Härstammar jag från Tutankhamon född 1358 f.Kr, död 1339 f.Kr?

Nu i veckan har jag fått svaret på mitt andra DNA test, ett så kallat Y-DNA test som följer faderslinjen rakt bakåt i tiden. Jag har verkligen väntat med stor spänning på det här resultatet och även haft en del förhoppningar om att kunna lösa gåtan om vem som är min min farfar farfar. Min farfars far Johan Wåhlin var född som ”oäkta barn” och med okänd fader. Det finns sedan en muntlig släktberättelse om att han ska vara son till en av bröderna Clark från Storbritannien som ägde fabriken där man tillverkade Clarks sytråd.

Mitt tidigare resultat på Autosomalt DNA (FamilyFinder) gav mig 220 träffar och det går givetvis inte att utreda alla dessa. Men nu när jag även har mitt Y-DNA testet så kan jag säkert hitta ett antal av dessa som kan vara riktigt intressanta att kontakta för att se om det går att knyta nya släktband med någon av dessa personer.

Hur många träffar gav mitt Y-DNA test ?

Här får man sitt resultat uppdelat på olika nivåer och svaret beror på hur omfattande man själv har beställt och hur mycket man också har varat villig att betala för sitt test. Jag har fått mitt svar på tre olika nivåer och där resultat med högre antal markörer räknas som betydligt bättre än de med ett lägre antal markörer.

37 markörer      –       1 träff

25 markörer      –       3 träffar

12 markörer      –       7 träffar

Alla träffar, förutom en, är personer som inte bor i Sverige, vilka givetvis skulle kunna vara intressant att gå vidare med om man tror på berättelsen om bröderna Clark. Personligen är jag redan från början väldigt skeptisk till berättelsen om bröderna med fabriken som tillverkade tråd och trådrullar. Det var nämligen inte så ovanlig förr att man förskönande sin egen antavla för att bli lite mer intressant… Däremot så har jag hittat en träff på en person på 12 markörers nivån som för mig verkar vara mycket mer intressant att gå vidare med. Jag har också redan skapat en första kontakt med den personen via epost. Men han är på väg utomlands och är tillbaka först i mitten av februari nästa år, då ska vi höras av igen. Jag får med andra ord vara förväntansfull och nyfiken en tid till innan vi eventuellt kan hitta några svar på hur vi kan vara släkt med varandra genom våra respektive faderslinjer. Men det är också så att sannolikheten att hitta släktskapet är betydligt högre om båda har gjort test med 37 markörer.

Anledningen till att min första kontakt ändå togs på en träff på 12 markörers nivån är den geografiska närheten till min ana Johan Wåhlin. Den här träffen visar på en person i raka faderslinjen som är född i Ålem (H) och Johan Wåhlin är född i Åby (H). Avståndet mellan dessa båda platser är endast 23 km vilket gör att den här träffen är väldigt intressant för mig att utreda vidare.

Jag har inte heller riktigt kunna hålla mig helt ifrån detta och vänta ända fram till mitten av februari. nästa år Jag har därför gjort en snabb översiktlig släktutredning på personens ana i Ålem som jag fick träff på och den ser ut så här:

Proband: NN född 1873 Ålem (H)

1:1           NN född 1845 i Ålem (H)

2:1           NN född 1811 i Ålem (H)

3:1           NN född 1780 i Ålem (H)

Personen 3:1 har också en son som är född 1821 i Ålem (H) och som år 1855 fick betyg av prästen för att avlägga Ed i Häradsrätten år 1855. Min ana Johan Wåhlin är född den 20 juni 1854. Kan det vara så enkelt? – Nej troligen inte, men tillräckligt intressant för att fortsätta att leta vidare. Har inte bestämt mig ännu för om jag ska ta mig till landsarkivet i Vadstena och läsa Häradsrättens dombok från år 1855 eller om jag ska vänta på att min kontakt kommer hem till Sverige igen i mitten av februari nästa år. I en låda hemma hos honom finns i vart fall en släktutredning som hans far har gjort som kan vara intressant att ta del av. Svaret på vad det här ger eller inte ger återkommer jag till senare när jag har mer att berätta.

Istället berättar jag nu här om ett helt annat fynd som jag har gjort tack vare mitt Y-DNA test. Det får väl läggas till min släktutredning i facket för ”Kuriosa – upptäckter” och har väl inte egentligen så särskilt stort värde i släktforsknings hänseende.

Tutankhamons DNA

Tutankhamon var en egyptisk farao av den artonde dynastin, han föddes år 1358 f.Kr och dog 1339 f.Kr. Han är välkänd för många. Kändiskapet beror nog till stor del på att hans grav i Konungarnas dal upptäcktes år 1922 av den brittiske arkeologen Howard Carter. Graven är väldigt magnifik och välbevarad. Den innehåller Tutankhamons mumie och som exempel på det magnifika även hans begravningsmask i massivt guld med en vikt på hela 10,2 kilo.  (Källa: Wikipedia)

År 2009 gjorde man ett DNA test på mumien och kunde då fastställa hans så kallade Y-DNA Haplogrupp till R1b1a2 (eller R-M269 som gruppen också benämns för). Nu när jag har fått mitt resultat så är det bara att konstatera att jag tillhör den 50% -iga andel av Västeuropeiska män som gjort ett Y-DNA test och som tillhör samma Haplogrupp som Tutankhamon. Så någon sanning kanske det finns om jag faktiskt påstår att jag är släkt med den kände Faraon Tutankhamon. (Källa: igenea.com)

 

Fotnot:

Efter det att jag skrivit det här blogginlägget så har jag fått ny kunskap. Det är rätt att påstå att jag tillhör samma ursprungliga gren på Y-kromosom trädet som Tutankhamon. Men Tutankhamon hade inga barn som överlevde honom och han själv var bara 19 år gammal när han dog. Men någonstans där riktigt långt bak i tiden så finns det en gemensam nämnare mellan oss. Mutationen på Y-kromosomen som benämns R-M269 uppstod för minst 6 400 år sedan och Tutankhamon levde för ca 3 500 år sedan. Jag kan därför ändå med visst stöd påstå att det finns ett släktskap mellan oss. Men det är inte särskilt unikt för mig utan det är ett förhållande som jag  faktiskt delar med en väldigt stor mängd andra nu levande människor.

Annonser

En semester med utflykter i förfädernas fotspår, del 5

Jag hade tidigare skrivit att det skulle bli fyra avsnitt om sommarens utflykter i förfädernas fotspår men indikerade i det sista avsnittet att det också kunde bli en femte del. Här kommer nu den femte delen eftersom jag nu har fått kompletterande och för mig helt nya uppgifter kopplade det som står om besöket i Läckeby, Åby (H) i del 3. När min syster Lena och jag var i Läckeby fick vi veta att Åby Hembygdsförening har gett ut en ny bok där mina anor nämns på några ställen. Jag har nu fått tag i boken och visst fanns det helt nya och mycket intressanta uppgifter i den. Så pass mycket att jag nu får anledning att skriva om en del levnadsbeskrivningar i min släktforskning och även skriva den här nu femte delen från sommarens utflykter i förfädernas spår..

Att växa upp som oäkta barn under 1800-talets andra halva del

Att min farfars far Johan Wåhlin hade en svår uppväxt det hade jag förstått redan tidigare. Han var ett s.k oäkta barn med okänd fader. Det finns visserligen en muntlig släkttradition som anger en eventuell biologisk fader. Men muntliga släkttraditioner får man ändå förhålla sig lite skeptiskt till om de inte går att styrka i några riktiga källor. Hans mor var och förblev ogift och även mycket fattig, se vidare Anna Åhman’s berättelse om Lisa Dammgren i del 3 från sommarens utflykter.

Lisa Dammgren kom annars från en familj som hade varit ägare och brukare av egen mark i Slät, Åby (H). Lisas farfar Mäster Olof Jonsson var ”Waccinatör” i Åby församling och han ägde en fastighet på 1/8 mantal och var därmed också en ”Egen Torpare”. Den aktuella fastigheten sålde sedan hans son Jonas Olsson Dammgren (Lisas Dammgrens far) år 1851. Hur det sedan gick till när han i sin tur istället hamnade i torpet Dammen på Wångersläts allmänning återkommer jag till lite längre ner (*). För Lisa Dammgrens yngre bror Johan Olof Dammgren Åberg gick det istället betydligt bättre för i livet. Det finns t.ex. uppgifter om han i yngre år var Studerande vilket säkert var mycket ovanligt för en torparson. Här väljer jag nu också att framföra en helt egen teori om att pengar från försäljningen av fastighet år 1851 gick till då äldste sonens utbildning. Johan Olof som sedan kallade sig för enbart för Åberg i efternamn arbetade senare som Hamnfogde och Provisor i hamnen i Borgholm på Öland. Han var född 1835 och var således 16 år när fastigheten såldes, så det skulle därför vara en lägligt ålder för att börja studera på högre utbildningar, men i så fall säkert mycket ovanligt för en som var en vanligt torparson.

Tillbaka till uppgifter från den tidigare nämnda boken om Läckeby och hur det gick till när Lisa Dammgrens far fick tillstånd att bygga torpet dammen på Wångersläts Allmänning. Ett torp som lär ha sett ut precis som fastigheten som såldes men som inte hade egen mark utan istället låg på byns gemensamma Allmänning.

(*) Utdrag från handlingar, Dammgrenska tomten.

Hos hedervärde och vördige Lilla Vångersläts och Släts innehavare och hemmansägare anhålles Ödmjukligen af Undertecknad att om möjligt är och sig göra låter meddelas nåd och Tillåtelse få på deras gemensamma Allmänningsjord Lilla Mo kallad en stugplan för att Der städes åt mig och De mina uppföra en stuga. Emot hvad villkors som helst De tillsammans kan Öfvrerenskomma. Och hvad skyldighets De vid allmän Sammankomst kan mig ålägga. Därom anhålles med största Ödmjukhet.

Dammen den 4 mars 1852 Jonas Dammgren

Svaret på Jonas Dammgrens fråga.

Förestående ansökan är å min sida beviljad och Conrakt får sidare sid Sammankomsten oss emellan Upprättas.

N. J. Wirén, egare af 1/4 mantal No 9 Lilla Wångerslät

Tillbaka till Johan Wåhlin och hans uppväxt som oäkta barn. År 1874 när han var 20 år gammal flyttade han in till Kalmar och utbildade sig till målare. Han gifte sig året därefter med Emma Carlsdotter och de fick 1876 sitt första barn, en dotter som döps till Anna Elisabeth, men hon avled redan efter drygt 6 månader. Johan och Emma bodde kvar i Kalmar fram till den 17 november 1879 då de flyttar hem till Johans mamma Lisa Dammgren i torpet Dammen i Wångerslät, Åby (H). Med sig hade de då även sonen Philemon Wåhlin, född den 8 mars 1878. Strax efter de flyttat in i Dammen närmare bestämt den 6 december 1879 så föds även dottern Almida Juliana. Det här är också samma år som Lisa Dammgrens pappa Jonas Olsson Dammgren avled i torpet Dammen den 19 december

Nya uppgifter om Johan Wåhlin och hans mor Lisa Dammgren liv från boken: ”Här växte Läckeby fram” utgiven av Åby Hembygdsförening.

Fyra år efter det att Johan Wåhlin med sin familj flyttade tillbaka till Johans mor Lisa Dammgren i torpet Dammen inträffar en serie omskakande händelser i följd. I boken beskrivs dessa händelser i form av avskrifter av handlingar bland annat från det s.k. ”Byskrinet”

Författaren till boken om Läckeby skriver inledningsvis om händelserna så här på sid 49.

”Största bekymret tycks vara en stuga där två generationer är inblandade. Bönderna var inte belåtna med den andra, varför de försökte få dem avflyttade. I handlingarna som upptar ett stort antal handskrivna och gulnande blad skymtar tråkigheter, kanske misär? Varför tar jag upp detta ämne är att de boende vann målet i Domstolen. På något sätt bevisar detta, att det även under 1800-talet var svårt att avhysa en boende från sin bostad. ”Den lilla människan” kunde vinna till och med i Länsrätten. Ett par av de mest intressanta delarna i denna sak är fjärdingsman Fehlings delgivning och transporten med familjens bohag till Kalmar. originellt även att förre statsministern Olof Palmes anfader undertecknat resolutionen”

Här kommer en sammanfattning av händelserna som i boken återges med avskrifter från flera olika handlingar.

Den 31 juli 1883

Hemmansägaren Johan Olof Andersson som även är ledamot i Åby Fattigvårdsstyrelse kör med häst och vagn en transport från Åby socken in till Kalmar Fattighus. Med i denna transport finns Johan Wåhlin, hans hustru Emma samt barnen Philemon 5 år , Almida Juliana 4 år samt yngsta dottern Olga som då är 4 månader gammal. I vagnen finns även familjens husgeråd packade. Avsikten är att överlämna familjen till Kalmar fattighus men de nekas tillträde där med hänvisning till att Johan Wåhlin inte längre har något fattigvårdsunderstöd från Kalmar. Således får familjen följa med samma transport tillbaka hem till torpet Dammen igen.

Den 13 augusti 1883

Nio Hemmansägare i undertecknar en skrivelse och begär laga handräckning för att kunna avhysa en stuga (torpet Dammen) som bebos av Lisa Dammgren och Johan Wåhlin med familj. De uppför sig på sådant sätt så att byamännen vill få bort dem och anser att kostnaden för avhysningen ska tas från ägaren av boningshuset. Till saken hör också att bymännen anser att det är Lisa Dammgrens bror hamnfogden i Borgholm J. O. Åberg som är ägare till stugan.

Den 18 september 1883

J. O. Åberg i Borgholm mottar och undertecknar en kommunikationsresolution från Landskansliet i Kalmar undertecknad av C. A. Palme. Resolutionen handlar om en stämning och en uppmaning att inom tolv dagar avlämna ett svar annars kommer målet ändå att avgöras.

Den 11 oktober 1883

Fjärdingsman Fehllng erhåller 2 kr för överlämning av en resolution från Kongl. Majts befallningsman i Kalmar till Lisa Dammgren och Johan Wåhlin i Wångerslåt. Han erhåller också 51 öre för resan med hästskjuts, dessa pengar tas från bykassan.

Den 15 oktober 1883

Lisa Dammgren skriver i ett brev sitt svar till Kongl. Majts Befallningshavare i Kalmar län. Hon talar om att att hennes bror J.O. Åberg inte äger eller inte heller tidigare varit ägare till torpet Dammen. Det bifogas också ett intyg från Åberg själv om detta. Hon skriver vidare att torpet är ett omskiftat sterbhus efter Jonas Olsson Dammgren och att samtliga syskon är delägare i sterbhuset. Hon har har också gjort en överenskommelse med övriga sterbhusdelägare om att få bo i huset med sin son Johan. Här ett citat från brevets sista rader:

”Samt sluteligen som jag är gammal, bräcklig och klen på många sätt utan Tillfälle till något annat Huserum än detta som mina syskon welat af godhet oss åtnjuta får jag härmed anhålla. Der Deras åsyftade afhysning icke må bifallas, med mindre än att de åläggas upplåta försvarlig boningslägenhet i samma skick som den di vill oss fråntaga.”

Lilla Vångerslät den 15 oktober 1883 Lisa Dammgren

Den 29 oktober 1883

De nio bymännen skriver till Konungens Befallningshavare i Kalmar och begär på nytt att avhysning ska ske av Johan Wåhlin och hans familj. Däremot kan de tänka sig att ordna en bostad till Lisa Dammgren. Vidare ytterligare ett citat från avskriften i boken:

”J. Wåhlin som tillhör Kalmar fattigvårssamhälle samt därifrån erhåller eller har erhållit
understöd, och vilken här endast åstadkommer förargelse, anhålla vi bliva befriade ifrån.
L. Vångersläts byamän, hwilka länge erfarit det oordentliga leverne som Wåhlin
förre och hwilka äfven sökt att förmå honom afflytta synnerligt till följd
af det oskickliga uppförande som han begagnar mot Lisa Dammgren,
då Wåhlin ej förmås att i godo avflytta,
icke annan utväg än att söka få bort stugan”

Den 19 november 1883

Kongl. Majts Befallningshavare utfärdar en resolution med sitt beslut om att inte bevilja handräckning för avhysning av Lisa Dammgren och Johan Wåhlin. Beslutet kunde överklagas inom trettio dagar till Hovrätten. Resolutionen överklagades aldrig varför Lisa Dammgren och familjen Wåhlin kunde bo kvar i torpet Dammen en tid till. Resolutionen är undertecknad av G. Edelstam, C. A Palme samt en person vars namnteckning ej går att tyda.

Den 28 december 1905

”Bystämman beslutade avflyttning å Dammgrenska huset Derest planlega ej erlägges med 5 kr, årligen för den förflutna tid hädanefter”

Det här beslutet innebar slutet för torpet Dammen som nu var i ett mycket dåligt skick och betraktades som fallfärdigt. Lisa Dammgren som var mycket fattig och tas nu om hand av Karl och Hilda Åman. Karl och Hilda är Anna Åman’s föräldrar och som jag tidigare berättat om jag träffade i Läckeby på Mogatan 5 vid mitt besök i Läckeby 1980, se vidare mer om detta i del 3. Lisa Dammgren avlider den 23 mars 1915.

Avslutningsvis, lite kort om familjen Johan Wåhlin’s vidare öden

Johan Wåhlin och Emma Carlsdotter flyttar den 19 december 1887 med sina barn till Ängö No 9 i Kalmar. I Kalmar får de sedan ytterligare fem barn.

År 1893 – 1896 står familjen skriven i Kalmar Stadsförsamling i boken ”utom staden” på tomt No 108. Döttrarna Olga och Almida Juliana står noterade att de är utflyttade till Partille församling, Olga 1892 och Almida Juliana 1898. De börjar båda att arbeta på Jonsereds fabriker. År 1896 i Församlingsboken Alla:3 på sid 633 i Kalmar Stadsförsamling finns familjen upptagna utan angivande av plats.

Den 21 november 1902 flyttar familjen till Wasstorp, Ljungby (H). Sonen Rudolf Wåhlin drunknar 20 år gammal i samband med Briggen Hugos förlisning år 1903 utanför Morups Tånge på Västkusten. I Wasstorp står även fostersonen Bertil Natanael upptagen hos familjen. Han är oäkta son till Berta Maria som avlidit den 10 februari 1908 i Partille till följd av lungsot. Bertil Natanael är född i Ljungby församling den 22 december 1907 vilket betyder att modern åkte hem till sina föräldrar för att föda det oäkta barnet. När Berta Maria avlidit i Partille kommer barnet hem till morfar och mormor i Wasstorp i Ljungby igen, han står inflyttad den 26 februari 1908. Men även Bertil Natanael avlider av lungsot den 30 juni 1908. Tre av döttrarana flyttade alltså till Partille och började att arbeta på Jonserdes fabriker, två av dem dog i Partille i unga år,. Almida Juliana 21 år gammal år 1900 och Berta Maria 20 år år 1908. Olga blev kvar i Partille och gifte sig i Partille med Salomon Zackaroff och de fick tillsammans 7 barn. Släkten Zackaroff går att följa bakåt till Ivan Zackaroff född 1765 i Ryssland och kom till Sverige som krigsfånge 1790 från Nyslott i Finland

Den 16 november 1908 flyttar familjen till Kattemåla 1/8 mantal. Den 3 november 1911 flyttar de sedan till Svänebo, Ljungby (H). I Svänebo bor de i den s.k Flaggstugan och här står min farfar Otto Wåhlin som husägare. Enligt muntlig släkttradition så köpte Otto Wåhlin Flaggstugan som undantagsstuga till sina föräldrar vilket därmed också kan stämma. Otto bor själv kvar i Flaggstugan till den 2 september 1916 då han flyttar till Oskarshamn och börjar att arbeta på varvet där. I Kalmarposten den 24 februari 1911 finns en notis om Johan Wåhlin som lyder så här:

6 760 gamla svenska mil har brefbärare Wåhlin i Trekanten efter tio års vandring med väskan tillryggalagt den 21 dennes.       Den 21 februari 1901 började han nämligen sitt privata brefbärarföretag, varmed han alltsedan fortsatt i ur och skur, i hälg och söcken. Det är alltid lika giftande som det är mödosamt, påstod Wåhlin då vi samtalade med honom härom.

Kalmartdiningen 1911-02-24

Kalmartidningen 1911-02-24

I Församlingsboken Ljungby AIIa:4 (1905-1921) Bild 314 / sid 581 finns en notering om att Johan Wåhlin fått ett frejdbetyg den 25 juli 1914.

Johan och Emma får tillsammans 11 barn varav 9 av dem får uppleva vuxen ålder eller åtminstone nästan vuxen ålder. Min farfar Otto Wåhlin var barn nummer åtta och härifrån börjar man också att döpa sina barn kopplade till räkneorden: Otto (8), Nina (9), Thili (10) och slutligen Elvira (11).

Vem var egentligen pappa till min mormors farfar Seth Ferdinand Landberg?

Idag skriver jag om ett nytt och intressant levnadsöde och som samtidigt också tydligt speglar ett dilemma som vi släktforskare ibland kan ställas inför. Dilemmat handlar om att det finns en klar och tydlig berättelse från äldre släktingar men som sedan inte går att verifiera i några källor. Åtminstone har inte jag i det här aktuella fallet lyckats att hitta någon källa som kan styrka de muntliga uppgifter som jag har fått. Detta är uppgifter som ofta också kallas för uppgifter ”enligt muntlig släkttradition”. Givetvis finns det saker som jag tycker att man ska ta med i sin släktforskning av det som är muntliga släkttraditioner. Men att byta ut en fader som står angiven klart och tydligt i födelseboken till en annan och kanske mer intressant fader är enligt min uppfattning att gå lite väl långt. Men självklart så skriver jag sedan i själva levnadsberättelsen också om att det finns en muntlig tradition i släkten om att den verkliga faderns eventuellt kan vara någon helt annan än den som står angiven som far i kyrkoboken. För er som inte vill läsa hela levnadsberättelsen så rekommenderar jag nu att ni hoppar fram till nästa rubrik: ”Ferdinand Landbergs far enligt den muntliga släkttraditionen”, men givetvis hoppas jag trots allt att ni läser hela levnadsberättelsen,

ferdin~1_face0

Ferdinand Landberg föddes den 5 december år 1839 i de så kallade Marknadsbodarna, Östantorp i Åtvid (E) I födelselängden (CI:7 sid 171) står föräldrarna angivna som Arbetaren Johannes Landberg och Anna Beata Landström. Faddrar vid dopet den 8 december 1839 är Anders Fredric Sandström och hans hustru Lisa Eriksdotter i Bertilsbo, drängen Carl Eric Lund och hans hustru Matilda Carolina Stålbom i Marknadsbodarna samt Carl Bergqvist och pigan Mathilda O?

IMG_2105

Enl muntlig tradition så var Ferdinand Landberg den första som låg i den här vaggan.

Ferdinand har sju syskon varav sex av dem är äldre samt en yngre bror. Den som är född närmast före honom är en syster född den 17 september 1835 och som hette Anna Josefina Landberg. Hon avlider den 8 december 1850 och då har Ferdinand själv precis bara fyllt 11 år tre dagar innan. Han bor kvar med sina föräldrar och övriga syskon i Marknadsbodarna fram till 1855 då han är 16 år och flyttar ensam till Gärdserum och Forsaströms Bruk. Där står han skriven som gosse hos spiksmeden Gustav Thörngren, han tar även nattvarden i Gärdserum den 10 juni 1855. År 1857 flyttar han hem till sina föräldrar i Marknadsbodarna för att  sedan 1860 flytta till Östantorp under Adelsnäs och där arbetar han som dräng. Men redan efter ett år är han tillbaka igen hos sina föräldrar i Marknadsbodarna och året efter åter till Östantorp och 1863 är han tillbaka hos sina föräldrar i Marknadsbodarna. Den 17 januari 1865 så avlider hans far Johannes Landberg av lunginflammation. I dödboken (FI:3 sid 55) så står det att han är född i Småbäck i Åtvid (E) och att han dog i W. Eneby socken men att han begravdes i Åtvid den 22 januari.

År 1870 står Ferdinand skriven i Husförhörslängden (Åtvid AI:32 sid 38) på ”Löslistan för 1870” och då tillsammans med Matilda Johansdotter från Grebo och då även med en son, Carl Ferdinand född före äktenskapet den 7 juni 1869. I nästa Husförhörslängd står det angivet att det är hennes barn före äktenskapet och i födelselängden (CI:11 sid 27) så står han som oäkta barn till Mathilda Johansdotter skriven i Grebo men upptecknad vid Marknadsbodarna i Åtvid. I den kommande vigselnotisen (Åtvid (E) EI:4 sid 7) så står dock sedan tydligt angivet att Seth Ferdinand även erkänner Carl Ferdinand som sin son.

matilda

Den 26 mars 1871 lyses det till äktenskap mellan Ferdinand Landberg och Matilda Johansdotter. De gifter sig sedan den 10 april 1871 i Östantorp och vigseln förrättas av Communister Fr. Allard som också tidigare även döpte den oäkta sonen Carl Ferdinand. Samma år den 17 april tar de ut flyttbetyg till Kättilstads församling och detta står angivet i både Husförhörslängd (AI:32 sid 36) samt i Utflyttningslängd (BI:6 sid 25). Däremot så finns de inte sedan inte angivna i Inflyttningslängden i Kättilstad (E). Utan när man går tillbaka i Husförhörslängden i Åtvid så står det angivet att de aldrig flyttade till Kättilstad så som det ändå måste ha varit tänkt att de skulle ha gjort. En orsak kan eventuellt vara den att den 4 september 1871 så föds dottern Anna Mathilda. Födseln sker alltså endast fem månader efter vigseln i Östantorp, men trots detta så står dottern inte angiven som ett oäkta barn.

I den följande husförhörslängden i Åtvid (E) för åren 1876-1881 (AI:36 sid 27) står det att Seth Ferdinand Landberg vistas i Borkhult och även att hela familjen tar ut flyttbetyg den 24 oktober 1876 till Ringarum (E). Däremot så finns de inte upptagna i inflyttningslängden i Ringarum (E)

Men när dottern Alma Amalia (som senare kallar sig själv för Malin) föds den 30 oktober 1879 så står föräldrarna skrivna som Landberg Seth Ferdinand arbetare och Fredrika Mathilda i Hjerpdalen och detta enligt födelsboken (C:10 sid 211) i Ringarum (E) Här i Hjerpdalen så föds också sonen Knut Henrik Landberg, min mormors far, den 30 april 1879. I Husförhörslängden (AI:43 sid 290) för Hjerpdalen står även familjen skrivna men även att de flyttar till Yxnerum den 26 oktober 1882.

I Yxnerum (AI:10 sid 77) finner vi familjen i Salvedal (eget och brukas till Borkhult) och där står Ferdinand Landberg angiven som Statkarl men det finns också flera som är boende i Salvdal då. I nästa husförhörslängd för åren 1884-1888 (AI:11 sid 75) står familjen ensam på ett 1/2 mantal Salvedal. Här föds också den 30 oktober 1884 Ferdinand och Matildas sjätte och sista barn, Alfrida Emerentia och som senare kommer att kallas sig för Frida.

År 1890 så är dags för att flytta igen och då inom socknen till Borkhult (AI:12 från sid 122 till sid 52). Samma år den 11 november så flyttar de igen och nu till Ekhult under Berg (AI:12 sid 39). Men flyttningarna tar inte slut här utan 1893 så flyttar de till Uddeholm under Fassingstorp (AI:12 sid 108) där de bor kvar till 1898 (AI:13 sid 103). Efter 5 år i Uddeholm flyttar de tillbaka till Borkhult  (AI:13 sid 12). I Församlingsboken för 1900-1910 (Alla:1 sid 16) så bor de kvar i Borkhult och Ferdinand står där angiven såsom Jordbruksarbetare. Likaså i Församlingsboken för åren 1911-1917 finns de kvar i Borkhult men då är det enbart deras första barn den oäkta sonen Carl Ferdinand som bor kvar hemma hos föräldrarna och han står där angiven som Stalldräng.

Ferdinand Landberg belönades av Hushållningssällskapet för sina terassodlingar vid foten berget i Borkhult, se nedan bilder.

Den 3 oktober 1927 avlider Ferdinand Landberg i Borkhult och begravs på kyrkogården i Yxnerum där han nu vilar tillsammans med sin hustru Mathilda som drygt 8 år senare avled den 14 oktober 1935 i Borkhult. I och med detta så avslutas också den levnadsberättelse om Ferdinand och Mathildas liv som kan verifieras i olika källor.

grav2

Ferdinand Landbergs far enligt den muntliga släkttraditionen

Ferdinand Landberg var en av de första personerna som jag började att släktforska på för drygt 30 år sedan. Jag har många gånger och intensivt letat efter källor som skulle kunna bekräfta hela eller delar den historia som berättats för mig flera gånger och även av flera olika personer. Den berättelsen handlar om att Ferdinand Landbergs far i själva verket skulle vara dåvarande Baronen Seth Adelswärd vid Adelsnäs Slott i Åtvidaberg. Berättelsen lyder som följer:

Ferdinands mor var Husa på Adelsnäs Slott i Åtvidaberg och blev vid en tillfällig förbindelse gravid med självaste Baronen. Eftersom Adelsnäs är ett så kallar Fideikommiss så var det viktigt för honom att få en son som gjorde att Fideikomisset kunde gå vidare i hans eget släktled. Så var nämligen reglerna för just Fideikommiss att det enbart var den äldsta sonen som kunde ärva och fanns det ingen son så går det istället vidare till faderns yngre bror om den har någon son som kan ärva istället. Baron Seth Adelswärd ingick två giftermål men fick aldrig någon egen son som nådde vuxen ålder. Därför ville han adoptera Ferdinand Landberg men det ville inte hans mor gå med på. Däremot så betalade Baronen för hans skolgång och gav även Ferdinands mor ett hus att bo i med sig familj. Enligt den muntliga släkttraditionen så skulle detta ha varit torpet Småbäck som ligger i Håcklaskogen precis nedanför den så kallade Håcklamasten i Åtvidaberg. Men Ferdinands far var aldrig nöjd över situationen att ha en son som skulle vara avlad av Baronen. Vid ett tillfälle när han besökte ”Renne Marknad” och var lite påverkad av starka drycker så spelade han också bort äganderätten till torpet Småbäck i någon form av kortspel (eventuellt poker). Ferdinands mor flyttade då till Stenhusgatan i Åtvidaberg och försörjde sig på att väva mattor.

Det finns säkert många berättelser på olika platser i landet om utomäktenskapliga barn till fäder i det som kan betraktas som lite finare släkter. En del av dessa berättelser är säkert också sanna men långt ifrån alla av dem och problemet är att kunna få dem verifierade. Trots att denna berättelse har gått i flera olika släktled och att ordalydelsen i berättelsen är nästan ordagrannt den samma så har jag valt att inte ange Baronen som far till Ferdinand Landberg i min släktforskning och Antavla, Däremot givetvis att ändå skriva ner berättelsen i hans levnadsbeskrivning och då angivet som en muntlig släkttradition. Bara det faktum att familjen aldrig själva har bott i torpet Småbäck skapar tillräcklig osäkerhet kring berättelsen. Jag kan inte heller finna att Ferdinands mor någon gång skulle ha bott på Stenhusgatan i Åtvidaberg. Men det som ändå är lite spännande i sammanhanget är att också att kunna konstatera att Ferdinands far däremot är född i just torpet Småbäck. Det finns också en version i den muntliga traditionen som säger att det istället skulle ha varit Salvedal i Borkhult som de i så fall längre fram skulle ha fått av Baronen. Men inte heller det styrker berättelsen eftersom när de flyttar dit 1879 så är den som är angiven i källorna som Ferdinands far död sedan 14 år tillbaka och kunde då givetvis inte ha spelat bort gården i berusat tillstånd i något kortspel på en marknad. Men ingen rök utan eld brukar man också säga och alla som lekt visk-leken vet också hur berättelser förändras när de berättas vidare. Kan det vara så att det finns något eller några saker i berättelsen som faktiskt är sant och kanske eventuellt att flera olika saker som hänt i denna släktgren sedan har sammanblandats till ett enda skede i denna berättelse. Vad vet jag och jag får säker inte heller reda på den verkliga sanningen bakom denna berättelse. Såvida jag nu inte missat några källor som eventuellt kan verifiera hela eller delar av detta.

Jag tar givetvis emot alla möjliga tänkbara tips från er som nu läser detta!

Det enda som kan tilläggas i övrigt från den muntliga delen är att när han bodde i Borkhult så var han lite av en Bondkomiker i Borkhult och han umgicks då också mycket med Godsägaren Carl Theorell på Borkhults Herrgård. Han lär också ha varit mycket intresserad av trädgårdsodling och anlade odlingar i terasser nedanför berget i Borkhult. För sina vackra och fina odlingar där lär han också ha fått ett diplom från Hushållningssällskapet

Hoppas att ni också tyckte att detta levnadsöde var intressant att läsa om . För självklart så har det här väckt stort intresse för mig själv genom åren. Jag kan också medge att jag i början av mina trevande försök i släktforskningens underbara värld utan att blinka och att fundera vidare så skrev jag in Baronen som en självklar far till Ferdinand Landberg och därmed också som en ana i min egen Antavla. Men nu är jag ett antal år äldre och förhoppningsvis också lite klokare så. Bara det faktumet att både Baronen och Ferdinand  bar på namnet Seth är långt ifrån tillräckligt för att ge sig själv lite finare anor än vad man troligen i själva verket har.

Den allra första i vår släkt med efternamnet Wåhlin.

J_wahlin

jwahlin

Min farfars far Johan Wåhlin föddes som så kallat oäkta barn den 20 juni 1854 i Svartingstorp, Åby socken (H) som ligger strax norr om Kalmar vid Läckeby. Hans mor Lisa Kajsa Jonsdotter Dammgren var piga på Svartingstorp. På Svartingstorp fanns ett Spinneri där Lisa arbetade och enligt muntlig utsaga så ska hon ha fått sonen Johan med en engelsman som var på tillfälligt besök på Spinneriet. Denna engelsman ska ha varit en bröderna Clark som då ägde en av världens största Trådfabriker Coats & Clark. Anledningen till att han tagit sig eller fått efternamnet Wåhlin sägs vara att det härstammar från gårdsnamnet Wångerslät i Åby socken.

trade2

Eftersom hans mor var piga och flyttade runt på olika gårdar så växte Johan istället upp hos sin morfar och mormor, Jonas Olsson Dammgren och Maja Lisa Jonsdotter, i torpet Dammen, Slät, Åby (H). Jonas Olsson Dammgren var själv född i detta torpet och köpte det år 1851. Samma år hade då Jonas sålt en annan fastighet som idag ligger på Dammvägen 2 till Jonas Peter Olofsson för 51 Riksdaler. Den fastigheten såg från början precis likadan ut som Dammen men är idag tillbyggd i flera omgångar. De som bodde i torpet Dammen var så kallade egna Torpare och brukade jorden åt sig själva, marken bestod av 4 tunnland. Torpet lämnades åt sitt eget öde i början av 1900-talet. Det var då illa åtgånget och föll snart samman. På den plats där torpet låg finns nu ett nytt hus uppfört. Torpet låg nära en Kvarn och gatan heter Kvarnbacken. Gatan som går igenom Slät heter Dammvägen.

damgrennam,n

När Johan Wåhlins mamma Lisa blev äldre och inte längre kunde arbeta som piga så bodde hon ensam i torpet Dammen. Men när torpet blivit illa åtgånget och fallfärdigt så flyttade hon in till sin granne Sofia Åman. Lisa fick då tre kronor i månaden från fattigkassan och gav en krona till Sofia Åman som hyra. Lisa besöktes en gång i veckan av sin syster  Lovisa som då hade med sig  mat i form av bröd, smör och salt. Två gånger varje sommar besöktes hon av sonen Johan Wåhlin som då gick dit den långa vägen från Trekanten, en sträcka på nästan 2 mil enkel väg.  Det här har berättas för mig 1980.07.14 när jag besökte Sofia Åmans dotter Anna Åman som då var 88 år gammal. Anna mindes också att Lisas far var ”Kräkedoktor” (Djurdoktor). Anna Åman själv var barn då Lisa var inhyst hos hennes mor. Anna kom ihåg henne som en gammal dam som då bodde på deras övervåning.

Den 14 november 1874 när Johan Wåhlin var drygt 20 år gammal flyttade han till Qvarter N:o 10 i Kalmar Stadsförsamling där han arbetade som Målargesäll. Han gifte sig den 31 december 1875 med Emma Christina Carlsotter från Replinge (H). Den 17 november 1879 flyttade han tillbaka till Åby Socken och då till Wångerslätt med sin hustru och ett barn, sonen Johm Emrik Philemon. De hade också under tiden de bodde i Kalmar fått en dotter Anna Elisabeth men hon avled redan den 22 maj 1877 i en en ålder av 6 månader och 10 dagar.

Johan och Emma fick tillsammans inte mindre än 11 barn, att särskilt lägga märke till är att från och med min farfar Otto Wåhlin så döptes barnen efter sin nummerföljd, 8 = Otto, 9 = Nina, 10 = Thili och slutligen barn nr 11 = Elvira

Barn födda i Kalmar:

Anna Elisabeth f.1876.12.12 – d.1877.05.22

John Emrik Philemon f.1878.03.08 – d.1922.11.23

Barn födda i Åby socken (H):

Almida Juliana f.187912.06 – d.1900.07.11

Olga Eugenia f.1882.02.10 – 1958.01.25

Rudolf Zepanius f.1883.12.03 – 1903.12.03

Hjalmar Theodor Virgilius f.1886.01.31 – 1953.07.17

Barn födda i Kalmar:

Bertha Maria f.1888.07.02 – 1908.02.12

Otto Viktor Emanuel f.1890.03.27 – d.1964.06.27, (min farfar).

Nina Cecilia f.1891.11.22 – d.1955.03.22

Thili Erika f.1894.01.24 – d.1969.12.23

Elvira ”Ella” Alexandra f.1897.02.16 – d.1973.06.29

År 1888 bodde Johan Wåhlin med sin familj åter igen i Kalmar Stadsförsamling och då i Qvarteret Ängö N:o 9.

Senare flyttade Johan med sin familj till Trekanten som ligger mellan Kalmar och Nybro där arbetade han som Postförare. Han gick eller cyklade med posten till Mossebo och Olofsböle. När han sedan blev äldre så köpte min farfar Otto Wåhlin en så kallad undantagsstuga i Trekanten  till sina föräldrar. Stugan kallas i allmänt tal för ”Flaggstugan” och fungerar idag som sommarstuga.

Flaggstugan

Hösten 1997 fick jag kontakt med Valborg Persson i Nybro.

Hon var fosterflicka hos Johan och Emma Wåhlin från 6 månaders ålder tills hon var 11 år. Ella ( Elvira ), dotter till Johan och Emma, hade en arbetskamrat som behövde ”barnvakt”  när hon åkte till stan för att söka jobb och det var så Valborg blev kvar hos Johan och Emma. I ett telefonsamtal med Valborg 1997.08.18 berättade hon bla att Johan var en mycket intelligent, läste ofta poesi. Han ärvde intresset för medicinalväxter från sin morfar, och han sålde också ”mediciner” till apotek. Många kom direkt till honom och handlade. En tysk läkare ville ha hans recept och köpte hans receptbok.

Avskrift av ett brev från Valborg Persson till Dick Wåhlin:

Madesjö 11 okt 1997

Att jag kom att bli fosterbarn hos Emma o Johan Wåhlin berodde på att min mor och Ella Wåhlin hade varit arbetskamrater i Kalmar. Min mor var inte gift och hade en flicka förut som mina morföräldrar hade tagit hand om, så nu det var dags igen så kunde hon inte komma hem igen. Då fanns det ett ställe i Kalmar dit ogifta mödrar kunde komma och föda sina barn och sedan stanna en tid tills de kunde komma ut i förvärvsarbete igen. Det var inte så lätt att få något arbete när man hade ett litet barn med sig. På sommaren var det ofta på lantgårdarna som man behövde extra hjälp med varje handa göromål. Min mor och jag hamnade på en gård utanför Kalmar.

Men min mor var ju van vid ”stan” och längtade tillbaka dit. frågan blev då var hon skulle göra av mig? Då kom Ella (Elvira) Wåhlin och hon överens om att fråga Ellas föräldrar om de kunde ha mej några dar tills hon kunde ordna något annat för mig. De lovade att ha mig några dar men min mor lät aldrig höra av sig. Och jag -jag bara fanns där. Ett litet barn behöver ju både mat och kläder, så Wåhlin fick gå till ”socknen” och begära bidrag. det beviljades med 20 kr i månaden.

Där växte jag upp och fick kalla dem Mor o Far. Jag vet att jag fick uppleva mycken kärlek och vänlig omtanke. Så kom den dagen jag skulle börja skolan. Jag visste att jag hette AgnesWalborg Linnea. Så skulle ju det också vara ett efternamn men det visste ingen vad det var. På så sätt fick jag ta mina fosterföräldrars namn Wåhlin. Men eftersom tiden går och barn växer upp så går det åt mer pengar till mat och kläder. Så far blev tvungen att begära litet mer i månaden för mej. Men när Fattigvårdsstyrelsen hade sammanträde så försökte de få någon som tog mig för 15 kr i månaden. På så sätt fick jag byta fosterhem. Hur det kändes för kära Mor o Far kan jag ej här beskriva. Det och mycket annat har jag i min hemliga minnesbok.

Jag önskar bara: ”Frid över deras kära minne”*

Valborg Persson

PS Att far var ”låghalt” berodde på, enl. vad han själv berättat. Han var 4 år och ramlade ner från ett träd där han plockade äpplen och slog sig så illa att farmor eller mormor inte kunde lägga om det så att det blev bra. Jag minns honom som en mycket intellegent man. Om kvällarna brukade han läsa poesi. Än idag kan jag minnas några versar.

Ett vykort som Johan och Emma skickat till sitt fosterbarn:

MINOLTA DIGITAL CAMERA