Midsommarafton 1948. – En skoluppsats skriven av min mor Margot Adolfsson när hon var 13 år gammal.

På midsommarafton var jag hos mina släktingar i Valdemarsvik. Vi bodde i deras sommarstuga. Den ligger i en vik av Valdemarsviken.

På morgonen gick vi upp klockan fyra och åkte ut och tog upp långrev. Vi fick två ålar. När vi sen kom hem var klockan tio och vi klädde en midsommarstång. Jag band kransar och morbror Hilding klädde själva stången. De andra bar löv och plockade blommor. Bredvid morbror Hildings sommarstuga har hans bror också en sommarstuga. Morbror Hildings bror och hans hustru har en flicka som heter Berit och de hjälpte också till. När midsommarstången var rest åt vi middag för då var klockan ett.Efter maten tog jag roddbåten och mina kusiner Karl-Erik och Rolf satt på ett segel på deras badbåt och vi åkte ut i viken. När vi kom ut en bit stjälpte deras båt och de kom i vattnet.

Då klockan var sex på kvällen åkte mina släktingar och jag till Kättelön, där det var midsommarfest. Kättelön ligger vid havsbandet. Om man tittade utåt såg man att hav och vatten gick ihop.Från morbror Hildings sommarstuga är det två mil till Kättelön. På en ö nära Kättelön ligger Häradsskär fyr. Vi gick och tittade lite på Kättelön. Det var mycket folk där, och på ett ställe låg det segelbåtar från olika länder. Det skulle nämligen bli segeltävlingar nästa dag. Mina släktingar och jag gick sedan till festplatsen. Där fanns det en dansbana och stånd där man fick köpa godsaker och lotter.

När vi åkte hem var klockan ett på natten. Då såg vi Häradsskärs fyr blinka På vägen åkte vi över ett djup som heter Flisdjupet. Där kan det gå ändå till tre meter höga vågor, men då var det bara små dyningar. När vi sedan kom hem till stugan var vi så trötta att vi knappt kunde gå i land. Och så var det slut på denna dag.

Skoluppsats skriven av Margot Wåhlin när hon var 13 år gammal år 1948

Hilding Persson (1908 – 1972)

Margit Landberg (1912 – 2013)

Hilding Person och Margit Landberg, bröllopsfoto från den 4 augusti 1934

Hilding Persson i militäruniform

Margit och Karl-Erik

Mammas kusin, Karl-Erik Persson

Mammas kusin, Rolf Persson

                           Familjen Hilding och Margit Persson, klicka på bilderna för större format

 

Noteringar:

Flisdjupet:
Ligger i Gryts skärgård utanför Ekön och har ett maximal djup på 24,2 meter.

Häradsskär:
Häradsskär ligger längst ut i Gryts skärgård och är en av Sveriges cirka 1 700 kronoholmar – öar som ägs av staten.

Så här kunde det firas under Trettonhelgen förr i tiden.

För de allra flesta så räknas väl denna helg endast som en möjlighet till några extra lediga dagar inför det nya arbetsåret. Så har det inte alltid varit utan Trettonhelgen har en Kristen bakgrund och innebörd. Man firar Jesu födelse och den dag då de Tre vise männen kom till Jesusbarnet med Rökelse, Guld och Myrra. Min mor skrev ner många berättelser från sin barndom och här kommer hennes berättelse om hur man firade i Åtvidaberg under Trettonhelgen.

Trettonhelgen (nedtecknat av Margot Wåhlin)

När jag var barn och växte upp i Åtvidaberg gick barnen trettonstjärna på Trettondagsafton och Trettondagen. Det var föresten inte bara barn utan även föreningar. Vi började en tid före helgen med att göra en så kallad Trettonstjärna. Det var i princip en låda som det skars ut figurer på såsom en flaska ett snapsglas och en halvmåne. Under det utskurna satte vi Silkespapper i olika färger. Inne i lådan gjordes en ljushållare. Vi barn var utklädda med vit skjorta och en strut på huvudet. Alla utom en som blev svärtad i ansiktet. Det var Judas och han hade en väska. Vi gick runt bland husen. När vi kom in sjöng vi ”trettondagen är kall och mulen och snön han lyser o herre Gud. Och kaffepannan den står på spisen men inte finns där en enda tår.” Sedan sjöngs en del julsånger och sedan ”Vi haver och en Judas som bär vår pung. Vi tror att han kommer från skogen svarter uti syna som en grobian, och han kan skrämma bort alla små barn. Näsan den pekar mot skogen” När denna sång sjöngs gick Judas fram till familjen som vi gått in till och räckte fram den medhavda väskan. Tanken var att vi skulle få någonting. För det mesta fick vi en slant. Det var var ofta en tio eller tjugofemöring. Så slutade vi med att sjunga ”Haven tack haven tack för denna hederliga skänk. Denna skänk denna skänk den är hederligt betänkt. Nu ska vi ut och vandra nu ska vi ut och gå. Farväl både vänner och bekanta” Vi bockade och tackade och fortsatte till nästa hus.

Jag hade två kusiner i Valdemarsvik. Där gick man inte trettonstjärna utan man gick Knutgubbe på Knutdagen efter Jul. Dom klädde inte ut sig som trettongossar utan till olika Knutgubbar. Dom gick sedan runt i husen lika som vi gjorde. Det var inte så vanligt att dom fick pengar det var mest frukt och karameller i deras väska. Dom hade heller inte gjort någon Trettonstjärna.

Noteringar av Margot Wåhlin (1935-2012)