Livet på Kvarngatan 4 i Åtvidaberg under 1940 och 1950 talet

Min mors egna noteringar, del 2 om livet på Kvarngatan 4 i Åtvidaberg

I maj 1950 konfirmerades jag i Nya Kyrkan Åtvidaberg. Pastor Waldemar Lindeborg var min konfirmationspastor. Samma dagar som jag läste fram gjorde 2 av mina kusiner på min pappas sida detsamma. Efter kyrkogången samlades vi därför alla i Adolfsons släkten hos min faster och farbror Ingvar och Mary Johansson och åt en gemensam middag. Det var mina kusiner Sonja Johansson och Lars-Erik Adolfsson som konfirmerades samtidigt som mig.

Margot_1024

Andra dagen när vi kom ut från kyrkan var det ett hårt åskväder. Regnet öste ner. Far hängde sin rock över mig. Hade gått till kyrkan i bara min vita klänning. Jag kom hem genomsur och när jag sprang stänkte jag ned min vita klänning bak så den var alldeles smutsig. Skulle sedan till fotografen som det var brukligt. Jag fick en psalmbok av Familjen Adolfsson. Psalmboken var vit. Farfar har skrivit PS.475 i den.

När jag växte upp på Kvarngatan 4 och fram till 1950 då huset moderniserades så bodde revisor Karl och Matilda Andersson där också i lägenheten längst ner till höger. Dom hade en son Roland och en dotter Valborg. Roland tog namnet Redler. Han bodde sina sista år i Norrköping. Roland och hans fru Inga hade tre pojkar Jan , Dick och Klas samt en flicka. Pappa Roland var inredningsarkitekt i Norrköping. Karl Andersson var revisor på FACIT .

En duktig siffermänniska  men tafatt i praktiska sysslor. Te.x. när ved skulle huggas var det Matilda som fick göra det mesta. Karl och Matilda är båda begravda på gamla kyrkogården i Åtvid. År 2001 togs deras gravsten bort. Graven fanns nära Farmor och farfars grav. Karl dog först medan Matilda levde 1950 när vi byggde om huset. Flyttade då till Stenhusgatan.

År 1950 blev vårt hus på Kvarngatan 4 moderniserat. Men i min barndom hade vi ej toalett och badrum. Då fanns utedass och sophämtning i det lilla huset som ligger på baksidan upp mot kanalen. Dass och soptunnor tömdes ett par gånger i veckan då en man med häststjuts kom och utförde dessa sysslor. Vi hade ändå ganska bra med mycket. I källaren fanns ett stort kar uppmurat och bredvid en stor kokkittel av koppar att koka vittvätt i. Mycket av vattnet som användes togs från kanalen. Vi bodde granne med en rörmokare Engström som dragit ned vattenrör till sin tomt och som vi fick använda och ta vatten från. Detta vatten användes till tvättning och vattning i trädgården. Man kokade kläder i kopparkitteln och klappade dem sedan med ett klappträ och sköljde i bassängen. Många familjer låg och tvättade och klappade sin tvätt vid ån som rann bakom Kopparvallen nedanför det nu rivna huset Kasern där ån var djup och strid. Där fanns bryggor avsedda för grannliggande bostäders behov av klappbryggor till tvätt. Jag var många gånger med och såg på när det tvättades och en gång innan jag kunde simma halkade jag i så min kamrat Gun Jernbergs mor fick dra upp mig. Det var så strömt och djupt på den tiden att ett litet barn lätt kunde drunkna. Numera går denna å i Cementrör som är nedgrävda. Förr fanns det mycket kräftor både där och i Kanalen under augusti.

Inne i huset på Kvarngatan fanns en kakelugn i varje rum. Om man eldade upp dem på kvällen höll de värmen hela natten och var ljumma till långt fram på morgonen.

I köket fanns en vedspis av Husqvarna modell. Det var det första som gjordes på morgonen att elda upp i spisen. Ved förvarades i utrymmen i det lilla huset då kallat för uthus. Morfar Knut sågade och högg ved som sedan lades i i vedfloder i vedbon. Dit fick vi gå med en vedkorg och hämta ved som sedan lades i en vipplåda bredvid spisen. Man späntade fyrstickor att tända med. Ibland användes också papper till att få fyr på elden.

Badkar i hemmen var ej vanligt. Vi hade dock bra med badmöjligheter. Varje fredag kokades vatten upp i kokgrytan i tvättstugan. Sedan tömde vi över det heta vattnet i det stora Cementkaret som användes för att skölja tvätten i. Där hade far gjort en sittplatta av trä för att ta bort kylan från cementkaret. Detta fungerade mycket bra som badkar. Vi gick också ganska ofta till Samhällets Varmbadhus och badade karbad. När jag blev gammal nog för skolan fick vi en badbiljett varje vecka och badade bastu tillsammans med skolkamraterna. De flesta av mina skolkamrater hade bara en liten badbalja som sattes i köket och där fick man tvätta sin kropp så gott det gick. Ett litet stycke från mitt hem låg också ett kallbadhus. Dit gick vi ofta på sommaren för att bada. Det var ett trähus där man klädde om till badkläder. Sedan var det det kanalen vi badade i. Där fanns en liten bassäng med trägolv för mindre barn som ej kunde simma och en stor bassäng med djupare vatten. På den ena sidan kortsidan av de plank som inringade bassängerna fanns en stege som användes att hoppa och dyka ifrån. När jag var simkunnig gick vi i vid vår brygga och simmade sedan det korta stycket till badhuset. på grund av närheten till vattnet och Kanalen blev det många och långa bad under sommaren. Varje kväll innan vi gick till sängs gick vi upp tillsammans med mor och far och tog ett kvällsbad och en liten simtur. Sedan var det skönt att krypa till sängs.

Den 8 september 1950 fick jag min 1:a tjänst på Åtvids Hushållsförening. Här fanns bröd och mjölkbutik och längre bort en Mjölkbar. När jag började arbeta här köptes mjölk i medhavda mjölkkrukor som vi öste upp mjölk med litermått i till kunden från en mjölkså som stod i en mjölkkyl. Varje morgon kom ca 15 st 50 liters såar med söt mjölk till affären. Såarna stod nedanför en trappa med ca 6-7 trappsteg. Varje morgon måndag t.o.m. lördag. Vi fick bära upp såarna för trappan. Det var tunga lyft. Sätta dem i ett kylrum och sedan en och en till kylen därifrån mjölken tömdes i kundens kruka med litermått. Mjölken kostade omkring 35 öre liten. När mjölken var slut i den stora mjölksån sattes den i ett rum för att diskas och sköljas. På kvällen bars krukorna ned till en kärra som vi körde runt huset till en bakgård där fanns en ställning som vi vippade krukorna på och där mejeriet hämtade krukorna. jag arbetade här i 2 år.

November 1952 började jag arbeta på som bokhandelsmedhjälpare. Min chef var bokhandlare Göte Bergsbo (f.1912.12.29 d.1998.05.03). Han övertog bokhandeln av Olga Hasselberg. Byggnaden finns ej längre bevarad. Den revs när Järnvägsgatan breddades.

IMG

Nr 3 fr höger Margot Adolfsson gift Wåhlin och nr 4 Ulla Daun

Mellan 1950 och 1957 bodde Nils och Aina Eriksson i den lägenhet på Kvarngatan 4  där Stig och jag flyttade in när vi hade gift oss. Dom flyttade 1957 till ett eget nybyggt hus.

Vår familj var sällan ute och reste. Ända resor jag minns var till Valdemarsvik. Varje Påsk åkte vi hyrbil till mammas systers familj. på sommaren cyklade vi vi över Falerum. Jag kommer ihåg när mormor vid 50 års ålder lärde sig cykla och cyklade med oss till Valdemarsvik. När vi for hem blev det ett häftigt åskväder och vi tog skyl under ett träd. Då kom Margit och cyklade ifatt oss med sina två pojkar en satt fram och en satt bak. Vi åkte för övrigt buss till Ringarum och sedan tåg därifrån. Ett tåg som gick mellan Norrköping och Valdemarsvik. I Ringarum fick vi vänta på Norrköpingståget. Vi hälsade då ofta på mormors bror Kalle och hans hustru Nanny. Dom bodde bara några hus från stationen. Morfar hade också en syster som bodde i Ringarum.

När jag växte upp och gick i skolan bodde mors bror Holger och Karin och min kusin i Norrland i Gyljen. Midnattssolens land. Min morbror Holger hade studerat till lärare. Det fanns ingen ledig plats nära Östergötland utan han fick flytta ända upp Gyljen med sin familj. Karin som var Holgers fru var dotter till Konrad och Augusta Molander. Dom bodde   också på Kvarngatan och Molanders och mormor och morfar var grannar och goda vänner när mor och hennes syskon var små. Karin och Holger och Gun kom hem till Åtvid varje sommarlov och bodde då hos mormor och morfar. Det var trångt eftersom mormor och morfar bodde i 1 rum och kök. Mormors bror Henrik bodde också hemma. han var inte gift bara trolovad med Eva Gustavsson. Hon bodde och arbetade på Storan i Linköping. Deras arbeten gjorde att ingen ville flytta. Henrik for till Linköping och Eva kom till Henrik i veckorna. När Holger kom hem på sommaren sov Henrik på vinden. Det var då så varmt så det gick bra.

Jag hade ej varit ute och rest mycket men år 1945 var mor och jag med mammas bror Holger och hans fru Karin till Stockholm. Han var skollärare i I Gyljen i Norrland. Han hade många Lappbarn i sin skola. Dessa barn skulle sluta skolan och Holger och Karin tog med dem på skolresa till Stockholm. Karin åkte till Gyljen och hämtade barnen Holger, mor och jag åkte tåg från Åtvidaberg till Stockholm där vi mötte skolbarnen. Gissa om denna resan var en upplevelse för både skolbarnen som många aldrig åkt tåg och för mig. Vi var i Stockholm en vecka. Besåg Slottet, Riksdagshuset, Skansen,  Gröna Lund, Katarinahissenoch var på fotboll vid Råsunda. När Holgers barn ville prata om oss talade dom lappska och vi förstod dom inte alls.

Julen 1945

Julafton gick jag upp klockan 9. Då tände mamma julgranen. När jag sedan klätt mig lekte jag till kockan 12. Då gick mamma, pappa, jag och hans upp till farmor och doppa i grytanSen var jag där till klockan fem.Då gick jag upp till mormor ty då skulle vi få julklappar. Jag fick ett par skidor med stavar en svart tavla att rita på kjol och blus, en skolväska ett pennfodral med tillbehör mm. Henrik var Jultomte. Klockan 10 var vi uppe hos farmor igen nu kom tomten dit. Där fick jag ett par vantar, en gottpåse och en parfymflaska. Om lördag ska jag ha julgransplundring.

Julförberedelserna på Kvarngatan

Först kom Advent sedan Lucia. Jag fick en ljuskrona på huvudet och en Luciaskjorta sedan gick jag runt till alla i 4:an, sjöng och bjöd på kaffe och pepparkakor. Det var mormor och morfar , Henrik, farmor och farfar samt Karl och Matilda Andersson som bodde i nedre lägenheten mot Adelsnäsvägen. Matilda bodde där till vi moderniserade och byggde om huset 1950. Karl hade då varit död ett antal år Han var under sitt yrkesverksamma liv Revisor vid Åtvidabergs Industrier. När Stig och jag gifte oss var det denna lägenhet som vi bodde i och där föddes senare våra 2 barn.

Veckorna före jul inköptes en hel gris av morfars släkting. Den kom ostyckad till Kvarngatan. Nere i källaren hjälptes sedan mor och morfar till att stycka den. Först blev det 2 stora skinkor som lades i saltlake.Av huvudet gjordes sylta och korv. Av levern gjordes pastej.Det styckades kotletter och revbensspjäll. Stekta Revbensspjäll fanns alltid på julbordet. Allt på grissen blev tillvara taget på bästa sätt. Det blev bara lite talg till fåglarna kvar. Även 2 hemostar inköptes också från landet. Ibland stöpte vi också ljus.

Mormor var sömmerska och sydde kläder till många på landet. Vi hade därför många vänner på landsbygden och morfar hade släktingar med med ganska stora gårdar. Under kriget var det svårt att få tag på kött, kaffe och ägg. Det var ransoneringskort på sådana saker. Vi hade tur att få att köpa sådana saker från bönder som vi var vänner med. Mormor som sydde fick ofta betalt i form av varor. Bönderna däremot hade dåligt med kontanter. Farfar och farmor hade också många vänner på landet. Farfar var lantbrevbärare och delade ut post till bönder. Han cyklade flera mil varje dag.

Mina barndoms jular på Kvarngatan 4 i Åtvidaberg

Julgran köpte vi från Brukskontoret – Baroniet. Den kläddes alltid på Julaftonsmorgonen. Jag har också ett starkt minne av när det skulle bakas Jullimpor. Vi hade en zinkbalja där degen arbetades. Far hade ett klappträ och han låg på golvet och som det hette slog degen. Den skulle sedan stå och jäsa och surna. Det blev sedan mycket surdegs limpor. Ja det var mycket jobb till julen.

Jularna firade vi alltid i Åtvidaberg tillsammans med mormor, morfar, mammas bror Henrik, Mors syster Margit från Valdemarsvik och hennes man Hilding pch mina kusiner Karl-Erik och Rolf. farmor och farfar och deras barn och barnbarn. Farfar och farmor hade 10 barn. Fem flickor och fem pojkar. Det var Karl, Pappa, Elis, Gösta Tage, Iris, Mary, Elsie, Alice och Eivor. Alla kom hem till farmor och farfar med sina familjer på julafton. Klockan 12 mitt på dagen samlades barn och barnbarn uppe hos farmor och farfar. Vi doppade i grytan och åt julmat. farfar läste Julevangeliet i Bibeln och vi sjöng Julpsalmer. farmor och farfar var troende, de var medlemmar i Smyrna och på äldre dagar i Missionskyrkan. Det var trångt, farmor och farfar hade ju bara rum och kök. Vi barn fick sitta på golvet och äta vår julmat. mammas bror Henrik var för det mesta tomte hos både Farmor och farfar som hos Mormor och Morfar. Framåt eftermiddagen gick vi över vinden till mormor och morfar och fortsatte fira jul med mors släktingar. Henrik kom och var Tomte även på den sidan. Framåt kvällen blev det mat hos mormor. Hon hade först smörgåsbord med skinka och korv leverpastej sill och sillsallad Revbenspjäll och allt som hör Julbordet till. Sedan blev det Lutfisk och potatis därefter risgrynsgröt med en mandel i och till slut frukt till efterrätt. Den som fick mandeln skulle bli kär och gifta sig. Gissa om vi var mätta när vi så småningom gick för att sova.

Tidigt på Juldagsmorgonen gick vi alla till kyrkan på Julotta. Det var alltid i Nya Kyrkan. Kyrkan var fullsatt och Ottan började med att alla sjöng ”Var hälsad sköna Morgonstund” Orgeln ljöd mäktigt till sången och fick hjälp av trumpetare. Gamla kyrkan var bara en ruin på denna tiden. 1957 restaurerades kyrkan efter en donation från Oili och Elof Ericsson. Donationen skulle vara ett minne av deras son Lars och kyrkans namn skulle vara Larskyrkan. men man säger alltid Gamla Kyrkan när man talar om den. V träffade ofta Familjen Molander i Kyrkan och dom följde med hem till Kvarngatan på Kyrkkaffe.

Texten är skriven av Margot Wåhlin

Annonser

Julen – Glädjens högtid

På julafton berättade min syster att hon hade fått kontakt med en dotter till mammas norska brevvän Mary via Facebook. Jag bad henne direkt att föreslå mig också som vän till henne, jag kände nämligen direkt att henne vill jag ha kontakt med. Jag vet att mamma hade en brevvän i Norge och att de hade brev-växlat under många år. Men jag hade inte riktigt alla pusselbitar på plats och av den anledningen ville jag gärna etablera denna kontakt. Vi fick kontakt redan igår och vi chattade och mailade varandra intensivt.

Bakgrunden till att mamma hade Mary i Norge som brevvän fick jag nu berättad för mig. Det var så att under Andra Världskriget så hade min morfar Nils henne som fadderbarn i Norge. Detta innebar att morfar skickade paket med kläder och leksaker till henne under krigsåren. Troligen fick de kontakten med varandra via Röda Korset eller någon annan hjälporganisation. När kriget var slut så hade mamma skickat ett brev till Mary och frågat om de inte kunde brevväxla. På så sätt startade en brevkontakt som började när min mamma gick i skolan och lärt sig skriva och fortsatte sedan ända fram till några år innan mamma dog.

Marys dotter heter Heidi och det är henne som jag nu har etablerat kontakt med. Heidi berättade i går bl.a att hon har en dockservis hemma hos sig som min morfar Nils skickat till Mary i ett av paketen under krigsåren.

Dukkeserviset

Hedi berättade också att när det kom ett brev från från mamma så skulle det vara lugnt och stilla i köket och drickas kaffe medan Mary läste brevet från Sverige. Mary och min mor hade brevkontakt med varandra under nästan 60 års tid. Heidi och jag har nu bestämt att vi ska hålla fast traditionen som våra mammor startade någon gång under första halvan av 1940-talet. Även om man nu inte längre skriver riktiga brev så ska vi nu hålla kontakten med varandra via e-post och Facebook.

Denna som kanske kan tyckas lilla händelse är riktigt stor för mig och har skänkt mig mycket glädje denna julhelg.

Önskar er alla en god fortsättning på eran Jul.