Mera om traditionen att gå ”Trettonstjärnor” i Åtvidaberg

Den 5 januari så skrev jag ett inlägg med en berättelse som min mor nedtecknat om hur hon som barn på Trettonafton och Trettondagen klädde ut sig och med sina vänner gick runt bland husen och sjöng speciella sånger som Trettonstjänor. Att gå Trettonstjänor är en gammal tradition som jag tror att väldigt få har hört talas om längre. Men efter förra inlägget så har några hört av sig till mig och berättat att lokalt så lever faktiskt traditionen vidare. Bland annat på ön Möja och därifrån finns också filmer på You Tube att titta på.

Igår var jag i Åtvidaberg och hälsade på min pappa. Vi satt och tittade i hans gamla fotoalbum. Där fick jag se två fotografier från något evenemang som också måste vara kopplat till traditionen att gå Trettonstjärnor. På dessa fotografier är också kopplingen till Åtvidaberg extra tydlig eftersom istället för vita strutar så är man här klädd med FACIT gubbens strutar på huvudet. Men även här syns ett par  ”Judas” som är svartmålade i ansiktet. Jag tror bilderna är från Facit mässen och något speciellt evenemang där. Kanske någon som vet mer om detta och kan berätta för mig. Tyvärr så mindes inte pappa så mycket från när bilderna togs

Läs gärna också mitt förra inlägg om traditionen att gå Trettonstjärnor i Åtvidaberg:

https://dickwahlin.wordpress.com/2014/01/05/sa-har-kunde-det-firas-under-trettonhelgen-forr-i-tiden/

Så här kunde det firas under Trettonhelgen förr i tiden.

För de allra flesta så räknas väl denna helg endast som en möjlighet till några extra lediga dagar inför det nya arbetsåret. Så har det inte alltid varit utan Trettonhelgen har en Kristen bakgrund och innebörd. Man firar Jesu födelse och den dag då de Tre vise männen kom till Jesusbarnet med Rökelse, Guld och Myrra. Min mor skrev ner många berättelser från sin barndom och här kommer hennes berättelse om hur man firade i Åtvidaberg under Trettonhelgen.

Trettonhelgen (nedtecknat av Margot Wåhlin)

När jag var barn och växte upp i Åtvidaberg gick barnen trettonstjärna på Trettondagsafton och Trettondagen. Det var föresten inte bara barn utan även föreningar. Vi började en tid före helgen med att göra en så kallad Trettonstjärna. Det var i princip en låda som det skars ut figurer på såsom en flaska ett snapsglas och en halvmåne. Under det utskurna satte vi Silkespapper i olika färger. Inne i lådan gjordes en ljushållare. Vi barn var utklädda med vit skjorta och en strut på huvudet. Alla utom en som blev svärtad i ansiktet. Det var Judas och han hade en väska. Vi gick runt bland husen. När vi kom in sjöng vi ”trettondagen är kall och mulen och snön han lyser o herre Gud. Och kaffepannan den står på spisen men inte finns där en enda tår.” Sedan sjöngs en del julsånger och sedan ”Vi haver och en Judas som bär vår pung. Vi tror att han kommer från skogen svarter uti syna som en grobian, och han kan skrämma bort alla små barn. Näsan den pekar mot skogen” När denna sång sjöngs gick Judas fram till familjen som vi gått in till och räckte fram den medhavda väskan. Tanken var att vi skulle få någonting. För det mesta fick vi en slant. Det var var ofta en tio eller tjugofemöring. Så slutade vi med att sjunga ”Haven tack haven tack för denna hederliga skänk. Denna skänk denna skänk den är hederligt betänkt. Nu ska vi ut och vandra nu ska vi ut och gå. Farväl både vänner och bekanta” Vi bockade och tackade och fortsatte till nästa hus.

Jag hade två kusiner i Valdemarsvik. Där gick man inte trettonstjärna utan man gick Knutgubbe på Knutdagen efter Jul. Dom klädde inte ut sig som trettongossar utan till olika Knutgubbar. Dom gick sedan runt i husen lika som vi gjorde. Det var inte så vanligt att dom fick pengar det var mest frukt och karameller i deras väska. Dom hade heller inte gjort någon Trettonstjärna.

Noteringar av Margot Wåhlin (1935-2012)