Fm morbror sjömannen Johan Peter Törnqvist – öppnade han pensionat i London?

Orsaken till att jag försöker att följa upp den här sidogrenen på mitt släktträd är en intressant muntlig släkttradition om att han öppnade ett pensionat i trakten av London samt en nedtecknad adress i England. Jag redovisar nu så långt som jag hittills har kommit i mina efterforskningar och tar tacksamt emot förslag på hur jag kan gå vidare.

Min farmors morbror Jonas Peter Andersson Törnqvist föddes den 19 maj 1850 som oäkta son till Maria Andersdotter i Björnhovda Nr 5, Torslunda (H). Den 7 november 1856 gifter sig Maria Andersdotter med Peter Gustav Andersson i Södra Bårby nr 5, Mörbylånga (H), där föds också de gemensamma barnen Emma Christina född den 15 december 1856 samt min farmors mor Ida Carolina Peterson född den 4 mars 1859.

Johan Peter Andersson Törnqvist följer däremot inte med till Södra Bårby Nr 5 i Mörbylånga när hans mor gifter sig och flyttar dit . Istället får han stanna kvar i Björnhovda Nr 5 och växa upp hos sin mormor och morfar. Den 24 november 1968 får han betyg till sjöfart från Kalmar, (Hfl Torslunda AI:9 (1861-1870) Bild 46 / sid 78).  Den 23 november 1879 förs han över till sidorna i Husförhörslängden för obefintliga personer i församlingen, (Kalmar – Torslunda AI 10 – Sida 74 – Rad 2). Där upphör sedan spåren efter honom i Husförhörslängderna i Torslunda.

Den 9 Juli 1869 skrivs han in i Kalmar Sjömanshus, (Sjömanshuset i Kalmar DIIa:25 (1871-1875) Bild 3250 / sid 321)

Den 31 juli 1869 mönstrar han på som kock på Skonaren Felix i Kalmar för resa på Östersjön, (Sjömanshuset i Kalmar DIIIb:17 (1869-1869) Bild 840). Den 26 augusti mönstrar han av båten i Kalmar och erhåller då 4,19 kr utöver de 2,67 kr som han redan har tagit ut enligt motbok således tjänade han ihop totalt 6,93 kr (inkl 7 öre till Sjömanshuset) på den mönstringen.

Den 12 augusti 1873 mönstrar han på  som matros på Galaisen Andreas i Kalmar för resa till Kapstaden. Han mönstrar sedan av den båten den 8 september och erhåller 32,67 kr i lön för den mönstringen

Han avförs sedan från Kalmar Sjömanshus den 13 januari 1877, (Sjömanshuset i Kalmar DIIa:25 (1871-1875) Bild 3250 / sid 321)

Det som nu återstår som spår efter honom är den nedtecknade adressen som jag tyvärr inte kommer vidare på:

Thörnqvist                                                                                                                  Private Boarding House                                                                                                 High Street 11                                                                                                        Chadwell                                                                                                                  England

Jag har sökt efter adressen men inte fått några bra träffar. Så just nu slutar mina spår där och jag vet fortfarande inte om och var han i så fall öppnade ett pensionat.

– Jo det finns ett spår till och det är när han 1903 noteras som arvinge i sin mors bouppteckning. Han är inte själv närvarande vid bouppteckningen utan företräds av ett ombud enligt fullmakt, med en notering om att han är bosatt i London.

Jag tar tacksamt emot tips om hur jag kan gå vidare.

Fredric Oscar Robbert från Öndal i Ukna, oäkta son till garvaren O. Hultmans vanvettiga dotter Eufrosyna Hultman och hans far Hagen Pedersen Rolvstad från Christiana i Oslo

Jag brukar normalt skriva en levnadsberättelser om någon specifik person från mina egna eller min hustrus anor.  Den här gången gör jag ett undantag och skriver istället om en person och flera av hans anor i en och samma berättelse. Så detta blir med andra ord mer skrivet som en antavla med små berättelser om flera olika personer. Det börjar med Fredric Oscar  Robbert i Ukna och forsätter sedan ner till hans mormors far, Coopvaerdiekapten Jes Assmusson från Västervik och även vidare till släkterna Fischer och Baurmeister. OBS att det inte är den kompletta antavlan utan enbart den anlinje som jag vill beskriva.  Det här är också en gren som jag inte forskat klart på, jag tar därför givetvis tacksamt emot alla eventuella kompletteringar som kan göras till dessa anor.

Proband:

Fredric Oscar Robbert föddes den 3 december 1846 i Öndal i Ukna socken (H). Hans mor står angiven i hans födelsenotis som aflidne Garvare O. Hultmans vanvettiga dotter Eufrosina Hultman i Öndal. Fadern uppges vara Norska Garvaregesällen Hagen Pedersen Rolsted.

År 1869 den 23 oktober så gifter han sig med bondedottern Emma Dorothea Jonsdotter som är född den 6 februari i Stjälkhammar i Ukna socken (H) och de får tillsammans fem barn varav ett av barnen är min hustrus ana. Emma Dorotheas anor går tillbaka till släkten Skarin vars stamfader är Nils Bengtsson Skarin född 1653 och död den 25 april 1734 i Söräng, Dalhem (H). I Tjusts Häradsrätt kan man läsa om hur Emma Dorothea 1881 ansökte om lagfart för 16/2187 mantal Stjälkhammar med andel i Ekhults jord. Detta skedde som en följd av arvskiftet efter hennes mor Anna Stina Lorensdotter som avled i Stjälkhammar den 31 mars 1880.

Fredric Oscar Robbert börjar arbeta som dräng när han är omkring 17 år, 1863 i Stjälkhammar, Ukna. Flyttar 1866 till Kolsebro, Ukna (H) och börjar där som Arbetare, därifrån tillbaka  Stjälkhammar 1869. Vidare 1874 till Nelhammar, Ukna och därefter till Örbäcken, Ballersberg i Ukna (H) från 1874-75. Därifrån tillbaka till Stjälkhammar och från 1889 bor han i Tjustad Comminsterboställe, Ukna (H).

1:1 Far

Hagen Pedersen Rolvstad föddes i Christiana i Norge 1803 och han var Garvargesäll i Ukna. Hans far var Korpral Peder Larsen Rolvstad född 1869 och moder var Rebecca Haagensdotter född 1763

1:2 Mor

Eufrosyna Constantia Hultman föddes den 20 mars 1817 i Tryserum (E). Hennes far var Garvaren Olof Hultman som föddes i Kärnhult i Tryserum (E) och avled i Önhult, Ukna (H) den 5 februari 1844. Hennes mor var Johanna Charlotta Asmussdotter som föddes i Västervik den 20 mars 1791, se vidare nästa ana I husförhörslängden i Ukna för åren 1839- 1848 (AI:8 sid 382) så står det han hon är döv och vanvettig. Det sistnämnda ordet används också senare i sonens födelsenotis. Hon har också en syster som benämns som stum, vanvettig och svagsint. Hon avlider av Bröstsjukdom den 29 augusti 1879, 62 år gammal i Lilla Ängkullen, Ukna (H)

2:4 Mormor

Johanna Charlotta Asmussdotter föddes i Västervik den 20 mars 1791. Hon döps den 25 mars och ett dopvittne var då Brukspatronessan Anna Margareta Hultman och som antas vara maka till Brukspatronen på Gunnebo Bruk.

3:7 Mormors far

Jes Assmusson, Coopvaerdie Capitaine (Kofferdikapten = Kapten inom Handelsflottan) Han föddes 1738 och dog som änkling den 14 juli 1807 i Flenburg av Flussfeber. Han är begravd i St Maria kyrka i Flensburg. 1790 var han boende i Västervik i kvarter nr 12. Vid sin död i Flensburg så förde han skonerten Maria.

Från Västerviks  Rådhusrätt den 3 april 1773

Till behörigt fribrefs erhållande för Galliothen Patientia om 35 swåra läster och bygd härstädes af Ek på Crawel samt föres af Skepparen Jess Assmunsson, werificerade med livlig röst och hand å bok Rådmannen Herr Diedric Maechel 3/8 parter. Madame Christina Lorentsson * de part, Handelsman Niclas Gieurlihn 1/8 part, Skepparen Jess Asmusson 1/8 part och Skepparen Petter Palmgren 1/8 part, hwartill de ensamma äro ägare uti berörde fartyg, hwilken Ed aflades efter thet wanliga Eds formulairet, och bewiljades i anledning theraf behörigt Certificat.Com Coll:r S.D.  Anmälte Handelsman Niclas Gieurhlin att han till Skepparen Jess Assmusson försålt 1/8 part uti Galleothen Patientia, hwilket uti Protokollet till minnes antecknades.

3:8 Mormors mor

Magdalena Charlotta Ficher föddes den 6 september 1756 i Fogelvik i Tryserum (E) och avled den 27 juli 1798 i Västervik.

Hennes far var arrendatorn på Fågelvik Carl Fredrik Fischer och som föddes i Linköpings Domkyrkoförsamling den 18 juni 1726.  Han avled i en ålder av 36 år den 26 november 1762 i Drothems församling (E)  Han var i sin tur son till den ”tyske färgaren” Christian Fischer. Christian var född i Tyskland 1691 och avled den 27 maj  1773 i Linköping. Han byggde på 1720-talet den så kallade Skönfärgaregården som nu finns i uppbyggd på Hovslagaregatan 4 i Gamla Linköping dit den flyttades från sin ursprungliga plats på Klostergatan 21 i Linköping.

Hennes mor var Catharina Helena Baurmeister född den 25 januari 1728 i Ystad (M) och avled den 21 september 1769 i Östra Stenby (E) Hennes far hette Johan Christian Baurmeister och var troligen född i Tyskland, möjligen i Danmark. Han var stadsmusikant i Ystad och han avled där den 20 januari 1730.

Flera av uppgifterna i detta inlägg har jag fått hjälp med att ta fram av andra släktforskare och jag vill nämna särskilt följande personer:

Rolf Boettge från Täby, tack för uppgifter om släkten Fischer och Baurmeister, Holger Kanth från Västervik, tack för uppgifter om Jes Asmusson. Även ett tack till möjligen någon mer som också borde ha nämnts här.

”Briggen Hugo av Kalmar” mötte precis samma tragiska öde som ”Briggen Blue Bird av Hull” i den kända visan av Evert Taube

Rudolf Wåhlin, född 1883.12.03 död 1903.09.10

Nästa berättelser i min serie om olika levnadsöden från min släktforskning har en alldeles speciell betydelse för mig personligen. Det kan mycket väl vara den här berättelsen som från början lade grunden till mitt stora intresse för att släktforskning. Berättelsen handlar om min farfars bror Rudolf Wåhlin och hans tragiska öde när han förliste under en fruktansvärd storm på Västkusten den 10 september 1903. Rudolf ligger begravd på kyrkogården i Morup tillsammans med två andra besättningsmän från det förlista fartyget Briggen Hugo av Kalmar.

Anledningen till mitt stora intresse för den här tragiska händelsen är att jag första gången redan som femåring 1963 tillsammans med mina föräldrar besökte hans grav på kyrkogården i Morups. Bakgrunden till besöket var att vi själva då bodde i Varberg och att min farfar och farmor bodde i Ramneryd i Förlösa socken (H), mellan Kalmar och Nybro. I samband med 60 års minnet av den fruktansvärda fartygsolyckan, som jag strax också kommer att berätta mer om, så var det en artikel införd om olyckan i tidningen Barometern i Kalmar. Min farfar läste om detta och ringde sedan till min far och mor och undrade om vi kunde åka till Morup för att se efter om det fanns någon grav kvar där. Mycket riktigt graven fanns kvar och vi åkte dit ibland och lade blommor på graven. En gång när vi var där så kom en kyrkvaktmästare fram till oss och frågade vilka vi var eftersom det aldrig funnits några blommor på den graven tidigare. När vi berättade att vi var släkt med en av sjömännen i graven så ville han att vi skulle följa med in i kyrkan så att han fick visa oss det som stod skrivet i dödboken och även för att visa oss att det verkligen var rätt grav vi lade blommorna på.  Att vi hade hittat graven var något som gladde min farfar väldigt mycket. Han var själv svårt sjuklig vid den här tiden och han avled på sommaren 1964 med vetskapen om att vi hittat hans brors grav som han själv aldrig hade besökt. Det här med att vi besökte graven när jag var barn är också ett av mina egna tidigaste minnen i livet. När jag sedan började att släktforska så var detta en av de saker som jag började att undersöka mer om allra först. Jag har också medverkat till att det blivit en del nya artiklar om förlisningen av Briggen Hugo i tidningarna Barometern och Hallands Nyheter.

Den historia jag nu strax kommer att berätta för er har också många likheter med den välkända texten i Evert Taubes visa: ”Balladen om Briggen Blue Bird av Hull”

”Det var Blue Bird av Hull

Det var Blue Bird en brigg

Som med sviktade stumpar stod på

Över soten i snöstorm med nerisad rigg

Själva julafton sjuttiotvå

-”Surra svensken till rors, han kan dreja en spak.”

Ropa skepparn

-”Allright boys, lös av!”

Och Karl Stranne från Smögen

Blev surrad till rors

På Blue Bird som var dömd att bli vrak”

Den 10 september 1903 rasade en fruktansvärd storm på Västkusten som krävde många människors liv. Fyra av dessa omkom när Briggen Hugo förliste. Briggen Hugo var lastad med kol och var på väg från Hull i England till Kalmar. Hugo tillsammans med några andra båtar överraskades av stormen Stormen kom plötsligt och förlusten av segel gjorde Hugo redlös. I stället för att kastas på måfå i bränningarna seglades den mot land vid de sk Hallarna utanför Morup. Den åtta man stora besättningen gjorde sig beredd och kapten band ett par meter av sönderskuren lodlina runt livet om var och en så att de skulle kunna surra sig vid något flytande föremål. Man försökte först att få i livbåten i vattnet men den kastades hit och dit av de väldiga brottsjöarna och försöket misslyckades Under det här försöket så hamnade lättmatros Götherström i vattnet och även han kastades runt i brottsjöarna. Ofta var han nära stora stenar men kastades slutligen upp på land. och var räddad. Han tog sig då mot det hus på stranden där ljuset var tänt. Det var också detta ljus som hade ledsagat befälhavaren på Briggen Hugo mot denna strand. Han hade då också själv strax innan fått se fartyget Montana försvinna ner i djupet.

Ljuset var tänt i det här huset mitt i natten för att ett litet barn var sjukt och därifrån gick sedan larmet till kustbefolkningen men de insåg att inget gick att göra under natten. När dagen grydde så såg de skeppsbrutna att man fortfarande inget göra ifrån land för att försöka rädda de nödställda på båten. De fick nu istället försöka att rädda sig själva. Först kom konstapel Svensson iland flytande på en livboj. Därefter kom en jungman och Steward Rudolf Wåhlin drivande fastsurrade på en skeppslucka men de slogs tyvärr till döds mot stenarna på vägen in mot land. En styrman och en jungman kom flytande på en stege in till land, de visade inga livstecken men efter flera timmars upplivningsförsök fick man sedan liv i styrmannen. Sist lämnade befälhavaren kapten Nordmark sitt fartyg precis så som den oskrivna lagen säger. Man bildade en kedja från stranden och fick tag i honom. Men han var då redan död när man fick tag i honom och han hade då fartygskassan och skeppspappren fastsurrade närmast kroppen.

Stewart Rudolf Wåhlin, kapten Nordmark, jungman Karl Nilsson samt lättmatros Leonard Bruce slogs dock till döds mot stenarna medan övriga fyra i besättningen överlevde. De tre sjömännen begravdes på kyrkogården i Morup medan Kaptenen fördes hem till kyrkogården i Ålem.

Briggen Hugo byggdes 1873 vid Väranäs söder om Kalmar. Det var en välkänd långseglare och betraktad som en mycket vacker båt. Under 1870 och 1880 talen gick den s.k trampfart mellan olika hamnar i Europa, Syd- och Nordamerika samt Afrika. Båten var beväpnad med två gamla skeppskanoner åtta gamla flintlåsgevär samt fyra sablar. Detta för att freda sig mot sjörövare utanför Nordafrikanska kusten.

Under den fruktansvärda stormnatten den 10 september 1903 så förliste ytterligare flera fartyg på Västkusten. Strax norr om Falkenberg förliste den ryska skonerten Titania av Riga och ytterligare ett stycke därifrån den norska skonerten Hermes. På båda dessa fartyg kunde dock besättningen räddas. Vid Bua norr om Varberg så förliste skonerten Hedvig av Helsingborg. Av den nio man stora besättningen omkom åtta stycken. Fartyget kolliderade först med Göteborgs barken Vifsta Varf med tio mans besättning. Senare samma natt förliste även detta fartyg men hela besättningen kunde räddas. Även åtta besättningsmän från norska båten Teis Lundegaard omkom och är även de begravda på samma kyrkogård i Morup som min farfars bror Rudolf Wåhlin.

Sjömän och fiskare var inga veklingar men de visste hur farligt havet kunde vara.

När man hör talas om katastrofer som dessa så kan man lätt förstå innebörden av en gammal sjömansbön som lyder: 

 ”Hjälp mig Gud, ty min båt är så liten och havet är så stort”

 

Namnbrädan förvaras av Morups Hembygsförening här placerad vid Morups Tånge för fotografering vid platsen för förlisningen

 

Sjoforklaring_Hugo

Artiklar_Hugo

Varnanas_varv