Olika falla våra lotter här i livet och här kommer nu en berättelse om ett levnadsöde som i vart fall enligt de tillgängliga källorna inte ser ut att ha varit helt enkelt alla gånger. Men å andra sidan kan inte källorna berätta allt om en människas liv utan bara om sådant som finns att tillgå för oss släktforskare. Det kanske inte heller alltid ger en helt rättvis bild över just den personens hela liv utan enbart vissa brottstycken och bestämda dagar ur ett helt liv.
Adolf Paul Salomonsson föddes den 3 januari 1841 i torpet Fogelberget under Komramåla i Södra Vi (H). Hans föräldrar Salomon Nilsson och Sara Lisa Persdotter fick totalt 8 barn i sitt äktenskap. Två av dessa barn föddes som dödfödda och två av barnen uppnådde inte ens 1 års ålder. Det var således endast 4 av barnen som uppnådde vuxen ålder. Dessutom var det så olyckligt för Adolf att hans mor avled den 8 november år 1852, hon var då 47 år gammal och Adolf själv var endast 11 år gammal och han blev således redan då moders-lös.
Adolf gifter sig den 26 november 1865, när han själv är 24 år, med den då lika gamla Lena Sofia Johansdotter. Hon var född den 27 juni 1841 i Brännstugan under Frösåsa, Kisa (E). Adolf flyttar efter giftermålet in med sin nyblivna hustru i hennes föräldrahem i torpet Lövudden under Fröåsa (E). Att som nygift bo i samma torp som sina svärföräldrar var kanske inte det som de själva allra helst ville, men de hade troligtvis inget annat val. Under tiden i de bodde hemma hos svärföräldrarna föder Sofia den 6 februari 1868 sitt första barn, ett gossebarn som döps till Carl Johan. Men pojken avlider den 3 maj 1870 när han är 2 år och 2 månader gammal. Någon gång mellan 1871 och 1873 flyttar de sedan äntligen till sitt första egna gemensamma hem, de flyttar då till torpet Eriksholm under Frösåsa. Torpet Eriksholm uppfördes under år 1816 och upphörde sedan1884.
Adolf och Sofia fick totalt 8 barn som alla föddes levande. Men 5 stycken av dessa barn blev aldrig vuxna utan avled innan 13 års ålder som allra äldst av dessa barn.. Tre av barnen fick dock leva till vuxen ålder och en av dessa var min morfars pappa.
Det verkar också såsom att Adolf var en handlingskraftig man för han bygger till sig och sin familj ett eget torp som sedan kallas för Lövsta under Frösåsa, Kisa (E). Det torpet är klart för inflyttning någon gång under 1884. Torpet kom sedan att fungera fram till den 19 april 1931 då Adolf nyligen fyllda 90 år avlider av ålderdomssvaghet. Han hade då varit änkling i 18 år eftersom hans hustru Sofia avled den 28 januari 1913 och detta i sviterna av en lunginflammation. Själva torpet revs efter Adolfs död på sin dåvarande plats men byggdes sedan upp igen på en ny plats vid sjön Verveln och fungerade åtminstone i början av 1980 talet som sommarstuga.
Att Adolf var en handlingskraftig man, – Ja det kom också att visa sig på flera olika sätt.
Till yrke var Adolf stenhuggare vilket säkert var ett hårt och ansträngande arbete. Han var säkert också en skicklig stenhuggare eftersom han bland annat fick den äran att hugga gravstenen till en familjegrav för släkten Danbom och som nu står där reslig och ståtligt på Kisa kyrkogård. Det är säkert en av de största gravstenarna på den kyrkogården om inte den allra största. Längst ner på stenen står det att den restes av församlingen år 1878. Efter vad jag kunnat se och förstå så var också några i den släkten med på båten Titanic 1912, men det är inget som jag har gått vidare med i min forskning eftersom det ligger helt vid sidan av mina egna anor eller andra forskningsintressen.
Här syns den ståtliga gravsten för släkten Danbom på Kisa kyrkogård
Till bevis för Adolfs handlingskraft får man väl också lägga det faktum att han under sitt liv dömdes två gånger för olika stölder. Vilket också eventuellt också kan bilda en grund för en teori om att familjen levde under mycket knappa och svåra förhållanden. I släkten har det tidigare berättas om att Adolf kunde helt plötligt ta min morfars far i handen och gå iväg utan att säga något till sin hustru. De kunde sedan vara borta i flera dagar och berättade efteråt inget om var de hade varit eller vad de hade gjort. Detta måste ha skett en relativt lång tid efter de brott som han dömdes för eftersom min morfars far föddes 1882.
”1:a resan stöld” 1864
Den 5 mars 1864 dömdes Adolf Salomonsson för ”1sta resan stöld” till böter 120 Rd eller vid brist på tillgångar till att betala böterna med till 20 dagars fängelse på vatten och bröd och därefter straffarbete i två månader. Den här händelsen utspelade sig med andra ord innan han gifte sig med Sofia Johansdotter. Han hade då stulit gods till ett värde av 40 riksdaler och bötesbeloppet sattes alltså till 3 gånger värdet på det stulna godset. Men jag förutsätter att inte hade några pengar till sina böter utan att han fick ta både fängelsestraffet och även straffarbetet i stället. I kommande protokoll så står det nämligen också följande ord: ”äfwensom att Adolf Paul Salomonsson Adolf tillfullo uttstått berörda straff”
”2:dra resan stöld” 1869
Adolf häktades för andra gången och fördes till Länsfängelset i Linköping den 8 juni 1869. Han rannsakades två gånger i Kisa av Kinda Häradsrätt, första gången den 27 juni och andra gången den 11 juli. Därefter så rannsakades han en tredje gång av Hanekinds Häradsrätt på fängelset i Linköping,. Slutligen så rannsakades hann en fjärde och sista gång på Länsfängelset i Kalmar av Sevede Häradsrätt. Han blev dömd till stölder på tre olika platser och vid tre olika tillfällen. Han förklarade sig nöjd med sin dom och fördes den 17 november 1869 till Karlskrona för tre års straffarbete.Jag har inte kunnat utröna exakt vad han gjorde för straffarbete men vanligt var att man fick vara med och bygga järnväg. Han förlorade också sin medborgerliga rättigheter under 8 år, vilket bl.a innebar att han förlorade rätten till att rösta och ta offentliga förtroendeuppdrag.
Det han dömdes för den här gången var följande 3 stölder:
Målsägaren berättade att han under juni månad 1867 genom stöld förlorat två fiskenät. Dessa hade sedan den tilltalade sålt till nämndemannen Nils Peter Larsson i Thomastorp. När målsägaren hade hört talas om att näten eventuellt fanns i Thomastorp så hade han bett om att få se näten och han kände igen dem direkt eftersom han själv hade bundit dem, de värderades till 6 riksdaler tillsammans.
Den andra stölden skedde i april 1869. då Adolf och en vän till honom till fots hade gett sig iväg för att söka arbete vid Kinda Kanal. När de kom till Norrberga by så stannade de över natten. De lämnade kvar en säck med sin medförda saker i byn och gick sedan iväg för att söka arbete. De fick inte något arbete där och i avsaknaden av pengar så stal Adolf istället i Norrberga by två par större och två par mindre kängor som han sedan sålde till skolläraren Johan Axel Hansson i Vist.
Den tredje stölden skedde i Örsåsa i den så kallade Råklundsstugan vid landvägen som går mellan Vimmerby och Linköping. Denna gång skedde stölden under ett inbrott som målsägaren upptäckte när han kom hem och såg att låset var skadat. När han gick in i rummet så upptäckte han att ett par ullsockar som han hade lagt på en koffert var borta. När han lyfte på locket till kofferten så såg han också att det försvunnit tre skjortor, 1 st grått vadmalstyg 2 aln och 15 tum, 1 par sommarbyxor, 1 par nya hängslen och ungefär ett skålpund twintråd. Sakerna värderades till 20 riksdaler och 20 öre.
Jämför man värdet idag på de stulna sakerna och det straff som Adolf dömdes till så känns det som ett oerhört hårt straff som han dömdes till. Men det är aldrig lätt att jämföra förhållandena idag med det som ansågs vara rätt och riktigt då. Det är inte heller lätt ur andra aspekter att förstå och göra jämförelser kring en människas liv förr med med hur det är idag. Bilderna som ändå växer fram, när man får hittar dessa uppgifter i olika källor genom släktforskning så ger det ändå en hel del kring den aktuella personens liv. Det ger också en liten glimt av hur livet kunde vara för honom och andra i motsvarande situation på den tiden.
En annan sak som också har givit mig en bild av Adolf Salomonsson var den notering som fanns skriven i Fångförteckningen när han 1869 togs in på Länsfängelset i Linköping. ””Adolf Paulus Salomonsson, 28 år gammal, bor i Lövudden, Kisa, Arbetskarl, Brunt hår, Blå ögon, Långsmalt ansikte och 5 fot och 5 tum lång”
Det finns även detta fotografi på honom. Jag vet inte när det är taget, men eftersom hans hustru Sofia Johansdotter levde när bilden togs, så det måste ha varit i vart fall vara från före år 1913.
Dick Wåhlin bloggar om släktforskning och även lite annat. 