En bouppteckning berättar mer än själva orden som står skrivna i den.

Det jag menar med rubriken är att när man läser en bouppteckning så kan man med lite egen fantasi få en uppfattning om hur den avlidnes liv har varit. Genom att titta på vilka saker som är upptagna och värderade så kan man också bättre föreställa sig hur det såg ut i inne hemmet. De verktyg och andra saker som finns upptagna ger också en indikation på vad man sysslade med till vardags. Har man sedan också varit och besökt platsen där personen har levt sitt liv då kan man nog påstå att man har en relativt bra bild över den personens levnadsvillkor.

För oss släktforskare är därför bouppteckningar en mycket viktig källa. Lagen om att man ska upprätta bouppteckning när något avlidit kom år 1734, men det finns bouppteckningar som är äldre än så.

Arkiv Digital har nu helgen lagt till en hel del nya bouppteckningar från början av 1900-talet. En av mina anor som jag skrivit en del om tidigare, Petter Rahm, hans bouppteckning fanns nu med bland det som har uppdaterats. Det här var också en av de uppgifter som fanns med på min ”Att Göra -lista”, det att hitta just Petter Rahms bouppteckning.

Lite kort om Petter Rahm:

f.1818.07.28 Hagtorpet, Värna (E)

g.1837.12.26 Bersbo, Värna (E)

d.1904.03.28 Bysjötorp, Yxnerum (E)

1842 Antagen som Livgrenadjär

1855 Avsked som Livgrenadjär pga av sjukdom

Har också arbetat som tunnbindare och gjorde spritunnor till Rehnbergs spritfabrik i Söderköping. Han var också korgmakare och de sista åren av sitt liv var han kyrkvaktmästare i Yxnerum

En mer fullständig levnadsbeskrivning finner du här:

https://dickwahlin.wordpress.com/2014/01/09/livgrenadjaren-petter-rahm-och-hans-hustru-lena-stina-engstrom/

Här en förteckning på de föremål som finns upptagna i hans bouppteckning:

Koppar

1 gryta 5 kr

1 kokare 1,50 kr

1 panna 1 kr

2 flaskor 1 kr

1 bunke 0,50 kr

Järn och blecksaker

1 gryta 1 kr

1 panna 0,25 kr

2 stekpannor 0,50 kr

2 saxar

1 kaffebrännare

1 eldtång

1/2 dussin knivar

Möbler

1 skänk 1 kr

1 säng 0,50 kr

2 bord 1,50 kr

4 stolar 0,25 kr

1 väggur 1 kr

Sängkläder

2 var 1 kr

3 kuddar 0,75 kr

Linne

10 lakan 5 kr

2 servetter 0,50 kr

Den avlidnes garderob 10 kr

Böcker 2 kr

Diverse

Fiskeredskap 3 kr

2 yxor 0,50 kr

1 bykkar 1 kr

2 ljusstakar 1 kr

1 lampa 0,25 kr

2 sågar 1 kr

3 lufter gardiner 3 kr

Värde av boets saker totalt 46 kr

Nu har jag inte tagit med fodringar och skulder utan enbart tittat på hans saker som alltså har värderas till totalt 46 kr. Nu vet jag att det fanns några till föremål i boet eftersom de har gått i arv i släkten. Det är inga direkt värdefulla saker som direkt skulle ha påverkat totala värdet då särskilt mycket.  I dagens penningvärde så motsvarar 46 kr 1904, 2 617 kr år 2014.  (http://www.historia.se/Jamforelsepris.htm)

Förr tog man upp allt i den avlidnes bouppteckning in i minsta detalj, undantaget här är den avlidnes kläder och böcker som är sammanslaget i gemensamma poster. Men om du tänker dig en fullständigt detaljerad bouppteckning efter en person i Sverige som levt fram till nu och jämför med denna så kan man tydligt se att samhället och levnadsvillkoren ar förändrats en hel del.

En annan detalj i den här bouppteckningen som också visar på utvecklingen i samhället är bouppgivarens namnteckning. Petter Rahms dotter Stava Sofia var inte skrivkunnig utan det var någon annan som förde pennan över pappret i Stafva Sofias ställe, men hon höll själv med sin hand på pennan när namnteckningen skrevs. Det här förfarandet kallas ”med handen på pennan” och förkortas m.h.p.p.

Namnteckning Stafva

(Not: m.h.p.p är en juridisk term som fungerar bra att använda även idag när någon av någon orsak inte kan skriva själv, tex pga av sjukdom. Bara personen själv är närvarande och att handlingen är hans egen vilja samt att det hela bevittnas.)

Här är bilder på den fullständiga bouppteckningen:

BoU Petter Rahm Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga FII-1 (1904-1904) Bild 2560 - sid 15 BoU Petter Rahm Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga FII-1 (1904-1904) Bild 2570

Annonser

Livgrenadjären Petter Rahm och hans hustru Lena Stina Engström

Petter föddes 28 juli 1818 i backstugan Hagtorpet i Värna socken (E) Hans far var den afskedade ryttaren Petter Hans Waerner (1747 – 1820) och modern var Anna Lisa Nilsdotter (1781 – 1847) Hans far var 71 år gammal och modern var 37 år gammal när Petter föddes. För Petters far var detta hans tredje äktenskap vilket också är en förklaring till den stora åldersskillnaden mellan föräldrarna. Petter fick sedan heller aldrig chansen att lära känna sin far eftersom han bara var drygt 2 år när fadern avled i ”bröstfeber”. Fadern hade tillhört Andra Livgrenadjär regementet där han hade blivit antagen 1772 och sedan avskedad 1803. Petters far hade som militär ryttare ridit på en svart vallack.

Petter börjar att arbeta redan vid 15 års ålder (1833) som stalldräng i Värna. Ett antal år före det att han började att arbeta så hade han tillsammans med sin mor änkan Anna Lisa fått bo och växa upp i fattigstugan i Värna och Petters mor anges där som ett ”Fattighjon”

Lena Stina Engström föddes den 24 april 1815 i Bersbo i Värna socken (E). I födelseboken står hon angiven med namnen Helena Christina men i kommande kyrkoböcker anges hon istället som Lena Stina. Hennes far var gruvarbetaren vid Bersbo gruvor Jonas Nilsson Engström (1791 – 1869) och hennes mor var Maria Helena Månsdotter (1782 – 1815). Precis som för hennes blivande make Petter så fick även Lena Stina växa upp med endast en av sina föräldrar i livet. Detta eftersom Lena Stinas mor avlider den 3 maj 1815 till följd av barnsbörd, alltså 9 dagar efter förlossningen.

Petter och Lena Stina träffas i Värna och de gifter sig på annandag jul, den 26 december 1837 i Bersbo. De flyttar då också till Berbo och Petter börjar att arbeta i lantbruket. I samband med vigsen så antar de också sitt nya efternamn Lagerwall.

När Petter fyllt 24 år (1842) så blir han antagen han som knekt vid Första Livgrenadjär regementet på Livkompaniet. Han blir då också tilldelad sitt andra nya efternamn Rahm, ett efternamn som han fick tilldelat sig eftersom den tidigare knekten Rahm då hade slutat. Många av våra korta efternamn i Sverige är just så kallade ”Knekt-namn”. Dessa knektnamn är på den tiden inga släktnamn utan namn som man fick när man blev antagen och anställd som knekt i det militära. Exempel på andra så kallade knekt-namn kan var t.ex. Sund och Holm eller andra liknande korta efternamn. När Petter blir antagen så är han exakt 6 fot lång. Paret flyttar nu till Knekttorp nr 40 Uddeholm i Borkhult.

Efter tretton år som knekt begär Petter 1855 avsked för sjukdom ådragen i tjänsten. Petter har då blivit döv enligt läkares intyg. Han anhåller också om underhåll och får det beviljat med 48 kr årligen fram till sin död. Samma år den 15 december föds också deras sista barn Johanna Charlotta Rahm (1855 – 1935) som även är min ana, mm mm.

Bild

Husförhörslängd Yxnerum AI:7 sid 24 

Petter och Lena Stina får totalt sex barn tillsammans och alla föds i rätt tid inom äktenskapet. Men prästen har ändå vissa synpunkter på barnens uppväxt  och i en notering i husförhörsboken (se bild ovan) kan man läsa följande: ”dessa föräldrar böra tillhållas att lära sina barn bättre att läsa, ty de är oförsvarligt slarfvig”. Deras näst äldsta barn, sonen Carl Johan Theodor (1843 – 1902) som var dövstum blev också kallad för ”svagsint idiot”, han förflyttades till dårhuset i Vadstena där han sedan fick leva fram till sin död.

När man hade fått avsked och underhåll som utgick från Arméns Pensionskassa så kallas man sedan för Gratialist istället för Knekt. De fick då också flytta ifrån knekttorpet Uddeholm och flyttade nu istället och blev Topare på Mittelstein under Borkhult. Men att vara egen torpare tillsammans med det underhåll de fick så räckte det inte till för att försörja familj och barn.  Petter och Lena Stina börjar då också att göra dagsverken på Borkhults Fideikommiss.

”Exempel på utfört arbete på Borkhults fidekomiss 1858 av torparen på Mittelstein Peter Ram. 220 Mandagsverken 123,88 Rrd50 1/0 Quinnsdagverken 16,00 Rdr45 Läster kol 67,502 Famnar kastved 3,001 Lv näver 0,50 Skuld till 1859 167,94 Avräkningen belöper sig till 378,821864” 

År 1878 så tar sonen Adolf August Rahm (1852 – 1830) över torpet Mittelstein och Petter och Lena Stina flyttar då istället till torpet Bysjötorp. Här börjar nu Petter att försörja sig och sin familj som Tunnbindare och Korgmakare. Han binder Sprittunnor som han sedan levererar till Rehnbergs Spritfabrik i Söderköping. En av dessa Sprittunnor finns bevarad i släkten, men i en annan gren än den som jag själv tillhör. Däremot så är jag själv ägare till en korg som är tillverkad av Petter Rahm.

Sprittunna Korg

Den 10 april 1880 så dör Lena Stina av bröstlidande och samma år flyttar yngsta barnet, min mormors mormor Johanna Rahm (1855 – 1934) hemifrån. Johanna gifter sig sedan den 21 augusti 1881 med Karl Milton Ferm (1859 – 1929). Men redan den 6 november samma år så föds sedan min mormors mor Elin Ferm till världen. Hon blir då så kallat ”oäkta barn” trots att föräldrarna var gifta vid födseln, detta eftersom hon så tydligt var avlad före äktenskapet. Detta gör också att hon istället för att växa upp hos sin föräldrar får växa upp hos sin morfar änklingen Petter Rahm i Bysjötorp. Arrangemang liknande detta var vanliga förr och många som kallade för oäkta barn råkade ut för samma öde, att få växa upp hos andra släktingar istället för hos sina föräldrar.

Från 1894 tjänstgör Petter Rahm som kyrkvaktmästare fram till sin död den 28 mars 1904. Han var då 86 år gammal och dog av bröstlidande.

Torpet Bysjötorp (även Larstorp).

Petter Rahm var den sista som bodde i torpet Bysjötorp och som således lämnades åt sitt eget öde år 1904 när Petter hade gått bort. Idag är det lite svårt att hitta platsen där torpet tidigare låg. Men när jag var där i början på 1980-talet så syntes på öppen ängsmark själva torpgrunden samt ett äppleträd och en krusbärsbuske. Jag kunde också konstatera att utsikten från platsen där torpet hade legat ner mot sjön Bysjön var en mycket vacker vy  Idag är den öppna marken helt igenväxt och man ser inte längre något alls av sjön. Det finns en Torpinventeringsskylt på platsen där torpet låg. Men man måste gå in ett stycke från vägen mellan de båda torpen som heter Gota och Madrid för att hitta denna skylt. De båda sist nämnda torpen finns idag fortfarande kvar och fungerar som sommarstugor. Madrid har tidigare också varit skogvaktarens stuga.

MINOLTA DIGITAL CAMERA