En annan sida av att skriva Släktböcker – att restaurera gamla bilder

När jag nu har gjort klart  tre av mina totalt fyra släktböcker så är det inte bara skrivandet och layouten av boken som varit väsentligt. En annan del som tar mycket tid är att restaurera gamla bilder. Det här är säkert ett ämne som går att diskutera mycket om. Hur mycket ska man påverka en gammal bild utan att gå för långt? Ska man göra alla bilder helt svartvita eller behålla sepia tonerna? Att ta bort repor och damm är för mig en självklarhet, men vad mera är okey?

Det vore kul att få igång en liten diskussion i ämnet här och jag lägger därför upp några bilder som exempel här nedanför. Hoppas du vill lämna en kommentar antingen rent allmänna eller  mer specifikt om de bilder jag här visar som exempel. Klicka på bilderna för större format

  1. Ändrat till svartvitt.
  2. Tagit bort damm och repor
  3. Förstärkt personerna på bilden med ett kopierat och nytt lager i Photoshop

  1. Ändrat till svartvitt.
  2. Tagit bort damm och repor
  3. Förstärkt personen på bilden med ett kopierat och nytt lager i Photoshop
  4. Tagit bort störande grässtrå
  1. Ändrat till svartvitt.
  2. Tagit bort damm och repor
  3. Förstärkt personen på bilden med ett kopierat och nytt lager i Photoshop
  4. Gjort bakgrunden mer diffus för att personen ska framträda tydligare

 

Vad tycker du själv är okey?

9 tankar på “En annan sida av att skriva Släktböcker – att restaurera gamla bilder

  1. Hej Dick Hur långt tillbaka går din släktbok ang din mamma? Jag undrar eftersom vi ju har samma anfäder några generationer tillbaka. Din mormorsfar Knut Landberg var bror till min farmor Anna Matilda Landberg. Mvh, Nina Wallin Axelsson

    Skickat från min iPhone

    Gilla

    • Jag har precis börjat att samla ihop material till den boken. Men grunden är alltid ett extra fokus på generation 1-4 där jag försöker få till så omfattande levnadsbeskrivningar jag kan. Även fokus på bilder i dessa generationer där det är möjligt. Fortsättningen från generation 5 och bakåt blir i stort sett utskrivna direkt från min släktforskningsprogram. Men återkom gärna om en vecka eller två så vet jag mer om strukturen. Lärde mig av den sista boken om min far som landade över 200 sidor att sidorna kostar pengar…. Så om jag kan ska jag försöka komma under 250 sidor sisådär

      Gilla

  2. Själv gillar jag att behålla aningen ”Sepiaton” i bilden. Det var ju lite så som dom såg ut på den tid korten togs. Tror inte dom kunde få fram den riktigt skarpa svart-vita kontrasten förrän långt in på 1900 talet. Men jag är imponerad över hur mycket du lyckas förbättra kontrasten i bilderna.

    Gilla

    • Tack för din kommentar. Sepia bibehåller mer känslan av att det är en gammal bils och Svv ger kanske en tydligare bild. Men via din och andras kommentarer jag fått så börjar en regel att utkristalliseras i mitt huvud. ”Tänk som en släktforskare och inte som en fotograf när du redigerar gamla bilder. ”

      Gilla

  3. Hei Dick
    Kom over din blogg og ser du har muligens har rötter i sjømansslekt i Uddevalla.

    Jeg er selv slektsforsker og skriver på en bok. En gren förer meg til dette området og har du eller vet du om det finnes informasjon om sjökapteiner tidlig på 1800-tallet ?
    Han jeg har funnet, er Coopvarerdie Capitaine Lars Backman 1765-1819. Han var gift med Elin Holmberg og de hadde flere barn… en datter, Christina Backman f. 4. april 1794 i Uddevalla, död 20. des. 1849 i Bryngelsbyn..giftet seg inn i Grothfamilie. Etterkommere slo seg ned i Oslo, Norge.

    Hilsninger,
    Sigmund Holt
    Oslo

    Gilla

  4. Ju äldre kort ju mer sepia. ”Moderna” svartvita kan ju återställas till dess fulla glans. Damm, fläckar eller störande grässtrå bör tas bort. Känsla och motivet är ju det primära. Din tanke om att tänka som en släktforskare och inte som en fotograf låter bra eller mer utvecklat. Tänk som en fotokunning släktforskare. En annan bra regel bör vara, ” Gör på ett sätt som känns rätt för dig inte på ett sätt som passar någon annan ( om det inte är kontraktsforskning). Spara ALLTID originalet.

    Gilla

Lämna en kommentar