En bouppteckning berättar mer än själva orden som står skrivna i den.

Det jag menar med rubriken är att när man läser en bouppteckning så kan man med lite egen fantasi få en uppfattning om hur den avlidnes liv har varit. Genom att titta på vilka saker som är upptagna och värderade så kan man också bättre föreställa sig hur det såg ut i inne hemmet. De verktyg och andra saker som finns upptagna ger också en indikation på vad man sysslade med till vardags. Har man sedan också varit och besökt platsen där personen har levt sitt liv då kan man nog påstå att man har en relativt bra bild över den personens levnadsvillkor.

För oss släktforskare är därför bouppteckningar en mycket viktig källa. Lagen om att man ska upprätta bouppteckning när något avlidit kom år 1734, men det finns bouppteckningar som är äldre än så.

Arkiv Digital har nu helgen lagt till en hel del nya bouppteckningar från början av 1900-talet. En av mina anor som jag skrivit en del om tidigare, Petter Rahm, hans bouppteckning fanns nu med bland det som har uppdaterats. Det här var också en av de uppgifter som fanns med på min ”Att Göra -lista”, det att hitta just Petter Rahms bouppteckning.

Lite kort om Petter Rahm:

f.1818.07.28 Hagtorpet, Värna (E)

g.1837.12.26 Bersbo, Värna (E)

d.1904.03.28 Bysjötorp, Yxnerum (E)

1842 Antagen som Livgrenadjär

1855 Avsked som Livgrenadjär pga av sjukdom

Har också arbetat som tunnbindare och gjorde spritunnor till Rehnbergs spritfabrik i Söderköping. Han var också korgmakare och de sista åren av sitt liv var han kyrkvaktmästare i Yxnerum

En mer fullständig levnadsbeskrivning finner du här:

https://dickwahlin.wordpress.com/2014/01/09/livgrenadjaren-petter-rahm-och-hans-hustru-lena-stina-engstrom/

Här en förteckning på de föremål som finns upptagna i hans bouppteckning:

Koppar

1 gryta 5 kr

1 kokare 1,50 kr

1 panna 1 kr

2 flaskor 1 kr

1 bunke 0,50 kr

Järn och blecksaker

1 gryta 1 kr

1 panna 0,25 kr

2 stekpannor 0,50 kr

2 saxar

1 kaffebrännare

1 eldtång

1/2 dussin knivar

Möbler

1 skänk 1 kr

1 säng 0,50 kr

2 bord 1,50 kr

4 stolar 0,25 kr

1 väggur 1 kr

Sängkläder

2 var 1 kr

3 kuddar 0,75 kr

Linne

10 lakan 5 kr

2 servetter 0,50 kr

Den avlidnes garderob 10 kr

Böcker 2 kr

Diverse

Fiskeredskap 3 kr

2 yxor 0,50 kr

1 bykkar 1 kr

2 ljusstakar 1 kr

1 lampa 0,25 kr

2 sågar 1 kr

3 lufter gardiner 3 kr

Värde av boets saker totalt 46 kr

Nu har jag inte tagit med fodringar och skulder utan enbart tittat på hans saker som alltså har värderas till totalt 46 kr. Nu vet jag att det fanns några till föremål i boet eftersom de har gått i arv i släkten. Det är inga direkt värdefulla saker som direkt skulle ha påverkat totala värdet då särskilt mycket.  I dagens penningvärde så motsvarar 46 kr 1904, 2 617 kr år 2014.  (http://www.historia.se/Jamforelsepris.htm)

Förr tog man upp allt i den avlidnes bouppteckning in i minsta detalj, undantaget här är den avlidnes kläder och böcker som är sammanslaget i gemensamma poster. Men om du tänker dig en fullständigt detaljerad bouppteckning efter en person i Sverige som levt fram till nu och jämför med denna så kan man tydligt se att samhället och levnadsvillkoren ar förändrats en hel del.

En annan detalj i den här bouppteckningen som också visar på utvecklingen i samhället är bouppgivarens namnteckning. Petter Rahms dotter Stava Sofia var inte skrivkunnig utan det var någon annan som förde pennan över pappret i Stafva Sofias ställe, men hon höll själv med sin hand på pennan när namnteckningen skrevs. Det här förfarandet kallas ”med handen på pennan” och förkortas m.h.p.p.

Namnteckning Stafva

(Not: m.h.p.p är en juridisk term som fungerar bra att använda även idag när någon av någon orsak inte kan skriva själv, tex pga av sjukdom. Bara personen själv är närvarande och att handlingen är hans egen vilja samt att det hela bevittnas.)

Här är bilder på den fullständiga bouppteckningen:

BoU Petter Rahm Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga FII-1 (1904-1904) Bild 2560 - sid 15 BoU Petter Rahm Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga FII-1 (1904-1904) Bild 2570

Annonser

mm mf Carl Milton Ferm – En statdräng som flyttade hela 16 gånger i sitt liv.

Statdräng var en person som ofta helt saknade egna tillgångar förutom sina egna kläder och livsnödvändiga husgeråd. Ordet statdräng kommer ifrån att man fick sin lön i form av olika naturaförmåner från den gård där man arbetade, s.k. stat. Lönen (”staten”) kunde utbetalas i form av ett enkelt boende, mjöl, mjölk, ved och andra saker som behövdes för att kunna klara av att leva.  Statdrängen arbetade på kontrakt ett år i taget och många flyttade runt nästan varje år i samma trakt på olika gårdar. Kontrakten löpte från 1 november varje år och den sista veckan i oktober kallades för ”slankveckan”. Det var också under den veckan som många packade sina saker och flyttade till nästa gård i hopp om att få det lite bättre. Det som också ingick i de s.k statarkontrakten var att även hustrun skulle arbeta på gården ofta i ladugården med mjölkning och annat. Statarsystemet upphörde i Sverige 1945 och man blev därefter istället anställd som jordbruksarbetare och fick riktig lön för sitt arbete.

Carl Milton Ferm föddes den 31 augusti 1859 i torpet Rössletorp, Holmbo, Hannäs (E). Han var son till arbetaren Jonas Peter Ferm, f.1832.07.29 i Gärdserum (E),  d.1921.09.06 Yxnerum (E)) och Carolina Gillström, f.1834.07.29 i Hannäs, d.1910.05.03 i Yxnerum (E). Carl Ferm var familjens tredje barn i en syskonskara på totalt sex barn. Hans äldre bror Sven Peter hade  dock avlidit samma dag som han föddes 1858.07.15. Levande vid hans födsel fanns hans storasyster Emili Charlotta Ferm född den 31 januari 1857. Han fick därefter tre systrar, Alma Catharina född den 18 januari 1865, Hilma Vilhelmina född den 10 december 1871 samt Hulda Alfrida född den 1 december 1874. Hulda Alfrida dog knappt 21 år gammal en tragisk död den 13 september 1895. Dödsorsaken står i dödboken angiven så här: ”Sjelfmord genom fosforintag för fosterfördrivning”

När Carl Milton är fyra år gammal år 1863 så flyttar han för sin första gång i ordningen. Han flyttar från Rössletorp, Holmbo, Hannäs(E) till Fridhem, Hällingsfall, Hannäs (E). Där bor han kvar ända fram till 1878 då han flyttar sin andra gång till torpet Tholen under Vegalla gård i Yxnerum (E).

Carl Ferm arbetar 1881 som statdräng på Wegalla gård och träffar där pigan Johanna Rahm. Johanna blir gravid och föder samma år den 6 november en flicka med namnet Elin Charlotta, min mm m. Elin är trots att Carl och Johanna gifter sig den 27 augusti 1881 ett så kallat oäkta barn. Elin får därför växa upp hos sin morfar Petter Rahm i Mittelstein och Bysjötorp, Yxnerum (E).

IMG_0002                    Foto på Carl Ferm och Johanna Rahm med sin dotter Elsa Hildina.                             Dottern Elsa Hildina avlider 1909 endast 10 år gammal av scharlansfeber.                          Hon är begravd alldeles intill kyrkan på Örtomta kyrkogård bredvid en björk.                    

Carl Ferm och Johanna Rahm får tillsammans 5 barn 

Elin Charlotta Ferm f.1881.11.06, Yxnerum (E) d.1974.06.25, Åtvid (E)

Carl Oskar Ferm f.1882.11.28, Yxnerum (E) d.1969.11.30, Sankt Johannes (E)

Ernst Viktor Ferm f.1885.02.04, Yxnerum (E) d.1948.01.24, Östra Eneby (E)

Gustav Erik Ferm f.1892.02.15, Yxnerum (E) d.1974.05.23, Johannelund (E)

Elsa Hildina Ferm f.1899.08.29, Björsäter (E) d.1909.01.12, Örtomta (E)

När Carl Ferm och Johanna Rahm bor i Smedstorpet Örtomta från 1916 så har de en 12-årig flicka inackorderad hos sig. Hon hette Tyra Maria Trygg och var född 1904.03.05 i Örtomta (E) Hennes mor Emma Karolina Trygg var fattig och bodde själv i Fattighuset när hon födde sin oäkta dotter Tyra Maria. Flickan Tyra flyttade även med familjen Ferm 1917 till Hjälmsäter i Örtomta. År 1918 flyttar hon själv till Ånestad i Vårdsberg (E) och börjar där att arbeta som piga.

Tyra Trygg g Zetterberg

Tyra Trygg gift Zetterberg.                                                                                               Flickan som var fosterflicka hos familjen Ferm i Örtomta

Platser där Carl Milton Ferm har bott:

1859 – 1863 Rössletorp, Holmbo, Hannäs (E)

1863 – 1878 Fridhem, Hellingsfall, Hannäs (E)

1878 – 1881 Tholen, Wegalla, Yxnerum (E)

1881 – 1883 Wegalla, Yxnerum (E)

1883 – 1884 Tripoli, Yxnerum (E)

1884 – 1886 Wegalla, Yxnerum (E)

1886 – 1891 Odensgöl, Björsäter (E)

1891 – 1906 Koburg, Wegalla, Yxnerum (E)

1906 – 1908 Björkekrog, Dahla, Björsäter (E)

1908 – 1909  Höfversby, Örtomta (E)

1909 – 1916 Lilla Ljungstorp, Åsarp, Örtomta (E)

1916 – 1917 Smedstorpet, Brunsås, Örtomta (E)

1917 – 1918 Hjälmsäter, Örtomta (E)

1918 – 1925 Eriksberg, Broby, Örtomta (E)

1925 – 1929 Lyckhem, Gistad (E)

1929 – Borum, Skärkind, Örtomta (E)

Carl Ferm avlider 70 år gammal den 13 oktober 1929 i Borum, Skärkind (E) av Kräfta och Ålderdomsaftyning. Johan Rahm avlider den 15 december 1934 i Borum, Skärkind (E) av en Hjärnblödning. Båda är begravda på kyrkogården i Örtomta.

Mormors far & mors grav Carl Ferm och Johanna Rahms grav på Örtomta kyrkogård, graven finns ej kvar.

Carl Ferm och Johanna Rahm har många ättlingar både levande och döda, i min databas finns hittills 93 st personer med Carl o Johanna som sina stamfäder. Här några bilder på deras barn, klicka för större format.

Ännu fler bilder som går att klicka på för större format:

Knut Landberg och Elin Ferm – min mormors far och mor

Knut Henrik Landberg

Landberg_0001

Knut föddes den 30 mars 1882 i Järpdalen under Häggebo i Ringarum (E). Det är så det står i hans födelsenotis även om Knut själv sa att han föddes i Grossbyn i Ringarum. Hans föräldrar var Seth Ferdinand Landberg och Fredrika Matilda Johansdotter. När Knut föddes så hade han fyra äldre syskon Karl Ferdinand född den 7 juni 1869, Anna Matilda född den 4 september 1871, Hulda Lovisa född den 13 september 1875 alla födda i Åtvid. samt Alma Amalia (”Malin”) född den 28 oktober 1879 i Järpdalen, Ringarum. Familjen hade flyttat från Marknadsbodarna i Åtvid till Järpdalen 1876. De levde där ”Till Hus” och hade enligt besked från pastorsämbetet i Åtvid sex kronor i månaden i Livränta från Åtvids kommun och Baroniet.

När Knut var drygt ett halvt år gammal flyttade familjen den 26 oktober 1882, till Salvedal i Yxnerum. I Salvedal föds den 30 oktober 1884 Knuts yngre syster Alfrida (”Frida”) Emerentia. Familjen bor kvar i Salvedal fram till 1890 då de flyttar till Borkhult. Den 11 november 1892 flyttar de till Ekhult under Berg i Yxnerums socken och 1893 vidare till torpet Uddeholm under Fassingstorp även det i Yxnerums socken. Där bor de kvar i fem år fram till 1898 då på nytt bosätter sig i Borkhult.

Knut skrivs in i Folkskolan i Yxnerum den 11 juni 1889 och han fick sitt avgångsbetyg därifrån den 4 december 1895 när Knut var drygt 13 år gammal.

knutbetyg_1024

Den 14 juni 1896 konfirmerades Knut i kyrkan i Yxnerum

Konfirmation

När Knut 1903 är 21 år gammal gör han sin värnplikt. Den 27 september 1908 lyses det bröllop med Elin Ferm och de gifter sig den 24 oktober samma år. Elin flyttar då från Koburg och de bosätter sig i Borkhult. Knut står då angiven som Jordbruksarbetare. Han arbetade vintern med att fälla skog och på sommaren arbetade han med att flotta timmer på sjön Yxningen.

Elin Charlotta Ferm

Landberg

Elin föddes den 6 november 1881 i Wegalla, Yxnerum (E). Hennes föräldrar var Carl Milton Ferm och Johanna Charlotta Rahm. Föräldrarna gifte sig den 21 augusti 1881 drygt två månader innan Elin föddes och därför betraktades hon som ett oäkta barn även om det inte står angivet i hennes födelsenotis. Detta fick också till följd att Elin till stor del vistades och växte upp hemma hos sin morfar änkemannan Petter Rahm i Bysjötorp. Den 28 november 1882 får Elin en lillebror som döps till Carl Oskar. År 1883 flyttar familjen till torpet Tripoli för att året efter 1884 flytta tillbaka till Wegalla igen. Den 4 februari 1885 får Elin en lillebror till som döps till Ernst Viktor. Den 23 oktober 1886 flyttar man sedan till Odensgöl i Björsäter (E) där Elins pappa arbetar som Statdräng. År 1891 flyttar familjen tillbaka till Yxnerum och nu till torpet Koburg. I Koburg föds den tredje brodern och han döps till Gustav Erik. Den 8 november 1895 flyttar familjen till Elins farfar och farmor i torpet Tholen

Den 29 augusti 1899 föds Elins lillasyster Elsa Hildina men hon avlider sedan endast nio år gammal den 12 januari 1909 till följd av scharlakansfeber. När jag växte upp så hängde denna bild i stort format inramat över Elins älskade symaskin i hennes hem på Kvarngatan 4 i Åtvidaberg. Jag har alltid tyckt att det varit något speciellt med detta foto. Jag minns väl att jag som barn både var förundrad och ledsen över denna vackra flickas tragiska öde. När jag kom hem till Elin så gick jag alltid fram och tittade länge på denna bild.

Elin syster_1024
Från Tholen flyttar man den 9 november 1905 till Koburg där de också bott tidigare. Även om nu Elin har har stått skriven tillsammans med sina föräldrar i alla år fram till dess att hon gifter sig så vet vi genom hennes egna berättelser att hon egentligen växte upp hos sin morfar Petter Rahm i Yxnerum. Petter hade blivit änkeman drygt ett år innan Elin föddes och bodde i många år i torpet Mittelstein innan han flyttade till Bysjötorp. Vid Mittelstein finns en sten som är formad som en stol och som Elin kallade för sin leksten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Mittelstein bodde också Elins moster Gustava Sofia men hon kallades alltid för moster Stava.


Elin arbetar från unga år som sömmerska och flyttar med sin träkista fylld med syattiraljer från gård till gård i Yxnerums socken med omnejd. Hon bor en tid på en gård och syr där upp kläder till alla som behöver. Därefter kommer någon från en annan gård med häst och vagn och hämtar Elin och så bor hon på den gården en tid och syr upp kläder där osv.

Hur Elin sedan först gången möter Knut vet jag inget om men när de gifter sig så är Elin 27 år gammal och Knut 26 år.

Knut och Elin gifter sig

Den 27 september 1908 lyses det bröllop mellan Knut Landberg och Elin Ferm, de gifter sig den 24 oktober samma år och de bosätter sig i Borkhult. Knut står där angiven som Jordbruksarbetare. Han arbetade på vintern med att fälla skog och på sommaren arbetade han med att flotta timmer på sjön Yxningen. Elin fortsatte med sitt arbete som sömmerska.

I Borkhult föds också Knut och Elins fyra barn

Holger Josef Landberg, född den 19 mars 1909, död 4 juni 1986 i Ljungby (G)
Mormor Elna Maria Landberg, född den 14 april 1910, död 16 september 1998 i Åtvid (E)
Folke Henrik Landberg, född den 9 september 1911, död den 12 januari 1991 i Åtvid (E)
Margit Elisabeth, född den 4 november 1912, död den 26 april 2013 i Valdemarsvik (E)

Syskonen Landberg

Knut och Elin flyttar till Åtvidaberg

Den 22 september 1913 flyttar familjen Landberg till fastigheten Biet 4 på Kvarngatan 4 i Åtvidaberg. Även på Kvarngatan hade Elin en syateljé i hemmet. Många Åtvidabergs damer kom till henne för att få en klänning sydd. Elin sydde kläder åt kunder ända upp till 80-års åldern. Under kriget hade familjen stor nytta av Elins sy-kunnighet då många fruar från landet bistod med ägg, smör och mjölk och andra varor som man annars bara fick köpa på ransoneringskort. Efter avslutad provning och köp av en klänning bjöd Elin ofta sin kund på en kopp kaffe eller mat.

Här kan du höra när Elin 1964 berättar om hur de gjorde för att vänja av prästfrun med att de alltid skulle göra ost och leverera till Prästgården:

Knut tog 1913 arbete vid Industriernas såg där han arbetade var tills han blev pensionär. Han var med och startade sågverksarbetarnas fackförening och blev också deras första ordförande. Denna avdelning gick sedan upp i Träindustrins avdelning på 1920-talet och Knut var med även med i denna styrelse. Han var också aktiv i styrelsen i Arbetarkommunen och blev också deras fanbärare. Han har också varit förtroendevald inom Åtvidabergs Municipalsamhälle och Kommunfullmäktige. Intresset för kooperationen gjorde att han hade förtroendeposter även där, han tillhörde fullmäktige inom deras första distrikt.

Foto (Klicka för större bilder)

Knut avled den 12 juli 1966 84 år gammal på Kvarngatan 4 i Åtvidaberg. Elin kom sedan att leva som änka där fram till den 25 juni 1974 då hon avled i en ålder av 92 år. Makarna ligger begravda på kyrkogården vid Åtvids G:a kyrka.

Klicka för större bilder

En berättelse om en för mig väldigt speciell och viktig plats på jorden. – Åtvidaberg och fastigheten Biet 4 på Kvarngatan 4

Tänkte nu att bli lite mer personlig genom att skriva om en plats på jorden som har en alldeles särskild betydelse för mig. Platsen heter Åtvidaberg och som trots sin begränsade storlek i antal innevånare ändå är en plats som säkert många har hört talas om. Antingen är man i den generation så att man minns företaget Facit och dess uppgång och fall eller också så känner man till orten tack vare fotbollslaget Åtvidabergs FF. Både företaget Facit och fotbollslaget ÅFF är saker som också satt djupa avtryck i mitt liv. Det finns även många andra minnen och viktiga saker som hänt i mitt liv just i Åtvidaberg och här kommer nu ett litet axplock av detta:

  • Jag föddes på Åtvidabergs BB på Julafton 1958
  • Jag döptes också där i mitt första hem på Kvarngatan 4
  • Jag träffade och blev tillsammans min hustru Helena där på Luciadagen 1976
  • Vi gifte oss i Åtvidabergs Gamla kyrka på Nyårsafton 1986
  • Våra två barn Christoffer och Emelie är båda döpta i Åtvidabergs Gamla kyrka
  • Min mor är begravd på kyrkogården vid Gamla kyrkan och hon vilar där bredvid sin mor och far.
  • Min svärmor är också är begravd där och även många andra av våra släktingar.

Det är väl så för många att den plats där man är född och uppväxt har en lite speciell plats i både hjärtat och i minnet. Så är det i vart fall för mig och där man är född har man också ibland många av sina närmaste släktingar.

Åtvidaberg

Det första som troligen gav Åtvidaberg en verkligt stor betydelse är nog gruvdriften och de koppargruvor som fanns bland annat i Bersbo. I slutet av 1800-talet så startades här Europas första Kontorsmöbelfabrik och som senare kom att kallas för Facit AB men även Åtvidabergs Vagnfabrik. Det sistnämnda företaget tror jag inte så många känner till men faktum är att här tillverkades 1910 den så kallade Åtvidabergsbilen. Den gjordes bara i tolv exemplar och idag finns endast ett exemplar kvar och som nu visas på ÅSSA museet i Åtvidaberg. Det köptes in material för att bygga ett 30-tal bilar men endast 12 stycken blev slutligen byggda. De var tyvärr allt för dyra och blev därför också svåra att sälja. Konkurrensen med T-Forden blev helt enkelt alldeles för svår. Det kanske inte alla kände till att Sverige faktiskt haft ytterligare en biltillverkare utöver Volvo och SAAB och som då fanns i Åtvidaberg.

Facit

Här gick min far i lärlingsskola från 1948 och utbildade sig till Verktygsmakare. Jag själv fortsatte sedan i hans fotspår och jag gick i samma lärlingsskola mellan 1974 och 1976. Precis som min far så bodde även jag på ”Kaningårdarna” för det var så man kallade det elevhem där lärlingarna bodde. Lärlingarna kallades i Åtvidaberg för ”Kaniner” och begreppet kommer från att många lärlingar kom inflyttade från andra platser i landet och fick då i Åtvidaberg kanske sin första fästmö och som senare även ibland även blev deras fruar. Nu idag så kan man också kanske förstå de infödda Åtvidabergs killarna som givetvis inte riktigt uppskattade detta alla gånger. Det blev faktiskt precis så där även för både min far och mig, vi fann båda var sin Åtvidabergs tjej och som senare också blev våra fruar. Min far träffade min mor på en dans i Folkets Park den 9 augusti 1950 och de förlovade sig sedan på nyårsafton 1952. Jag själv höll i danskurser på Fritidsgården i Åtvidaberg och träffade där Helena, som då var en av mina danselever och vi blev som redan sagts ovan ett par på Lucia den 13 december 1976.

FacitLärlingsskolan på Facit i Åtvidaberg omkring 1950

Åtvidabergs FF och Kopparvallen

Jag gick under hela min grundskoletid i skolan i Norrköping från årskurs 1 till årskurs 9. Trots hårt tryck från olika klasskamrater genom åren så har hela tiden ÅFF varit fotbollslaget i mitt hjärta. Särskilt tydligt att jag inte höll på samma fotbollslag som mina klasskamrater blev det 1968 när Ååf gick upp i allsvenskan. Den allra första derbymatchen på Kopparvallen mot ”Snokarna från Peking” eller som laget egentligen heter IFK Norrköping var en hård drabbning både på fotbollsplanen och även under rasterna i skolan i Norrköping dagarna därefter… Åtvidaberg vann matchen med 3-1 och allt sedan dess så har det aldrig varit mera publik på Kopparvallen under någon match därefter. Publikrekordet med 11 049 åskådare står nämligen sig fortfarande. Detta trots senare stora matcher mot t.ex. Chelsea 1971 i Cupvinnarcupen och Bayern München 1973 i Europacupen.

Kvarngatan 4 och fastigheten Biet 4

Huset på Kvarngatan 4 ligger precis granne med Kopparvallen och från övervåningen i huset så ser man rakt ner på fotbollsplanen. Fastigheten är ritat av I G Clason, samma arkitekt som bl.a. har ritat ”Villan” i Åtvidaberg. Eller snarare egentligen R. E. Jacobsen en ung norsk arkitekt som senare blev känd i sitt hemland och som arbetade för Clason. Alla husen på Kvarngatan är ritade av samma person. De är alla olika men har alla gemensamma drag för att ge enhetligt intryck, eller åtminstone hade de det från början. Huset är byggt 1906 av reverterat trä och hade från början 4 lägenheter.

Huset köptes 1935 av min morfar Nils Adolfsson och min mormors bror Henrik Landberg. Det innebär att både min mor och jag hade Kvarngatan 4 som våra första postadresser i livet. När min mor kom hem från Wessmanska BB i Linköping så hade hennes far Nils köpt och hängt upp en kristallkrona i taket. Kristallkronan ärvdes sedan av min mor och den hänger nu hos min far Stig Wåhlin på Rosengården i Åtvidaberg.

I ett försäkringsbrev från 1944 så beskrivs fastigheten så här:

Byggnadskomplex bestående av 2 boningshus på cementgrund av trä under hårt tak, reverterat och i 2 våningar innehållande 6 rum och 4 kök, 4 förstugor, 4 verandor, eldstäder, 2 vedbodar, avlopp , vatten och elektricitet, matkällare av gjuten cement, 8,8 x 8,8 x 3,7 m. Uthusbyggnad av trä under hårt tak, innehållande vedbodar och hemlighus, 5 x 5 x 2 m.

Boendet på Kvarngatan 4 var ett riktigt släktboende. När jag föddes så bodde vi i en av de 4 lägenheterna och min morfar och morfar Nils och Elna Adolfsson i en lägenhet samt även min gammelmormor och gammelmorfar Knut och Elin Landberg i en annan av lägenheterna. Slutligen så bodde även min morfars mamma och pappa där fram till 1961 i den fjärde lägenheten rakt ovanför oss.

Även om vi flyttade ifrån Åtvidaberg 1963 så har i stort sett samtliga mina julaftnar (och födelsedagar) firats på Kvarngatan 4 fram till en bit in på 1990-talet. Kan inte exakt säga när traditionen upphörde men min mormor dog 1998 och hon bodde sina sista år på Björkbackens äldreboende i Åtvidaberg.

Bild

 

 

Försäkringsbrev från 1927

Försäkringsbrev från 1927

Lite kort om mina släktingar i de äldre generationerna som bodde på Kvarngatan 4 när jag föddes:

Nils&Elna_face1morfar Nils Adolfsson (1904-1964)

Han började att arbeta på Hjulfabriken i Åtvidaberg 1918 och arbetade sedan på Bergmans Målerifirma. År 1932 blev han förman på sprutmåleriet på Facit. Han tillhörde både Taxeringsnämnden och Valnämnden i Åtvidaberg och han var aktiv i logen Fridensberg. Han har målat om alla träbänkarna i Åtvids Gamla kyrka och är även den som jag tror senast förgyllde om tuppen längst upp i klockstapeln vid kyrkan någon gång under 1950-talet.

Nils&Elna_face0

mormor Elna Adolfsson (1910-1998)

Hon har under hela sitt liv varit hemmafru och skött om hushållet och de tre barnen Margot, Hans och Göran. Hon hade en enorm gästfrihet och trots begränsade ekomiska resurser så var hon en fantastisk värdinna med en enormt stor gästfrihet. Hon kunde verkligen hushålla med sina resurser  men var alltid väldigt generös och delade verkligen med sig.

gubbe

gammelmorfar Knut Landberg (1882-1966

Knut växte upp i Yxnerum där han arbetade i Lantbruket. Under 5 års tid arbetade han som flottningsarbetare på sjön Yxningen under somrarna och sedan arbetade i skogen på vintrarna. Han flyttade till Åtvidaberg 1913 och tog arbete vid Industriernas såg där han abetade var tills han blev pensionär. Han var med och startade sågverksarbetarnas fackförening och blev också deras första ordförande. Han var också aktiv i styrelsen i Arbetarkommunen och blev också deras fanbärare.

farmor2

gammelmormor Elin Landberg (1881-1974)

Elin föddes även hon i Yxnerum men eftersom hon var s.k oäkta barn, född före äktenskapet, så fick hon växa upp hos sin morfar Petter Rahm, se även mitt tidigare inlägg om honom här i bloggen. Efter avslutad skolgång så lärde hon sig till sömmerska. Hon berättade att när hon skulle sy till ”Bonnfolket” i trakten så packade hon saker i en träkista. Sedan kom någon från den aktuella gården och hämtade henne med häst och vagn. Hon stannade sedan ca en vecka på varje ställe och sydde kläder till alla på gården. Även på Kvarngatan hade Elin en syateljé i hemmet. Många Åtvidabergs damer kom till henne för att få en klänning sydd. Elin sydde kläder åt kunder ända upp till 80-års åldern.Under kriget hade familjen stor nytta av Elins sy-kunnighet då många fruar från landet bistod med ägg, smör och mjölk och andra varor som man annars bara fick köpa på ransoneringskort. Efter avslutad provning och köp av en klänning bjöd Elin ofta sin kund på en kopp kaffe eller mat. Hon hade alltid stor gästfrihet i sitt hem. Erik som gick runt i Åtvidaberg och sålde tidningen Såningsmannen fick nästan varje gång en lite middagsmat. Han var ungkarl och tyckte mycket om att få lite hemlagat. Vid något tillfälle när Elin hade gjort en rejäl köttfärslimpa så skar hon upp några skivor till honom men han tog då istället hela den oskurna biten och lämnade skivorna kvar på serveringsfatet.

FARFAR2_face0

morfars pappa Herman Adolfsson (1882-1965)

Herman var i sin ungdom med och byggde Östra centralbanan i Kisa . År 1900 bosatte han sig i Åtvidaberg och började vid Hjulfabriken. Från 1932 var han lantbrevbärare. Han var aktiv i Åtvidabergs Missionsförsamling. Bodde på Kvarngatan 4 mellan 1938 och 1961.

FARM2_1024

morfars mamma Eugenia ”Jenny” Adolfsson (1982 – 1962)

Arbetade i sin ungdom i hushåll. Tillnhörde Åtvidabergs Missionsförsamling och träffade där Herman Adolfsson

Jag anser att det viktigt att skriva ner berättelser som idag kanske inte betraktas som särskilt gamla historier. Men nutid blir snart också historia och för våra barn och barnbarn kan denna sorts berättelser var väl så viktig som den historia man läser i skolan. Den som handlar mest om olika kungar och olika viktiga historiska slag. Det kanske för några också är intressant att läsa berättelser som denna om man nu också vill veta lite mer om sin eget ursprung och egen släkthistoria.

Avslutningsvis två familjebilder på Adolfsson och Landberg -släkterna från Åtvid 

syskon_1024Familjebild på familjen Adolfsson

Längst bak: Nils Adolfsson, Tage Adolfsson och Elis Adolfsson

Mitten: Eivor Karlsson, Gösta Adolfsson, Iris Nilsson, Alice g. Nilsson, Elsie Kindström

Längst fram: Eugenia Adolfsson, Kalle Adolfsson, Herman Adolfsson och Mary Johansson

Syskonen Landberg

Familjebild på familjen Landberg

Margit Persson, Henrik Landberg, Elna Adolfsson och Holger Landberg

Källor:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Åtvidaberg

http://fordomsteknik.se/2009/11/18/7/

http://www.atvidabergsff.se/userpage.asp?teamID=1659&UserPageID=2625

Livgrenadjären Petter Rahm och hans hustru Lena Stina Engström

Petter föddes 28 juli 1818 i backstugan Hagtorpet i Värna socken (E) Hans far var den afskedade ryttaren Petter Hans Waerner (1747 – 1820) och modern var Anna Lisa Nilsdotter (1781 – 1847) Hans far var 71 år gammal och modern var 37 år gammal när Petter föddes. För Petters far var detta hans tredje äktenskap vilket också är en förklaring till den stora åldersskillnaden mellan föräldrarna. Petter fick sedan heller aldrig chansen att lära känna sin far eftersom han bara var drygt 2 år när fadern avled i ”bröstfeber”. Fadern hade tillhört Andra Livgrenadjär regementet där han hade blivit antagen 1772 och sedan avskedad 1803. Petters far hade som militär ryttare ridit på en svart vallack.

Petter börjar att arbeta redan vid 15 års ålder (1833) som stalldräng i Värna. Ett antal år före det att han började att arbeta så hade han tillsammans med sin mor änkan Anna Lisa fått bo och växa upp i fattigstugan i Värna och Petters mor anges där som ett ”Fattighjon”

Lena Stina Engström föddes den 24 april 1815 i Bersbo i Värna socken (E). I födelseboken står hon angiven med namnen Helena Christina men i kommande kyrkoböcker anges hon istället som Lena Stina. Hennes far var gruvarbetaren vid Bersbo gruvor Jonas Nilsson Engström (1791 – 1869) och hennes mor var Maria Helena Månsdotter (1782 – 1815). Precis som för hennes blivande make Petter så fick även Lena Stina växa upp med endast en av sina föräldrar i livet. Detta eftersom Lena Stinas mor avlider den 3 maj 1815 till följd av barnsbörd, alltså 9 dagar efter förlossningen.

Petter och Lena Stina träffas i Värna och de gifter sig på annandag jul, den 26 december 1837 i Bersbo. De flyttar då också till Berbo och Petter börjar att arbeta i lantbruket. I samband med vigsen så antar de också sitt nya efternamn Lagerwall.

När Petter fyllt 24 år (1842) så blir han antagen han som knekt vid Första Livgrenadjär regementet på Livkompaniet. Han blir då också tilldelad sitt andra nya efternamn Rahm, ett efternamn som han fick tilldelat sig eftersom den tidigare knekten Rahm då hade slutat. Många av våra korta efternamn i Sverige är just så kallade ”Knekt-namn”. Dessa knektnamn är på den tiden inga släktnamn utan namn som man fick när man blev antagen och anställd som knekt i det militära. Exempel på andra så kallade knekt-namn kan var t.ex. Sund och Holm eller andra liknande korta efternamn. När Petter blir antagen så är han exakt 6 fot lång. Paret flyttar nu till Knekttorp nr 40 Uddeholm i Borkhult.

Efter tretton år som knekt begär Petter 1855 avsked för sjukdom ådragen i tjänsten. Petter har då blivit döv enligt läkares intyg. Han anhåller också om underhåll och får det beviljat med 48 kr årligen fram till sin död. Samma år den 15 december föds också deras sista barn Johanna Charlotta Rahm (1855 – 1935) som även är min ana, mm mm.

Bild

Husförhörslängd Yxnerum AI:7 sid 24 

Petter och Lena Stina får totalt sex barn tillsammans och alla föds i rätt tid inom äktenskapet. Men prästen har ändå vissa synpunkter på barnens uppväxt  och i en notering i husförhörsboken (se bild ovan) kan man läsa följande: ”dessa föräldrar böra tillhållas att lära sina barn bättre att läsa, ty de är oförsvarligt slarfvig”. Deras näst äldsta barn, sonen Carl Johan Theodor (1843 – 1902) som var dövstum blev också kallad för ”svagsint idiot”, han förflyttades till dårhuset i Vadstena där han sedan fick leva fram till sin död.

När man hade fått avsked och underhåll som utgick från Arméns Pensionskassa så kallas man sedan för Gratialist istället för Knekt. De fick då också flytta ifrån knekttorpet Uddeholm och flyttade nu istället och blev Topare på Mittelstein under Borkhult. Men att vara egen torpare tillsammans med det underhåll de fick så räckte det inte till för att försörja familj och barn.  Petter och Lena Stina börjar då också att göra dagsverken på Borkhults Fideikommiss.

”Exempel på utfört arbete på Borkhults fidekomiss 1858 av torparen på Mittelstein Peter Ram. 220 Mandagsverken 123,88 Rrd50 1/0 Quinnsdagverken 16,00 Rdr45 Läster kol 67,502 Famnar kastved 3,001 Lv näver 0,50 Skuld till 1859 167,94 Avräkningen belöper sig till 378,821864” 

År 1878 så tar sonen Adolf August Rahm (1852 – 1830) över torpet Mittelstein och Petter och Lena Stina flyttar då istället till torpet Bysjötorp. Här börjar nu Petter att försörja sig och sin familj som Tunnbindare och Korgmakare. Han binder Sprittunnor som han sedan levererar till Rehnbergs Spritfabrik i Söderköping. En av dessa Sprittunnor finns bevarad i släkten, men i en annan gren än den som jag själv tillhör. Däremot så är jag själv ägare till en korg som är tillverkad av Petter Rahm.

Sprittunna Korg

Den 10 april 1880 så dör Lena Stina av bröstlidande och samma år flyttar yngsta barnet, min mormors mormor Johanna Rahm (1855 – 1934) hemifrån. Johanna gifter sig sedan den 21 augusti 1881 med Karl Milton Ferm (1859 – 1929). Men redan den 6 november samma år så föds sedan min mormors mor Elin Ferm till världen. Hon blir då så kallat ”oäkta barn” trots att föräldrarna var gifta vid födseln, detta eftersom hon så tydligt var avlad före äktenskapet. Detta gör också att hon istället för att växa upp hos sin föräldrar får växa upp hos sin morfar änklingen Petter Rahm i Bysjötorp. Arrangemang liknande detta var vanliga förr och många som kallade för oäkta barn råkade ut för samma öde, att få växa upp hos andra släktingar istället för hos sina föräldrar.

Från 1894 tjänstgör Petter Rahm som kyrkvaktmästare fram till sin död den 28 mars 1904. Han var då 86 år gammal och dog av bröstlidande.

Torpet Bysjötorp (även Larstorp).

Petter Rahm var den sista som bodde i torpet Bysjötorp och som således lämnades åt sitt eget öde år 1904 när Petter hade gått bort. Idag är det lite svårt att hitta platsen där torpet tidigare låg. Men när jag var där i början på 1980-talet så syntes på öppen ängsmark själva torpgrunden samt ett äppleträd och en krusbärsbuske. Jag kunde också konstatera att utsikten från platsen där torpet hade legat ner mot sjön Bysjön var en mycket vacker vy  Idag är den öppna marken helt igenväxt och man ser inte längre något alls av sjön. Det finns en Torpinventeringsskylt på platsen där torpet låg. Men man måste gå in ett stycke från vägen mellan de båda torpen som heter Gota och Madrid för att hitta denna skylt. De båda sist nämnda torpen finns idag fortfarande kvar och fungerar som sommarstugor. Madrid har tidigare också varit skogvaktarens stuga.

MINOLTA DIGITAL CAMERA