Engelbreckt Persson Ferm, en levnadsberättelse om en knekt vid Calmar regemente.

För att visa på ett exempel på att det finns fler källor än de rent kyrkliga för att kunna fylla en levnadsberättelse med innehåll så kommer här en historia om en knekt vid Calmar regemente.

När du läser det jag nedanför kallar för Militaria så kan du också med fantasins hjälp försöka att tänka som författaren Vilhelm Moberg tänkte när han 1929 skrev sin bok ”Raskens”. En bok som också blev till en mycket populär TV-serie 1976 och som visade på hur det kunde vara att leva som en knekt. Knekten Gustav Rask tillhörde i boken även han Calmar regemente. Vilhelm Mobergs förebild till Gustav Rask lär vara hans egen far. Även bokserien om Utvandrarna har kopplingar till hur det var att leva i Sverige under den här tiden. Den tid som den första utvandringen från Sverige till Amerika tog fart på 1840-talet. Men Engelbreckt och Inga gjorde inte såsom Karl-Oskar och Kristina utan de stannade kvar och levde sina liv i Sverige, troligen under mycket knappa förhållanden i ett litet soldattorp i Gärdserums socken i södra Östergötland.

Mormors farfars far Engelbreckt Persson Ferm föddes den 6 augusti 1804 på gården Skårsjö i Tryserum (E), (C:4 sid 193). Hans föräldrar var Bonden i Skårsjö Per Pårsson och hans hustru Catharina Cajsa Engelbrektsdotter. När Engelbreckt är 25 år gammal så tar han värvning vid Kalmar regemente, se vidare under Militaria nedan.

Den 30 september 1827 gifter han sig med Inga Månsdotter född den 11 juni 1804 i Spjutviken i Gärdserum (E), (CI:3 sid 227). Hon är dotter Måns Månsson och Anna Maja Abrahamsdotter.

Engelbreckt och Inga får tillsammans 11 barn.

Matilda Ferm, född 28 maj 1828
Anna Lena Ferm, född 13 april 1830, död 16 dec 1907 i Hannäs (E)
Jonas Peter Ferm, 29 juli 1832, död 6 september 1921 i Yxnerum (E)
Inga Charlotta Ferm, född den 22 november 1834,
Clara Josephina Ferm, född 15 mars 1837
Gustafva Wilhelmina Ferm, född 9 oktober 1849, död 26 januari 1849
Anders Magnus Ferm, född 31 mars 1842,
Otto Alfred Ferm, född den 10 januari 1845
Svante August Ferm, född den 25 oktober 1847, död 3 juni 1849
Christina Wilhelmina Ferm, född 7 februari 1851
Emelia Gustafva Ferm, född 5 oktober 1854

Samtliga barn är födda i soldattorpet Björkekullen under Svaltorps Rote.                   Sonen Jonas Peter Ferm som var min mormors farfar och han gifte sig med Carolina Gillström den 28 september 1856 i Hannäs (H).

Engelbreckt Ferm avlider 62 år gammal av lunginflammation den 25 januari 1867 i torpet Högsäter under Svaltorp. Inga Månsdotter avlider den 10 april 1878.

Detta och kanske lite mera går att finna i de kyrkliga källorna främst husförhörslängder, födelse- och död -böcker. För att hitta mer uppgifter om Engelbreckt och hans liv fortsätter vi här att följa honom i de så kallade Generalmönsterullorna (*)

Militaria i huvudsak från Generalmönsterrullor.

Engelbrekt Persson var en 6 fot lång Knekt som mönstrade in den 23 oktober 1829 vid Calmar regemente (**) på Överste Liutantens Compani. Han fick som knekt bosätta sig i Knekttorpet Björkekullen under Svaltorps Rote i Gärdserums socken (H). Som knektnamn tilldelades han efternamnet Ferm. Han ersatte Mats Nilsson som hade fått avsked den 26 juni 1826 på grund av ett “Brått i ena foten”. Engelbrekt var då 25 år. Vid General-mönstringen 1833 är han 29 år och gift och tillhör fortfarande Överste Liutantens Compagnie. Vid mönstringarna 1837, 1840, 1843, 1846 heter hans kompani istället Sewedes Compagnie och kompanichefen heter då Kapten Carl Wilhelm Weidenhjelm.

Not: Både Överstelöjtnantens och Sevede kompani avser benämningar på det femte kompaniet vid Calmar regemente.

Vid generalmönstringen 1849 heter Kompanichefen Kapten Carl Otto Meurling.

Vid Generalmönstringen 1852 är Engelbreckt Ferm sjuk och befinner sig på roten enligt ett sjukintyg från Ryttmästaren Sven Larsson i Svaltorp. Vid samma mönstring noteras att Kapten Carl Otto Meurling blivit utnämnd till major vid regementet den 22 april 1851 och därför blivit ersatt av Kapten Adolph Wilhelm von Schantz.

Slutligen vid Generalmönstringen 1856 så står Engelbrekt Ferm även då som sjuk vid roten enligt intyg och begär och får då avsked med underhåll “Expektans, Tjänst utmärkt Wäl”. Han är då 52 år gammal och har tjänstgjort som knekt i Svaltorps Rote under 29 2/3 år. Han får i samband med avskedet flytta ifrån soldattorpet Björkekullen i Svaltorp när knekten Anders Fredrik Björn tar hans plats i Svaltorps Rote, Sevede Compagnie, Kalmar Regemente. Han flyttar istället till torpet Högsäter under Svaltorp och står där angiven som Gratialist och avskedad soldat.

I Husförhörslängden 1866 står han angiven som pensionär med 24 Rd af Krigsmanskassan + 6 Rd från Regementets Kassa, Utfattig. Den 25 januari 1867 avlider Engelbrecht Ferm i Högsäter 62 år gammal av lunginflammation.

Generalmönsterulla 421 sid 96

Generalmönsterulla 422 sid 117

Generalmönsterulla 429 sid 255

(*) Generalmönstring

Karl den X! införde det så kallade yngre indelningsverket. I varje landskap eller län fanns då ett regemente bestående av åtta kompanier och ca 1 200 soldater. Två eller flera gårdar om minst två mantal bildade en Rote och skulle försörja en soldat. Den indelte soldaten skulle ha tillgång till ett soldattorp och en bit mark. Soldaten skulle också ha lön och det var ofta yngre söner till bönder som inte skulle ärva gården som tog värvning som soldater istället för att bli drängar. Från början vart 5:e år senare vart 3:e år genomfördes så kallad Generalmönstring då hela regementet samlades. Det var ett sätt att kontrollera både utrustning och soldater. När en ny soldat blivit antagen och godkänd av kompnaichefen så kallades han för rekryt. Vid nästa generalmönstring kunde han bli approberad, d.v.s antagen. Man kunde bara bli antagen eller avskedad vid Generalmönstringarna. Ofta var det av åldersskäl eller sjukdom som man begärde eller fick avsked och man blev då kallad för Gratialist eller Avkedad soldat och kunde då få en form av pension från Krigsmanskassan. Vid varje Generalmönstring uppfördes rullor som är bra källor i släktforskningen för att följa de indelta soldaterna och är ett bra komplement till Huisförshörslängderna. Generalmönstringar upphörde år 1905

(**) Calmar Regemente

Calmar regemente sattes upp redan år 1623 i Kalmar. Mellan åren 1782-1796 övade man främst i Mariannelund och mellan åren 1796-1918 på Hultsfred Slätt. Ursprunget var de fänikor som sattes upp på 1500-talet i Kalmar län, se även den tidigare levnadsberättelsen om min ana Jöns Gustafsson som stupade vid Slaget vid Stångebro 1598.

Övriga Källor:
Generalmönsterrullor för Calmar Regemente 1829-1856
Wikipedia

Livgrenadjären Petter Rahm och hans hustru Lena Stina Engström

Petter föddes 28 juli 1818 i backstugan Hagtorpet i Värna socken (E) Hans far var den afskedade ryttaren Petter Hans Waerner (1747 – 1820) och modern var Anna Lisa Nilsdotter (1781 – 1847) Hans far var 71 år gammal och modern var 37 år gammal när Petter föddes. För Petters far var detta hans tredje äktenskap vilket också är en förklaring till den stora åldersskillnaden mellan föräldrarna. Petter fick sedan heller aldrig chansen att lära känna sin far eftersom han bara var drygt 2 år när fadern avled i ”bröstfeber”. Fadern hade tillhört Andra Livgrenadjär regementet där han hade blivit antagen 1772 och sedan avskedad 1803. Petters far hade som militär ryttare ridit på en svart vallack.

Petter börjar att arbeta redan vid 15 års ålder (1833) som stalldräng i Värna. Ett antal år före det att han började att arbeta så hade han tillsammans med sin mor änkan Anna Lisa fått bo och växa upp i fattigstugan i Värna och Petters mor anges där som ett ”Fattighjon”

Lena Stina Engström föddes den 24 april 1815 i Bersbo i Värna socken (E). I födelseboken står hon angiven med namnen Helena Christina men i kommande kyrkoböcker anges hon istället som Lena Stina. Hennes far var gruvarbetaren vid Bersbo gruvor Jonas Nilsson Engström (1791 – 1869) och hennes mor var Maria Helena Månsdotter (1782 – 1815). Precis som för hennes blivande make Petter så fick även Lena Stina växa upp med endast en av sina föräldrar i livet. Detta eftersom Lena Stinas mor avlider den 3 maj 1815 till följd av barnsbörd, alltså 9 dagar efter förlossningen.

Petter och Lena Stina träffas i Värna och de gifter sig på annandag jul, den 26 december 1837 i Bersbo. De flyttar då också till Berbo och Petter börjar att arbeta i lantbruket. I samband med vigsen så antar de också sitt nya efternamn Lagerwall.

När Petter fyllt 24 år (1842) så blir han antagen han som knekt vid Första Livgrenadjär regementet på Livkompaniet. Han blir då också tilldelad sitt andra nya efternamn Rahm, ett efternamn som han fick tilldelat sig eftersom den tidigare knekten Rahm då hade slutat. Många av våra korta efternamn i Sverige är just så kallade ”Knekt-namn”. Dessa knektnamn är på den tiden inga släktnamn utan namn som man fick när man blev antagen och anställd som knekt i det militära. Exempel på andra så kallade knekt-namn kan var t.ex. Sund och Holm eller andra liknande korta efternamn. När Petter blir antagen så är han exakt 6 fot lång. Paret flyttar nu till Knekttorp nr 40 Uddeholm i Borkhult.

Efter tretton år som knekt begär Petter 1855 avsked för sjukdom ådragen i tjänsten. Petter har då blivit döv enligt läkares intyg. Han anhåller också om underhåll och får det beviljat med 48 kr årligen fram till sin död. Samma år den 15 december föds också deras sista barn Johanna Charlotta Rahm (1855 – 1935) som även är min ana, mm mm.

Husförhörslängd Yxnerum AI:7 sid 24 

Petter och Lena Stina får totalt sex barn tillsammans och alla föds i rätt tid inom äktenskapet. Men prästen har ändå vissa synpunkter på barnens uppväxt  och i en notering i husförhörsboken (se bild ovan) kan man läsa följande: ”dessa föräldrar böra tillhållas att lära sina barn bättre att läsa, ty de är oförsvarligt slarfvig”. Deras näst äldsta barn, sonen Carl Johan Theodor (1843 – 1902) som var dövstum blev också kallad för ”svagsint idiot”, han förflyttades till dårhuset i Vadstena där han sedan fick leva fram till sin död.

När man hade fått avsked och underhåll som utgick från Arméns Pensionskassa så kallas man sedan för Gratialist istället för Knekt. De fick då också flytta ifrån knekttorpet Uddeholm och flyttade nu istället och blev Topare på Mittelstein under Borkhult. Men att vara egen torpare tillsammans med det underhåll de fick så räckte det inte till för att försörja familj och barn.  Petter och Lena Stina börjar då också att göra dagsverken på Borkhults Fideikommiss.

”Exempel på utfört arbete på Borkhults fidekomiss 1858 av torparen på Mittelstein Peter Ram. 220 Mandagsverken 123,88 Rrd50 1/0 Quinnsdagverken 16,00 Rdr45 Läster kol 67,502 Famnar kastved 3,001 Lv näver 0,50 Skuld till 1859 167,94 Avräkningen belöper sig till 378,821864” 

År 1878 så tar sonen Adolf August Rahm (1852 – 1830) över torpet Mittelstein och Petter och Lena Stina flyttar då istället till torpet Bysjötorp. Här börjar nu Petter att försörja sig och sin familj som Tunnbindare och Korgmakare. Han binder Sprittunnor som han sedan levererar till Rehnbergs Spritfabrik i Söderköping. En av dessa Sprittunnor finns bevarad i släkten, men i en annan gren än den som jag själv tillhör. Däremot så är jag själv ägare till en korg som är tillverkad av Petter Rahm.

 

Den 10 april 1880 så dör Lena Stina av bröstlidande och samma år flyttar yngsta barnet, min mormors mormor Johanna Rahm (1855 – 1934) hemifrån. Johanna gifter sig sedan den 21 augusti 1881 med Karl Milton Ferm (1859 – 1929). Men redan den 6 november samma år så föds sedan min mormors mor Elin Ferm till världen. Hon blir då så kallat ”oäkta barn” trots att föräldrarna var gifta vid födseln, detta eftersom hon så tydligt var avlad före äktenskapet. Detta gör också att hon istället för att växa upp hos sin föräldrar får växa upp hos sin morfar änklingen Petter Rahm i Bysjötorp. Arrangemang liknande detta var vanliga förr och många som kallade för oäkta barn råkade ut för samma öde, att få växa upp hos andra släktingar istället för hos sina föräldrar.

Från 1894 tjänstgör Petter Rahm som kyrkvaktmästare fram till sin död den 28 mars 1904. Han var då 86 år gammal och dog av bröstlidande.

Torpet Bysjötorp (även Larstorp).

Petter Rahm var den sista som bodde i torpet Bysjötorp och som således lämnades åt sitt eget öde år 1904 när Petter hade gått bort. Idag är det lite svårt att hitta platsen där torpet tidigare låg. Men när jag var där i början på 1980-talet så syntes på öppen ängsmark själva torpgrunden samt ett äppleträd och en krusbärsbuske. Jag kunde också konstatera att utsikten från platsen där torpet hade legat ner mot sjön Bysjön var en mycket vacker vy  Idag är den öppna marken helt igenväxt och man ser inte längre något alls av sjön. Det finns en Torpinventeringsskylt på platsen där torpet låg. Men man måste gå in ett stycke från vägen mellan de båda torpen som heter Gota och Madrid för att hitta denna skylt. De båda sist nämnda torpen finns idag fortfarande kvar och fungerar som sommarstugor. Madrid har tidigare också varit skogvaktarens stuga.