Petter föddes 28 juli 1818 i backstugan Hagtorpet i Värna socken (E) Hans far var den afskedade ryttaren Petter Hans Waerner (1747 – 1820) och modern var Anna Lisa Nilsdotter (1781 – 1847) Hans far var 71 år gammal och modern var 37 år gammal när Petter föddes. För Petters far var detta hans tredje äktenskap vilket också är en förklaring till den stora åldersskillnaden mellan föräldrarna. Petter fick sedan heller aldrig chansen att lära känna sin far eftersom han bara var drygt 2 år när fadern avled i ”bröstfeber”. Fadern hade tillhört Andra Livgrenadjär regementet där han hade blivit antagen 1772 och sedan avskedad 1803. Petters far hade som militär ryttare ridit på en svart vallack.
Petter börjar att arbeta redan vid 15 års ålder (1833) som stalldräng i Värna. Ett antal år före det att han började att arbeta så hade han tillsammans med sin mor änkan Anna Lisa fått bo och växa upp i fattigstugan i Värna och Petters mor anges där som ett ”Fattighjon”
Lena Stina Engström föddes den 24 april 1815 i Bersbo i Värna socken (E). I födelseboken står hon angiven med namnen Helena Christina men i kommande kyrkoböcker anges hon istället som Lena Stina. Hennes far var gruvarbetaren vid Bersbo gruvor Jonas Nilsson Engström (1791 – 1869) och hennes mor var Maria Helena Månsdotter (1782 – 1815). Precis som för hennes blivande make Petter så fick även Lena Stina växa upp med endast en av sina föräldrar i livet. Detta eftersom Lena Stinas mor avlider den 3 maj 1815 till följd av barnsbörd, alltså 9 dagar efter förlossningen.
Petter och Lena Stina träffas i Värna och de gifter sig på annandag jul, den 26 december 1837 i Bersbo. De flyttar då också till Berbo och Petter börjar att arbeta i lantbruket. I samband med vigsen så antar de också sitt nya efternamn Lagerwall.
När Petter fyllt 24 år (1842) så blir han antagen han som knekt vid Första Livgrenadjär regementet på Livkompaniet. Han blir då också tilldelad sitt andra nya efternamn Rahm, ett efternamn som han fick tilldelat sig eftersom den tidigare knekten Rahm då hade slutat. Många av våra korta efternamn i Sverige är just så kallade ”Knekt-namn”. Dessa knektnamn är på den tiden inga släktnamn utan namn som man fick när man blev antagen och anställd som knekt i det militära. Exempel på andra så kallade knekt-namn kan var t.ex. Sund och Holm eller andra liknande korta efternamn. När Petter blir antagen så är han exakt 6 fot lång. Paret flyttar nu till Knekttorp nr 40 Uddeholm i Borkhult.
Efter tretton år som knekt begär Petter 1855 avsked för sjukdom ådragen i tjänsten. Petter har då blivit döv enligt läkares intyg. Han anhåller också om underhåll och får det beviljat med 48 kr årligen fram till sin död. Samma år den 15 december föds också deras sista barn Johanna Charlotta Rahm (1855 – 1935) som även är min ana, mm mm.
Husförhörslängd Yxnerum AI:7 sid 24
Petter och Lena Stina får totalt sex barn tillsammans och alla föds i rätt tid inom äktenskapet. Men prästen har ändå vissa synpunkter på barnens uppväxt och i en notering i husförhörsboken (se bild ovan) kan man läsa följande: ”dessa föräldrar böra tillhållas att lära sina barn bättre att läsa, ty de är oförsvarligt slarfvig”. Deras näst äldsta barn, sonen Carl Johan Theodor (1843 – 1902) som var dövstum blev också kallad för ”svagsint idiot”, han förflyttades till dårhuset i Vadstena där han sedan fick leva fram till sin död.
När man hade fått avsked och underhåll som utgick från Arméns Pensionskassa så kallas man sedan för Gratialist istället för Knekt. De fick då också flytta ifrån knekttorpet Uddeholm och flyttade nu istället och blev Topare på Mittelstein under Borkhult. Men att vara egen torpare tillsammans med det underhåll de fick så räckte det inte till för att försörja familj och barn. Petter och Lena Stina börjar då också att göra dagsverken på Borkhults Fideikommiss.
”Exempel på utfört arbete på Borkhults fidekomiss 1858 av torparen på Mittelstein Peter Ram. 220 Mandagsverken 123,88 Rrd50 1/0 Quinnsdagverken 16,00 Rdr45 Läster kol 67,502 Famnar kastved 3,001 Lv näver 0,50 Skuld till 1859 167,94 Avräkningen belöper sig till 378,821864”
År 1878 så tar sonen Adolf August Rahm (1852 – 1830) över torpet Mittelstein och Petter och Lena Stina flyttar då istället till torpet Bysjötorp. Här börjar nu Petter att försörja sig och sin familj som Tunnbindare och Korgmakare. Han binder Sprittunnor som han sedan levererar till Rehnbergs Spritfabrik i Söderköping. En av dessa Sprittunnor finns bevarad i släkten, men i en annan gren än den som jag själv tillhör. Däremot så är jag själv ägare till en korg som är tillverkad av Petter Rahm.
Den 10 april 1880 så dör Lena Stina av bröstlidande och samma år flyttar yngsta barnet, min mormors mormor Johanna Rahm (1855 – 1934) hemifrån. Johanna gifter sig sedan den 21 augusti 1881 med Karl Milton Ferm (1859 – 1929). Men redan den 6 november samma år så föds sedan min mormors mor Elin Ferm till världen. Hon blir då så kallat ”oäkta barn” trots att föräldrarna var gifta vid födseln, detta eftersom hon så tydligt var avlad före äktenskapet. Detta gör också att hon istället för att växa upp hos sin föräldrar får växa upp hos sin morfar änklingen Petter Rahm i Bysjötorp. Arrangemang liknande detta var vanliga förr och många som kallade för oäkta barn råkade ut för samma öde, att få växa upp hos andra släktingar istället för hos sina föräldrar.
Från 1894 tjänstgör Petter Rahm som kyrkvaktmästare fram till sin död den 28 mars 1904. Han var då 86 år gammal och dog av bröstlidande.
Torpet Bysjötorp (även Larstorp).
Petter Rahm var den sista som bodde i torpet Bysjötorp och som således lämnades åt sitt eget öde år 1904 när Petter hade gått bort. Idag är det lite svårt att hitta platsen där torpet tidigare låg. Men när jag var där i början på 1980-talet så syntes på öppen ängsmark själva torpgrunden samt ett äppleträd och en krusbärsbuske. Jag kunde också konstatera att utsikten från platsen där torpet hade legat ner mot sjön Bysjön var en mycket vacker vy Idag är den öppna marken helt igenväxt och man ser inte längre något alls av sjön. Det finns en Torpinventeringsskylt på platsen där torpet låg. Men man måste gå in ett stycke från vägen mellan de båda torpen som heter Gota och Madrid för att hitta denna skylt. De båda sist nämnda torpen finns idag fortfarande kvar och fungerar som sommarstugor. Madrid har tidigare också varit skogvaktarens stuga.
Dick Wåhlin bloggar om släktforskning och även lite annat. 