Medaljfesten för anställda vid Aktiebolaget Åtvidabergs Industrier 1948 (Facit från 1966)

Den 11 september 1948 bjöds det till en riktigt stor fest när Aktiebolaget Åtvidabergs Industrier belönade inte mindre än 140 anställda med Kungliga Patriotiska Sällskapets medalj för lång och trogen tjänst. 

Så här står det skrivet i inledningen på inbjudan till Medaljfesten:

”År 1937 belönades 202 Åtvidabergs-anställda med Kungl Patriotiska Sällskapets medalj. Idag ökas veteranskaran med ytterligare 140 medaljörer. Under en långvarig, trogen tjänst som spänner sig mellan 60 och 25 år har denna elit främjat företagets utveckling. Det kunnande, som de många årens erfarenhet skapat, har varit av grundläggande betydelse. Detta bekräftas av företagets ställning och dess produkters utomordentliga anseende.”

Medaljutdelningen

Medalj

Själva medaljutdelningen ägde rum i Åtvids kyrka Kl 14.00 lördagen den 11 september 1948. Ceremonin inleddes med att ABF:s stråkorkester spelade ”Jungfrun av Orleans” av August Söderman. Därefter hölls några inledningsord av styrelsens ordförande Jur D:r Axel Roos. Därefter skedde sedan själva medaljutdelningen till 140 anställda vid företaget. Medaljerna delades ut av Statsrådet Axel Gjöres, Landshövding Carl Hamilton tidigare nämnde Axel Roos samt Disponenten Elof Eriksson. Därefter hölls också ett minnestal av Landshövdingen. Ceremonin som säkert tog ett bra tag att genomföra avslutades med att orkestern spelade ”Offertorium” av August Söderman samt att man tillsamans sjöng Psalm 124:1 ”Vår gud är oss en väldig borg”

Middagen i Montagehallen

IMG_0011

Matsedel

Smörgåsar

Äkta sjötungsfilet med sparris och vitvinssås

Kall anka med fruktsallad

Glacetårta med chockladsås

Kaffe

Viner, cognac, likör

Efter middagen samlades gästerna i Disponentbostadens park för att där intaga olika  förfriskningar. Som avslutning sköts också upp ett präktigt fyrverkeri.

IMG_0010

En av alla de som belönades vid denna fest var min morfar Nils Adolfsson och det för sina 30 tjänste-år. Förutom medaljen så fick han även detta Diplom

Diplom Kungliga Patriotiska Sällskapet

IMG_0012

IMG_0013IMG_0014IMG_0015IMG_0016IMG_0017IMG_0018IMG_0019IMG_0020

Annonser

En berättelse om en för mig väldigt speciell och viktig plats på jorden. – Åtvidaberg och fastigheten Biet 4 på Kvarngatan 4

Tänkte nu att bli lite mer personlig genom att skriva om en plats på jorden som har en alldeles särskild betydelse för mig. Platsen heter Åtvidaberg och som trots sin begränsade storlek i antal innevånare ändå är en plats som säkert många har hört talas om. Antingen är man i den generation så att man minns företaget Facit och dess uppgång och fall eller också så känner man till orten tack vare fotbollslaget Åtvidabergs FF. Både företaget Facit och fotbollslaget ÅFF är saker som också satt djupa avtryck i mitt liv. Det finns även många andra minnen och viktiga saker som hänt i mitt liv just i Åtvidaberg och här kommer nu ett litet axplock av detta:

  • Jag föddes på Åtvidabergs BB på Julafton 1958
  • Jag döptes också där i mitt första hem på Kvarngatan 4
  • Jag träffade och blev tillsammans min hustru Helena där på Luciadagen 1976
  • Vi gifte oss i Åtvidabergs Gamla kyrka på Nyårsafton 1986
  • Våra två barn Christoffer och Emelie är båda döpta i Åtvidabergs Gamla kyrka
  • Min mor är begravd på kyrkogården vid Gamla kyrkan och hon vilar där bredvid sin mor och far.
  • Min svärmor är också är begravd där och även många andra av våra släktingar.

Det är väl så för många att den plats där man är född och uppväxt har en lite speciell plats i både hjärtat och i minnet. Så är det i vart fall för mig och där man är född har man också ibland många av sina närmaste släktingar.

Åtvidaberg

Det första som troligen gav Åtvidaberg en verkligt stor betydelse är nog gruvdriften och de koppargruvor som fanns bland annat i Bersbo. I slutet av 1800-talet så startades här Europas första Kontorsmöbelfabrik och som senare kom att kallas för Facit AB men även Åtvidabergs Vagnfabrik. Det sistnämnda företaget tror jag inte så många känner till men faktum är att här tillverkades 1910 den så kallade Åtvidabergsbilen. Den gjordes bara i tolv exemplar och idag finns endast ett exemplar kvar och som nu visas på ÅSSA museet i Åtvidaberg. Det köptes in material för att bygga ett 30-tal bilar men endast 12 stycken blev slutligen byggda. De var tyvärr allt för dyra och blev därför också svåra att sälja. Konkurrensen med T-Forden blev helt enkelt alldeles för svår. Det kanske inte alla kände till att Sverige faktiskt haft ytterligare en biltillverkare utöver Volvo och SAAB och som då fanns i Åtvidaberg.

Facit

Här gick min far i lärlingsskola från 1948 och utbildade sig till Verktygsmakare. Jag själv fortsatte sedan i hans fotspår och jag gick i samma lärlingsskola mellan 1974 och 1976. Precis som min far så bodde även jag på ”Kaningårdarna” för det var så man kallade det elevhem där lärlingarna bodde. Lärlingarna kallades i Åtvidaberg för ”Kaniner” och begreppet kommer från att många lärlingar kom inflyttade från andra platser i landet och fick då i Åtvidaberg kanske sin första fästmö och som senare även ibland även blev deras fruar. Nu idag så kan man också kanske förstå de infödda Åtvidabergs killarna som givetvis inte riktigt uppskattade detta alla gånger. Det blev faktiskt precis så där även för både min far och mig, vi fann båda var sin Åtvidabergs tjej och som senare också blev våra fruar. Min far träffade min mor på en dans i Folkets Park den 9 augusti 1950 och de förlovade sig sedan på nyårsafton 1952. Jag själv höll i danskurser på Fritidsgården i Åtvidaberg och träffade där Helena, som då var en av mina danselever och vi blev som redan sagts ovan ett par på Lucia den 13 december 1976.

FacitLärlingsskolan på Facit i Åtvidaberg omkring 1950

Åtvidabergs FF och Kopparvallen

Jag gick under hela min grundskoletid i skolan i Norrköping från årskurs 1 till årskurs 9. Trots hårt tryck från olika klasskamrater genom åren så har hela tiden ÅFF varit fotbollslaget i mitt hjärta. Särskilt tydligt att jag inte höll på samma fotbollslag som mina klasskamrater blev det 1968 när Ååf gick upp i allsvenskan. Den allra första derbymatchen på Kopparvallen mot ”Snokarna från Peking” eller som laget egentligen heter IFK Norrköping var en hård drabbning både på fotbollsplanen och även under rasterna i skolan i Norrköping dagarna därefter… Åtvidaberg vann matchen med 3-1 och allt sedan dess så har det aldrig varit mera publik på Kopparvallen under någon match därefter. Publikrekordet med 11 049 åskådare står nämligen sig fortfarande. Detta trots senare stora matcher mot t.ex. Chelsea 1971 i Cupvinnarcupen och Bayern München 1973 i Europacupen.

Kvarngatan 4 och fastigheten Biet 4

Huset på Kvarngatan 4 ligger precis granne med Kopparvallen och från övervåningen i huset så ser man rakt ner på fotbollsplanen. Fastigheten är ritat av I G Clason, samma arkitekt som bl.a. har ritat ”Villan” i Åtvidaberg. Eller snarare egentligen R. E. Jacobsen en ung norsk arkitekt som senare blev känd i sitt hemland och som arbetade för Clason. Alla husen på Kvarngatan är ritade av samma person. De är alla olika men har alla gemensamma drag för att ge enhetligt intryck, eller åtminstone hade de det från början. Huset är byggt 1906 av reverterat trä och hade från början 4 lägenheter.

Huset köptes 1935 av min morfar Nils Adolfsson och min mormors bror Henrik Landberg. Det innebär att både min mor och jag hade Kvarngatan 4 som våra första postadresser i livet. När min mor kom hem från Wessmanska BB i Linköping så hade hennes far Nils köpt och hängt upp en kristallkrona i taket. Kristallkronan ärvdes sedan av min mor och den hänger nu hos min far Stig Wåhlin på Rosengården i Åtvidaberg.

I ett försäkringsbrev från 1944 så beskrivs fastigheten så här:

Byggnadskomplex bestående av 2 boningshus på cementgrund av trä under hårt tak, reverterat och i 2 våningar innehållande 6 rum och 4 kök, 4 förstugor, 4 verandor, eldstäder, 2 vedbodar, avlopp , vatten och elektricitet, matkällare av gjuten cement, 8,8 x 8,8 x 3,7 m. Uthusbyggnad av trä under hårt tak, innehållande vedbodar och hemlighus, 5 x 5 x 2 m.

Boendet på Kvarngatan 4 var ett riktigt släktboende. När jag föddes så bodde vi i en av de 4 lägenheterna och min morfar och morfar Nils och Elna Adolfsson i en lägenhet samt även min gammelmormor och gammelmorfar Knut och Elin Landberg i en annan av lägenheterna. Slutligen så bodde även min morfars mamma och pappa där fram till 1961 i den fjärde lägenheten rakt ovanför oss.

Även om vi flyttade ifrån Åtvidaberg 1963 så har i stort sett samtliga mina julaftnar (och födelsedagar) firats på Kvarngatan 4 fram till en bit in på 1990-talet. Kan inte exakt säga när traditionen upphörde men min mormor dog 1998 och hon bodde sina sista år på Björkbackens äldreboende i Åtvidaberg.

Bild

 

 

Försäkringsbrev från 1927

Försäkringsbrev från 1927

Lite kort om mina släktingar i de äldre generationerna som bodde på Kvarngatan 4 när jag föddes:

Nils&Elna_face1morfar Nils Adolfsson (1904-1964)

Han började att arbeta på Hjulfabriken i Åtvidaberg 1918 och arbetade sedan på Bergmans Målerifirma. År 1932 blev han förman på sprutmåleriet på Facit. Han tillhörde både Taxeringsnämnden och Valnämnden i Åtvidaberg och han var aktiv i logen Fridensberg. Han har målat om alla träbänkarna i Åtvids Gamla kyrka och är även den som jag tror senast förgyllde om tuppen längst upp i klockstapeln vid kyrkan någon gång under 1950-talet.

Nils&Elna_face0

mormor Elna Adolfsson (1910-1998)

Hon har under hela sitt liv varit hemmafru och skött om hushållet och de tre barnen Margot, Hans och Göran. Hon hade en enorm gästfrihet och trots begränsade ekomiska resurser så var hon en fantastisk värdinna med en enormt stor gästfrihet. Hon kunde verkligen hushålla med sina resurser  men var alltid väldigt generös och delade verkligen med sig.

gubbe

gammelmorfar Knut Landberg (1882-1966

Knut växte upp i Yxnerum där han arbetade i Lantbruket. Under 5 års tid arbetade han som flottningsarbetare på sjön Yxningen under somrarna och sedan arbetade i skogen på vintrarna. Han flyttade till Åtvidaberg 1913 och tog arbete vid Industriernas såg där han abetade var tills han blev pensionär. Han var med och startade sågverksarbetarnas fackförening och blev också deras första ordförande. Han var också aktiv i styrelsen i Arbetarkommunen och blev också deras fanbärare.

farmor2

gammelmormor Elin Landberg (1881-1974)

Elin föddes även hon i Yxnerum men eftersom hon var s.k oäkta barn, född före äktenskapet, så fick hon växa upp hos sin morfar Petter Rahm, se även mitt tidigare inlägg om honom här i bloggen. Efter avslutad skolgång så lärde hon sig till sömmerska. Hon berättade att när hon skulle sy till ”Bonnfolket” i trakten så packade hon saker i en träkista. Sedan kom någon från den aktuella gården och hämtade henne med häst och vagn. Hon stannade sedan ca en vecka på varje ställe och sydde kläder till alla på gården. Även på Kvarngatan hade Elin en syateljé i hemmet. Många Åtvidabergs damer kom till henne för att få en klänning sydd. Elin sydde kläder åt kunder ända upp till 80-års åldern.Under kriget hade familjen stor nytta av Elins sy-kunnighet då många fruar från landet bistod med ägg, smör och mjölk och andra varor som man annars bara fick köpa på ransoneringskort. Efter avslutad provning och köp av en klänning bjöd Elin ofta sin kund på en kopp kaffe eller mat. Hon hade alltid stor gästfrihet i sitt hem. Erik som gick runt i Åtvidaberg och sålde tidningen Såningsmannen fick nästan varje gång en lite middagsmat. Han var ungkarl och tyckte mycket om att få lite hemlagat. Vid något tillfälle när Elin hade gjort en rejäl köttfärslimpa så skar hon upp några skivor till honom men han tog då istället hela den oskurna biten och lämnade skivorna kvar på serveringsfatet.

FARFAR2_face0

morfars pappa Herman Adolfsson (1882-1965)

Herman var i sin ungdom med och byggde Östra centralbanan i Kisa . År 1900 bosatte han sig i Åtvidaberg och började vid Hjulfabriken. Från 1932 var han lantbrevbärare. Han var aktiv i Åtvidabergs Missionsförsamling. Bodde på Kvarngatan 4 mellan 1938 och 1961.

FARM2_1024

morfars mamma Eugenia ”Jenny” Adolfsson (1982 – 1962)

Arbetade i sin ungdom i hushåll. Tillnhörde Åtvidabergs Missionsförsamling och träffade där Herman Adolfsson

Jag anser att det viktigt att skriva ner berättelser som idag kanske inte betraktas som särskilt gamla historier. Men nutid blir snart också historia och för våra barn och barnbarn kan denna sorts berättelser var väl så viktig som den historia man läser i skolan. Den som handlar mest om olika kungar och olika viktiga historiska slag. Det kanske för några också är intressant att läsa berättelser som denna om man nu också vill veta lite mer om sin eget ursprung och egen släkthistoria.

Avslutningsvis två familjebilder på Adolfsson och Landberg -släkterna från Åtvid 

syskon_1024Familjebild på familjen Adolfsson

Längst bak: Nils Adolfsson, Tage Adolfsson och Elis Adolfsson

Mitten: Eivor Karlsson, Gösta Adolfsson, Iris Nilsson, Alice g. Nilsson, Elsie Kindström

Längst fram: Eugenia Adolfsson, Kalle Adolfsson, Herman Adolfsson och Mary Johansson

Syskonen Landberg

Familjebild på familjen Landberg

Margit Persson, Henrik Landberg, Elna Adolfsson och Holger Landberg

Källor:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Åtvidaberg

http://fordomsteknik.se/2009/11/18/7/

http://www.atvidabergsff.se/userpage.asp?teamID=1659&UserPageID=2625

Mera om traditionen att gå ”Trettonstjärnor” i Åtvidaberg

Den 5 januari så skrev jag ett inlägg med en berättelse som min mor nedtecknat om hur hon som barn på Trettonafton och Trettondagen klädde ut sig och med sina vänner gick runt bland husen och sjöng speciella sånger som Trettonstjänor. Att gå Trettonstjänor är en gammal tradition som jag tror att väldigt få har hört talas om längre. Men efter förra inlägget så har några hört av sig till mig och berättat att lokalt så lever faktiskt traditionen vidare. Bland annat på ön Möja och därifrån finns också filmer på You Tube att titta på.

Igår var jag i Åtvidaberg och hälsade på min pappa. Vi satt och tittade i hans gamla fotoalbum. Där fick jag se två fotografier från något evenemang som också måste vara kopplat till traditionen att gå Trettonstjärnor. På dessa fotografier är också kopplingen till Åtvidaberg extra tydlig eftersom istället för vita strutar så är man här klädd med FACIT gubbens strutar på huvudet. Men även här syns ett par  ”Judas” som är svartmålade i ansiktet. Jag tror bilderna är från Facit mässen och något speciellt evenemang där. Kanske någon som vet mer om detta och kan berätta för mig. Tyvärr så mindes inte pappa så mycket från när bilderna togs

IMG_1774 IMG_1775

Läs gärna också mitt förra inlägg om traditionen att gå Trettonstjärnor i Åtvidaberg:

https://dickwahlin.wordpress.com/2014/01/05/sa-har-kunde-det-firas-under-trettonhelgen-forr-i-tiden/