Mammas Dagbok

För fyra dagar sedan närmare bestämt den 21 februari så skrev jag om min mamma och pappas brev från 1952. Brev som skrevs när pappa gjorde militärtjänstgöring i Göteborg. Det var bl.a. i de här breven som de planerade inför sin förlovning på Hotel Casa i Norrköping på Nyårsaftonen 1952.

Idag skriver jag om mammas Dagbok som legat undangömd tillsammans med breven ända sedan jag var barn. Jag vet att jag frågat mamma flera gånger om jag fick titta och läsa men att svaret alltid varit att när jag och pappa inte längre finns, då får du läsa.

Jag kan nu här återberätta några av de saker som min mor har skrivit om i sin Dagbok. Givetvis tar jag inte upp allt som står skrivet i den men det som ändå hör ihop med det som man normalt kan skriva om i vanlig levnadsberättelse kommer ni här få några exempel på. Avslutningsvis kommer lite mer om mamma och pappas förlovning som jag tidigare återgav från breven i inlägget för fyra dagar sedan

Dagboken som mamma fick av sina föräldrar den 1 november 1950 på sin 15-åriga födelsedag

 

Den  allra första Dagboksnoteringen från 11 november 1950:

”Lördagen den 11 november 1950

På morgonen kom mor och mormor in och bjöd mig på kaffe. Jag fick denna Dagbok av mor och en mockajacka av mormor. Jag började arbetet klockan åtta och hade sedan middag mellan halv ett och ett. På middagen gratulerade mormor mig med en sked och Hans med en Tårtspade. Jag slutade arbetet för dagen klockan fyra. Det var då tid för att klä sig för kvällen. På kvällen var Stig och jag i Rimforsa.”

Därför vet jag nu att mor och far hade träffats redan före mammas 15-årsdag 1950. Jag vet också att de möttes allra första gången på en bänk i Folkets Park i Åtvidaberg.

”Onsdagen de 7 februari 1951

Stig och jag har haft sällskap ett halvår. Vi gick till Adelsnäs och vände och talade om gamla minnen och hade en trevlig kväll tillsammans”

Då borde det ha varit i början av augusti 1950 som de träffades på bänken i Folkets Park, kanske rentav den 7 augusti .

Den första gemensamma Semesterresan:

”Söndagen den 22 juli 1951

Stig och jag for från Åtvidaberg kl 11 på semester. Vi for upp till Stockholm där vi var kl 4 på e.m. Vi skulle bo på Frälsningsarmens inackorderingshem (Grev Turegatan 66). Vid 6-tiden gick vi ut och letade oss fram till Skansen där vi gick och tittade på djuren till klockan 9, då vi gick till Gröna Lund som låg i närheten. Osv.”

Stig och Margot på sin första gemensamma semesterresa i Stockholm 1951

”Tisdag den 24 juli 1951

Vi for nu till Nynäshamn. Därifrån skulle vår båt avgå till Gotland kl 12 på natten. Stig och jag bäddade våra sovsäckar och filtar på övre däck, där vi tänket sova lite.”

Stig och Margot i Visby 1951

”Tisdag den 31 juli 1951

Vi hade varit i Visby en vecka. En mycket härlig och underbar vecka, men nu skulle vi fortsatta vår resa, Vi for från Visby kl 10.. Vi fick sällskap med ett par Stockholmare. Resan skulle fortsätta till Kalmar och vidare på kvällen till Trekanten.”

”När vi närmade oss Kalmar började jag att bli nervös det var första gången jag skulle träffa Stigs föräldrar.”

”Det visade sig emellertid att Stigs föräldrar var de snällaste och raraste människor jag fått träffa.”

Stig med sina föräldrar Otto och Gunborg Wåhlin i Ramneryd, Trekanten

Förlovningen:

”Nyårsafton 1952

Vi for till Norrköping. Det var jag Stig, jag Sonja och Kalle. Vi for dit för att förlova oss. Vi bodde på Hotell Casa. Klockan tjugo min i fem bytte Stig och jag ringar. Det var en av de underbaraste stunder i mitt liv. Nu visste jag jag ju att den jag älskade över alla andra var min. Jag har aldrig känt mig så jublande glad förr som då i den stunden Stig trädde ringde på min finger och kysste sedan den ringklädda handen”

I och med den noteringen i Margots Dagbok så har vi nu också knutit ihop Dagboken med breven som jag skrev om för fyra dagar sedan. Vi får se om jag i framtiden väljer att skriva om något mer från mammas Dagbok. Det som idag är mest intressant för mig är att kunna koppla ihop det mor skrev i i sin Dagbok med de fotoalbum som jag också har tillgång till. Bilderna i albumen säger mig så mycket mer när jag samtidigt kan läsa om händelserna på bilderna i Dagboken.

Tack mamma för att du sparade så mycket från ditt eget liv som jag har så mycket glädje av att få ta del av idag.

Min far Stig Wåhlin 1931.05.08 – 2015.12.07

Stig Wåhlin 1931 – 2015

Stig Erland Wåhlin föddes fredagen den 8 maj 1931. Hans föräldrar var skomakare Otto Wåhlin (1890-1964) och Gunborg Wåhlin (1895-1985).  Gudföräldrar och faddrar vid dopet var Karl (1882- ) och Ebba Olsson (1887- 1970) från Mossebo 3/16 mantal.

Stig föddes och växte upp på den lilla gården Gröndal 1:6 i Ramneryd Förlösa socken mellan Kalmar och Nybro. Han hade fem äldre syskon och de fick alla hjälpa till att arbeta på gården för att klara av familjens försörjning under mycket knappa förhållanden. Gården i Ramneryd var på 1/8 mantal och 5 tunnland skog. Boningshuset var 38 fot långt och 14 fot brett. Det innehöll tre rum en liten förstuga samt ett kök med vedspis och en bakugn som var inmurad i murstocken. Det fanns inget vatten indraget utan det fick man hämta  ute i brunnen på gården. I själva byn Ramneryd så fick man el framdraget år 1931. Troligen fick även farmor och farfar el till belysning samma år eftersom ett nytt lån togs på fastigheten i september 1930. Värme fick man från vedkaminer som eldades med ved från den egna skogen. I ladugården fanns en häst som användes till både plöjning av åkrarna och skogsarbeten samt ett par kor som gav mjölk till familjen. Det fanns också någon gris, lite får samt några höns på gården. På åkrarna odlades det säd, potatis, grönsaker.

Gröndal 1:6 Ramneryd

Stig i samtal med sin far

 

När Stig hade fyllt sju år började han i Mossebo Folkskola, hans lärarinna hette Sigrid Johansson (1889- 1971). Det var en lång väg att gå till skolan och på vintern turades eleverna i klassen om att vara där extra tidigt på morgonen för att elda  med ved i spisen. Detta för att det skulle var varmt i skolsalen när de andra eleverna kom fram till skolan. Den 30 juni 1945 var Folkskoletiden slut och Stig började därefter i Fortsättningsskola i Gösbäck i Förlösa i ett år fram till den 10 april 1946.

Stigs Hembygdsbok från årskurs 2 i Folkskolan

Den 18 maj 1946 konfirmerades sedan Stig i Förlösa kyrka i en konfirmandgrupp på tio, fem pojkar och fem flickor

När Stig var 15 år gammal 1946 så började han att arbeta på Nybro Svarveri AB. Först med hantlangning och senare även en del monteringsarbete. Anställningen där varade i två år till år 1948

År 1948 kom Stig till Åtvidaberg och började som lärling på FACITS Yrkesskola för att utbilda sig till verktygsmakare.  Han bodde i de så kallade ”Kaningårdarna”, ett namn som de infödda pojkarna i Åtvidaberg benämnde lärlingsskolans elevhem för. Det var inte så populärt när lärlingar som kom från från andra orter träffade flickvänner i Åtvidaberg. Åtvidabergs grabbarna gillade helt enkelt inte konkurrensen från de utsocknes lärlingarna på FACIT.

Stig och Margot träffades första gången onsdagen den 9 augusti 1950 på en bänk i samband med en dans i Folkets Park i Åtvidaberg. Det var inte tillåtet att ta med sig flickvänner till elevhemmet  och därför fick man försöka att hitta andra platser att träffas på. En gång lånade Stig och Margot en båt och rodde ut till Helena ö som ligger i Bysjön. Men de fick inte vara i fred ute på ön så särskilt länge. Efter en stund kom nämligen husmor på elevhemmet roende med stadiga tag med årorna i annan båt och skulle få bort dem därifrån. Men tydligen hade husmor ett gott öga till just Stig och Margot och sa när  hon fick syn på dem ”-Jasså var det bara ni…”

”Kaningårdarna” låg nära Bysjöns strand men började att bli lite slitet. En flytt av elevhemmet till Solvik var beslutad men natten innan de skulle flytta så brann Solvik ner i en oförklarlig brand och därför blev heller flytten dit aldrig av.

Den 4 juli 1952 så ryckte Stig in på Lv6 i Göteborg för att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring. Han utbildades till Pjäsmekaniker på Luftvärnspjäser.  Under värnpliktstiden brevväxlades det flitigt mellan Stig och Margot. Ibland var Stig hemma i Åtvidaberg på permission och de planer de då pratade om inför framtiden fortsatte sedan att diskuteras i hemlighet via breven. De förlovade sig på Nyårsafton 1952 på Hotel Casa i Norrköping. Den 27 mars 1953 avslutades värnpliktsutbildningen med ett sista kommando av befälen som ropade Militär Utryckning i Civila Kläder (MUCK) höger vänster om marsch. Efter värnplikten fortsatte Stig att arbeta som verktygsmakare på FACIT AB i Åtvidaberg fram till 1963.

 

År 1955 åkte Stig och Margot på Motorcykelsemester i södra Sverige. Pappa har gärna och ofta berättat om när han med Margot bak på bönpallen körde i 140 km/h på Sveriges första motorväg mellan Lund och Malmö. De behövde inte vara oroliga för fortkörningsböter eftersom det var fri fart på den tiden på motorvägar.

Den första bilen köptes den 22 maj 1956 på Lennart Jöhncke Bil AB i Linköping. Det var en Volkswagen 1952 års modell med registreringsnummer E 26220 och den kostade 4 527 kr och 65 öre inklusive Registreringsavgift och ränta fram 30 juni -56. I inbyte lämnades en Motorcykel av märket Triumph årsmodell 1953 med registreringsnummer E 986 som värderades till 1 500kr. (Källa: Faktura Nr 47655)

På Påskafton 1957.04.20 gifte sig Stig och Margot i Åtvidabergs Nya Kyrka. Efter bröllopet bjöds det på middag och fest i Åtvidabergs Hembygdsgård för 75 gäster.

Flyttade 1963.06.20 till Granvägen 24 i Varberg, Stig arbetade i Varberg på Svedaverken som Verktygsmakare. Det var några fler familjer som ungefär samtidigt flyttade från Åtvidaberg till Varberg och som lockade dit av arbeten på Svedaverken.

Flyttade ifrån Varberg 1965.05.01 till Klingsbergsgatan i Norrköping. Flyttade i december 1965 Holmstagatan 5 c  i Norrköping.  Arbetade först på Lindöverken i Norrköping. Började sedan på Makroplast i Söderköping som Verktygsfräsare.

På somrarna 1973 och 1974 sommarjobbade jag på sommarloven på Makroplast och det var först då som jag själv fick veta och upptäcka vilken oerhört skicklig yrkesman Stig var. Jag såg själv när han från ett stort stycke stål fräste ett verktyg för plast gjutning av instrumentbrädor till SAAB bilar.  Det här var innan det fanns några numeriskt styrda maskiner. Med enbart hjälp av sin fräsmaskin, en stor ritning och ett skjutmått så fräste han fram formen till instrumentbrädan med en tolerans på någon tiondels millimeter. De som sedan skulle fila och putsa fram den sista finishen på verktyget hade ett förhållandevis enkelt arbete kvar. Även om det givetvis krävde en stor yrkesskicklighet för det jobbet också. Men hans arbetskamrater sa till mig att de verktyg som Stig hade fräst var de verktyg som de som filade och putsade uppskattade mest av alla att sedan få slutföra. 

 

Stig började efter tiden på Makroplast på Norrköpings Mekaniska verkstad som Arbetsledare

Han arbetade sedan på AMU-Center från 1977 först som obehörig Yrkeslärare inom Maskinreparation. Utbildade sig sedan som behörig yrkeslärare i Stockholm 1980 och bodde då i en liten lägenhet på Östermalm i Stockholm.

När Margot behövde mera vård och tillsyn så flyttades hon 2008 till Rosengården 1 i Åtvidaberg och samtidigt flyttade Stig till en liten lägenhet på Stenhusgatan. När Stig år 2012 också fick svårart att klara sig själv så flyttade han till Rosengården 3. Strax efter att Stig flyttat dit så avled Margot den 7 november 2012. På natten den 7 december 2015 avled Stig efter en tids sjukdom.

Pappa har nu tänkt sina sista tankar och även hans tidigare tankar, hans kunskaper och erfarenheter är nu borta för alltid. Sorgen efter honom är som vågorna på havet efter stormen Helga som rasade över Östergötland samma dag jag fick samtalet jag visste om snart skulle komma. Men jag vet också att vågorna på havet kommer att bli mindre och mindre vartefter tiden går. Havet blir dock aldrig helt stilla även om vågorna ibland knappast syns., precis så som sorgen och saknaden kommer att bli. Jag har många fina minnen i mitt huvud men är framförallt är jag mycket tacksam för den tid jag har fått tillsammans med mina föräldrar.

Jag minns när vi:

– i vår lilla Volkswagen åkte på tältsemester till Stensö camping i Kalmar för att kunna hälsa på farmor och farfar i Ramneryd. Trafiksäkerhetstänkande var inget som var uppfunnet ännu. Min lillasyster Lena fick ligga och sova under bilfärden i den lilla nedsänkningen som fanns mellan baksätet och bakrutan på den bilmodellen. När vi senare hade bytt upp oss till en Volvo PV 444 så bäddades det med luftmadrasser och sovsäckar på golvet mellan fram och bakstolarna så att både jag och min syster kunde ligga där bak och sova. När vi inte sov så hade vi noga kontroll på varandra så att ingen kom över på den andras sida i bilen. – Ja lite stök och bök mellan syskonen tillhörde ofta bilresor. Men det är väl det som ibland också kallas för syskonkärlek.

– på vintern packade vi en ryggsäck med termos med varm mjölkchoklad och ostsmörgåsar och åkte upp till Vrinneviskogen i Norrköping för att åka längdskidor. Ofta blev det röda 5 km spåret men var vädret riktigt bra så hände det också ibland att det blev det gula milspåret På höst och vår gick vi istället tipspromenad på söndagarna i samma skog.

– köpte vår första husvagn år 1971 och ställde upp den på säsongplats på Bodavikens camping i Kolmården. På lördagskvällarna var det dans på Serveringsbergets Festplats. Under semestrarna fortsatte vi att åka till Stensö Camping i Kalmar och även till Eriksöre på Öland. Där hade min syster och jag flera sommar vänner som också återvände dit år efter år. Vi träffade också farbröder och faster samt våra kusiner på semestern.

Det finns givetvis många andra fina minnen, men de skriver jag ner och sparar till ett annat och senare tillfälle.

Avslutningsvis så vill jag tacka min far och mor för deras allra mest värdefulla gåva som de har givit till mig . Den gåva som jag tänker på är det liv som jag har fått av dem och som jag nu får fortsätta. att leva utan att ha några föräldrar kvar i livet. Till den gåvan hör också att det här livet även har givit mig en fantastisk hustru Helena och två underbara barn, Christoffer och Emelie. Även min syster Lena och hennes son Johan har fått livet som gåva genom Stig och Margot Wåhlin.

Frid över deras minne.

 Stig Wåhlins begravning äger rum den 23 december 2015  i Åtvidabergs G:a kyrka. Hedra gärna Stig med en gåva till Cancerfonden tel 020-595959

En semester med utflykter i mina förfäders spår, del 1.

OBS Alla bilder i det här inlägget går att klicka på och se i större format

Det är alltid trevligt att kunna förena semesterresor i Sverige med släktforskning. Jag har i sommar sökt upp och besökt några helt nya platser med anknytning till släkten. Men det har också blivit besök på platser där jag har varit tidigare. Jag har nämligen upptäckt hur snabbt landskapet förändras och vill därför hänga med och dokumentera  tidigare besökta platserna på nytt igen. Ibland kan det t.o.m vara svårt att hitta tillbaka till en del ställen man tidigare har varit på eftersom nya hus har byggts upp och nya vägar har kommit till runtomkring.

Den viktigaste lärdomen från den här sommarens små utflykter i förfädernas spår bekräftar den erfarenhet jag har sedan tidigare. Vikten av att prata med folk som bor på de platser du besöker! De allra flesta blir väldigt glada och berättar gärna om vad de vet. Har de inte själva så mycket kunskap så vet de ofta om någon som besitter kunskaper och hjälper dig att söka upp dessa personer. Visst det finns undantag där man ganska omgående känner att här är jag mest till besvär och stör, men då är det bara att knacka på i nästa stuga istället. Är du ute på verkliga landsbygden så kan det också vara nog så viktigt att presentera sig och sitt ärende. Många kan nämligen blir lite otrygga och osäkra när det åker omkring okända bilar och spanar. Så skälen till att prata med folk och att presentera sig är flera.

På vägen  till Kalmar den 23 juli 2014

Vi hade bokat in några nätter på Brofästet Hotell i Kalmar för att använda Kalmar som en central utgångspunkt för både tänkta semesternöjen och olika utflykter i förfädernas spår. På nöjessidan hann vi t.ex. med både Diggilookonsert i Borgholm och teater på Krusenstiernska gården i Kalmar.

Redan på väg  till Kalmar blev det några planerade stopp på vägen. Först åkte vi förbi kyrkogården i Nybro och min farfar och farmors grav. När jag kom fram till graven fick jag se en skylt framför gravstenen där det stod ”Återlämnad”, det högg till hjärta när jag såg den. Även om det inte är så ofta jag är på den kyrkogården så har jag varje gång jag passerat Nybro ändå stannat till där. När jag hade fått tänka efter lite så var det lite lättare att förstå att skylten ändå fanns där. Pappas syskon i den trakten finns inte kvar i livet och nästa år är det 30 år sedan min farmor gick bort. Men jag kan personligen tycka att gravrätt på 25 år är i kortaste laget, särskilt när det finns släktingar som är måna om att bevara minnet efter sina förfäder. Samtidigt får man acceptera att tiderna förändras snabbt även när det gäller seder och bruk vid begravning. Allt fler begravs idag i minneslundar utan en angiven och utpekad plats. Nästa gång jag kommer till Nybro kanske graven är helt borta men jag kan bevara minnet av min farfar och farmor ändå på andra sätt. Jag får gå in i kyrkan och tända ett ljus där, vilket jag i och för sig nästan alltid ändå gör när jag besökt en grav. Jag gick också förbi min farbror Ingvars grav på samma kyrkogård och så länge den finns kvar kan den ge mig anledning till att fortsätta att stanna till vid Nybro kyrkogård även i framtiden.

Far och Farmors grav

Farbror Ingvars grav

Nästa stopp på vägen mot Kalmar var ett besök i Ramneryd och den lilla gården Gröndal som farmor och farfar brukade i många år. Det är också där min far växte upp och varje morgon gick den långa vägen till skolan i Mossebo. Han gick ofta iväg riktigt tidigt på morgonen eftersom han hade uppdraget att vara i skolan och elda i kaminen så att det skulle vara varmt i klassrummet när de andra eleverna kom. Ett uppdrag som han tjänade 50 kr om året för och som bidrog till familjens i övrigt knappa resurser. Väl framme vid pappas barndomshem så kom nästa lilla känslomässiga motgång. Det var folk hemma i huset men jag kände tydligt att här kommer jag olämpligt. Kikade i stort sett bara in på gården och såg att brunnen och vattenpumpen stod kvar. Ställde några korta frågor och fick reda på att jordkällaren höll på att göras iordning igen. Därefter satte vi oss i bilen och åkte vidare mot Kalmar. Det blev faktiskt inte en enda bild tagen från den här platsen.

Från Ramneryd körde vi tillbaka mot Trekanten och stannade till vid Flaggstugan. Även här var det folk i rörelse vid huset. För ett antal år sedan när jag även då stannade här fick jag veta att Flaggstugan fungerade som sommarstuga till en familj från Stockholm där frun hade kopplingar till Trekanten. När jag stannade den här gången så var det två lite yngre familjer i trädgården. Försiktigt ropade jag in på gården och frågade om jag fick störa lite. Det var inga problem och här kände jag mig varmt välkommen. Jag fick veta att de som jag hade träffat förra gången jag var här tyvärr var döda och att två bröder nu har tagit över huset och tänker fortsätta att använda det som sommarstuga. Flaggstugan byggdes år 1799 och fungerade en mycket kort tid som Båtsmanstorp. Därefter blev det en plats där man bytte hästar förr när man reste mellan Kalmar och Nybro. Från 1964 har den fungerat som sommarstuga till föräldrarna till de båda bröder som nu tagit över. Mitt intresse för den här platsen bygger på att min farfar köpte det här huset som så kallad Undantagsstuga till sina föräldrar när de var gamla. Huset är bevarat så som det alltid har sett ut och är väldigt charmigt att se på. Det kallas för Flaggstugan eftersom det under många år alltid hängt en flagga på den främre fasaden. Huset har nu behov av visst underhåll vilket en av bröderna visade och beskrev för mig. Delar av träfasaden behöver bytas ut. Men det är inte lätt när alla plankor har olika format och bredd. De är idag spikade med handsmidda spikar och det är lite osäkert om de går att rädda och återanvända. Besöket här blev ändå det mest lyckade på vår resa  till Kalmar.

Ff f Johan Wåhlin och Ffm Emma Carlsdotter framför Flaggstugan

Flaggstugan sommaren 2014

Flaggstugan sommaren 2014

Karta, Flaggstugan ligger vid den blåa pilen

Fortsättning på sommarens utflykter i förfädernas följer inom kort…

Min farfar och farmor Otto och Gunborg Wåhlin och lite kring deras liv på gården Gröndal 1:6 i Ramneryd, Förlösa (H)

Otto Wåhlin sitter samtalar med min far Stig vid vattenbrunnen på gården i Ramneryd

Min farfar Otto Wåhlin föddes den 27 mars 1890 i Kalmar. Han växte upp och gick i skolan i Kalmar och bodde då i Ängö No 9 i Kalmar stadsförsamling. Hade sedan olika sysselsättningar bland annat skogsarbete på Öland. Den 10 december 1916 gifte sig Otto och Gunborg och de flyttade till Oskarshamn,  där Otto arbetade på varvet. Vid ett tillfälle blev Otto förgiftad på varvet i samband med målning och fick magsår som svit efter denna händelse. Bodde på Gröndalsgatan i Oskarshamn efter giftermålet och där föddes de första två sönerna Ingvar och Bertil. Den 1 april 1921 köpte de gården Ramneryd 1:6 utanför Trekanten, köpeskillingen var 4.500kr, (motsvarar 85.000 kr år 2010). Det var ett litet jordbruk med en häst några kor och höns. Men vart efter magbesvären blev värre övergick Otto mer och mer till skomakeriyrket. Något som Otto ärvt efter sin far som ärvt det efter sin far osv. var intresset och tron på örtmediciner. Han hade sina ”recept” för olika krämpor. En annan tro han hade var Astrologin, han trodde att människornas öde stod skrivet i stjärnorna. Otto fick en lång och svår sjukdomstid med magcancer. Han vistades mesta tiden i sitt hem. En gång på Kalmar lasarett sa Otto till min mor i telefon att om de inte hade bytt blod på mig idag så hade jag dött den dagen som står skrivet i stjärnorna, men nu lever jag ett tag till.

Gunborg Wåhlin framför boningshuset i Ramneryd

Min farmor Gunborg Pettersson föddes den 12 november 1895 på gården S. Bårby nr 5 Öland. Gick i skolan i Mörbylånga. Gunborg konfirmerades 1910.05.16. Genomgick Hushållsskola i St Rör 1916. Efter giftermålet med Otto bodde de först på Gröndalsgatan i Oskarshamn hos fiskare Andersson. Köpte sedan gården Gröndal i Ramneryd invid Trekanten. Efter Ottos bortgång bodde Gunborg kvar på Ramneryd under många år, till ca 81 års ålder, ensam. Senare flyttade hon in till en lägenhet i Nybro över vintrarna. De sista åren levde hon på Gammelgården i Nybro.

Otto Wåhlin avled 74 år gammal den 27 juni 1964 i Ramneryd och hustrun Gunborg levde som änka i 21 år innan hon avled 89 år gammal den 28 augusti 1985 på Gammelgården i Nybro. Båda ligger begravda på kyrkogården i Nybro.

Makarna Wåhlins grav på kyrkogården i Nybro

Livet på Ramneryd nedtecknat av Bertil och Hjördis Wåhlin

Från sitt första hem i ett barackliknande hus intill fabriken i Oskarshamn där Otto fått arbete och där Gunborg från Öland aldrig trivdes, flyttade de med två små söner till ett eget hem i Ramneryd. Otto hade blivit förgiftad i sitt arbete och tänkte sig ett friare arbete på landet. Året var 1920 och ett strävsamt liv började.B ertil berättar: Mor som redan då var en duktig husmor, tog verkligen sitt arbete på allvar både i trädgården och på åkrarna där hon som hon berättat, fick vara både häst och karl under de tider Otto led av sviterna efter förgiftningen. Hemmanet bestod av både jord och skog där det såddes säd och sattes potatis, grönsaker och blommor. Ladugården fick sina djur, hästar, kor, grisar, höns och får. Ibland fanns det två -tre kor och ett par grisar. Familjen utökades vartefter till tre, fyra, fem och sex barn. Det blev fem söner och en dotter. Huset var litet och bekvämligheterna inga. I vardagsrummet fanns en murstock som också utgjorde vägg mot köket där det var en spishäll och järnspis samt öppning till den murade bakugnen som sträckte sig in i vardagsrummet. I murstocken fanns den öppna spisen avsedd att värma vardagsrummet. Köket var litet utan vatten. Brunnen fanns på gården. Efterhand som vi barn blev äldre fick vi naturligtvis hjälpa till. Mor hade sin mamma kvar på Öland och jag minns med glädje besöken där. Mor fick bl a kläder att sy om till barnen. Detta var ytterst välkommet då inkomsterna var minimala. Det arbetades från tidig morgon till sena kvällen. Mor hade alltid sömnad eller stickning på gång. Både far och mor hade bra sångröster och vi barn bad ofta mor att sjunga för oss. Far hade som kvällsmotion att vandra fram och tillbaka i vardagsrummet då han visslade eller sjöng gamla skillingtryck och visor. Far köpte en liten stuga till sina föräldrar där de bodde på ålderdomen, men trots att den inte låg långt bort var besöken där rätt få. Jag hade astma redan som liten och detta var många gånger bekymmersamt då jag fick bäras för att kunna andas. På den tiden visste man inte bättre än att linda in barnet i filtar o.d. Senare när jag bestämde mera själv klädde jag av mig och utnyttjade sol och luft för lindring. Vi hade lång skolväg och fick traska och gå morgon och kväll. Vår lärarinna var inte särskilt vänlig. När jag fick lov att vara hemma på grund av astman fick mor höra att jag var dum och lat.Eftersom inkomsterna var små försökte far att få ekonomisk hjälp från socialen men storgubbarna kunde inte bevilja något på grund av att ”barnen var fint klädda”. (Mors enträgna arbete vid symaskinen.) Allt som skördades togs naturligtvis omhand till saft, sylt och konserver. Ägg och mjölk såldes, en gris eller kalv slaktades och delar såldes. När far var frisk arbetade han i skogen eller på åkrarna. Även grannarna kunde få hjälp. Att handla var inte heller så lätt. Närmaste större samhälle låg fem kilometer bort. Då måste man veta vad man behövde när man ibland kunde få skjuts med någon eller ta den egna cykeln. Far och jag cyklade ibland till Kalmar och då kunde jag få se var far hade bott. Där fanns också släktingar som besöktes någon gång. På senare år fick vår by besök av env arubuss. Mor var känd för sina goda bullar och kakor och ibland samlades byns ”tanter” till kafferep och vid högtidsdagar bjöds till fest. Vi äldre barn fick så småningom söka oss arbeten vilket lättade på ekonomin. En dag hade någon snål kommunalgubbe bytts ut och man kom överens om att Wåhlins kunde få ett bidrag. 1939 kunde vi hjälpas åt att bygga om och till huset. Den stora spisen mellan vardagsrum och kök togs bort, köket blev bättre och vattenpump sattes in. Dörrar ändrades, det blev en köksingång och veranda byggdes och ovanpå den en balkong från ett nytt sovrum i vindsvåningen.Mor och far kunde njuta av ett lugnare liv i sin oas på Gröndal i Ramneryd.

Byn Ramneryd i Förlösa socken

En tolkningen av namnet Ramneryd finns i boken ”Våra Hembyar” och beskrivs där enligt följande: ”Ram” betydyder enligt gammalt fornnordiskt språk ”korp” och kan syfta på ett verktyg. ”Ryd” är lika med ”röja”. Så betydelsen av namnet kan helt enkelt vara den att marken röjdes med korpverktyg. Ramneryd är en by som donerades den 19 april 1646 genom en förläning till Christoffer Larsson adlad till Grubbe. Han hade då som sin Frälsegård Stjänamo Säteri, även kallat för Långemo. Christoffer Grubbe var född 1593 i Linköping och blev adlad 1645. Han var Landshövding i Kalmar län och även Häradshövding på södra Öland. Grubbe var också den som lät uppföra rådhuset i Kalmar samt klockstapel för kyrkornas klockor. Han avled den 25 augusti 1681 och ligger begravd i Kalmar Domkyrka

Första gången som namnet Ramneryd nämns i kända källor är 1539 och då som kronohemman och beräknades först till ett halvt mantal. De som bodde där var m.a.o kronobönde  och betalde skatt till Kronan. När en familj odlat upp så mycket mark att det räknades som ett mantal kunde de både försörja sin familj och även betala sin fulla skatt.

Fastigheten Ramneryd Gröndal 1:6 i Förlösa socken

Min farfar och farmor köpte denna gård enligt ett köpebrev daterat den 1 april 1921 för 4 500kr (motsvarar drygt 85 000 kr i 2010 års penningvärde) av Skogsköraren Karl Karlsson och hans hustru Märta Karlsson. Gården anges då till 1/8 mantal plus 5 tunnland jord kallat för Nyhagen från 1/4 mantal Ödebo. Med köpet följde också enligt köpekontraktet som är daterat den 3 februari 1921 följande: 2 staplar byggnadsvirke, 1 arbetsvagn, 1 Halfhäck, 1 Plog, 1 Härf. 1 Åder, 1 Sållar värderat till en summa av 900kr.

Enligt försäkringbrev No 467 i Kristvalla och Förlösa socknars Brandstods-Bolag från den 14 februari 1924 så försäkrades hela egendomen till 3 500kr och egendomen beskrivs då enligt följande: Åbyggnader No1 Boningshus av timmer täckt näver, torv och tegel. 38 fot långt, 14 bredt och 9 högt bestående af 1 våning innehållande 3 rum jämte förstugor och vind måladt med rödfärg och med stenfot. Byggnad No 2 Ladugårdsbyggnad av timmer och bräder täckt med halm. 58 fot lång 18 bred och 10 hög innehållande fähus, loge, lada o vagnsskjul.

Byn Ramneryd fick elektricitet framdraget 1931 och för varje ljuspunkt (en ljuskälla) fick varje abonnent betala 38 kr och 99 öre. När elektricitet drogs in hos min farfar och farmor har jag tyvärr inte kunnat få fram några uppgifter om. Men enligt ett Inteckningsprotokoll från den 25 september 1930 så lånade då farfar och farmor 2 000kr till 6% ränta vid Handelsbanken i Kalmar men det framgår inte vad dessa pengar användes.

Ägare före den som min farfar och farmor köpte av hade varit skomakaren Frans Oskar Johansson född 1830 och hans hustru Maria. Enligt deras Köpebrev daterat den 6 juli 1906  så köpte de gården för 200kr (motsvarar knappt 10 000kr år 2010) av J P Fredriksson och Klara Sofia Fredriksson. Gården beskrivs där ha en areal på 0,3720 hektar och gränsar med 105 meter mot Ramneryds utfartsväg åt Ödebo, gränsar med 99 meter från denna väg utmed sockengränsen mot Dörby och utifrån denna slutpunkt och till utfartsvägen igen med 93 meter åt stamhemmanets ägor Ramneryd. I det köpebrevet står också ”Lägenheten är treangelfomig och är å 1832 års karta över Ramneryd betecknad med No 121 o 125.

År 1972 skrivs Gröndal 1:6, Ramneryd över på min far och hans 5 syskon enligt ett arvskifte den 10 november 1971 efter deras far Otto Wåhlin. Den 26 oktober 1984 säljs sedan gården vidare till Sylvia Sohlberg.

Källor till avsnitten om byn Ramneryd och fastigheten Gröndal 1:6.

Boken ”Våra Hembyar” skriven av Rosendal, saknar ISBN-nummer

Köpebrev och Köpekontrakt

Försäkringshandlingar