I inlägget den 15 januari skrev jag om den muntliga släkttraditionen som tydligt säger att Baron Seth Adelswärd vid Adelsnäs slott skulle kunna ha varit den rätta biologiska pappan till Ferdinand Landberg. Men att jag självklart istället valt att i min antavla skriva in den person som står angiven i alla källor som far till Ferdinand Landbergs t.ex i hans födelsenotis (Åtvid CI:7 sid 171)
Jag fortsätter nu den förra berättelse genom att skriva om Ferdinands föräldrar enligt källorna och även om hans farfar och farmor. En ny och intressant berättelse som jag inte kunde ha skrivit om i det fall jag istället hade valt att gå på den muntliga släkttraditionen och skrivit in Baron Seth Adelswärd i min antavla. Det hade i sig kunnat ha varit lite lockande för att få in lite ”blått blod” i anorna men då hade inte följande berättelse skrivits ned, i vart fall inte av mig.
Johannes Landberg föddes den 22 april 1800 i torpet Björksveden Åtvid(E) (CI:5 sid 48) Hans föräldrar var Dagarbetaren Johan Landberg och Stina Jonsdotter.
Anna Beata Landström föddes den 28 mars 1800 i torpet Skogen under Bäckfall i Allserums rote i Åtvid(E) (CI:5 sid 48) Hon står uppskriven på samma sida i födelselängden som sin blivande make ovan och som ni också kan se så skiljer det endast 6 dagar på deras födelse. Hennes föräldrar var Smältaren Johan Landström och Maja Andersdotter.
I berättelsen om deras son Ferdinand Landberg har jag skrivit en del om torpet Småbäck och även att det skulle ha varit födelseplatsen för hans far Johannes Landberg. Detta motsägs då av det som jag skrivit här ovanför, det att Johannes föddes i torpet Björksveden. Det finns stöd i källorna för båda dessa födelseplatser eftersom Småbäck står angivet som födelseort i Johannes Landbergs dödsnotis men självklart borde födelsenotisens angivna plats vara den som är riktig. Men trots det så kommer även torpet Småbäck in i den här berättelsen inom kort.
Johannes Landberg och Beata Landström gifter sig den 1 juli 1821 i Åtvid. I samband med giftermålet så tar Johannes tillbaka sitt ursprungliga efternamn Landberg. Han har då tidigare under ett antal år istället kallats för Appelqvist efter sin styvfar Elias Appelqvist. Johannes och Anna Beata har vid vigseln redan en son född före äktenskapet Anders Magnus Landberg född den 29 april 1821 i Torpet Skogen under Bäckfall. Anders Magnus gifter sig senare (17 maj 1845) med Eva Charlotta Lundal.
Johannes och Anna Beata lever de flesta sina år tillsammans i Marknadsbodarna i Åtvidaberg De får inte mindre än åtta barn tillsammans och min mormors farfar Ferdinand Landberg föds där som deras sjunde barn 5 december 1839 (CI:7 sid 171).
Johannes Landbergs far Johan Landberg Mars och som deltog i Napoleon kriget och dog under fångenskap i Frankrike.
Johan Landberg föddes i torpet Kägglan den 24 februari 1781. När Johan han är 18 år gammal så arbetar han vid Adelsnäs Slott och gifter sig den 9 juni 1799 med Stina Jonsdotter från Bjönsveden där hon arbetar som piga. Tio månader senare föds deras som Johannes Landberg.
1801 blev Johan antagen i det militära som livgrenadjär vid Andra Livgrenadjärregementet och blev tilldelad som soldatnamn Johan Mars. Familjen flyttar till Livgrenadjär torp No 34 Winäs under Håckla i Allserums rote. Detta skedde under det i Europa pågående Napoleon kriget där Sverige 1805 anslöt sig till Frankrikes fiendeländer. Detta innebar också att Johan Mars tillsammans med ca 1 200 andra soldater från Andra Livgrenadjärregementet fick dra ut i fält 1806 och själv delta i kriget mot Napoleons trupper. Han deltog i de stridskrafter som Sveriges kung Gustav den 4 Adolfs samlat i det pommerska kriget i Tyskland till Lauenburgs försvar. Hösten 1806 förstärktes den av Livgrenadjärregementets Rusthållsbataljon. Då de preussiska trupperna i oktober 1806 blivit slagna av fransmännen och dessa hastigt utbrett sig över norra Tyskland blev situationen i Lauenburg ohållbar varför hären tvingades dra sig tillbaka till Lübeck för att embarkera till Stralsund. Embarkeringen var dock illa planlagd och misslyckades. Så gott som hela kåren tillfångatogs av fransmännen den 6 till 7 november och återfördes till Lübeck. Fångarna plundrades och fick utstå svåra lidanden. Den 13 november sändes fångarna till Frankrike och efter en lång och mödosam marsch nådde de nyårsdagen 1807 staden Metz. Där skildes officerarna från truppen som över Longay och sedan fortsatte till Donchery, där de inkvarterades. I oktober 1807 flyttade de till det närbelägna Rocry, som blev dess uppehållsplats till 1 december 1809 då för de överlevande befrielsens timma slog och de fick anträda marschen hem. 484 korpraler och meniga grenadjärer tillfångatogs. Den 1 december 1807 hade 48 greanadjärer och korpraler flytt fångenskapen. Krigsfångarna arbetade med b.la snickeriarbete och många tog tjänst i närbelägna bondgårdar. Ett 50-tal grenadjärer förflyttades till staden Reims. I januari 1808 fördes en del fångar till Bellecourt, för kanalarbete
De fångna soldaternas hustrur i Sverige fick behålla soldattorpen så länge soldaten var i livet. Änkor måste däremot lämna torpet åt efterträdande soldat med kort tidsfrist. Vilket år och exakt var som Johan Landberg Mars avled i fångenskap är ännu oklart. Men i Husförshörslängden för åren 1806-1810 står det noterat att han dog i Fångenskap i Frankrike. Här finns m.a.o mer att senare forska vidare kring.
År 1810 så gifter Johannes Landbergs mor Stina Jonsdotter född den 21 september 1771 i Björnsveden Åtvid (E) om sig med den 16 år äldre Skogvaktaren Elias Appelqvist född den 8 juli 1760 i Vårdsberg (E) och de flyttar då in i torpet Småbäck under Håckla i Åtvidaberg. Så även om detta inte var den korrekta födelseplatsen för Johannes Landberg så är han ändå uppväxt här med sin mor och sin styvfar under några år från 1810 till 1814. Johannes som då mist sin biologiska far i kriget innan han fyllde 10 år flyttade sedan redan som 14 åring år 1814 till Stensätter (Hfl AI.7 sid 58) Medan hans mor och styvfar bor kvar i Småbäck till år 1828 med deras gemensamma son Jonas Magnus född den 31 januari 1812. (AI:12 sid 120). År 1828 flyttar till torpet Nybygget under Håckla (AI:12 sid 124) samt AI:14 sid 137a) Den 9 november 1837 avlider Stina Jonsdotter i Nybygget i ”Torr Werk” (AI:16 sid 128 samt F1:1 sid 81). Elias bor sedan kvar i torpet fram till sin död av ålderdom 83 år gammal den 23 juni 1843 som f.d Skogvaktare (AI:18 sid 128 samt F1:1 sid182).
Min fru är uppväxt väldigt nära Håckla skogen i Åtvidaberg. Hela hennes familj har varit engagerade i orienteringssporten och hennes pappa Allan Bengtsson i Åtvidaberg var också med och grundade orienteringsklubben OK Eken i Åtvidaberg. Därför har de också under åtskilliga och oräkneligt antal timmar vistats i Håckla skogen. Jag har själv många gånger gått på grusvägen som går från Eksätersvägen bredvid järnvägen och vidare på stigen upp mot den så kallade Håcklamasten där torpet Småbäck då fortfarande fanns kvar. Minns också mycket väl en genteman vid Nils Ahlström som då bodde i torpet Småbäck. Det gör också att det är lite extra roligt när man sedan finner just detta torpet i sin egen släkthistoria. Den här litografin på torpet Småbäck av Olof Söderbäck pryder också en av våra väggar hemma i vår bostad