Mammas Dagbok

För fyra dagar sedan närmare bestämt den 21 februari så skrev jag om min mamma och pappas brev från 1952. Brev som skrevs när pappa gjorde militärtjänstgöring i Göteborg. Det var bl.a. i de här breven som de planerade inför sin förlovning på Hotel Casa i Norrköping på Nyårsaftonen 1952.

Idag skriver jag om mammas Dagbok som legat undangömd tillsammans med breven ända sedan jag var barn. Jag vet att jag frågat mamma flera gånger om jag fick titta och läsa men att svaret alltid varit att när jag och pappa inte längre finns, då får du läsa.

Jag kan nu här återberätta några av de saker som min mor har skrivit om i sin Dagbok. Givetvis tar jag inte upp allt som står skrivet i den men det som ändå hör ihop med det som man normalt kan skriva om i vanlig levnadsberättelse kommer ni här få några exempel på. Avslutningsvis kommer lite mer om mamma och pappas förlovning som jag tidigare återgav från breven i inlägget för fyra dagar sedan

IMG_0340

Dagboken som mamma fick av sina föräldrar den 1 november 1950 på sin 15-åriga födelsedag

 

Den  allra första Dagboksnoteringen från 11 november 1950:

”Lördagen den 11 november 1950

På morgonen kom mor och mormor in och bjöd mig på kaffe. Jag fick denna Dagbok av mor och en mockajacka av mormor. Jag började arbetet klockan åtta och hade sedan middag mellan halv ett och ett. På middagen gratulerade mormor mig med en sked och Hans med en Tårtspade. Jag slutade arbetet för dagen klockan fyra. Det var då tid för att klä sig för kvällen. På kvällen var Stig och jag i Rimforsa.”

Därför vet jag nu att mor och far hade träffats redan före mammas 15-årsdag 1950. Jag vet också att de möttes allra första gången på en bänk i Folkets Park i Åtvidaberg.

”Onsdagen de 7 februari 1951

Stig och jag har haft sällskap ett halvår. Vi gick till Adelsnäs och vände och talade om gamla minnen och hade en trevlig kväll tillsammans”

Då borde det ha varit i början av augusti 1950 som de träffades på bänken i Folkets Park, kanske rentav den 7 augusti .

Den första gemensamma Semesterresan:

”Söndagen den 22 juli 1951

Stig och jag for från Åtvidaberg kl 11 på semester. Vi for upp till Stockholm där vi var kl 4 på e.m. Vi skulle bo på Frälsningsarmens inackorderingshem (Grev Turegatan 66). Vid 6-tiden gick vi ut och letade oss fram till Skansen där vi gick och tittade på djuren till klockan 9, då vi gick till Gröna Lund som låg i närheten. Osv.”

Stockholm 1950

Stig och Margot på sin första gemensamma semesterresa i Stockholm 1951

”Tisdag den 24 juli 1951

Vi for nu till Nynäshamn. Därifrån skulle vår båt avgå till Gotland kl 12 på natten. Stig och jag bäddade våra sovsäckar och filtar på övre däck, där vi tänket sova lite.”

Stig o Margot1951

Stig och Margot i Visby 1951

”Tisdag den 31 juli 1951

Vi hade varit i Visby en vecka. En mycket härlig och underbar vecka, men nu skulle vi fortsatta vår resa, Vi for från Visby kl 10.. Vi fick sällskap med ett par Stockholmare. Resan skulle fortsätta till Kalmar och vidare på kvällen till Trekanten.”

”När vi närmade oss Kalmar började jag att bli nervös det var första gången jag skulle träffa Stigs föräldrar.”

”Det visade sig emellertid att Stigs föräldrar var de snällaste och raraste människor jag fått träffa.”

Stig o Margot1951_0001

Stig med sina föräldrar Otto och Gunborg Wåhlin i Ramneryd, Trekanten

Förlovningen:

”Nyårsafton 1952

Vi for till Norrköping. Det var jag Stig, jag Sonja och Kalle. Vi for dit för att förlova oss. Vi bodde på Hotell Casa. Klockan tjugo min i fem bytte Stig och jag ringar. Det var en av de underbaraste stunder i mitt liv. Nu visste jag jag ju att den jag älskade över alla andra var min. Jag har aldrig känt mig så jublande glad förr som då i den stunden Stig trädde ringde på min finger och kysste sedan den ringklädda handen”

Stig o Margot1951_0002
I och med den noteringen i Margots Dagbok så har vi nu också knutit ihop Dagboken med breven som jag skrev om för fyra dagar sedan. Vi får se om jag i framtiden väljer att skriva om något mer från mammas Dagbok. Det som idag är mest intressant för mig är att kunna koppla ihop det mor skrev i i sin Dagbok med de fotoalbum som jag också har tillgång till. Bilderna i albumen säger mig så mycket mer när jag samtidigt kan läsa om händelserna på bilderna i Dagboken.

Tack mamma för att du sparade så mycket från ditt eget liv som jag har så mycket glädje av att få ta del av idag.

Annonser

En semester med utflykter i mina förfäders spår, del 1.

OBS Alla bilder i det här inlägget går att klicka på och se i större format

Det är alltid trevligt att kunna förena semesterresor i Sverige med släktforskning. Jag har i sommar sökt upp och besökt några helt nya platser med anknytning till släkten. Men det har också blivit besök på platser där jag har varit tidigare. Jag har nämligen upptäckt hur snabbt landskapet förändras och vill därför hänga med och dokumentera  tidigare besökta platserna på nytt igen. Ibland kan det t.o.m vara svårt att hitta tillbaka till en del ställen man tidigare har varit på eftersom nya hus har byggts upp och nya vägar har kommit till runtomkring.

Den viktigaste lärdomen från den här sommarens små utflykter i förfädernas spår bekräftar den erfarenhet jag har sedan tidigare. Vikten av att prata med folk som bor på de platser du besöker! De allra flesta blir väldigt glada och berättar gärna om vad de vet. Har de inte själva så mycket kunskap så vet de ofta om någon som besitter kunskaper och hjälper dig att söka upp dessa personer. Visst det finns undantag där man ganska omgående känner att här är jag mest till besvär och stör, men då är det bara att knacka på i nästa stuga istället. Är du ute på verkliga landsbygden så kan det också vara nog så viktigt att presentera sig och sitt ärende. Många kan nämligen blir lite otrygga och osäkra när det åker omkring okända bilar och spanar. Så skälen till att prata med folk och att presentera sig är flera.

På vägen  till Kalmar den 23 juli 2014

Vi hade bokat in några nätter på Brofästet Hotell i Kalmar för att använda Kalmar som en central utgångspunkt för både tänkta semesternöjen och olika utflykter i förfädernas spår. På nöjessidan hann vi t.ex. med både Diggilookonsert i Borgholm och teater på Krusenstiernska gården i Kalmar.

Redan på väg  till Kalmar blev det några planerade stopp på vägen. Först åkte vi förbi kyrkogården i Nybro och min farfar och farmors grav. När jag kom fram till graven fick jag se en skylt framför gravstenen där det stod ”Återlämnad”, det högg till hjärta när jag såg den. Även om det inte är så ofta jag är på den kyrkogården så har jag varje gång jag passerat Nybro ändå stannat till där. När jag hade fått tänka efter lite så var det lite lättare att förstå att skylten ändå fanns där. Pappas syskon i den trakten finns inte kvar i livet och nästa år är det 30 år sedan min farmor gick bort. Men jag kan personligen tycka att gravrätt på 25 år är i kortaste laget, särskilt när det finns släktingar som är måna om att bevara minnet efter sina förfäder. Samtidigt får man acceptera att tiderna förändras snabbt även när det gäller seder och bruk vid begravning. Allt fler begravs idag i minneslundar utan en angiven och utpekad plats. Nästa gång jag kommer till Nybro kanske graven är helt borta men jag kan bevara minnet av min farfar och farmor ändå på andra sätt. Jag får gå in i kyrkan och tända ett ljus där, vilket jag i och för sig nästan alltid ändå gör när jag besökt en grav. Jag gick också förbi min farbror Ingvars grav på samma kyrkogård och så länge den finns kvar kan den ge mig anledning till att fortsätta att stanna till vid Nybro kyrkogård även i framtiden.

Nästa stopp på vägen mot Kalmar var ett besök i Ramneryd och den lilla gården Gröndal som farmor och farfar brukade i många år. Det är också där min far växte upp och varje morgon gick den långa vägen till skolan i Mossebo. Han gick ofta iväg riktigt tidigt på morgonen eftersom han hade uppdraget att vara i skolan och elda i kaminen så att det skulle vara varmt i klassrummet när de andra eleverna kom. Ett uppdrag som han tjänade 50 kr om året för och som bidrog till familjens i övrigt knappa resurser. Väl framme vid pappas barndomshem så kom nästa lilla känslomässiga motgång. Det var folk hemma i huset men jag kände tydligt att här kommer jag olämpligt. Kikade i stort sett bara in på gården och såg att brunnen och vattenpumpen stod kvar. Ställde några korta frågor och fick reda på att jordkällaren höll på att göras iordning igen. Därefter satte vi oss i bilen och åkte vidare mot Kalmar. Det blev faktiskt inte en enda bild tagen från den här platsen.

Från Ramneryd körde vi tillbaka mot Trekanten och stannade till vid Flaggstugan. Även här var det folk i rörelse vid huset. För ett antal år sedan när jag även då stannade här fick jag veta att Flaggstugan fungerade som sommarstuga till en familj från Stockholm där frun hade kopplingar till Trekanten. När jag stannade den här gången så var det två lite yngre familjer i trädgården. Försiktigt ropade jag in på gården och frågade om jag fick störa lite. Det var inga problem och här kände jag mig varmt välkommen. Jag fick veta att de som jag hade träffat förra gången jag var här tyvärr var döda och att två bröder nu har tagit över huset och tänker fortsätta att använda det som sommarstuga. Flaggstugan byggdes år 1799 och fungerade en mycket kort tid som Båtsmanstorp. Därefter blev det en plats där man bytte hästar förr när man reste mellan Kalmar och Nybro. Från 1964 har den fungerat som sommarstuga till föräldrarna till de båda bröder som nu tagit över. Mitt intresse för den här platsen bygger på att min farfar köpte det här huset som så kallad Undantagsstuga till sina föräldrar när de var gamla. Huset är bevarat så som det alltid har sett ut och är väldigt charmigt att se på. Det kallas för Flaggstugan eftersom det under många år alltid hängt en flagga på den främre fasaden. Huset har nu behov av visst underhåll vilket en av bröderna visade och beskrev för mig. Delar av träfasaden behöver bytas ut. Men det är inte lätt när alla plankor har olika format och bredd. De är idag spikade med handsmidda spikar och det är lite osäkert om de går att rädda och återanvända. Besöket här blev ändå det mest lyckade på vår resa  till Kalmar.

Fortsättning på sommarens utflykter i förfädernas följer inom kort…

Den allra första i vår släkt med efternamnet Wåhlin.

J_wahlin

jwahlin

Min farfars far Johan Wåhlin föddes som så kallat oäkta barn den 20 juni 1854 i Svartingstorp, Åby socken (H) som ligger strax norr om Kalmar vid Läckeby. Hans mor Lisa Kajsa Jonsdotter Dammgren var piga på Svartingstorp. På Svartingstorp fanns ett Spinneri där Lisa arbetade och enligt muntlig utsaga så ska hon ha fått sonen Johan med en engelsman som var på tillfälligt besök på Spinneriet. Denna engelsman ska ha varit en bröderna Clark som då ägde en av världens största Trådfabriker Coats & Clark. Anledningen till att han tagit sig eller fått efternamnet Wåhlin sägs vara att det härstammar från gårdsnamnet Wångerslät i Åby socken.

trade2

Eftersom hans mor var piga och flyttade runt på olika gårdar så växte Johan istället upp hos sin morfar och mormor, Jonas Olsson Dammgren och Maja Lisa Jonsdotter, i torpet Dammen, Slät, Åby (H). Jonas Olsson Dammgren var själv född i detta torpet och köpte det år 1851. Samma år hade då Jonas sålt en annan fastighet som idag ligger på Dammvägen 2 till Jonas Peter Olofsson för 51 Riksdaler. Den fastigheten såg från början precis likadan ut som Dammen men är idag tillbyggd i flera omgångar. De som bodde i torpet Dammen var så kallade egna Torpare och brukade jorden åt sig själva, marken bestod av 4 tunnland. Torpet lämnades åt sitt eget öde i början av 1900-talet. Det var då illa åtgånget och föll snart samman. På den plats där torpet låg finns nu ett nytt hus uppfört. Torpet låg nära en Kvarn och gatan heter Kvarnbacken. Gatan som går igenom Slät heter Dammvägen.

damgrennam,n

När Johan Wåhlins mamma Lisa blev äldre och inte längre kunde arbeta som piga så bodde hon ensam i torpet Dammen. Men när torpet blivit illa åtgånget och fallfärdigt så flyttade hon in till sin granne Sofia Åman. Lisa fick då tre kronor i månaden från fattigkassan och gav en krona till Sofia Åman som hyra. Lisa besöktes en gång i veckan av sin syster  Lovisa som då hade med sig  mat i form av bröd, smör och salt. Två gånger varje sommar besöktes hon av sonen Johan Wåhlin som då gick dit den långa vägen från Trekanten, en sträcka på nästan 2 mil enkel väg.  Det här har berättas för mig 1980.07.14 när jag besökte Sofia Åmans dotter Anna Åman som då var 88 år gammal. Anna mindes också att Lisas far var ”Kräkedoktor” (Djurdoktor). Anna Åman själv var barn då Lisa var inhyst hos hennes mor. Anna kom ihåg henne som en gammal dam som då bodde på deras övervåning.

Den 14 november 1874 när Johan Wåhlin var drygt 20 år gammal flyttade han till Qvarter N:o 10 i Kalmar Stadsförsamling där han arbetade som Målargesäll. Han gifte sig den 31 december 1875 med Emma Christina Carlsotter från Replinge (H). Den 17 november 1879 flyttade han tillbaka till Åby Socken och då till Wångerslätt med sin hustru och ett barn, sonen Johm Emrik Philemon. De hade också under tiden de bodde i Kalmar fått en dotter Anna Elisabeth men hon avled redan den 22 maj 1877 i en en ålder av 6 månader och 10 dagar.

Johan och Emma fick tillsammans inte mindre än 11 barn, att särskilt lägga märke till är att från och med min farfar Otto Wåhlin så döptes barnen efter sin nummerföljd, 8 = Otto, 9 = Nina, 10 = Thili och slutligen barn nr 11 = Elvira

Barn födda i Kalmar:

Anna Elisabeth f.1876.12.12 – d.1877.05.22

John Emrik Philemon f.1878.03.08 – d.1922.11.23

Barn födda i Åby socken (H):

Almida Juliana f.187912.06 – d.1900.07.11

Olga Eugenia f.1882.02.10 – 1958.01.25

Rudolf Zepanius f.1883.12.03 – 1903.12.03

Hjalmar Theodor Virgilius f.1886.01.31 – 1953.07.17

Barn födda i Kalmar:

Bertha Maria f.1888.07.02 – 1908.02.12

Otto Viktor Emanuel f.1890.03.27 – d.1964.06.27, (min farfar).

Nina Cecilia f.1891.11.22 – d.1955.03.22

Thili Erika f.1894.01.24 – d.1969.12.23

Elvira ”Ella” Alexandra f.1897.02.16 – d.1973.06.29

År 1888 bodde Johan Wåhlin med sin familj åter igen i Kalmar Stadsförsamling och då i Qvarteret Ängö N:o 9.

Senare flyttade Johan med sin familj till Trekanten som ligger mellan Kalmar och Nybro där arbetade han som Postförare. Han gick eller cyklade med posten till Mossebo och Olofsböle. När han sedan blev äldre så köpte min farfar Otto Wåhlin en så kallad undantagsstuga i Trekanten  till sina föräldrar. Stugan kallas i allmänt tal för ”Flaggstugan” och fungerar idag som sommarstuga.

Flaggstugan

Hösten 1997 fick jag kontakt med Valborg Persson i Nybro.

Hon var fosterflicka hos Johan och Emma Wåhlin från 6 månaders ålder tills hon var 11 år. Ella ( Elvira ), dotter till Johan och Emma, hade en arbetskamrat som behövde ”barnvakt”  när hon åkte till stan för att söka jobb och det var så Valborg blev kvar hos Johan och Emma. I ett telefonsamtal med Valborg 1997.08.18 berättade hon bla att Johan var en mycket intelligent, läste ofta poesi. Han ärvde intresset för medicinalväxter från sin morfar, och han sålde också ”mediciner” till apotek. Många kom direkt till honom och handlade. En tysk läkare ville ha hans recept och köpte hans receptbok.

Avskrift av ett brev från Valborg Persson till Dick Wåhlin:

Madesjö 11 okt 1997

Att jag kom att bli fosterbarn hos Emma o Johan Wåhlin berodde på att min mor och Ella Wåhlin hade varit arbetskamrater i Kalmar. Min mor var inte gift och hade en flicka förut som mina morföräldrar hade tagit hand om, så nu det var dags igen så kunde hon inte komma hem igen. Då fanns det ett ställe i Kalmar dit ogifta mödrar kunde komma och föda sina barn och sedan stanna en tid tills de kunde komma ut i förvärvsarbete igen. Det var inte så lätt att få något arbete när man hade ett litet barn med sig. På sommaren var det ofta på lantgårdarna som man behövde extra hjälp med varje handa göromål. Min mor och jag hamnade på en gård utanför Kalmar.

Men min mor var ju van vid ”stan” och längtade tillbaka dit. frågan blev då var hon skulle göra av mig? Då kom Ella (Elvira) Wåhlin och hon överens om att fråga Ellas föräldrar om de kunde ha mej några dar tills hon kunde ordna något annat för mig. De lovade att ha mig några dar men min mor lät aldrig höra av sig. Och jag -jag bara fanns där. Ett litet barn behöver ju både mat och kläder, så Wåhlin fick gå till ”socknen” och begära bidrag. det beviljades med 20 kr i månaden.

Där växte jag upp och fick kalla dem Mor o Far. Jag vet att jag fick uppleva mycken kärlek och vänlig omtanke. Så kom den dagen jag skulle börja skolan. Jag visste att jag hette AgnesWalborg Linnea. Så skulle ju det också vara ett efternamn men det visste ingen vad det var. På så sätt fick jag ta mina fosterföräldrars namn Wåhlin. Men eftersom tiden går och barn växer upp så går det åt mer pengar till mat och kläder. Så far blev tvungen att begära litet mer i månaden för mej. Men när Fattigvårdsstyrelsen hade sammanträde så försökte de få någon som tog mig för 15 kr i månaden. På så sätt fick jag byta fosterhem. Hur det kändes för kära Mor o Far kan jag ej här beskriva. Det och mycket annat har jag i min hemliga minnesbok.

Jag önskar bara: ”Frid över deras kära minne”*

Valborg Persson

PS Att far var ”låghalt” berodde på, enl. vad han själv berättat. Han var 4 år och ramlade ner från ett träd där han plockade äpplen och slog sig så illa att farmor eller mormor inte kunde lägga om det så att det blev bra. Jag minns honom som en mycket intellegent man. Om kvällarna brukade han läsa poesi. Än idag kan jag minnas några versar.

Ett vykort som Johan och Emma skickat till sitt fosterbarn:

MINOLTA DIGITAL CAMERA