I en av ”trädtopparna” i min hustrus anor: Fänrik Peder Hansson Basell och hans hustru Ingeborg samt Löjtnant Hans Hansson och hustru Riska från Fjärsbo, Kättilstad (E).

Innan vi ger oss upp i trädtopparna på släktträdet i min hustrus anor så börjar jag först med att visa släktleden till de personer som det här blogginlägget handlar om:

1: F Allan Bengtsson

2: FM Annie Maria Karlsson, f. 1893.01.17 i Vena, Kättilstad (E)

3: FM F Karl Erik Albin Karlsson, f.1863.10.27 i Tolemåla, Kättilstad (E)

4: FM FM Sara Charlotta Nilsdotter, f.1837.04.14 i Fjärsbo, Kättilstad

5: FM FM M Kristina Eriksdotter, f.1805.01.30 i Fjärsbo, Kättilstad (E)

6: FM FM MF Erik Jonsson, f. 1761.07.25 i Fjärsbo, Kättilstad (E)

7: FM FM MF M Kerstin Simonsdotter, f. 1727.09.14 i Håshult, Kättilstad (E)

8: FM FM MF MF Simon Johansson, f. 1701 i Fjärsbo, Kättilstad (E)

9: FM FM MF MF F Johan Zachrisson, f. 1666 i Hägerstad (E)

10: FM FM MF MF FF Zachris Persson, f.1630, d. 1656.05.16 i Fjärsbo, Kättilstad (E) 

10: FM FM MF MF FM Regina Hansdotter, Född omkr. 1610

11: FM FM MF MF FF F Peder Hansson Basell, f. omkr 1605

11: FM FM MF MF FF M Ingeborg Johansdotter, f. omkr 1610

11: FM FM MF MF FM F Hans Hansson

11: FM FM MF MF FM M Riska, f. 1630

Peder Hansson Basell (*) och Ingeborg Johansdotter

Peder Hansson Basell född omkring 1605. Han var Fänrik vid Östgöta Infanteriregemente eller som det också ibland kallas Östgöta Fotfolk. Han tog värvning 1630 och deltog i trettioåriga kriget och nämndes ännu i början av 1650-talet. Han dog den 16 maj 1656 i Fjärsbo i Kättilstad (E)

Ingeborg Johansdotter född omkring 1610. Nämnd i kyrkräkningen i Fjärsbo, Kättilstad 1644. Anklagades den 17 maj 1650 vid tinget för att under makens långa frånvaro ha haft olovligt umgänge med makens legodräng Nils Holstensson och även fått ett barn med honom. De båda dömdes för ”enfalt hor” och skulle egentligen ha pliktat med ”guds lag”, sannolikt döden. Domen måste dock senare ha mildrats eftersom de båda finns i handlingar flera år senare.

(*) I Anbytarform på Rötter den 11 oktober 2001 för Carl Fredrik Hanzon fram en teori om att namnet Basell skulle kunna komma från gårdsnamnet Basunda i grannsocknen Oppeby. Namnet Basell återuppstår när hans barnbarnbarn Zachris (Persson) Basell blir tullvisitatör vid sjötullen i Västervik. Även i nästa led hans son Bonden i Tranebo, Kättilstad (E) Israel Zackrisson (1756 – 1820) använder sig ibland av namnet Basell

Barn:

Zachris Persson född 1630, död 1693.12.17 i Fjärsbo, Kättilstad (E)

Han var soldat vid Östgöta Regemente till fots för Fjärsbo rote och blev efter soldatlivet bonde i Fjärsbo. Den 6 juli 1663 Åberopar han vid tinget det kungliga priviligebrevet på Fjärsbo som han far Peder Hansson Basell fått för genomförd krigstjänstgöring att nyttja av hans hustru och barn
Hans hustru Regina Hansdotter föddes 1634 i Stetttin i Pommern, Tyskland numera Polen. Ska ha haft 11 barn, 7 söner och 4 döttrar.

Db C:1 sid 210, dödsnotis för Regina Hansdotter:

Regina Hansdotter Kättilstad Db C-1 sid 210

Född Anno 1634 i Tyskland Fader Ährboren och Manhafftig Hans fändrich under Östgöta Infanterit. Moder, Ährboren och Gudfruchtig Hustru Riska, Hvilka först bodde i Håshult, sedan flötte till Fiärsbo, när Per Hansson affstod med fänrik tiensten , så blev han i sin Swerfaders ställe. Kom då hon war 7 Åhr till Småland till herrgården Åhlhult det hon tjente i 7 åhr.

Dombok Kinda Häradsrätt den 6 juli 1663

Zackris Persson

Zachris Persson fordom Fenrikens Sa. Per Hahnsson son i Fiärsboo, framkom och ödmjukeligest anhölls blitwa handh. hafdh och beskyllas wijd dhet Kungl. breef och Priviligio, bn.te hans fader för gives Krigztjänst i sin tijdh af höga öfwer heeten sig förmält och Utmerchet. Zxx dhet Innehölld, och hans hustru och barn dhet och åtniuta skulle då frågades honom whem har emot giur, och hwar uthi hans angifaranda består, Han sade om intet Allenast befarde i längden någon skulle Förbn.de. Konkl. Breef. med tillbörligh respect och mynde Redten Handeredt och odisputeredt låter(s), och Zackarias medh Sine Intressenteter dhet werckligen dedt åtnjuta tillsades. (Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Östergötlands län EVIIAAAF:21 (1663-1671) Bild 120 / sid 9 i AD)

Israel Persson född 1643, död 1696,10.01 i Fjärsbo Kättilstad (E)

Bland ättlingarna till dessa båda bröder; Zachris Persson och Israel Persson – ”Fjärsbo-släkten”, är namnen Simon, Zachris, Israel, Petter och Johan mycket vanliga. De flesta av ättlingarna bodde ännu i början av 1800-talet kvar i Kindabygden. Andra gårdar som bebotts av ovanstående släkt är Hårsbo och Glysebo. Orre är en släkting från bröderna ovan. Israel var fogde i Gassemåla. Gassemåla låg på östra kanten, av den dalgång som sträcker sig från Söderö skola, mot Fallvik. Ett stycke nedanför Söderö ladugård går vägen till Fallängen, och mitt emellan denna och vägen till Bygget låg Gassemåla.

 

Hans Hansson och hans hustru Riska

Hans Hansson var Fänrik vid Kungliga 1 Livgrenadjär regementet, Kapten Banghes kompani 1647-1648. Fänrik vid Kapten Schmidts kompani 1650 – 1654 med tjänstgöring i Tyskland. Löjtnant vid Lars Palmqvist kompani 1656 och löjtnant vid Torbjörn Svenssons kompani 1657 – 1659, det var samma kompani men som bytte kompanichef 1657. Troligen stupade han vid slaget vid Köpenhamn 1659.02.11. Kring hans hustru Riska finns inga kända uppgifter.

NOT: Eftersom det är många som har dessa anor så är det få uppgifter som jag själv har forskat fram. Det finns många släktträd publicerade på internet med dessa anor, både på personliga hemsidor och även på tex GENI, Ancestry, mfl. Därför ska detta blogginlägg endast betraktas som en sammanställning av uppgifter från flera andra släktforskare som  har dessa anor i sina släktträd.

 

 

 

 

Annonser

Livgrenadjärtorp No 34 Winäs under Håckla i Allserums rote.

I ett blogginlägg den 18 januari skrev jag om min ana Johannes Landberg Mars som dog i fångenskap i Frankrike under Napoleon kriget. När jag igår var i Åtvidaberg så berättade min svärfar att Baroniet inte kan ta hand om alla sina gamla byggnader och att de därför börjat att riva eller bränna ner de som är mest förfallna. Jag har länge tänkt att jag måste ta mig till soldattorpet Winäs som är just en sådan byggnad som Baroniet äger men som är lämnat till sitt öde och står och förfaller. För att inte riskera att missa möjligheten så tog jag mig nu till torpet för att med kameran föreviga torpet. Det är en speciell känsla att gå på marker där förfäder har levt. Det är inte heller överallt som det finns någon byggnad kvar utan enbart knappt synbara rester av gamla torpgrunder. Men i Vinäs finns huset än så länge kvar och nu är det också dokumenterat av min kamera.

 

Utdrag från Blogginlägget den 18 januari 2014:

Johan Landberg Mars och som deltog i Napoleon kriget och dog under fångenskap i Frankrike.

Johan Landberg föddes i torpet Kägglan den 24 februari 1781. När Johan han är 18 år gammal så arbetar han vid Adelsnäs Slott och gifter sig den 9 juni 1799 med Stina Jonsdotter från Bjönsveden där hon arbetar som piga. Tio månader senare föds deras som Johannes Landberg.

1801 blev Johan antagen i det militära som livgrenadjär vid Andra Livgrenadjärregementet och blev tilldelad som soldatnamn Johan Mars. Familjen flyttar till Livgrenadjär torp No 34 Winäs under Håckla i Allserums rote.  Detta skedde  under det i Europa pågående Napoleon kriget där Sverige 1805 anslöt sig till Frankrikes fiendeländer. Detta innebar också att Johan Mars tillsammans med ca 1 200 andra soldater från Andra Livgrenadjärregementet fick dra ut i fält 1806 och själv delta i kriget mot Napoleons trupper. Han deltog i de stridskrafter som Sveriges kung Gustav den 4 Adolfs samlat i det pommerska kriget i Tyskland till Lauenburgs försvar. Hösten 1806 förstärktes den av Livgrenadjärregementets Rusthållsbataljon. Då de preussiska trupperna i oktober 1806 blivit slagna av fransmännen och dessa hastigt utbrett sig över norra Tyskland blev situationen i Lauenburg ohållbar varför hären tvingades dra sig tillbaka till Lübeck för att embarkera till Stralsund. Embarkeringen var dock illa planlagd och misslyckades. Så gott som hela kåren tillfångatogs av fransmännen den 6 till 7 november och återfördes till Lübeck. Fångarna plundrades och fick utstå svåra lidanden. Den 13 november sändes fångarna till Frankrike och efter en lång och mödosam marsch nådde de nyårsdagen 1807 staden Metz. Där skildes officerarna från truppen som över Longay och sedan fortsatte till Donchery, där de inkvarterades. I oktober 1807 flyttade de till det närbelägna Rocry, som blev dess uppehållsplats till 1 december 1809 då för de överlevande befrielsens timma slog och de fick anträda marschen hem. 484 korpraler och meniga grenadjärer tillfångatogs. Den 1 december 1807 hade 48 greanadjärer och korpraler flytt fångenskapen. Krigsfångarna arbetade med b.la snickeriarbete och många tog tjänst i närbelägna bondgårdar. Ett 50-tal grenadjärer förflyttades till staden Reims. I januari 1808 fördes en del fångar till Bellecourt, för kanalarbete

De fångna soldaternas hustrur i Sverige fick behålla soldattorpen så länge soldaten var i livet. Änkor måste däremot lämna torpet åt efterträdande soldat med kort tidsfrist. Vilket år och exakt var som Johan Landberg Mars avled i fångenskap är ännu oklart. Men i Husförshörslängden för åren 1806-1810 står det noterat att han dog i Fångenskap i Frankrike.

Livgrenadjären Petter Rahm och hans hustru Lena Stina Engström

Petter föddes 28 juli 1818 i backstugan Hagtorpet i Värna socken (E) Hans far var den afskedade ryttaren Petter Hans Waerner (1747 – 1820) och modern var Anna Lisa Nilsdotter (1781 – 1847) Hans far var 71 år gammal och modern var 37 år gammal när Petter föddes. För Petters far var detta hans tredje äktenskap vilket också är en förklaring till den stora åldersskillnaden mellan föräldrarna. Petter fick sedan heller aldrig chansen att lära känna sin far eftersom han bara var drygt 2 år när fadern avled i ”bröstfeber”. Fadern hade tillhört Andra Livgrenadjär regementet där han hade blivit antagen 1772 och sedan avskedad 1803. Petters far hade som militär ryttare ridit på en svart vallack.

Petter börjar att arbeta redan vid 15 års ålder (1833) som stalldräng i Värna. Ett antal år före det att han började att arbeta så hade han tillsammans med sin mor änkan Anna Lisa fått bo och växa upp i fattigstugan i Värna och Petters mor anges där som ett ”Fattighjon”

Lena Stina Engström föddes den 24 april 1815 i Bersbo i Värna socken (E). I födelseboken står hon angiven med namnen Helena Christina men i kommande kyrkoböcker anges hon istället som Lena Stina. Hennes far var gruvarbetaren vid Bersbo gruvor Jonas Nilsson Engström (1791 – 1869) och hennes mor var Maria Helena Månsdotter (1782 – 1815). Precis som för hennes blivande make Petter så fick även Lena Stina växa upp med endast en av sina föräldrar i livet. Detta eftersom Lena Stinas mor avlider den 3 maj 1815 till följd av barnsbörd, alltså 9 dagar efter förlossningen.

Petter och Lena Stina träffas i Värna och de gifter sig på annandag jul, den 26 december 1837 i Bersbo. De flyttar då också till Berbo och Petter börjar att arbeta i lantbruket. I samband med vigsen så antar de också sitt nya efternamn Lagerwall.

När Petter fyllt 24 år (1842) så blir han antagen han som knekt vid Första Livgrenadjär regementet på Livkompaniet. Han blir då också tilldelad sitt andra nya efternamn Rahm, ett efternamn som han fick tilldelat sig eftersom den tidigare knekten Rahm då hade slutat. Många av våra korta efternamn i Sverige är just så kallade ”Knekt-namn”. Dessa knektnamn är på den tiden inga släktnamn utan namn som man fick när man blev antagen och anställd som knekt i det militära. Exempel på andra så kallade knekt-namn kan var t.ex. Sund och Holm eller andra liknande korta efternamn. När Petter blir antagen så är han exakt 6 fot lång. Paret flyttar nu till Knekttorp nr 40 Uddeholm i Borkhult.

Efter tretton år som knekt begär Petter 1855 avsked för sjukdom ådragen i tjänsten. Petter har då blivit döv enligt läkares intyg. Han anhåller också om underhåll och får det beviljat med 48 kr årligen fram till sin död. Samma år den 15 december föds också deras sista barn Johanna Charlotta Rahm (1855 – 1935) som även är min ana, mm mm.

Bild

Husförhörslängd Yxnerum AI:7 sid 24 

Petter och Lena Stina får totalt sex barn tillsammans och alla föds i rätt tid inom äktenskapet. Men prästen har ändå vissa synpunkter på barnens uppväxt  och i en notering i husförhörsboken (se bild ovan) kan man läsa följande: ”dessa föräldrar böra tillhållas att lära sina barn bättre att läsa, ty de är oförsvarligt slarfvig”. Deras näst äldsta barn, sonen Carl Johan Theodor (1843 – 1902) som var dövstum blev också kallad för ”svagsint idiot”, han förflyttades till dårhuset i Vadstena där han sedan fick leva fram till sin död.

När man hade fått avsked och underhåll som utgick från Arméns Pensionskassa så kallas man sedan för Gratialist istället för Knekt. De fick då också flytta ifrån knekttorpet Uddeholm och flyttade nu istället och blev Topare på Mittelstein under Borkhult. Men att vara egen torpare tillsammans med det underhåll de fick så räckte det inte till för att försörja familj och barn.  Petter och Lena Stina börjar då också att göra dagsverken på Borkhults Fideikommiss.

”Exempel på utfört arbete på Borkhults fidekomiss 1858 av torparen på Mittelstein Peter Ram. 220 Mandagsverken 123,88 Rrd50 1/0 Quinnsdagverken 16,00 Rdr45 Läster kol 67,502 Famnar kastved 3,001 Lv näver 0,50 Skuld till 1859 167,94 Avräkningen belöper sig till 378,821864” 

År 1878 så tar sonen Adolf August Rahm (1852 – 1830) över torpet Mittelstein och Petter och Lena Stina flyttar då istället till torpet Bysjötorp. Här börjar nu Petter att försörja sig och sin familj som Tunnbindare och Korgmakare. Han binder Sprittunnor som han sedan levererar till Rehnbergs Spritfabrik i Söderköping. En av dessa Sprittunnor finns bevarad i släkten, men i en annan gren än den som jag själv tillhör. Däremot så är jag själv ägare till en korg som är tillverkad av Petter Rahm.

Sprittunna Korg

Den 10 april 1880 så dör Lena Stina av bröstlidande och samma år flyttar yngsta barnet, min mormors mormor Johanna Rahm (1855 – 1934) hemifrån. Johanna gifter sig sedan den 21 augusti 1881 med Karl Milton Ferm (1859 – 1929). Men redan den 6 november samma år så föds sedan min mormors mor Elin Ferm till världen. Hon blir då så kallat ”oäkta barn” trots att föräldrarna var gifta vid födseln, detta eftersom hon så tydligt var avlad före äktenskapet. Detta gör också att hon istället för att växa upp hos sin föräldrar får växa upp hos sin morfar änklingen Petter Rahm i Bysjötorp. Arrangemang liknande detta var vanliga förr och många som kallade för oäkta barn råkade ut för samma öde, att få växa upp hos andra släktingar istället för hos sina föräldrar.

Från 1894 tjänstgör Petter Rahm som kyrkvaktmästare fram till sin död den 28 mars 1904. Han var då 86 år gammal och dog av bröstlidande.

Torpet Bysjötorp (även Larstorp).

Petter Rahm var den sista som bodde i torpet Bysjötorp och som således lämnades åt sitt eget öde år 1904 när Petter hade gått bort. Idag är det lite svårt att hitta platsen där torpet tidigare låg. Men när jag var där i början på 1980-talet så syntes på öppen ängsmark själva torpgrunden samt ett äppleträd och en krusbärsbuske. Jag kunde också konstatera att utsikten från platsen där torpet hade legat ner mot sjön Bysjön var en mycket vacker vy  Idag är den öppna marken helt igenväxt och man ser inte längre något alls av sjön. Det finns en Torpinventeringsskylt på platsen där torpet låg. Men man måste gå in ett stycke från vägen mellan de båda torpen som heter Gota och Madrid för att hitta denna skylt. De båda sist nämnda torpen finns idag fortfarande kvar och fungerar som sommarstugor. Madrid har tidigare också varit skogvaktarens stuga.

MINOLTA DIGITAL CAMERA