Torparen Johan Petter Johansson och hans hustru Eleonora Lundgren som enligt muntlig släkttradition skulle komma från en ”finare familj”.

     

Den här berättelsen handlar min morfars morfar och mormor Johan Peter Johansson och Eleonora Lundgren.

Johan Petter föddes den 1 november 1847 i Torpet Aspelund på Norra Bjässerums ägor (idag kallat Norrby) i Åtvids socken (C7 sid 297) och han döptes den 4 november. Faddrar vid dopet var Rusthållaren Abraham Gustafsson och hans hustru Lena Carin Jaensdotter samt Drängen Gustaf Achilles och Pigan Anna Charlotta Gustafsdotter, alla från Norrby.

Hans far Johannes Andersson var född den 26 juni 1814 i Oppeby (E) och hans mor Lena Maja Carlsdotter var född den 18 augusti 1823 i Tjärstad (E). Föräldrarna gifte sig den 31 maj 1845 i kyrkan i Oppeby och flyttade därefter direkt till torpet Aspelund i Åtvid (E). Fadern Johannes kom vid vigseln från Dalhem (H) och modern Lena Maja från Oppeby (E) När vigseln ägde rum så var redan Lena Maja gravid och den 10 september 1845 föddes deras första barn sonen Carl Gustaf, Johan Petters storebror.

Den 29 november 1849 flyttar familjen till Korestorp, Ukna (H) (Bl:2 sid 23). Här arbetar Johannes som Dräng (AI:9 sid 201) och den 19 oktober 1850 föds här Johan Petters lillasyster Emma Charlotta

År 1851 flyttar de tillbaka igen till torpet Aspelund i Åtvid och står där noterade i Husförhörslängden (AI:21 sid 135). I nästa Husförhörslängd (AI:23 sid 143) för åren 1851 – 1857 noteras de istället som skrivna på torpet Westra Lund, även det torpet ligger under Rusthållet Norra Bjässerum.

Johan Petter får totalt sju syskon förutom tidigare ovan nämnda: Antina Christina född 22 oktober 1853, Augusta född den 11 maj 1856, Emilia Helena född den 17 oktober 1858, Wilhelmina född den 13 januari 1861 samt Frans Otto född den 16 augusti 1863. Syskonen är alla födda i torpet Westra Lund.

Augusta flyttar till Kyrkbyn i Ramsjö i Gävleborgs län och hon var gift med Johan Albin Nilsson. Även hennes storebror Frans Otto flyttar till Gävleborg till Huskanäs i Ramsjö socken och han var gift med Karolina Wilhelmina Karlsdotter.

År 1861 flyttar Johan Petters storebror Carl Gustaf 16 år gammal till Österby i Norra Bjässerum och står där skriven som gosse hos nämndemannen Gustaf Samuelsson. Han återkommer sedan 1867 till torpet Westra Lund år 1867 och står där skriven ”Till Hus” hos sina föräldrar. Han har då gift sig den 3 november 1867 med Emma Helena Lovisa Dahlgren och de får den 22 november 1867, 19 dagar efter vigseln, sonen Carl Johan Albin.

År 1863 flyttar Johan Petter 16 år gammal från Westra Lund (AI:28 sid 135) till Norrgården i Östra Bjässerum och står där skriven som gosse hos Brukaren Carl Adam Nilsson. (AI:28 sid 73) År 1865 flyttar han till Göthult (AI:28 sid 141) och arbetar som Dräng hos Brukaren till 1/4 mantal Johannes Svensson. År 1867 flyttar han som Dräng till Norra Bjässerum (AI:28 sid 127). År 1871 flyttar han till Dalhems socken (H) med attest No 33 (AI:32 sid 126) Enligt inflyttningslängden i Dalhem (BL:2 sid 39) så flyttade han till Fagerdal. Han återfinns också på Fagerdal i Husförhörslängden (AI:19 sid 428) och även noterat att han 1872 flyttar till Gammalskeda.

I Husförhörslängden Gammalskeda, Dalhem (H) (AI:19 sid 94) står han sedan skriven ”I en stuga” tillsammans med Catarina Eleonora Lundgren och dottern Christina Augusta Helena född den 9 april 1872. Samtidigt finns en notis om att de har gift sig 9 dagar före dotterns nedkomst den 30 mars 1872. I vigsellängden för Dalhem finns de dock inte med för detta år. Det finns också en notering om att de flyttar till Tufvebo (AI:19 sid 491) Men på den sidan finns de ej upptagna. Däremot så bor Eleonora Lundgrens bror Gustaf Edward där, skriven som Dräng och senare utflyttad till Danmark 1875. Men på sidan 492 står familjen Johan Petter och Eleonora upptagna i Tufvebo.

I Tufvebo står Johan Petter först angiven som Dräng som sedan strukits över med en ny notering och noteras istället som Arbetaren. Familjen har nu också utökats med sonen Carl Johan Anton född den 24 juli 1874. I Tuvebo (AI:21 sid 149) bor de kvar fram till år 1876 då de flyttar till Fagerdal och till Eleonoras föräldrar Svante Lundgren och Sara Josefina Eriksdotter. I Fagerdal bor även Eleonoras farfar och farmor Eric Lundgren och Lena Cajsa Sjöholm. Fagerdal ägs då av O. Sjöholm i Borgholm, Gärdserum (E)

Den 27 juli 1877 flyttar de igen och nu till Åtvid och till Norrby (AI:36 sid 108) Här föds dottern Anna Charlotta den 12 januari 1879. Samma år 1879 flyttar de till Backstugan Högstorp angivet som ”eget” och lever ”Till Hus” hos Johan Petters föräldrar. Från och med nu skriver också prästen Johan Peter istället för Johan Petter som namn. Den 5 april 1880 avlider Johan Peters mor Lena Maja Carlsdotter i en ålder av 57 år.

År 1882 den 19 augusti (AI:40 sid 127) föds min ana och Johan Peters och Eleonoras fjärde barn min morfars mamma Eugenia Katharina ”Jenny” Johansson. Den 27 juni 1885 föds dottern Johanna Matilda och den 3 februari 1888 (AI:44 sid 1099 så föds dottern Gerda Emerentia. Den 18 juli 1890 avlider Johan Peters far Johannes Andersson i torpet Högstorp i en ålder av 76 år. Den 8 februari 1891 föds Johan Peters och Eleonoras sjunde och sista barn Gustaf Petrus.

I Församlingsboken för åren 1896 – 1900 (Alla:2 sid 623) anges Johan Peter som Lantbruksarbetare. Likaså i Församlingsboken för åren 1900 – 1904 (Alla:4 sid 529) och nu bor bara yngsta sonen Gustaf Petrus kvar hemma hos sina föräldrar.

I Församlingsboken för åren 1904 – 1914 (Alla:7 sid 478) så anges att sonen Gustaf Petrus flyttar till Viresjö den 1 november 1906. Dottern Gerda Emerentia har flyttat hem till föräldrana från Slättfall den 1 november 1906 och hade då med sig sin oäkta son Nils Johan Rikard född den 29 oktober 1906. Hon flyttar sedan den 19 november 1909 till Åtvidsnäs och kvarlämnar då sin son hos föräldrarna som fosterson i huset. Även en Johan Alfred Johansson från Fjärås bor då hos Johan Peter och Eleonora och han har erkänt sig sig vara fader till Gerdas barn, även han flyttar till Åtvidsnäs samtidigt som dottern Gerda. Johan Alfred och Gerda flyttar sedan tillbaka till Högstorp den 1 november 1910. De flyttar sedan igen och nu till Slättfall för att komma tillbaka igen den 4 november 1912. Den 12 november 1912 flyttar även dottern Johanna Matilda hem med sina båda osökta barn Astrid Maria Eleonora född den 10 oktober 1909 samt Stina Maria Elisabet senare gift Björling, född den 17 december 1911.

Den 31 januari 1916 avlider Eleonora Lundgren av sockersjuka i Backstugan Högstorp i en ålder av 66 år hon begravs på Nya Kyrkogården i Åtvid.

I Församlingsboken för åren 1912 – 1933 (Alla:11 sid 479) framgår att Johanna Matilda flyttar till Kvistberg som hembiträde 1922. Att oäkta dottern Astrid Maria Eleonora flyttar två år senare den 1 november 1924 till Närstad och oäkta dottern Stina Maria flyttar till Adelsnäs fyra år senare 1828. Det är samma år som Johan Peter Johansson avlider av Arterioselero (Åderförkalkning) i Högstorp den 21 juni i en ålder av 80 år (FI:6 sid 228). Även han begravs på Nya Kyrkogården i Åtvid men inte tillsammans med sin avlidna hustru Eleonora utan i en egen grav på annan plats på kyrkogården. Ingen av deras gravar finns tyvärr idag kvar.

Backstugan Högstorp

I förgrunden Eleonora Lundgren och Johan Peter Johansson, Vid dörren står dottern Johanna Matilda med sina båda oäkta barn Astrid och Stina. Bakom förstukvisten försöker Johan Peters bror ”Kalle i Strängen” och hans hustru att gömma sig för fotografen.

Kom då verkligen Eleonora Lundgren från en ”finare släkt”?

Johan Petter var dräng och arbetare som sin far och han fick flytta hemifrån när han var 16 år för att försörja sig på egen hand. Eleonora var dotter till en Rättare och Brukare av egen jord och hennes mor var dotter till en Rusthållare och Nämndeman. Så visst var det en  klasskillnad mellan de båda även om det idag kan vara svårt att utläsa det. Elenora hade heller inte patrinymikon (faderns förnamn + dotter) som efternamn utan ett eget släktnamn Lundgren. Vilket också antyder att hon verkligen kom från en ”finare släkt”. Se vidare: https://dickwahlin.wordpress.com/2014/02/16/slakterna-sjoholm-josefsson-och-lundgren-i-fagerdal-och-ramshult-dalhem-h-en-berattelse-som-avslutas-med-en-begravning-pa-samma-dag-som-sonen-foddes/

Östgöta Correspondenten den 21 augusti 1979

Under 1979 gjordes en s.k Torpinventering i Norrby, Åtvidaberg och jag läste då den här artikeln som bilden ovanför kommer ifrån. Jag tog kontakt med de som gjort inventeringen och de visade mig platsen där torpet eller rättare sagt backstugan Högstorp hade legat. Det är roligt när engagerade personer inventerar och dokumenterar gamla torp och här har de även satt upp Malmskyltar gjutna i Bersbo på de platser där torpen har legat. När vi besökte platsen för där Högstorp funnits visade de också på några hål i marken. Det var s.k Potatishål där man förvarade potatisskörden och hålen eller groparna i marken var den tidens skafferi för att potatisen skulle hålla sig fräsch under längre tid.

Några ord om det som stöd i tidningen i artikeln om Torpinventeringen:

”På våren 1925 var det auktion efter Kalle i Strängen. Torpet Strängen på Norrby i Åtvids socken blev därmed öde. På lördagen var det åter vandring  – sannolikt lika stor som till auktionen för mer än ett halvt sekel sedan – på den obande stigen till Strängen. Nu för att sätta upp en minnestavla över torpet och dess brukare.”

”Lördagens avslutning var i övrigt förlagd till platsen där torpet Högstorp, nästgårds Strängen, legat och vars sista brukare var bror till Kalle i Strängen. Kalle i Strängen och hans Emma bodde f ö hos Johan och Eleonora Johansson i Högstorp under tiden de byggde Strängen på 1860-talet.”

”Åter vid Högstorp berättade barnbarnen till Johan och Eleonora i Högstorp som hade sju barn om sina far och morföräldrar. Övriga som vuxit i Bjässerum mindes också hur de båda torparna vid sidan av dagsverken på huvudgårdarna i Bjässerum också ofta gick hela vägen till Åtvidaberg morgon och kväll för arbete vid Adelsnäs. Och till foder åt egna kor slog de vass, kärr och annat höslåtter vida omkring och bar hem i bylor på ryggen”

Inga-Britt Andersson och Gunnar Karlsson vid platsen i Norrby där Torpet Högstorp en gång stod

Malmskylt gjuten i Bersbo för Torpet Högstorp

Livgrenadjärtorp No 34 Winäs under Håckla i Allserums rote.

I ett blogginlägg den 18 januari skrev jag om min ana Johannes Landberg Mars som dog i fångenskap i Frankrike under Napoleon kriget. När jag igår var i Åtvidaberg så berättade min svärfar att Baroniet inte kan ta hand om alla sina gamla byggnader och att de därför börjat att riva eller bränna ner de som är mest förfallna. Jag har länge tänkt att jag måste ta mig till soldattorpet Winäs som är just en sådan byggnad som Baroniet äger men som är lämnat till sitt öde och står och förfaller. För att inte riskera att missa möjligheten så tog jag mig nu till torpet för att med kameran föreviga torpet. Det är en speciell känsla att gå på marker där förfäder har levt. Det är inte heller överallt som det finns någon byggnad kvar utan enbart knappt synbara rester av gamla torpgrunder. Men i Vinäs finns huset än så länge kvar och nu är det också dokumenterat av min kamera.

Skidor

Övergiven jacka på en krok

 

Utdrag från Blogginlägget den 18 januari 2014:

Johan Landberg Mars och som deltog i Napoleon kriget och dog under fångenskap i Frankrike.

Johan Landberg föddes i torpet Kägglan den 24 februari 1781. När Johan han är 18 år gammal så arbetar han vid Adelsnäs Slott och gifter sig den 9 juni 1799 med Stina Jonsdotter från Bjönsveden där hon arbetar som piga. Tio månader senare föds deras som Johannes Landberg.

1801 blev Johan antagen i det militära som livgrenadjär vid Andra Livgrenadjärregementet och blev tilldelad som soldatnamn Johan Mars. Familjen flyttar till Livgrenadjär torp No 34 Winäs under Håckla i Allserums rote.  Detta skedde  under det i Europa pågående Napoleon kriget där Sverige 1805 anslöt sig till Frankrikes fiendeländer. Detta innebar också att Johan Mars tillsammans med ca 1 200 andra soldater från Andra Livgrenadjärregementet fick dra ut i fält 1806 och själv delta i kriget mot Napoleons trupper. Han deltog i de stridskrafter som Sveriges kung Gustav den 4 Adolfs samlat i det pommerska kriget i Tyskland till Lauenburgs försvar. Hösten 1806 förstärktes den av Livgrenadjärregementets Rusthållsbataljon. Då de preussiska trupperna i oktober 1806 blivit slagna av fransmännen och dessa hastigt utbrett sig över norra Tyskland blev situationen i Lauenburg ohållbar varför hären tvingades dra sig tillbaka till Lübeck för att embarkera till Stralsund. Embarkeringen var dock illa planlagd och misslyckades. Så gott som hela kåren tillfångatogs av fransmännen den 6 till 7 november och återfördes till Lübeck. Fångarna plundrades och fick utstå svåra lidanden. Den 13 november sändes fångarna till Frankrike och efter en lång och mödosam marsch nådde de nyårsdagen 1807 staden Metz. Där skildes officerarna från truppen som över Longay och sedan fortsatte till Donchery, där de inkvarterades. I oktober 1807 flyttade de till det närbelägna Rocry, som blev dess uppehållsplats till 1 december 1809 då för de överlevande befrielsens timma slog och de fick anträda marschen hem. 484 korpraler och meniga grenadjärer tillfångatogs. Den 1 december 1807 hade 48 greanadjärer och korpraler flytt fångenskapen. Krigsfångarna arbetade med b.la snickeriarbete och många tog tjänst i närbelägna bondgårdar. Ett 50-tal grenadjärer förflyttades till staden Reims. I januari 1808 fördes en del fångar till Bellecourt, för kanalarbete

De fångna soldaternas hustrur i Sverige fick behålla soldattorpen så länge soldaten var i livet. Änkor måste däremot lämna torpet åt efterträdande soldat med kort tidsfrist. Vilket år och exakt var som Johan Landberg Mars avled i fångenskap är ännu oklart. Men i Husförshörslängden för åren 1806-1810 står det noterat att han dog i Fångenskap i Frankrike.