Fyra generationer som under 160 år eller mer levde i Koppartorp, Åby socken (H). Del 1: Platsen Koppartorp och de två första generationerna i min släkt där.

Dagens berättelse i min serie om levnadsöden handlar även om en liten enslig plats i Småland som heter Koppartorp. Den handlar om olika livsöden på denna plats i minst fyra generationer i min släkt och som har bott och levt sina liv där. Det finns flera saker som gör denna plats intressant, dels att släkten bott på samma ställe under så lång tid i denna lilla avlägsna by. Det andra är att de också förekom i Domböckerna flera gånger i det som man idag troligen skulle kalla för ganska triviala tvister med sina grannar. Men det var väl så man ofta löste sina tvister förr; – man gick helt enkelt till ”Tinget” för att lösa saken när någon t.ex kallade dig för ”Svinhund och tjuv”.

Koppartorp_1024

Platsen Koppartorp ligger i nordvästra delen av Åby socken och gränsar i söder mot Knöppletorp, i väster mot Körningsven och Sjöbo. I norr vid Skallmon finns en stor sten som skiljer 3 kyrksocknar åt, Stödstorp i nordost och Stora Alebo i Bäckebo socken. Jag besökte den här platsen för många år sedan, det var någon gång i mitten på 1980-talet. Jag minns ändå så väl att jag då på riktigt allvar förstod vad man menade med uttrycket   ”i det mörkaste Småland”. Jag körde mil efter mil genom skog på slingriga grusvägar och undrade om jag var vilse och om jag någonsin skulle komma fram till målet. Väl var framme så möttes jag av en liten grupp hus med tillhörande ladugårdar med omgivande åkrar och fält. Träffade också där på och pratade med en äldre herre. När jag sa varför jag var där så pekade han på ett hus och sa att där bor fortfarande ättlingar till de personer som jag hade berättat om och som var mina anor. Han visste inte så mycket själv och de som bodde i huset han pekade på var bortresta. Eftersom han också ganska tydligt visade att han inte var så glad åt att prata med okända så blev det tyvärr en ganska kort pratstund med honom. Jag gick ändå runt i byn och kände in atmosfären där och tog lite bilder. Minns också mycket väl hur jag tydligt kände att på den här platsen har säkert tiden stått stilla under en väldigt lång tid. Hur det ser ut där idag vet jag ingenting om och lika lite vet jag om det bor någon permanent där så långt bort ifrån civilisationen så som det  då upplevdes redan för omkring  30 år sedan. Men det kanske ger mig en anledning till att när möjligheter ges åter någon gång i framtiden köra de långa milen på slingriga grusvägar för att åter igen få se och uppleva Koppartorp

För ungefär lika många år sedan som jag besökte Koppartorp så hade jag också en del kontakter med en person vid namn Birger Oskarsson i Åby socken. Av honom fick jag en del handlingar som han hade tagit fram om Koppartorp och som kortfattat lyder:

Namnet Koppartorp har ändrats under åren:

1539 Skattehemman Korpetorp

1543 Kåpretorp

1555 Copotorp

1601 Koppoboda

Enligt samma handlingar tolkas namnet komma ifrån att där funnits någon som till yrket varit ålderlåtare, fältskär eller kopparsvarvare. Under Kalmarkriget 1611-1612 brändes Koppartorp ned och det var 1615 ett öde Hemman. 1630 till 1652 bodde en person vid namn Nils här och 1652 brann Koppartorp åter upp igen i den stora skogsbranden som härjade i Småland då.

Utdrag från Boken om Åby sid 146:

”Den 15 augusti Anno 1652 war ett sådant tjockt mörker af rök hela dagen, at ingen kunde se Solen, eller uti husen något uträtta utan eldsljus och då gjorde skogseld både i Småland och på andra orter en märklig skada i ty många byar brunno af. Då flugo förbrända gran- och löfqvistar ifrån Småland och söder ut på Ölands udd, och lågo så tjockt att man kunde räfsa them ihop.”

År 1827 skriver Prosten Uddenberg följande om Koppartorp:

Dess odal är mycket stenbunden. Åkern ehuru ej till vidden stor, av dock god, består den till en del av svartmylla. betet är försvarligt. Ängen någorlunda, liten skog av gran och tall finnes här, även ek och björk

Tillbaka igen till handlingarna från Birger Oskarsson så kan man där se att 1670 -1686 bodde Jan Larsson i Koppartorp och år 1686 delades byn upp i två delar. Koppartorp 1:6 ägdes från och med detta år av min ana Anders Larsson och sedan i rakt nedstigande led i tre generationer till framåt. Därefter övergick Koppartorp till en bror till min ana och har sedan ärvts vidare i fortsatt nedstigande led i släkten men då i en sidogren till mina egna anor.

Vi börjar nu berättelsen om levnadsöden i Koppartorp allra längst bakåt i tiden med den första kända personen i min släkt som då bodde i Koppartorp. Det är fullt möjligt att det funnits någon mer före honom i släkten som också har bott här, men detta är så långt bakåt som jag har kunnat utröna och belägga i vart fall.

FF FM MF FF F: Bonden Anders Larsson i Koppartorp,

Anders Larsson avled i Koppartorp den 16 juli år 1711 av pesten (Db Åby CI:2 sid 549). Det enda jag vet om hans hustru är att hon hette Summe. Det finns två kända barn dels min nästa ana Lars Andersson född 1683 och som vi snart återkommer till, samt en dotter med okänt förnamn och födelseår. Hon avled av pesten den 16 juli 1711 (Db Åby CI:2 sid 549) Detta innebär att både far och dotter avled av samma orsak  och att de även avled på samma dag.

År 1683, samma år som sonen Lars föddes, den 22 januari var det domstolsförhandling i Häradsrätten i Norra Möre, protokoll (JR 321 9:433-9:43). 

Jag tolkar och beskriver här kortfattat vad tvisten handlade om.

Anders Larsson var hösten 1682 utsänd och beordrad att med allmogens hjälp färdigställa Bäckebo bro. Anders skulle då i samband med detta ha kallat Landsgewaldier Herman Blom för ”svinhund och tjuv” och även dragit sin värja mot honom. Anders Larsson nekade till alla anklagelser och ville att rätten istället skulle döma Herman Blom för falska anklagelser Eftersom Heman Blom inte kunde styrka sin utsaga så uppsköts utslaget kring detta tills dess att vittnen kunde höras.

Herman Blom anklagade också Joen Larsson i Lekeby för att uppviglat Åby sockens landbönder till anfalla honom med yxor så att han knappt kunnat retirera. Även Joen Larsson nekade till denna anklagelse och menade att Blom gjorde dessa anklagelser på grund av avundsjuka och hat mot honom. Han sa också att detta troligen också berodde på att Bloms kvinnofolk inte ville upp hämta hans hästar när jordrannsakningen skedde i Åby Prästgård.

Länsmannen Lars Pärsson i Kylinge som också var med vid brobyggandet i Bäckebo vittnade med två fingrar på bibeln och med guds hjälp att han inte hörde någon människa skälla på Landsgewaldiern men att han hörde bönderna sorla med varandra. Han trodde att det berodde på att Bönderna av Predikstolen blivit beordrade att inte med en dag mer fördröja bro byggandet. När material och mat tröt för dem så ville de gå hem och skaffa sig mer för sitt livsuppehälle då ville inte Landsgewaldiern unna dem detta förrän bron var klar.

Swen Olofsson i Lilla Wångerslät efter att ha läst eden med tre fingrar på bibeln så vittnade han om att han hade hört Anders Larsson i Koppartorp säga till Landsgewaldierns son Johan Fredrik att han hade bitit öron av av hans svin varpå Johan Fredrik kallat Anders Larsson för Svinhund och dragit sin värja mot honom.

Utslaget blev det att både Anders Larsson och Johan Fredrik fick böta Crono 3 vardera.

Nästa generation FF FM MF FF Bonden Lars Andersson i Koppartorp

Bonden Lars Andersson föddes 1683 i Koppartorp och avled där 63 år gammal den 17 november 1746, (Db Åby C:2 sid 635). Han var gift med Kierstin Jaensdotter född ca 1690 i Stödstorp i Förlösa socken (H) och hon avled av ålderdom 80 år gammal den 18 augusti 1770 i Koppartorp (Db Åby C:2 sid 635) De fick tillsammans 5 barn varav deras förstfödde son Jean även är min ana och kommer tillbaka senare i del nr 2 om släkten i Koppartorp.

Norra Möre Dombok den 2 juni 1738 Nr 36

Jag tolkar här och beskriver kortfattat vad tvisten handlade om.

Bonden Lars Andersson i Koppartorp stämde Fältväbeln och ”wälborne” Hr Carl von Wietinghof samt glasmästare Håkan Wahlberg, Per Joensson och Britta Joensdotter i Kiörningshwen för att de dämt igen vattenådern till kärandens kvarn samt att de med våld brutit ner Kvarndammen med tillhörigheter och därför yrkar han på skadeståndsersättning och ersättning för rättegångskostnaderna.

Fältväbel Wietinghoff i sin tur stämmer Lars Andersson för obefogad stämning. Han säger också att han inte kan uttala sig i rätten innan jordägaren Kaptenskan Lagerstierna har blivit hörd. Hr Fälväbeln begärde på sin frus moders vägnar att synesmän skulle förordnas för att dra gränsen mellan Kiörningshwen och Koppartorp.

Lars Andersson visade då ett extrakt av Kalmar läns kontroll den 15 mars att Crono hemmanet Koppartorp äger genom en bäck som kommer ut i kärr i skogsbygden 1/4 mil från odalkvarnen.

Lars Andersson hade som vittnen instämt Håkan Persson och Ingrid Joensdotter men som närvarande tillstod kunde de inte vittna eftersom de var behjälpliga med att dämma Kvarndammen på Kaptenskan befallning.

Fältväbeln förklarade att inte befattade sig med saken eftersom han inte äger någon del eller bevisligen ej heller förövat något våld utan enbart blivit onödigt oroad.

Utslaget blev följande att eftersom Katenskan inte var stämd och att övriga inte gjort honom något förnär så kunde inte rätten döma någon i denna saken. Däremot eftersom det finns en tvist om nyttjandet av vatten till Kvarnen anförde rätten om syningsmän som ska hålla ägandesyn och hålla mellan Kiörningshwen och Koppartorp rågångar utmärkta.

Fler levnadsöden och nya domstolsutslag kommer om några dagar att publiceras i del 2 om levnadsöden i Koppartorp. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s