bouppteckningen:

Knut Landberg och Elin Ferm – min mormors far och mor

Knut Henrik Landberg

Knut föddes den 30 mars 1882 i Järpdalen under Häggebo i Ringarum (E). Det är så det står i hans födelsenotis även om Knut själv sa att han föddes i Grossbyn i Ringarum. Hans föräldrar var Seth Ferdinand Landberg och Fredrika Matilda Johansdotter. När Knut föddes så hade han fyra äldre syskon Karl Ferdinand född den 7 juni 1869, Anna Matilda född den 4 september 1871, Hulda Lovisa född den 13 september 1875 alla födda i Åtvid. samt Alma Amalia (”Malin”) född den 28 oktober 1879 i Järpdalen, Ringarum. Familjen hade flyttat från Marknadsbodarna i Åtvid till Järpdalen 1876. De levde där ”Till Hus” och hade enligt besked från pastorsämbetet i Åtvid sex kronor i månaden i Livränta från Åtvids kommun och Baroniet.

När Knut var drygt ett halvt år gammal flyttade familjen den 26 oktober 1882, till Salvedal i Yxnerum. I Salvedal föds den 30 oktober 1884 Knuts yngre syster Alfrida (”Frida”) Emerentia. Familjen bor kvar i Salvedal fram till 1890 då de flyttar till Borkhult. Den 11 november 1892 flyttar de till Ekhult under Berg i Yxnerums socken och 1893 vidare till torpet Uddeholm under Fassingstorp även det i Yxnerums socken. Där bor de kvar i fem år fram till 1898 då på nytt bosätter sig i Borkhult.

Knut skrivs in i Folkskolan i Yxnerum den 11 juni 1889 och han fick sitt avgångsbetyg därifrån den 4 december 1895 när Knut var drygt 13 år gammal.

Den 14 juni 1896 konfirmerades Knut i kyrkan i Yxnerum

När Knut 1903 är 21 år gammal gör han sin värnplikt. Den 27 september 1908 lyses det bröllop med Elin Ferm och de gifter sig den 24 oktober samma år. Elin flyttar då från Koburg och de bosätter sig i Borkhult. Knut står då angiven som Jordbruksarbetare. Han arbetade vintern med att fälla skog och på sommaren arbetade han med att flotta timmer på sjön Yxningen.

Elin Charlotta Ferm

Elin föddes den 6 november 1881 i Wegalla, Yxnerum (E). Hennes föräldrar var Carl Milton Ferm och Johanna Charlotta Rahm. Föräldrarna gifte sig den 21 augusti 1881 drygt två månader innan Elin föddes och därför betraktades hon som ett oäkta barn även om det inte står angivet i hennes födelsenotis. Detta fick också till följd att Elin till stor del vistades och växte upp hemma hos sin morfar änkemannan Petter Rahm i Bysjötorp. Den 28 november 1882 får Elin en lillebror som döps till Carl Oskar. År 1883 flyttar familjen till torpet Tripoli för att året efter 1884 flytta tillbaka till Wegalla igen. Den 4 februari 1885 får Elin en lillebror till som döps till Ernst Viktor. Den 23 oktober 1886 flyttar man sedan till Odensgöl i Björsäter (E) där Elins pappa arbetar som Statdräng. År 1891 flyttar familjen tillbaka till Yxnerum och nu till torpet Koburg. I Koburg föds den tredje brodern och han döps till Gustav Erik. Den 8 november 1895 flyttar familjen till Elins farfar och farmor i torpet Tholen

Den 29 augusti 1899 föds Elins lillasyster Elsa Hildina men hon avlider sedan endast nio år gammal den 12 januari 1909 till följd av scharlakansfeber. När jag växte upp så hängde denna bild i stort format inramat över Elins älskade symaskin i hennes hem på Kvarngatan 4 i Åtvidaberg. Jag har alltid tyckt att det varit något speciellt med detta foto. Jag minns väl att jag som barn både var förundrad och ledsen över denna vackra flickas tragiska öde. När jag kom hem till Elin så gick jag alltid fram och tittade länge på denna bild.

Från Tholen flyttar man den 9 november 1905 till Koburg där de också bott tidigare. Även om nu Elin har har stått skriven tillsammans med sina föräldrar i alla år fram till dess att hon gifter sig så vet vi genom hennes egna berättelser att hon egentligen växte upp hos sin morfar Petter Rahm i Yxnerum. Petter hade blivit änkeman drygt ett år innan Elin föddes och bodde i många år i torpet Mittelstein innan han flyttade till Bysjötorp. Vid Mittelstein finns en sten som är formad som en stol och som Elin kallade för sin leksten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Mittelstein bodde också Elins moster Gustava Sofia men hon kallades alltid för moster Stava.

Moster Stava på Kvarngatan

Moster Stava

Elin arbetar från unga år som sömmerska och flyttar med sin träkista fylld med syattiraljer från gård till gård i Yxnerums socken med omnejd. Hon bor en tid på en gård och syr där upp kläder till alla som behöver. Därefter kommer någon från en annan gård med häst och vagn och hämtar Elin och så bor hon på den gården en tid och syr upp kläder där osv.

Hur Elin sedan först gången möter Knut vet jag inget om men när de gifter sig så är Elin 27 år gammal och Knut 26 år.

Knut och Elin gifter sig

Den 27 september 1908 lyses det bröllop mellan Knut Landberg och Elin Ferm, de gifter sig den 24 oktober samma år och de bosätter sig i Borkhult. Knut står där angiven som Jordbruksarbetare. Han arbetade på vintern med att fälla skog och på sommaren arbetade han med att flotta timmer på sjön Yxningen. Elin fortsatte med sitt arbete som sömmerska.

I Borkhult föds också Knut och Elins fyra barn

Holger Josef Landberg, född den 19 mars 1909, död 4 juni 1986 i Ljungby (G)
Mormor Elna Maria Landberg, född den 14 april 1910, död 16 september 1998 i Åtvid (E)
Folke Henrik Landberg, född den 9 september 1911, död den 12 januari 1991 i Åtvid (E)
Margit Elisabeth, född den 4 november 1912, död den 26 april 2013 i Valdemarsvik (E)

Knut och Elin flyttar till Åtvidaberg

Den 22 september 1913 flyttar familjen Landberg till fastigheten Biet 4 på Kvarngatan 4 i Åtvidaberg. Även på Kvarngatan hade Elin en syateljé i hemmet. Många Åtvidabergs damer kom till henne för att få en klänning sydd. Elin sydde kläder åt kunder ända upp till 80-års åldern. Under kriget hade familjen stor nytta av Elins sy-kunnighet då många fruar från landet bistod med ägg, smör och mjölk och andra varor som man annars bara fick köpa på ransoneringskort. Efter avslutad provning och köp av en klänning bjöd Elin ofta sin kund på en kopp kaffe eller mat.

Här kan du höra när Elin 1964 berättar om hur de gjorde för att vänja av prästfrun med att de alltid skulle göra ost och leverera till Prästgården:

Knut tog 1913 arbete vid Industriernas såg där han arbetade var tills han blev pensionär. Han var med och startade sågverksarbetarnas fackförening och blev också deras första ordförande. Denna avdelning gick sedan upp i Träindustrins avdelning på 1920-talet och Knut var med även med i denna styrelse. Han var också aktiv i styrelsen i Arbetarkommunen och blev också deras fanbärare. Han har också varit förtroendevald inom Åtvidabergs Municipalsamhälle och Kommunfullmäktige. Intresset för kooperationen gjorde att han hade förtroendeposter även där, han tillhörde fullmäktige inom deras första distrikt.

Foto (Klicka för större bilder)

Elin i unga år

Knut Landberg

Elin med sin dotter Elna

Elna, Elin, Hans, okänd Erik (Knuts bror) samt Erik

Symöte hos Elin

Elin fyller år

Elin fyller år

Bakre raden Elna, Karin och Holger. Främre raden: Knut, Elin Augusta o Konrad Molander

Elin med sin dotter Margit

Kvarngatan 4 Åtvidaberg

Knut avled den 12 juli 1966 84 år gammal på Kvarngatan 4 i Åtvidaberg. Elin kom sedan att leva som änka där fram till den 25 juni 1974 då hon avled i en ålder av 92 år. Makarna ligger begravda på kyrkogården vid Åtvids G:a kyrka.

Klicka för större bilder

Vem var egentligen pappa till min mormors farfar Seth Ferdinand Landberg?

Idag skriver jag om ett nytt och intressant levnadsöde och som samtidigt också tydligt speglar ett dilemma som vi släktforskare ibland kan ställas inför. Dilemmat handlar om att det finns en klar och tydlig berättelse från äldre släktingar men som sedan inte går att verifiera i några källor. Åtminstone har inte jag i det här aktuella fallet lyckats att hitta någon källa som kan styrka de muntliga uppgifter som jag har fått. Detta är uppgifter som ofta också kallas för uppgifter ”enligt muntlig släkttradition”. Givetvis finns det saker som jag tycker att man ska ta med i sin släktforskning av det som är muntliga släkttraditioner. Men att byta ut en fader som står angiven klart och tydligt i födelseboken till en annan och kanske mer intressant fader är enligt min uppfattning att gå lite väl långt. Men självklart så skriver jag sedan i själva levnadsberättelsen också om att det finns en muntlig tradition i släkten om att den verkliga faderns eventuellt kan vara någon helt annan än den som står angiven som far i kyrkoboken. För er som inte vill läsa hela levnadsberättelsen så rekommenderar jag nu att ni hoppar fram till nästa rubrik: ”Ferdinand Landbergs far enligt den muntliga släkttraditionen”, men givetvis hoppas jag trots allt att ni läser hela levnadsberättelsen,

Ferdinand Landberg föddes den 5 december år 1839 i de så kallade Marknadsbodarna, Östantorp i Åtvid (E) I födelselängden (CI:7 sid 171) står föräldrarna angivna som Arbetaren Johannes Landberg och Anna Beata Landström. Faddrar vid dopet den 8 december 1839 är Anders Fredric Sandström och hans hustru Lisa Eriksdotter i Bertilsbo, drängen Carl Eric Lund och hans hustru Matilda Carolina Stålbom i Marknadsbodarna samt Carl Bergqvist och pigan Mathilda O?

Enl muntlig tradition så var Ferdinand Landberg den första som låg i den här vaggan.

Ferdinand har sju syskon varav sex av dem är äldre samt en yngre bror. Den som är född närmast före honom är en syster född den 17 september 1835 och som hette Anna Josefina Landberg. Hon avlider den 8 december 1850 och då har Ferdinand själv precis bara fyllt 11 år tre dagar innan. Han bor kvar med sina föräldrar och övriga syskon i Marknadsbodarna fram till 1855 då han är 16 år och flyttar ensam till Gärdserum och Forsaströms Bruk. Där står han skriven som gosse hos spiksmeden Gustav Thörngren, han tar även nattvarden i Gärdserum den 10 juni 1855. År 1857 flyttar han hem till sina föräldrar i Marknadsbodarna för att  sedan 1860 flytta till Östantorp under Adelsnäs och där arbetar han som dräng. Men redan efter ett år är han tillbaka igen hos sina föräldrar i Marknadsbodarna och året efter åter till Östantorp och 1863 är han tillbaka hos sina föräldrar i Marknadsbodarna. Den 17 januari 1865 så avlider hans far Johannes Landberg av lunginflammation. I dödboken (FI:3 sid 55) så står det att han är född i Småbäck i Åtvid (E) och att han dog i W. Eneby socken men att han begravdes i Åtvid den 22 januari.

År 1870 står Ferdinand skriven i Husförhörslängden (Åtvid AI:32 sid 38) på ”Löslistan för 1870” och då tillsammans med Matilda Johansdotter från Grebo och då även med en son, Carl Ferdinand född före äktenskapet den 7 juni 1869. I nästa Husförhörslängd står det angivet att det är hennes barn före äktenskapet och i födelselängden (CI:11 sid 27) så står han som oäkta barn till Mathilda Johansdotter skriven i Grebo men upptecknad vid Marknadsbodarna i Åtvid. I den kommande vigselnotisen (Åtvid (E) EI:4 sid 7) så står dock sedan tydligt angivet att Seth Ferdinand även erkänner Carl Ferdinand som sin son.

Den 26 mars 1871 lyses det till äktenskap mellan Ferdinand Landberg och Matilda Johansdotter. De gifter sig sedan den 10 april 1871 i Östantorp och vigseln förrättas av Communister Fr. Allard som också tidigare även döpte den oäkta sonen Carl Ferdinand. Samma år den 17 april tar de ut flyttbetyg till Kättilstads församling och detta står angivet i både Husförhörslängd (AI:32 sid 36) samt i Utflyttningslängd (BI:6 sid 25). Däremot så finns de inte sedan inte angivna i Inflyttningslängden i Kättilstad (E). Utan när man går tillbaka i Husförhörslängden i Åtvid så står det angivet att de aldrig flyttade till Kättilstad så som det ändå måste ha varit tänkt att de skulle ha gjort. En orsak kan eventuellt vara den att den 4 september 1871 så föds dottern Anna Mathilda. Födseln sker alltså endast fem månader efter vigseln i Östantorp, men trots detta så står dottern inte angiven som ett oäkta barn.

I den följande husförhörslängden i Åtvid (E) för åren 1876-1881 (AI:36 sid 27) står det att Seth Ferdinand Landberg vistas i Borkhult och även att hela familjen tar ut flyttbetyg den 24 oktober 1876 till Ringarum (E). Däremot så finns de inte upptagna i inflyttningslängden i Ringarum (E)

Men när dottern Alma Amalia (som senare kallar sig själv för Malin) föds den 30 oktober 1879 så står föräldrarna skrivna som Landberg Seth Ferdinand arbetare och Fredrika Mathilda i Hjerpdalen och detta enligt födelsboken (C:10 sid 211) i Ringarum (E) Här i Hjerpdalen så föds också sonen Knut Henrik Landberg, min mormors far, den 30 april 1879. I Husförhörslängden (AI:43 sid 290) för Hjerpdalen står även familjen skrivna men även att de flyttar till Yxnerum den 26 oktober 1882.

I Yxnerum (AI:10 sid 77) finner vi familjen i Salvedal (eget och brukas till Borkhult) och där står Ferdinand Landberg angiven som Statkarl men det finns också flera som är boende i Salvdal då. I nästa husförhörslängd för åren 1884-1888 (AI:11 sid 75) står familjen ensam på ett 1/2 mantal Salvedal. Här föds också den 30 oktober 1884 Ferdinand och Matildas sjätte och sista barn, Alfrida Emerentia och som senare kommer att kallas sig för Frida.

År 1890 så är dags för att flytta igen och då inom socknen till Borkhult (AI:12 från sid 122 till sid 52). Samma år den 11 november så flyttar de igen och nu till Ekhult under Berg (AI:12 sid 39). Men flyttningarna tar inte slut här utan 1893 så flyttar de till Uddeholm under Fassingstorp (AI:12 sid 108) där de bor kvar till 1898 (AI:13 sid 103). Efter 5 år i Uddeholm flyttar de tillbaka till Borkhult  (AI:13 sid 12). I Församlingsboken för 1900-1910 (Alla:1 sid 16) så bor de kvar i Borkhult och Ferdinand står där angiven såsom Jordbruksarbetare. Likaså i Församlingsboken för åren 1911-1917 finns de kvar i Borkhult men då är det enbart deras första barn den oäkta sonen Carl Ferdinand som bor kvar hemma hos föräldrarna och han står där angiven som Stalldräng.

Ferdinand Landberg belönades av Hushållningssällskapet för sina terassodlingar vid foten berget i Borkhult, se nedan bilder.

Ferinand Landbergs terassodling i Borkhult

Den 3 oktober 1927 avlider Ferdinand Landberg i Borkhult och begravs på kyrkogården i Yxnerum där han nu vilar tillsammans med sin hustru Mathilda som drygt 8 år senare avled den 14 oktober 1935 i Borkhult. I och med detta så avslutas också den levnadsberättelse om Ferdinand och Mathildas liv som kan verifieras i olika källor.

Ferdinand Landbergs far enligt den muntliga släkttraditionen

Ferdinand Landberg var en av de första personerna som jag började att släktforska på för drygt 30 år sedan. Jag har många gånger och intensivt letat efter källor som skulle kunna bekräfta hela eller delar den historia som berättats för mig flera gånger och även av flera olika personer. Den berättelsen handlar om att Ferdinand Landbergs far i själva verket skulle vara dåvarande Baronen Seth Adelswärd vid Adelsnäs Slott i Åtvidaberg. Berättelsen lyder som följer:

Ferdinands mor var Husa på Adelsnäs Slott i Åtvidaberg och blev vid en tillfällig förbindelse gravid med självaste Baronen. Eftersom Adelsnäs är ett så kallar Fideikommiss så var det viktigt för honom att få en son som gjorde att Fideikomisset kunde gå vidare i hans eget släktled. Så var nämligen reglerna för just Fideikommiss att det enbart var den äldsta sonen som kunde ärva och fanns det ingen son så går det istället vidare till faderns yngre bror om den har någon son som kan ärva istället. Baron Seth Adelswärd ingick två giftermål men fick aldrig någon egen son som nådde vuxen ålder. Därför ville han adoptera Ferdinand Landberg men det ville inte hans mor gå med på. Däremot så betalade Baronen för hans skolgång och gav även Ferdinands mor ett hus att bo i med sig familj. Enligt den muntliga släkttraditionen så skulle detta ha varit torpet Småbäck som ligger i Håcklaskogen precis nedanför den så kallade Håcklamasten i Åtvidaberg. Men Ferdinands far var aldrig nöjd över situationen att ha en son som skulle vara avlad av Baronen. Vid ett tillfälle när han besökte ”Renne Marknad” och var lite påverkad av starka drycker så spelade han också bort äganderätten till torpet Småbäck i någon form av kortspel (eventuellt poker). Ferdinands mor flyttade då till Stenhusgatan i Åtvidaberg och försörjde sig på att väva mattor.

Det finns säkert många berättelser på olika platser i landet om utomäktenskapliga barn till fäder i det som kan betraktas som lite finare släkter. En del av dessa berättelser är säkert också sanna men långt ifrån alla av dem och problemet är att kunna få dem verifierade. Trots att denna berättelse har gått i flera olika släktled och att ordalydelsen i berättelsen är nästan ordagrannt den samma så har jag valt att inte ange Baronen som far till Ferdinand Landberg i min släktforskning och Antavla, Däremot givetvis att ändå skriva ner berättelsen i hans levnadsbeskrivning och då angivet som en muntlig släkttradition. Bara det faktum att familjen aldrig själva har bott i torpet Småbäck skapar tillräcklig osäkerhet kring berättelsen. Jag kan inte heller finna att Ferdinands mor någon gång skulle ha bott på Stenhusgatan i Åtvidaberg. Men det som ändå är lite spännande i sammanhanget är att också att kunna konstatera att Ferdinands far däremot är född i just torpet Småbäck. Det finns också en version i den muntliga traditionen som säger att det istället skulle ha varit Salvedal i Borkhult som de i så fall längre fram skulle ha fått av Baronen. Men inte heller det styrker berättelsen eftersom när de flyttar dit 1879 så är den som är angiven i källorna som Ferdinands far död sedan 14 år tillbaka och kunde då givetvis inte ha spelat bort gården i berusat tillstånd i något kortspel på en marknad. Men ingen rök utan eld brukar man också säga och alla som lekt visk-leken vet också hur berättelser förändras när de berättas vidare. Kan det vara så att det finns något eller några saker i berättelsen som faktiskt är sant och kanske eventuellt att flera olika saker som hänt i denna släktgren sedan har sammanblandats till ett enda skede i denna berättelse. Vad vet jag och jag får säker inte heller reda på den verkliga sanningen bakom denna berättelse. Såvida jag nu inte missat några källor som eventuellt kan verifiera hela eller delar av detta.

Jag tar givetvis emot alla möjliga tänkbara tips från er som nu läser detta!

Det enda som kan tilläggas i övrigt från den muntliga delen är att när han bodde i Borkhult så var han lite av en Bondkomiker i Borkhult och han umgicks då också mycket med Godsägaren Carl Theorell på Borkhults Herrgård. Han lär också ha varit mycket intresserad av trädgårdsodling och anlade odlingar i terasser nedanför berget i Borkhult. För sina vackra och fina odlingar där lär han också ha fått ett diplom från Hushållningssällskapet

Hoppas att ni också tyckte att detta levnadsöde var intressant att läsa om . För självklart så har det här väckt stort intresse för mig själv genom åren. Jag kan också medge att jag i början av mina trevande försök i släktforskningens underbara värld utan att blinka och att fundera vidare så skrev jag in Baronen som en självklar far till Ferdinand Landberg och därmed också som en ana i min egen Antavla. Men nu är jag ett antal år äldre och förhoppningsvis också lite klokare så. Bara det faktumet att både Baronen och Ferdinand  bar på namnet Seth är långt ifrån tillräckligt för att ge sig själv lite finare anor än vad man troligen i själva verket har.

Livgrenadjären Petter Rahm och hans hustru Lena Stina Engström

Petter föddes 28 juli 1818 i backstugan Hagtorpet i Värna socken (E) Hans far var den afskedade ryttaren Petter Hans Waerner (1747 – 1820) och modern var Anna Lisa Nilsdotter (1781 – 1847) Hans far var 71 år gammal och modern var 37 år gammal när Petter föddes. För Petters far var detta hans tredje äktenskap vilket också är en förklaring till den stora åldersskillnaden mellan föräldrarna. Petter fick sedan heller aldrig chansen att lära känna sin far eftersom han bara var drygt 2 år när fadern avled i ”bröstfeber”. Fadern hade tillhört Andra Livgrenadjär regementet där han hade blivit antagen 1772 och sedan avskedad 1803. Petters far hade som militär ryttare ridit på en svart vallack.

Petter börjar att arbeta redan vid 15 års ålder (1833) som stalldräng i Värna. Ett antal år före det att han började att arbeta så hade han tillsammans med sin mor änkan Anna Lisa fått bo och växa upp i fattigstugan i Värna och Petters mor anges där som ett ”Fattighjon”

Lena Stina Engström föddes den 24 april 1815 i Bersbo i Värna socken (E). I födelseboken står hon angiven med namnen Helena Christina men i kommande kyrkoböcker anges hon istället som Lena Stina. Hennes far var gruvarbetaren vid Bersbo gruvor Jonas Nilsson Engström (1791 – 1869) och hennes mor var Maria Helena Månsdotter (1782 – 1815). Precis som för hennes blivande make Petter så fick även Lena Stina växa upp med endast en av sina föräldrar i livet. Detta eftersom Lena Stinas mor avlider den 3 maj 1815 till följd av barnsbörd, alltså 9 dagar efter förlossningen.

Petter och Lena Stina träffas i Värna och de gifter sig på annandag jul, den 26 december 1837 i Bersbo. De flyttar då också till Berbo och Petter börjar att arbeta i lantbruket. I samband med vigsen så antar de också sitt nya efternamn Lagerwall.

När Petter fyllt 24 år (1842) så blir han antagen han som knekt vid Första Livgrenadjär regementet på Livkompaniet. Han blir då också tilldelad sitt andra nya efternamn Rahm, ett efternamn som han fick tilldelat sig eftersom den tidigare knekten Rahm då hade slutat. Många av våra korta efternamn i Sverige är just så kallade ”Knekt-namn”. Dessa knektnamn är på den tiden inga släktnamn utan namn som man fick när man blev antagen och anställd som knekt i det militära. Exempel på andra så kallade knekt-namn kan var t.ex. Sund och Holm eller andra liknande korta efternamn. När Petter blir antagen så är han exakt 6 fot lång. Paret flyttar nu till Knekttorp nr 40 Uddeholm i Borkhult.

Efter tretton år som knekt begär Petter 1855 avsked för sjukdom ådragen i tjänsten. Petter har då blivit döv enligt läkares intyg. Han anhåller också om underhåll och får det beviljat med 48 kr årligen fram till sin död. Samma år den 15 december föds också deras sista barn Johanna Charlotta Rahm (1855 – 1935) som även är min ana, mm mm.

Husförhörslängd Yxnerum AI:7 sid 24 

Petter och Lena Stina får totalt sex barn tillsammans och alla föds i rätt tid inom äktenskapet. Men prästen har ändå vissa synpunkter på barnens uppväxt  och i en notering i husförhörsboken (se bild ovan) kan man läsa följande: ”dessa föräldrar böra tillhållas att lära sina barn bättre att läsa, ty de är oförsvarligt slarfvig”. Deras näst äldsta barn, sonen Carl Johan Theodor (1843 – 1902) som var dövstum blev också kallad för ”svagsint idiot”, han förflyttades till dårhuset i Vadstena där han sedan fick leva fram till sin död.

När man hade fått avsked och underhåll som utgick från Arméns Pensionskassa så kallas man sedan för Gratialist istället för Knekt. De fick då också flytta ifrån knekttorpet Uddeholm och flyttade nu istället och blev Topare på Mittelstein under Borkhult. Men att vara egen torpare tillsammans med det underhåll de fick så räckte det inte till för att försörja familj och barn.  Petter och Lena Stina börjar då också att göra dagsverken på Borkhults Fideikommiss.

”Exempel på utfört arbete på Borkhults fidekomiss 1858 av torparen på Mittelstein Peter Ram. 220 Mandagsverken 123,88 Rrd50 1/0 Quinnsdagverken 16,00 Rdr45 Läster kol 67,502 Famnar kastved 3,001 Lv näver 0,50 Skuld till 1859 167,94 Avräkningen belöper sig till 378,821864” 

År 1878 så tar sonen Adolf August Rahm (1852 – 1830) över torpet Mittelstein och Petter och Lena Stina flyttar då istället till torpet Bysjötorp. Här börjar nu Petter att försörja sig och sin familj som Tunnbindare och Korgmakare. Han binder Sprittunnor som han sedan levererar till Rehnbergs Spritfabrik i Söderköping. En av dessa Sprittunnor finns bevarad i släkten, men i en annan gren än den som jag själv tillhör. Däremot så är jag själv ägare till en korg som är tillverkad av Petter Rahm.

 

Den 10 april 1880 så dör Lena Stina av bröstlidande och samma år flyttar yngsta barnet, min mormors mormor Johanna Rahm (1855 – 1934) hemifrån. Johanna gifter sig sedan den 21 augusti 1881 med Karl Milton Ferm (1859 – 1929). Men redan den 6 november samma år så föds sedan min mormors mor Elin Ferm till världen. Hon blir då så kallat ”oäkta barn” trots att föräldrarna var gifta vid födseln, detta eftersom hon så tydligt var avlad före äktenskapet. Detta gör också att hon istället för att växa upp hos sin föräldrar får växa upp hos sin morfar änklingen Petter Rahm i Bysjötorp. Arrangemang liknande detta var vanliga förr och många som kallade för oäkta barn råkade ut för samma öde, att få växa upp hos andra släktingar istället för hos sina föräldrar.

Från 1894 tjänstgör Petter Rahm som kyrkvaktmästare fram till sin död den 28 mars 1904. Han var då 86 år gammal och dog av bröstlidande.

Torpet Bysjötorp (även Larstorp).

Petter Rahm var den sista som bodde i torpet Bysjötorp och som således lämnades åt sitt eget öde år 1904 när Petter hade gått bort. Idag är det lite svårt att hitta platsen där torpet tidigare låg. Men när jag var där i början på 1980-talet så syntes på öppen ängsmark själva torpgrunden samt ett äppleträd och en krusbärsbuske. Jag kunde också konstatera att utsikten från platsen där torpet hade legat ner mot sjön Bysjön var en mycket vacker vy  Idag är den öppna marken helt igenväxt och man ser inte längre något alls av sjön. Det finns en Torpinventeringsskylt på platsen där torpet låg. Men man måste gå in ett stycke från vägen mellan de båda torpen som heter Gota och Madrid för att hitta denna skylt. De båda sist nämnda torpen finns idag fortfarande kvar och fungerar som sommarstugor. Madrid har tidigare också varit skogvaktarens stuga.